L.A. Confidential

Titel: L.A. Confidential / L.A. konfidentiellt
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1997
Regi: Curtis Hanson
I rollerna: Guy Pearce, Russell Crowe, Kevin Spacey, James Cromwell, Kim Basinger, Danny DeVito, David Strathairn, Ron Rifkin, Simon Baker

Handling: Los Angeles i början av 50-talet. Sex personer hittas brutalt mördade på det nattöppna fiket Night Owl. En av de döda är en före detta polis, vilket får hans kollegor att arbeta extra hårt med att hitta de skyldiga. Fallet verkar gå mot en snabb upplösning men poliserna Bud, Ed och Jack känner på sig att något inte stämmer.

Omdöme: Polisen har fullt upp med att bekämpa brottsligheten och upprätthålla lag och ordning i 1950-talets Los Angeles. Men de måste samtidigt försöka tackla den ökade korruptionen i samhället, som även genomsyrar poliskåren.



© Warner Bros.

Ed Exley (Guy Pearce) är en mycket lovande ung polis som strävar efter att avancera till mordroteln och kliva ut ur sin polisfars skugga. Hans chef, kapten Dudley Smith (James Cromwell), är inte säker på om han har vad som krävs för mordroteln. Polisdetektiverna där måste vara villiga att tänja på reglerna, använda våld och diverse fula knep för att få misstänkta att erkänna. Ed är övertygad om att han har vad som krävs genom hårt polisarbete, men han ska inte underskattas när han pressas in i ett hörn.



© Warner Bros.

En som definitivt har vad som krävs ute på fältet är Bud White (Russell Crowe), något som gjort honom till en favorit hos Dudley. Han är villig att göra vad som helst för att få resultat, vare sig det är att använda våld eller skipa rättvisa utan rättsliga processer. Sedan har vi narkotikapolisen Jack Vincennes (Kevin Spacey), en polis som gillar att stå i centrum - inte minst genom att tjäna en extra hacka som teknisk konsult på en polis-TV-serie eller samarbeta med tabloidjournalisten Sid Hudgens (Danny DeVito) för att gripa kändisar.



© Warner Bros.

Efter att ett massmord skett på det nattöppna fiket Nite Owl, där en f.d. polis är ett av offren, sätter Los Angeles-polisen in alla resurser för att finna de skyldiga. Ed, Bud och Jack följer upp olika spår med hjälp av sina varierade metoder. Buds instinkt leder honom till Lynn Bracken (Kim Basinger), en lyxprostituerad som jobbar åt mystiske och rike Pierce Patchett (David Strathairn).



© Warner Bros.

Filmen bygger på en bok av James Ellroy och manuset skrevs av Brian Helgeland tillsammans med Curtis Hanson över en period på två år. De bestämde sig för att koncentrera sig på de tre poliserna Ed, Bud och Jack för att kunna göra en film av boken. Ett val som visade sig vara helt rätt. Annars hade filmen dels kunnat bli för spretig, och dels kanske inte haft samma driv för att föra handlingen framåt som nu. Manuset blev också välförtjänt Oscarsbelönat.



© Warner Bros.

Detta är en film som setts ett par gånger och alltid uppskattas. Den är lika njutbar varje gång och har legat på en stark fyra i betyg. Frågan är dock om den inte förtjänar att höjas till en femma nu - det känns liksom dags för det. Vad som blir avgörande är manuset, handlingen som verkligen visar vilken klassfilm det är. Filmen gör en hel del bra, men allt börjar med manuset.



© Warner Bros.

Ett intressant men vågat val är att låta två relativt okända skådespelare (men kända inom australiensisk film) axla två av de tre huvudrollerna. Tanken var att tittarna inte skulle veta vad de kunde förvänta sig. Guy Pearce och Russell Crowe överglänser också den mer kända Kevin Spacey, även om han också funkar bra. James Cromwell är nog ändå vassast som poliskaptenen som tar av sig silkesvantarna.



© Warner Bros.

Vad som också funkar är att filmen, trots att den utspelar sig på 50-talet, känns både modern och fräsch. Bakgrundsdetaljerna finns där, men står aldrig i vägen för berättelsen. Resultatet är en filmupplevelse utan störningsmoment. Istället blir det en ny filmisk upptäckt varje gång filmen tas an. Lite som om en riktigt vass film-noir skulle kombineras med The Untouchables (1987) och göras ännu vassare.



4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5 alt. 9.0
IMDb: 8.2

Space Cowboys

Titel: Space Cowboys
Genre: Drama/Komedi/Äventyr
Land: USA
År: 2000
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Tommy Lee Jones, Donald Sutherland, James Garner, James Cromwell, Marcia Gay Harden, William Devane

Handling: Fyra minst sagt erfarna piloter, som en gång i livet drömde om att bli astronauter, får en andra chans att realisera sin ungdomsdröm. NASA vill fortfarande helst inte veta av dem men när en satellit kommer på villovägar i rymden behöver man de fyra veteranernas hjälp.

