Beverly Hills Cop II

Titel: Beverly Hills Cop II / Snuten i Hollywood 2
Genre: Action/Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: Tony Scott
I rollerna: Eddie Murphy, Judge Reinhold, John Ashton, Brigitte Nielsen, Jürgen Prochnow, Ronny Cox, Dean Stockwell, Paul Reiser

Handling: Den hämningslöse Axel Foley har just lyckats nästla sig in i Detroits undre värld när en vän i Beverly Hills poliskår utsätts för ett mordförsök. Foley tar vid där vännen slutade, och med sedvanlig brist på finkänslighet vänder han upp och ned på lyxkvarteren och dess ljusskygga invånare. Skurkarna sitter dock inte overksamma utan inväntar tillfället att mura igen den besökande polisen en gång för alla.

Omdöme: En våg av våldsdåd skakar Beverly Hills. Ligan bakom brotten genomför en rad spektakulära rån, kupper och mord - däribland mordförsöket på kapten Andrew Bogomil (Ronny Cox). Beverly Hills-poliserna Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton) vill finna gärningsmännen som attackerat deras kollega och vän, men av disciplinära skäl omplaceras de till trafikroteln.


© Paramount Pictures

När Detroit-polisen Axel Foley (Eddie Murphy) får reda på att Bogomil skjutits beger han sig omedelbart till Kalifornien. Tillsammans med Rosewood och Taggart utreder Foley den så kallade alfabetsligan. Spåren leder till en vapenklubb som ägs av Maxwell Dent (Jürgen Prochnow), vars biträdande föreståndare är hans flamma Karla Fry (Brigitte Nielsen).


© Paramount Pictures

Det har gått ett par år sedan händelserna i Beverly Hills Cop (1984). Foley, Rosewood, Taggart och Bogomil är numera goda vänner, så när en av dem blir attackerad är det bara naturligt att de övriga tar det högst personligt och vill sätta dit gärningsmännen. Det leder till mer av det som gjorde originalet så pass underhållande och framgångsrikt.


© Paramount Pictures

När första filmens regissör Martin Brest tackade nej till att göra en uppföljare, vände sig demonproducenterna Don Simpson och Jerry Bruckheimer till Tony Scott efter deras gemensamma succé med Top Gun (1986). Eftersom han var mer av en renodlad actionregissör fick de putsa filmen och lägga till fler humoristiska inslag för att försöka fånga samma känsla som i den första filmen.


© Paramount Pictures

Man känner definitivt igen sig och mycket är sig likt, men i jämförelse med Beverly Hills Cop (1984) klickar det inte på samma sätt. Det är fortfarande underhållande och stundtals roligt, men det går inte att jämföra denna uppföljare med en smått fulländad film. Med det sagt uppskattas ändå filmen, och man märker att Tony Scott kan sin action - det är egentligen då filmen är som bäst. Eddie Murphy och humorn fungerar också bra, men Martin Brest fick inte minst ihop humorn och värmen på en helt annan nivå i originalet.


© Paramount Pictures

En sak som består och bidrar till att filmen behåller samma sköna känsla är synthmusiken av Harold Faltermeyer. En hel del känns igen från den föregående filmen, men det blir inte upprepande och man får aldrig en känsla av att de bekanta och älskade tonerna slängs in bara för att. Dessutom finns det en del andra, nya toner som passar väldigt bra. Däremot håller de övriga låtarna, om än oftast bra, inte samma höga standard som i första filmen. Detta sammanfattar egentligen uppföljaren: den är bra och uppskattas, men Beverly Hills Cop (1984) spelar i en helt annan liga.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

Beverly Hills Cop

Titel: Beverly Hills Cop / Snuten i Hollywood
Genre: Action/Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Martin Brest
I rollerna: Eddie Murphy, Judge Reinhold, John Ashton, Ronny Cox, Lisa Eilbacher, Steven Berkoff, Jonathan Banks, James Russo, Paul Reiser, Bronson Pinchot

Handling: Axel Foley retar ständigt gallfeber på sin chef. När hans kompis blir mördad, tar Axel semester och följer efter mördaren till Beverly Hills. Han får snabbt upp spåret som leder till en överklassgangster, men den lokala polisen är inte glad åt Axels insatser. Efter att ha retat sina kolleger till vansinne, lyckas han till slut övertyga två av dem om att de är på rätt spår.

