Eddington

Titel: Eddington
Genre: Drama/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 2025
Regi: Ari Aster
I rollerna: Joaquin Phoenix, Pedro Pascal, Emma Stone, Micheal Ward, Deirdre O'Connell, Austin Butler, Clifton Collins Jr

Handling: Under coronavåren 2020 eldas det på en konflikt i en småstad i New Mexiko mellan borgmästaren och sheriffen.

Omdöme: Regissören Ari Asters första filmer Hereditary (2018) och Midsommar (2019) var inte så tokiga, båda lite annorlunda och med en något obehaglig stämning. Sedan kom Beau Is Afraid (2023), utan tvekan en av 2023 års sämsta filmer. Därför var det med vissa reservationer filmen togs an och frågan var vad man skulle få här. Det bra eller snarare det dåliga?


© A24

Det är maj 2020 och den sömniga lilla staden Eddington i New Mexiko har drabbats av covid-hysterin. Stadens sheriff Joe Cross (Joaquin Phoenix) är en av de som trotsar masktvånget då han lider av astma. Men det är även en prestigefråga eftersom stadens borgmästare Ted Garcia (Pedro Pascal) för frågan och är Joes största rival i staden.


© A24

Joe, vars sköra fru Louise (Emma Stone) lider av ett mentalt sammanbrott, har svårt att släppa att Ted Garcia en gång i tiden dejtade Louise innan Joe gifte sig med henne. Efter att ha sett hur restriktionerna påverkar folk som behandlar varandra illa, bestämmer sig Joe för att ställa upp i borgmästarvalet mot Ted Garcia.


© A24

Utan att veta vad det skulle vara för typ av film är det initiala intrycket att den är något konstig och har svårt att engagera. Själva tanken med att låta historien utspela sig kring covid-pandemin för med sig en del tragikomiska situationer som man känner igen sig i. Till stor del verkar det som folk förlorar sunt förnuft och en känsla av medmänsklighet. Lägg därtill folks besatthet med sociala orättvisor som dominerar nyheterna och sociala medier så är hjärntvättningen ett faktum, även i en liten stad som Eddington.


© A24

Allt eftersom utvecklas det till en dust mellan sheriffen och borgmästaren som ogillar varandra. Detta leder dock inte till något speciellt under lång tid. Det hade kunnat bli en rolig svart komedi där de båda tar till fula knep för att vinna röster. Lite så kanske det blir men det känns som hela filmen är något "off" under första halvan av filmen.


© A24

Filmen, som är knappt 2.30 lång, är verkligen som två filmer i en. Den första halvan är rent utsagt svag. Det går inte att komma ifrån att den inte alls får till det och det känns svårt att motivera sig att titta vidare. Men när man ändå sett nästan en timme är det lika bra att se klart filmen. Det är en sak om man efter 10-15 minuter inte är upplagd och väljer att stänga av. En timme in så kan man lika gärna se klart filmen, även om det är en och en halv timme kvar.


© A24

Det är inte ofta det händer att en film är så pass intetsägande under första halvan bara för att ändra karaktär helt och hållet under andra halvan. Men det är precis vad som sker här. När man kommer halvvägs in blir filmen plötsligt klart bättre. Nästan så man känner att det kanske bara var ett sätt att låta en sänka garden under första halvan.


© A24

Andra halvan av filmen blir plötsligt lite som en bröderna Coen-film i form av Blood Simple (1984) eller No Country for Old Men (2007). Varför kunde den inte vara så här från början? Andra halvan är som en helt annan film, helt otroligt faktiskt. Nu funkar även humorn bättre, inte minst då Joe Cross drabbas av covid vilket Joaquin Phoenix gör bra.


