The Untouchables

Titel: The Untouchables / De omutbara
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Kevin Costner, Sean Connery, Andy Garcia, Charles Martin Smith, Robert De Niro, Richard Bradford, Patricia Clarkson

Handling: Al Capone styr Chicago med järnhand. Ingen kan komma åt honom. Ingen kan stoppa honom. Tills Elliot Ness och några utvalda män beslutar sig för att få honom på fall.

Omdöme: Den federala agenten Eliot Ness (Kevin Costner) har i uppgift att sätta stopp för den illegala alkoholdistributionen under förbudstiden i 1930-talets Chicago. Al Capone (Robert De Niro) har fingrarna i de flesta brottsligheterna som begås i staden. Men att komma åt honom är allt annat än enkelt eftersom han mutar allt och alla, inklusive polisen och hela vägen upp till stadens borgmästare.


© Paramount Pictures

Eliot Ness inser att det enda sättet att ha en chans att komma åt Al Capone är genom att organisera en liten grupp ärliga män. Han rekryterar veteranpolisen Jim Malone (Sean Connery), den lovande nyligen utexaminerade polisen George Stone (Andy Garcia) samt revisorn Oscar Wallace (Charles Martin Smith). Gruppen kommer att kallas för The Untouchables - De omutbara.


© Paramount Pictures

Inspirerat av verkliga händelser har Brian De Palma och filmmakarna tagit sig vissa friheter i att berätta denna historia. En historia som är en klassisk berättelse om gott mot ont. Om ett par män som är övertygade om att det goda måste segra även om det kan kosta dem livet. Det enkla vore att blunda för Al Capones illegala verksamhet och få en nätt liten summa i fickan varje månad. Men då skulle Chicago sjunka allt djupare i korruption och brottslighet.


© Paramount Pictures

Ennio Morricone står för musiken och det är i mångt och mycket filmens hjärtslag som håller tempot. En blandning av toner från spaghettivästerns, eurocrime och lite mer storslagna filmer som han stått för tidigare i sin karriär. Oftast bra och passande, inte minst då det nästan blir lite som en slags västern i storstadsmiljö.


© Paramount Pictures

Gillar kvartetten omutbara. De anförs av Kevin Costner men det är utan tvekan som bäst när Sean Connery styr och ställer i sin Oscarsvinnande biroll. Han agerar fadersfiguren i gruppen och Jim Malone lever på sina street smarts. Svårt att säga emot honom när han talar. Och för det mesta har han rätt och levererar resultat.


© Paramount Pictures

Något filmen gör bra är att man börjar bry sig om kvartetten. Det är helt enkelt svårt att inte heja på hjältarna i det här fallet. De är något av underdogs trots allt då ingen riktigt tror på dem. Och ju effektivare de blir, ju farligare blir det för dem eftersom Capone tänker se till att tysta dem en gång för alla med hjälp av sina utsända män.


© Paramount Pictures

Lite intressant att en av filmens mest ikoniska scener, som utspelar sig på tågstationen Union Station, hade jag fått för mig att filmen avslutade med. Så är inte fallet men det är en minnesvärd sekvens som satt sig och sticker ut. En annan scen som sätter sig är påhälsningen som Malone får. Det är starkt och gripande, vilket även har att göra med att filmen lyckats få en att bry sig om de omutbara.


© Paramount Pictures

Det är tveklöst en klassfilm som rakt igenom håller en hög nivå i det mesta. Även om Brian De Palma gjorde en del filmer där emellan, har filmen en del likheter med hans tidigare film Scarface (1983) och senare film Carlito's Way (1993). I samtliga fall är det brottets bana som synas och även om det här går ut på att bekämpa den organiserade brottsligheten, har filmerna lite samma stil och känsla över sig. Framförallt är det tre utmärkta filmer som man blir sugen på att återbesöka med jämna mellanrum.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8

Indiana Jones and the Last Crusade

Titel: Indiana Jones and the Last Crusade / Indiana Jones och det sista korståget
Genre: Action/Äventyr
Land: USA
År: 1989
Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Harrison Ford, Sean Connery, Alison Doody, Denholm Elliott, John Rhys-Davies, Julian Glover, River Phoenix

Handling: År 1938, efter att hans far försvunnit när han letade efter den heliga graalen, hamnar Indiana Jones i kapplöpning med nazisterna för att hindra dem från att få dess makt.

Omdöme: Året är 1938 och Indiana Jones (Harrison Ford) lyckas få tillbaka ett historiskt guldkrucifix han varit på jakt efter hela sitt vuxna liv. Han återvänder till sitt dagjobb som universitetsprofessor och får reda på att hans far, Henry Jones (Sean Connery) är försvunnen. Henry har ägnat hela sitt liv åt att finna den heliga graalen, något han nu verkar ha kommit farligt nära vilket kan ha lett till hans försvinnande.