Omdöme: Detroit-snuten Axel Foley (Eddie Murphy) är en duktig polis, men han har också en tendens att reta gallfeber på sina kollegor och sin chef. När hans barndomsvän Michael Tandino (James Russo) kommer på besök är det tänkt att de ska fira och ha trevligt. Men när de plötsligt blir överfallna och Michael mördas blir fallet personligt för Axel. Eftersom han inte är mordutredare och dessutom själv har koppling till fallet beordras han att hålla sig undan och ligga lågt.


© Paramount Pictures

Foley bestämmer sig för att ta ut semester - inte för att vila upp sig, utan för att bege sig till Beverly Hills i Kalifornien. Han tänker följa upp det enda spår han har: att den mördade vännen arbetade som säkerhetsvakt på lagret där han kom över tyska obligationer. Axel söker upp den gemensamma barndomsvännen Jenny Summers (Lisa Eilbacher), som arbetar på ett konstgalleri och fick Michael anställd som säkerhetsvakt på deras lager. Foley misstänker att konstsamlaren Victor Maitland (Steven Berkoff) vet något om mordet, eftersom Michael arbetade för honom.


© Paramount Pictures

Det tar inte lång tid för Axel Foley att skapa trubbel och börja irritera den lokala Beverly Hills-polisen. Polisdetektiverna Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton), tillsammans med sin överordnade Andrew Bogomil (Ronny Cox), kan inte hjälpa sin poliskollega. Men efter att Foley börjat gräva djupare inser de att han kan vara något på spåret och att den respekterade konstsamlaren Victor Maitland verkar vara inblandad i illegala aktiviteter.


© Paramount Pictures

Vilken film det här är. Det spelar ingen roll hur många gånger den har setts, varje gång den ses är det en fröjd från början till slut. Även om man minns varje bildruta infinner sig aldrig känslan av att filmen skulle ha tappat sin charm eller bli tråkig. Man blir alltid lika uppslukad och har lika roligt som vanligt när man ser den.


© Paramount Pictures

Eddie Murphy som Axel Foley är i sitt esse. När han väl drar igång är det omöjligt att stoppa honom. Han fick även improvisera en hel del och det märks att det kommer naturligt för honom. Dessutom har han inga problem med att iklä sig olika roller när han behöver nästla sig in på ställen eller övertyga någon om att han är en annan person. Han är en stor anledning till att filmen flyter på så pass bra.


© Paramount Pictures

Huvudskurken Victor Maitland gestaltas ypperligt av Steven Berkoff. Det är en högst minnesvärd prestation då han i rollen är lugn, oerhört kontrollerad och känns trovärdig snarare än överdriven. Han hör definitivt hemma bland historiens bästa filmskurkar. Maitlands bodyguard Zack, spelad av Jonathan Banks, är också skönt elak och hamnar i flera duster med Foley.


© Paramount Pictures

Musiken av Harold Faltermeyer är inte bara ikonisk och välkänd för huvudmelodin, utan den är perfekt genom hela filmen. Hans synthmusik är utan tvekan bland den främsta i filmhistorien, och då talar vi om all den komponerade musiken. Även låtarna håller högsta klass med flera energilåtar som är med och skapar tempot. Musiken är i högsta grad delaktig i varför filmen fungerar så pass bra. Den är i princip som en egen karaktär, och en viktig sådan.


© Paramount Pictures

Det är inte bara den främsta actionkomedin och buddy cop-filmen som gjorts - det är även en personlig storfavorit i alla kategorier. Filmen har ett sådant oerhört flyt att tiden bara rusar fram. Det är en fantastisk filmupplevelse och en riktig feelgood-film som alltid får en på bra humör. Varje scen är en njutning och det är faktiskt så nära perfektion som man kan komma.


5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
24 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 9.5
IMDb: 7.4

Beverly Hills Cop: Axel F

Titel: Beverly Hills Cop: Axel F / Beverly Hills Cop 4 / Snuten i Hollywood: Axel F / Snuten i Hollywood 4
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 2024
Regi: Mark Molloy
I rollerna: Eddie Murphy, Joseph Gordon-Levitt, Taylour Paige, Kevin Bacon, John Ashton, Judge Reinhold, Paul Reiser, Bronson Pinchot, Luis Guzmán, Christopher McDonald

Handling: 40 år sedan första gången, Axel Foley är tillbaka i Beverly Hills. Dottern är i fara då hon försöker sätta dit en korrupt polis och Axel försöker samtidigt lappa ihop deras trasiga förhållande.