© A24

Till slut har filmen blivit sevärd och man får säga att det var tur att man ändå tittade vidare. Filmen kunde kanske slutat tio minuter tidigare då efterspelet inte är helt nödvändigt, men det är fortfarande bättre än första halvan som inte alls funkar. Det blir svårt att ge filmen rätt betyg med tanke på vilken skillnad det är på filmen. Snacka om toppar och dalar. Under första halvan känns filmen vara på väg att bli en av årets sämsta filmer. Uppsvinget under andra halvan är dock till stor del stark. Svag tvåa/tvåa till första halvan och svag fyra/fyra till andra halvan gör att filmen landar på en svag trea/trea. Otroligt blandade känslor med filmen vilket känns smått frustrerande.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.1

Gladiator II

Titel: Gladiator II
Genre: Action/Drama/Äventyr
Land: USA/Storbritannien
År: 2024
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Paul Mescal, Denzel Washington, Pedro Pascal, Connie Nielsen

Handling: Den unge Lucius har blivit vuxen och skaffat sig familj i Numidia. När generalen Acacius invaderar landet tillfångatas Lucius och tvingas till slaveri. Inspirerad av Maximus blir Lucius själv en gladiator, och börjar sätta sig emot de nuvarande kejsarnas styre.

Omdöme: När romerska trupper ledda av general Acacius (Pedro Pascal) drar in i nordafrikanska Numidia, är Lucius (Paul Mescal) en av de som tillfångatas och hans fru dödas. Lucius förs till Rom som slav där han upptäcks av Macrinus (Denzel Washington) som köper honom. Detta då han driver ett stall med gladiatorer och ser något i Lucius som kan göra honom till en duktig gladiator.


©Paramount Pictures

Lucius, som har ett starkt hämndbegär mot Acacius då han beskyller honom för sin frus död, blir snart omtalad och får de två kejsarnas ögon på sig. Kejsarna är blodtörstiga och anordnar gladiatorspel inne på Colosseum där Lucius blir en gladiatorstjärna. Han får även kontakt med Acacius fru Lucilla (Connie Nielsen) som ser likheter med f.d. gladiatorhjälten Maximus i Lucius.


©Paramount Pictures

24 år efter moderna klassikern Gladiator (2000) valde Ridley Scott att göra denna uppföljare. Något förbryllande får erkännas men han kände väl att det fanns mer att berätta. Istället för att berätta något nytt fortsätter historien, men det är med mestadels nya karaktärer och skådespelare vilket ändå gör att det skiljer sig. Dock känner man igen sig i upplägget när handlingen utspelar sig i Rom med gladiatorspelen, intrigerna och det politiska maktspelet.


©Paramount Pictures

Det är svårt att inte jämföra med föregångaren men man gör nog bäst i att inte förvänta sig en lika bra film för det är det inte. Redan inledningsvis med slagen i Numidia och skeppen på vattnet märker man av dataanimeringen som gör att det blir svårt att komma in i filmen med en gång. Dessutom bygger man inte upp karaktärernas bakgrund utan man går direkt på slagen och actionscenerna. En annan sak som är noterbar är att musiken av Harry Gregson-Williams är relativt medioker och höjer sig i princip endast när Hans Zimmers klassmusik från den första filmen återanvänds.


©Paramount Pictures

När handlingen förflyttas till Rom lugnas tempot, fler karaktärer introduceras och intrigerna inleds. Det tar ett tag men en bit in i filmen börjar man äntligen komma in i det hela. Gladiatorspelen avlöser varandra och det bjuds på olika teman vilket gör att det inte blir alltför upprepande. I en av dessa använder man sig av babianer på steroider. En sekvens som använt gott om dataeffekter och det hela känns tyvärr inte naturligt. Det är som taget från en fantasyfilm och hör inte hemma i en sån här film, speciellt en seriös sådan med regi av Ridley Scott. Däremot funkar en del andra gladiatorspel bättre, inklusive en med en noshörning.


©Paramount Pictures

Paul Mescal som Lucius är ok men kan inte mäta sig med Russell Crowe som har en annan pondus och övertygelse som Maximus i föregångaren. De båda kejsarbröderna lyckas inte ersätta Joaquin Phoenix som var högst minnesvärd. De är lite småcreepy men mer galna än direkt bra karaktärer. Pedro Pascal som Acacius känns lovande och borde fått större utrymme än han får. Karaktären får inte det djup som det fanns potential för. Istället blir det Denzel Washington och hans Macrinus som får det mesta av det bästa att jobba med. Han är också rakt igenom solid. Känns dock som det överlag fanns mer att få ut av karaktärerna och filmen för den delen.