©Paramount Pictures

Indy beger sig till Venedig tillsammans med Marcus Brody (Denholm Elliott) där de möter upp Dr. Elsa Schneider (Alison Doody). Hon har assisterat Henry i hans arbete och kan hjälpa dem besöka platser som Henry skrivit om i sin dagbok om heliga graalen. En dagbok som Henry skickat till Indy. Äventyret tar dem till bergen på den österrikisk-tyska gränsen med nazisterna hack i häl.


©Paramount Pictures

Efter missen med den andra filmen Indiana Jones and the Temple of Doom (1984) har Spielberg och övriga tack och lov lärt sig av sin läxa. En återgång till vad som funkade bra i den första filmen Raiders of the Lost Ark (1981) är rätt medicin, men samtidigt blir det inte bara en kopia. Hade man endast levt på gamla meriter och gjort samma film hade man kanske bara ryckt på axlarna.


©Paramount Pictures

Ett smått genidrag är att plocka in Sean Connery som Indys far. Inte bara att han är duktig i rollen, han blir även en bra radarpartner till Harrison Ford. Indy och Henry gnabbas och har sig men besitter även samma passion för äventyr. Båda är även envisa män som inte ger sig i första taget vilket leder till roliga situationer och gott om skratt.


©Paramount Pictures

Förutom Connery är resten av castingen också klart lyckad. Alison Doody är t.ex. den bästa Indy-bruden då man inte riktigt kan vara säker på om Elsa är en allierad eller fiende. Hon är inte heller skrikig eller gnällig som kvinnorna i föregångarna och klarar att ta hand om sig själv och mer därtill. Gillar att Denholm Elliott och John Rhys-Davies plockas in igen från den första filmen och Julian Glover, som bl.a. spelade Bond-skurk i For Your Eyes Only (1981), är också passande som finansiären Walter Donovan.


©Paramount Pictures

Filmen visar sig inte bara vara bra, den är även jämnbra rakt igenom. Gott om äventyr, action och humor som gör att det hela tiden finns något att ha trevligt med. Just humorn funkar bäst i denna tredje installation i Indiana Jones-serien. Men det mesta håller faktiskt hög klass. Även John Williams musik är lite mer nedtonad än i föregående filmer. Den drar inte på för fullt lika mycket och hjältetonerna kommer vid rätt ögonblick.


©Paramount Pictures

Det är helt enkelt en film som håller bra rakt igenom. De två timmarna har inga svackor och det är bara att konstatera att denna tredje film är bäst. Helt klart mer lik den första än den andra filmen men den tar det hela till nästa nivå. Finns egentligen inte mycket att invända mot vilket gör att det blir en underhållande och välgjord film från början till slut.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 8.2

Woman of Straw

Titel: Woman of Straw / Dubbelspel
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Storbritannien
År: 1964
Regi: Basil Dearden
I rollerna: Sean Connery, Gina Lollobrigida, Ralph Richardson, Alexander Knox

Handling: Den tyranniska men sjuka magnaten Charles Richmond blir förtjust i sin vackra italienska sjuksköterska, Maria, som i sin tur faller för Charles brorson Tony.

Omdöme: Efter de båda Bond-filmerna Dr. No (1962) och From Russia with Love (1963) gjorde Sean Connery denna. Det är en roll som till en början känns som han i princip fortfarande spelar James Bond, bär samma eleganta kostymer och rör sig i liknande flotta miljöer. Men rollen kommer visa sig skilja sig från den heroiska karaktären han kom att förknippas med tidigt i sin karriär.


©MGM

Anthony "Tony" Richmond (Sean Connery) är något av en playboy och brorson till stenrike Charles Richmond (Ralph Richardson). Charles är en tyrann som styr med järnhand över sina anställda och personal. Han själv sitter i rullstol och har sviktande hälsa. Nu kräver han att han en gång för alla får en personlig sjuksköterska som han kan vila ögonen på och inte någon som ser ut som en bastant östtyska.


©MGM

Tony, som hjälper till med sin farbrors affärer efter att hans far begått självmord och hans mor gifte om sig med Charles innan hon gick bort, överser denna gång rekryteringen av sjuksköterska. Han introducerar Maria Marcello (Gina Lollobrigida) som tidigt visar att hon inte tänker finna sig i hur Charles behandlar henne och den övriga personalen. Hon är inte heller villig att bli mutad. Detta finner Charles som en styrka då hon inte bara är ögongodis för honom utan även har en stark personlighet och bra värderingar.