Omdöme: Originalet Beverly Hills Cop (1984) av Martin Brest tillhör en av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier. Även uppföljaren Beverly Hills Cop II (1987) av Tony Scott är klart bra och en värdig uppföljare. Den tredje filmen från 1994 vill man helst glömma och det finns ingen lust att återbesöka den. Farhågorna kring denna fjärde film som kom 40 år efter originalet var att den skulle kunna vara en kalkon.


©Netflix

Axel Foley (Eddie Murphy) är välkänd i sina hemtrakter i Detroit, kalla Detroit. Medan hans gamla kollegor och vänner sedan länge blivit befordrade och tagit kontorstjänster, ränner Axel fortfarande runt ute på gatorna och haffar brottslingar. Efter att ha avvärjt ett rån under en ishockeymatch får han samtal från gamla vännen Billy Rosewood (Judge Reinhold) att Axels dotter Jane (Taylour Paige) råkat illa ut i Beverly Hills, Los Angeles där hon bor och jobbar som försvarsadvokat.


©Netflix

Foley tar sig till Beverly Hills för att se till att dottern är ok. Det blir även en chans för honom att försöka komma närmare dottern som inte velat veta av honom då hon känner att han inte varit där för henne. Då dottern Jane hamnat i problem när maskerade män gett henne en varning efter att hon kommit med allvarliga anklagelser om poliskorruption, vänder sig Axel till gamla vännen John Taggart (John Ashton) som gått och blivit polischef. Han får även hjälp av polisdetektiven Bobby Abbott (Joseph Gordon-Levitt) som visar sig ha ett förflutet med Jane.


©Netflix

Inledningen i kylslagna Detroit är svag. Under de första 15-20 minuterna sitter man mest och undrar om filmen verkligen ska vara så här resten av speltiden. Tack och lov vet man att handlingen kommer förflyttas till Beverly Hills och mycket riktigt blir det bättre och mer familjärt när Axel Foley återbesöker sina gamla trakter.


©Netflix

Filmen gör ett försök att försöka återskapa känslan från de gamla filmerna, inte minst originalet. Man använder sig även av ett par av de sköna låtarna från originalfilmen som förvisso är trevligt, men det är långt ifrån samma känsla som i originalet. På tal om musiken består den elektroniska musiken nästan uteslutande av Harold Faltermeyers härliga toner från första och andra filmen. Musiken står dock Lorne Balfe för, men det är alltså mest Faltermeyers ikoniska musik filmen igenom. De nya låtarna som lagts in består tyvärr främst av svag musik som inte kan mäta sig med låtarna från de gamla filmerna. Här borde man kunnat göra ett bättre jobb med att försöka hitta mer passande låtar istället för att ta med modernt skräp som inte funkar.


©Netflix

Själva handlingen är vad den är. Den försöker efterlikna mycket från inte minst den första filmen och även om det inte alls går att jämföra med originalet så är det ändå inte så dåligt som det befarades på förhand. Alla har ju dock blivit äldre, 40 år äldre. Lite kul med de gamla ansiktena, men många av dem (ja samtliga) har blivit slitna. De driver också en del med detta faktum och försöker inte sticka under stolen med att de nog borde pensionera sig.


©Netflix

Bland "nykomlingarna" är det främst tre personer man bör nämna. Taylour Paige i rollen som dottern Jane är inte klockren på långa vägar, även om det kunde varit värre. Känns mest som hon är en något svagare skådespelerska och karaktären är för det mesta kall. Joseph Gordon-Levitt funkar helt ok även om hans roll känns ganska endimensionell. Kevin Bacon gör det bra, fast man kunde fått ut mer av hans karaktär som kapten Cade Grant som är ansvarig för narkotikaroteln. Sen måste man även nämna gamla "godingen" Luis Guzmán som dyker upp i en scen och är minnesvärd som drogbaron.


©Netflix

Allt som allt är det skönt nog inte en usel film eller en bortkastad titt, även om det alltså börjar svagt i Detroit. Den försöker fånga originalets känsla med musiken och flera blinkningar till scener och karaktärer i den, men det går ju inte att återskapa. Trots det får man säga att den nämnda elektroniska musiken i sig genast vinner pluspoäng. Handlingen är dock relativt svag utan att för den delen bli usel. Filmen blir också bättre längre in och går att se utan större problem.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.8