Omdöme: År 1958 drömmer fyra mycket duktiga testpiloter om att bli astronauter och ta sig upp i rymden. De fyra består av Frank Corvin (Clint Eastwood), William "Hawk" Hawkins (Tommy Lee Jones), flygingenjören Jerry O'Neill (Donald Sutherland) samt navigatorn "Tank" Sullivan (James Garner). Men när deras program skrotas läggs drömmen på is.


© Warner Bros.

40 år senare har NASA ett problem de inte kan lösa. En gammal sovjetisk satellit är på väg att krascha från rymden ner på Jorden. Satelliten är av okänd anledning utrustad med ett amerikanskt elektroniksystem. Systemet är föråldrat och ingen på NASA vet hur det funkar. Det är där Frank Corvin kommer in i bilden då det var han som utformade systemet en gång i tiden.


© Warner Bros.

Bob Gerson (James Cromwell) är ansvarig chef för NASA-projektet och övertalas av projektledaren Sara Holland (Marcia Gay Harden) att vända sig till Frank. En Frank som Bob ogillar ända sedan de inte kom överens för 40 år sedan då Bob var Franks chef under testpilot-dagarna. Frank går med på att hjälpa NASA på villkor att alla fyra veteraner plockas in på projektet och att de fyra ska skickas upp till satelliten.


© Warner Bros.

Det är en Clint Eastwood-film men ändå känns det inte riktigt som en film han vanligtvis skulle göra. Inte bara för att temat skiljer sig från det han normalt sett gjort utan även lite vad gäller genomförandet. Visst är det fortfarande en Clint Eastwood-prägel över en del, men vem hade egentligen trott att han skulle ta sig an en rymdfilm som det till stor del blir under andra halvan.


© Warner Bros.

De fyra veteranerna spelas av fyra duktiga skådespelare. Trots det hade det varit kul om de gnabbats mer än de gör. Nu blir det främst Clint Eastwood och Tommy Lee Jones som Frank respektive Hawk som drar det tunga lasset och de två karaktärerna tjafsar om ett och annat. De övriga två hade kunnat vara med mer på detta för att känna att de är en sammansvetsad grupp som har kul ihop.


© Warner Bros.

Filmen inleder lättsammare för att sedan bli allvarligare innan rymdäventyret drar igång. Överlag hade det nog hjälpt filmen om den varit lättsammare rakt igenom. Som det blir nu övergår filmen nästan helt till att bli allvarlig under rymdexpeditionen. Något utdraget och upprepande under rymdscenerna, även om det överlag är fullt dugliga effekter. Den gör inte bort sig vad gäller den biten och filmen är ok, varken mer eller mindre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

The Man with Two Brains

Titel: The Man with Two Brains / Dr Hfuhruhurrs dilemma
Genre: Komed/Sci-Fi
Land: USA
År: 1983
Regi: Carl Reiner
I rollerna: Steve Martin, Kathleen Turner, David Warner, James Cromwell, Jeffrey Combs, Sissy Spacek (röst)

Handling: En världsberömd hjärnkirurg blir kär i en hjärna utan kropp under en resa till Österrike.

Omdöme: Dr. Michael Hfuhruhurr (Steve Martin) är en ledande hjärnkirurg som fortfarande sörjer sin fru. Men när han kör på den vackra Dolores (Kathleen Turner) och hon behöver operera hjärnan, är han givetvis mannen för jobbet. Han ser genast fram emot att bekanta sig närmare med Dolores när hon återhämtat sig från operationen, närmare bestämt i sängkammaren.


© Warner Bros.

Dolores är en typ av kvinna som gärna förför rika män bara för att driva dem till vansinne och tidig död så att hon kan bli en rik arvtagerska. Eftersom Dolores förhalar älskandet, känner Dr. Hfuhruhurr att de behöver komma bort från vardagen. Han tar Dolores på en romantisk resa till Österrike för att där få det han suktat efter.


© Warner Bros.

Väl på plats i Österrike kommer Dr. Hfuhruhurr i kontakt med Dr. Necessiter (David Warner) som experimenterar på hjärnor. En av hjärnorna visar sig kommunicera med Dr. Hfuhruhurr och han känner att han funnit sin själsfrände. Om han bara kunde hitta den perfekta kvinnokroppen att placera denna hjärna han förälskat sig i...


© Warner Bros.

En film med Steve Martin som undvikits i alla dessa år. Inte p.g.a. honom utan för att det verkade kunna vara en fars och buskis av crazy-komedi slaget, något som personligen sällan går hem. Tack och lov visar sig filmen åtminstone inledningsvis någorlunda hålla sig i kragen. Frågan är hur länge det varar.