©MGM

Vad varken Charles eller Maria kunnat ana är att Tony har en plan som han nu sätter i verket. Han vet att han inte kommer ärva mycket av Charles enorma förmögenhet. Därför vill han nu använda Maria för att få Charles att gifta sig med henne och skriva om sitt testamente. Maria, som faller för Tonys charm, ser en chans att både få Tony och bli stenrik om hon fullföljer Tonys plan. Frågan är hur långt Maria och Tony är villiga att gå.


©MGM

Med en gång tänker man på James Bond då Sean Connery som Tony dyker upp vid sin farbrors enorma hem. Det är som taget ur Goldfinger (1964) med Charles Richmond som något av en rik och elak Bond-skurk. Dessutom står en viss Ken Adam för scenografin i båda fallen och det märks med ett par utsökta vyer över interiörerna.


©MGM

Förutom den initiala känslan ska det inte ses som en James Bond-film då det är långt ifrån den typen av film. Istället har den mer gemensamt med Alfred Hitchcock även om den inte riktigt har de riktiga spänningsmomenten. Det blir dock lite spänt när triangeldramat fortlöper och man vet vad planen är. Kanske hade man kunnat täta till det hela en aning med lite mer spänning och kortat ner speltiden som letar sig upp mot knappt två timmar.


©MGM

Efter lite mer än halva filmen kommer en vändning i storyn vilket gör att det känns som det hela är på väg att ros i hamn. Man funderar då på hur man ska fylla ut ytterligare 45 minuter av speltiden. Filmen går in i en ny fas som kanske inte blir helt övertygande på sina håll men är kritisk för att planen ska kunna funka. Lite utdraget men samtidigt behåller filmen en trevlig och småmysig känsla filmen igenom.


©MGM

Sean Connery får kombinera vad han gjorde bra som James Bond med en lite elakare sida som funkar ganska bra. Det är något ovant att se honom i en sådan roll tidigt i sin karriär. Lite av en mittemellan roll som kanske inte direkt sticker ut men ändå får ses som intressant. Ralph Richardson funkar nog bäst som tyranniska magnaten. Connery lär ha varit högst imponerad och nämnt honom som en av sina favoritskådespelare. Och så har vi Gina Lollobrigida. Tycker hon funkar klart bra som den personliga sjuksköterskan som börjar smida planer med Tony. Fram till sista akten funkar hon bra, men när hon ska visa mer känslor övertygar hon inte lika mycket. Känns som hon klarar den svårare biten bättre än det som borde vara enklare att spela.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8

The Rock

Titel: The Rock
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Michael Bay
I rollerna: Nicolas Cage, Sean Connery, Ed Harris, John Spencer, David Morse, William Forsythe, Michael Biehn, John C. McGinley, Xander Berkeley, Philip Baker Hall, Jim Caviezel

Handling: En grupp elitsoldater intar fängelset Alcatraz och tar 81 turister som gisslan. Deras krav är att familjerna till elitsoldater som dör under hemliga operationer ska få full ersättning. Om de inte får lösensumman hotar de med att skicka dödlig nervgas mot San Francisco. De enda som kan hindra dem nu är FBI-agenten Stanley Goodspeed och före detta fången John Mason.

Omdöme: Alcatraz intas av en grupp elitsoldater ledda av general Hummel (Ed Harris) och tar 81 turister som gisslan. De har 15 raketer riktade mot fastlandet. Raketer fyllda med dödlig nervgas som de hotar att avfyra mot San Francisco. Kravet är att den amerikanska regeringen betalar ut $100m som kommer gå till de stupade soldaternas familjer som varit bortglömda i alla dessa år.


©Buena Vista Pictures

FBI och militären sätter ihop en plan A och plan B för att försöka förhindra en katastrof. Plan B går ut på att skicka ett par jaktplan och bomba sönder hela Alcatraz, inklusive gisslan. Plan A går ut på att skicka ett gäng Navy SEALS som leds av Anderson (Michael Biehn). Men de behöver hjälp med att ta sig in och oskadliggöra raketerna med den dödliga nervgasen.


©Buena Vista Pictures

Kemiexperten och FBI-agenten Stanley Goodspeed (Nicolas Cage) är den bästa de har men han har inte någon erfarenhet från fältet. Han rekryteras dock för uppdraget och blir en viktig kugge vid sidan av John Mason (Sean Connery). Mason är en ytterst mystisk man som plockas från fängelset där han suttit i 30 år. Han är den enda som rymt från Alcatraz innan fängelset stängde ner 1963. Med hans hjälp kan de ta sig in via bakvägen och på så vis överraska elitsoldaterna som tagit över den gamla fängelseön.