©Paramount Pictures

Får väl erkänna att jag inte riktigt såg behovet av en ny Gladiator-film och efter att filmen setts klart stärks den känslan. Vad var egentligen tanken då det är lite samma visa, men sämre? Man tycker att om man ändå gör en till film ett kvarts sekel efter den första filmen av samma regissör, bör man kunna bjuda på något bättre. George Miller lyckades med detta med Mad Max: Fury Road (2015), fast skillnaden var att Gladiator (2000) redan var en toppfilm så ribban var extremt högt ställd.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

The Wild Robot

Titel: The Wild Robot / Den vilda roboten
Genre: Animerat
Land: USA
År: 2024
Regi: Chris Sanders
Röster: Lupita Nyong'o, Pedro Pascal, Kit Connor, Bill Nighy, Ving Rhames, Mark Hamill

Handling: Efter ett skeppsbrott blir en intelligent robot vid namn Roz strandsatt på en obebodd ö. För att överleva den svåra miljön ansluter sig Roz till öns djur och tar hand om en föräldralös gåsunge.

Omdöme: En intelligent robot vid namn Rozzum eller kort och gott Roz (Lupita Nyong'o) har blivit strandsatt på en ö. Den är programmerad att lyda människor och genomföra diverse direktiv den får. Eftersom det inte finns några människor på ön blir roboten smått konfunderad. Den väljer att omprogrammera sig själv och lära sig djurens språk. Detta gör att Roz snart kan kommunicera med djuren på ön, som trots det ser roboten som ett monster.


©Universal Pictures/DreamWorks

Just som roboten gett upp hoppet om att få ett direktiv på ön och tänker sända ut en nödsignal så att den kan återvända hem, förändras allt. En nyfödd gåsunge som kommer få namnet Brightbill (Kit Connor) har förlorat sin mamma. Roz kommer nu träffa räven Fink (Pedro Pascal) som ger direktivet som aktiverar Roz. Direktivet är att Roz ska vara Brightbills mamma. Att fullfölja direktivet innebär att Brightbill ska lära sig äta/jaga, simma och flyga.


©Universal Pictures/DreamWorks

Animerad film kan antingen rikta sig till de yngsta eller tilltala folk i alla åldrar. Denna faller i den senare kategorin då det verkligen är för hela familjen. Till en början är det väl lite si och så med filmens inledning då roboten aktiveras och börjar utforska ön. Det är inte supersnyggt animerat och man kommer inte in i det fullt ut med en gång. Inte alls dåligt men den behöver lite tid på sig att komma igång.


©Universal Pictures/DreamWorks

Allt eftersom växer filmen och ungefär halvvägs in börjar man få gåshud på sina håll. Det är inspirerande och fullt av hopp när Roz, Fink och Brightbill blir vänner och försöker få gåsungen att klara sig själv. Detta eftersom Brightbill måste klara den långa flygturen när han ska ansluta till gåsflocken som ska emigrera söderut över vintern.


©Universal Pictures/DreamWorks

Filmen gör en smart sak och det är att i princip helt eliminera människorna från historien. Det funkar bättre att låta robotarna och djuren utgöra karaktärerna vi får följa. Filmen lyckas även växa på mer än ett sätt. Det blir finare att titta på efter inledningen även om det fortfarande saknas en bit upp till att bli en detaljerad och riktigt fint animerad film. Musiken är också en styrka som skapar känslor och lyfter filmen till högre höjder.


©Universal Pictures/DreamWorks

Det som håller tillbaka filmen från ett högre betyg är trots allt att den tar lite tid på sig att hamna rätt. Kanske har det att göra med förväntningarna men en riktigt bra film ska gärna fånga en tidigt och aldrig släppa greppet. Kanske är man lite snål med betyget med tanke på att filmen uppskattas en hel del efter ett tag. Den har ett fint budskap och skapar känslor, bara att den alltså kunde varit mer minnesvärd tidigare. Stark trea till svag fyra.

3 - Röster
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.3