© Warner Bros.

Regi av Carl Reiner, far till duktige Rob Reiner, och detta blev det tredje samarbetet med Steve Martin. Ett samarbete av blandad karaktär, precis som denna film visar sig vara. Den har definitivt sina moment då det är svårt att hålla sig för skratt. Ibland för att det är roligt, andra gånger för att det är korkat.


© Warner Bros.

Ju längre in man kommer i filmen, ju mer tappar den. Den har svårt att hålla sig på mattan och tar ut svängarna lite för mycket för min smak. Skönt nog är filmen inte otittbar och den har som sagt en del komiska ögonblick, speciellt under första halvan.


© Warner Bros.

Precis som filmen är ojämn uppvisar även musiken tendenser till att blanda och ge. Musik av Joel Goldsmith, son till legendariske kompositören Jerry Goldsmith. Tendenser till kvalitet på sina håll men får det inte att funka fullt ut, ungefär som filmen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.4

Rebel Ridge

Titel: Rebel Ridge
Genre: Kriminalare/Action/Thriller
Land: USA
År: 2024
Regi: Jeremy Saulnier
I rollerna: Aaron Pierre, Don Johnson, AnnaSophia Robb, James Cromwell

Handling: En ex-marinsoldat kämpar sig igenom ett nät av småstadskorruption när ett försök att betala borgen för sin kusin eskalerar till ett våldsamt bråk med den lokala polischefen.

Omdöme: Terry Richmond (Aaron Pierre) är ute och cyklar och i hörlurarna lyssnar han på hårdrocksmusik. Därför hör han inte att en polisbil kommer upp bakom honom och vill att han ska stanna. Istället kör de på honom bakifrån så att han faller av sin cykel. Poliserna vill sedan veta vart han är på väg och söker igenom hans ryggsäck. Terry informerar dem att han är på väg till stan för att betala borgen åt sin kusin. Poliserna misstänker dock att pengarna är drogrelaterade och konfiskerar pengarna.


©Netflix

Tiden är knapp för Terry att få tillbaka pengarna för att få ut sin kusin. Kusinen ska nämligen förflyttas från häktet till fängelset där Terry misstänker att några som kusinen tidigare vittnat mot kommer vilja döda honom. Terry beger sig därför till den lokala polisstationen för att sansat försöka prata med polischefen Sandy Burnne (Don Johnson). Det går inget vidare.


©Netflix

Terry får viss hjälp av Summer (AnnaSophia Robb) som är utbildad jurist och jobbar där Terry skulle betala borgen. Men situationen eskalerar alltmer vilket gör att Terry tvingas ta till andra medel. Han är normalt sett inte en våldsam person men situationen tvingar in honom i ett hörn, vilket inte är någon bra nyhet för stadens poliser.


©Netflix

Regissören Jeremy Saulnier hade tidigare bl.a. gjort Blue Ruin (2013) och Green Room (2015), två filmer som var ok men kanske uppskattades mer av vissa. Detta är nog ändå regissörens bästa film bland de tre, åtminstone för egen del. Den är välgjord och har en story som mestadels funkar från början till slut.


©Netflix

Till en början och ibland även under filmens gång går tankarna till First Blood (1982). Det är smått oundvikligt att inte tänka på den klassikern. Kan tänka mig att Jeremy Saulnier hade den i åtanke när han la grunden för denna film. I båda fallen lite av en mystisk enstöring som passerar ett litet samhälle där poliserna inte direkt är gästvänliga och vill få bort honom. Och i båda fallen utmynnar det i ett litet krig mellan dem. Givetvis kan denna inte mäta sig med nämnda älskade klassiker, men det blir inte så tokigt.


©Netflix

En stor del av filmen står och faller med huvudrollsinnehavaren Aaron Pierre. Helt okänd för egen del men han visar sig funka bra. Hade det varit en mer känd skådespelare eller om han känts kaxig och osympatisk hade det nog inte funkat lika bra. Läser i efterhand att det från början var tänkt att John Boyega skulle axla huvudrollen. Tack och lov lämnade han projektet. Aaron Pierre gör vad han ska i rollen som Terry Richmond och är alltså lite som John J. Rambo i First Blood (1982). Med andra ord inte att leka med.


©Netflix

En stabil film med bra regi och en handling som till stor del hela tiden förs framåt. Det hela hade kunnat avslutas tidigare men man väljer att fortsätta berätta historien som då liksom går in i nästa fas. Hade kanske önskat att man istället kört vidare på den första historien med fokus på Terry. Men man vill även få med Summer mer vilket funkar. Till slut är det en tillfredsställande film även om den kunde blivit mer minnesvärd.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.1