©Buena Vista Pictures

En actionrökare av Michael Bay som blev omåttligt populär och en stor biosuccé. Den levererar också mycket av det man vill ha och kan kräva av en påkostad actionfilm. Det är överdrivet på sina håll men ändå med karaktärer och en story som gör att man inte tappar verklighetsförankringen. Och det faktum att general Hummel inte bara är en kallblodig galning är viktigt för att det hela inte ska spåra ur totalt, även om man inte kan säga samma sak om vissa av hans blodtörstiga män.


©Buena Vista Pictures

En stor del varför filmen funkar så pass bra som den gör är karaktärerna Goodspeed och Mason. De har en rolig jargong vilket gör att det nästan blir som ett gammalt hederligt radarpar i en buddy cop-film. Nicolas Cage får spela över med diverse utbrott och får en att skratta en hel del p.g.a. detta. Det är också välkommet då det lättar upp stämningen i en film som annars hade kunnat bli för seriös och allvarlig.


©Buena Vista Pictures

Sean Connery är också kul att se som den mystiske John Mason där man leker med tanken att han skulle kunna vara en James Bond-liknande karaktär som dykt upp efter 30 år. En del likheter finns och även någon referens görs till Bond vilket är en kul blinkning till den ikoniska karaktären Connery en gång i tiden förknippades med.


©Buena Vista Pictures

Vad man till slut kan ta med sig är att Michael Bay har sinne för storslagen action och det är välgjord action som filmats snyggt. Visst går det "over the top" ibland men det är ju inte en film man ska ta på fullaste allvar vilket gör att det funkar. Musiken av Hans Zimmer måste också nämnas då det är mycket hjältemusik som nästan blir för mycket. De olika hjältetonerna avlöser varandra, ibland i en och samma scen. På något sätt passande för en sån här actionrökare och ibland passar det mer än i andra fall. Allt som allt en underhållande actionfilm som funkar att ses om även om det aldrig varit en personlig favorit.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

The Name of the Rose

Titel: Der Name der Rose / The Name of the Rose / Rosens namn
Genre: Mysterium/Drama/Thriller
Land: Västtyskland/Italien/Frankrike
År: 1986
Regi: Jean-Jacques Annaud
I rollerna: Sean Connery, Christian Slater, F. Murray Abraham, Michael Lonsdale, Ron Perlman, William Hickey

Handling: Munken William kommer till ett kloster. När han installerat sig, ställs han inför frågan om han skall hjälpa till att lösa de mystiska mord som begåtts där.

Omdöme: Detta munk-mordmysterium tar oss till ett avskilt munkkloster under 1300-talet. William av Baskerville (Sean Connery) och hans adept Adso av Melk (Christian Slater) anländer till klostret för att närvara vid ett konvent. William, som har ett förflutet med utredningar, upptäcker per omgående att en ung munk nyligen dött. Det mesta tyder på att den unge munken begått självmord genom att hoppa från ett av tornen på klostret. När William inspekterar platsen misstänker han dock att den unge munken inte begick självmord. Kan någon ha mördat honom?


©Warner Bros.

William och Adso börjar sakta göra sig hemmastadda i klostret och snokar runt. Inte minst får de upp ögonen för böckerna och biblioteket som mystiskt nog är dolt från munkarna. Kan nyckeln till mysteriet finnas där mån tro? Innan de hinner fundera så mycket på det sker ytterligare ett dödsfall med en munk och denna gång råder inget tvivel om att munken blivit dödad. Det blir ett i raden dödsfall i detta komplexa mordmysterium.


©Warner Bros.

Efter den inledande halvtimmen sätter mysteriet igång på allvar då William och Adso gräver fram ledtrådar, bevis och en poteniell motivbild. På sätt och vis blir de lite som Sherlock Holmes och Dr. Watson. Det finns en del humor här men det är på fullaste allvar vilket inte minst den hårda, kalla och tuffa miljön på och runt klostret sannerligen visar upp med råge.


©Warner Bros.

Filmen kryllar av sköna karaktärer och fula skådespelare. Franske regissören Jean-Jacques Annaud valde specifikt ut fula skådespelare för birollerna på klostret. Sedan hjälper det att de har getts fruktansvärda frisyrer. En av favoriterna är utan tvekan Ron Perlman i rollen som puckelryggige Salvatore. En Salvatore som kan underskattas för sitt utseende och tillsynes nedsatta mentala förmåga. Men man ska veta att han talar sex språk, samtidigt...


©Warner Bros.

Sean Connery är annars filmens stjärna och han är precis så bra som man kan önska sig. Intressant att läsa att han på den här tiden inte direkt var i ropet vilket gjorde att de hade svårt med finansieringen av filmen. Istället var det F. Murray Abraham som var lite av dragplåstret då han nyligen hade vunnit en Oscar för Amadeus (1984). Han dyker dock inte upp förrän under filmens sista tredjedel. Istället är det alltså Connery som drar det tunga lasset i huvudrollen och gör det klart bra.


©Warner Bros.

Har alltid gillat detta klassiska mordmysterium som kan ses med jämna mellanrum när man känner sig upplagd. Det kanske inte är en film man kan plocka fram när som helst, men när man känner för den och vill se ett bra mordmysterium blir man inte besviken när man väl börjat titta. Det är också tillräckligt invecklat för att man ska kunna se den utan att komma ihåg hur det ligger till och vem eller vilka av munkarna som är inblandade.


©Warner Bros.

Intressant nog gick filmen inte alls bra i USA när den gick upp på bio. En anledning kan ha varit att det var en europeisk produktion, en annan att den amerikanska filmpostern mer får det att se ut som en komedi än ett spännande mordmysterium. Filmen gick dock desto bättre i Europa och idag har den ett mycket gott ryckte som den klassiker det är.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.7

Ransom / The Terrorists

Titel: Ransom / The Terrorists / Bombhotet
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: Storbritannien/USA
År: 1974
Regi: Casper Wrede
I rollerna: Sean Connery, Ian McShane, Jeffry Wickham, John Quentin

Handling: Överste Tahlvik ställs inför sitt livs svåraste uppdrag när en terrorgrupp går till attack mot brittiska ambassaden i Norge. I utbyte mot gisslan kräver man att flera terrorister friges. Alla ska flygas ut i det passagerarplan som samtidigt kapas vid Fornebu. Tahlvik hamnar i ett politiskt dubbelspel på hög nivå där alla är emot honom, inklusive den norska och engelska regeringen som vill vara tillmötesgående mot kaparna. Deras order: Gå försiktigt fram! Hans svar: Glöm det!

Omdöme: När man plockar fram och väljer att se en sån här film är det främst för Sean Connerys skull. Han spelar överste Nils Tahlvik som kopplas in när en grupp terrorister håller brittiske ambassadören i Norge gisslan. Dess ledare är Shepherd (John Quentin), en brittisk terrorist som ryktas vara ansvarig för hundra civila offer. Nu vill britterna gripa honom en gång för alla och Tahlvik är mannen som ska ro det hela i hamn är det tänkt.


©British Lion Films

Saker kompliceras då en annan grupp terrorister kommer för att ge Shepherds grupp en hjälpande hand. De kapar ett passagerarplan som kommer från London på väg till Norge. Kaparna leds av Ray Petrie (Ian McShane) och begär att Shepherds gäng tillsammans med brittiske ambassadören förs till flygplanet i utbyte mot att de släpper gisslan. Om det inte uppfylls kommer en ur gisslan att avrättas en gång i timmen.


©British Lion Films

Inspelat i Norge med en finsk regissör och brittiska skådespelare. Alla talar brittisk engelska, plus Connery med sin skotska engelska. Det i sig är inte så förvirrande, även om man givetvis gjort det enkelt för sig. Lite mer förvirrande blir det längre in då vi inte bara har de två terroristgrupperna utan även inblandning från britterna och norrmännen i operationen som leds av säkerhetschefen Nils Tahlvik.


©British Lion Films

Tahlvik och de övriga han samarbetar med har aldrig varit med om en kapning. Samtidigt som han förhandlar med flygplanskaparna, försöker han ta till diverse knep för att på något vis oskadliggöra terroristerna. Han gör så utan att verka bekymrad över gisslans liv. Längs vägen inser han att något inte stämmer och att mer står på spel än han kunnat ana. Frågan är om han hinner pussla ihop bitarna innan det är för sent.


©British Lion Films

Inte så mycket action som man skulle kunna förvänta sig och kräva från en sån här film, inte minst då vi har att göra med två gisslansituationer samtidigt. Trots allt inte så tokigt där det är inspelat på plats i ett kylslaget Norge. Dock blir storyn lite krystad och rörig längre in, plus ologisk. Dessutom alltså inte direkt actionfylld trots att det finns tillfällen då det kunde bli både laddat och actionfyllt. Till viss del får det sin förklaring, men överlag har filmen svårt att övertyga. Definitivt inget måste trots att Sean Connery alltid är sevärd, även om han mest går på sparlåga här.


©British Lion Films

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 5.6