Starman

Titel: Starman
Genre: Drama/Sci-Fi/Romantik
Land: USA
År: 1984
Regi: John Carpenter
I rollerna: Jeff Bridges, Karen Allen, Charles Martin Smith, Richard Jaeckel

Handling: En utomjordisk varelse kommer till ett hus där den unga änkan Jenny bor. Varelsen tar den exakta gestalten av hennes nyligen avlidne make Scott. Jenny blir, efter att chocken lagt sig, förälskad i utomjordingen.

Omdöme: Ett oidentifierat flygande objekt skjuts ner av den amerikanska militären. Objektet visar sig vara en rymdfarkost som kraschlandar i norra delarna av landet. Ett ensamt utomjordiskt väsen tar sig från farkosten till närmaste hus där Jenny (Karen Allen) ligger och sover. Den utomjordiska varelsen transformerar sig till att gestalta Jennys döde make Scott (Jeff Bridges), något som givetvis kommer som en chock för Jenny som inte kan tro sina ögon och till en början tror hon drömmer.


© Columbia Pictures

Scott behöver ta sig till en plats i Arizona för att kunna hämtas upp och återvända hem till sin planet. Jenny ska ta honom dit och känner sig kidnappad av denna varelse som ser ut som hennes älskade make men hon är rädd för vad hans avsikter är. Efter sig har de den amerikanska säkerhetstjänsten som vill få tag i varelsen. De har skickat experten Mark Shermin (Charles Martin Smith) som letar efter utomjordisk aktivitet.


© Columbia Pictures

Jenny och Scott kommer ge sig ut på en road trip som inleder som ett kidnappningsfall men där Jenny börjar förstå utomjordingens motiv och dess personlighet. Känslor växer fram då Jenny inte kan undgå att ta vara på chansen att få spendera tid med sin Scott, även om det inte är Scott. Utomjordingen besitter krafter som den skulle kunna orsaka mycket smärta och ödeläggelse med, men istället använder den det för att göra gott, något som får Jenny att inse att hon måste försöka hjälpa den att komma undan.


© Columbia Pictures

John Carpenter regisserar och Michael Douglas producerar vilket är en intressant kombination. Också lite vågat att plocka in Carpenter som inte hade gjort en romantisk historia tidigare utan främst skräck och spänning. Men han visar att han klarar det bra samtidigt som filmen har en sci-fi historia och stämning som känns igen från hans tidigare filmer. Dock med en skillnad och det är att Carpenter själv inte står för musiken, även om den till stor del är lik hans elektroniska musik.


© Columbia Pictures

Även om det är en sci-fi historia i grunden så utvecklas det framförallt till en romantisk resa vi gör med Scott och Jenny. Inspirationen lär ha varit gamla klassiska romantiska filmer som It Happened One Night (1934) och Brief Encounter (1945), en kombination av lättsammare romantisk road movie och omöjlig kärlek som uppstår.


© Columbia Pictures

Det är en något sorglig känsla man får med filmen, men samtidigt fint och vackert då det känns rent och oskyldigt med känslorna som uppstår. Scott lär sig om mänskligheten och människor, mestadels av Jenny vilket hon i sin tur blir berörd av ju mer tid hon spenderar med Scott.


© Columbia Pictures

En sak som blir viktig för att filmen ska funka är samspelet mellan Jeff Bridges och Karen Allen. De spelar rollerna helt olika men de hittar en fin harmoni i varandras sällskap. Hon spelar Jenny på ett varmt och naturligt sätt med längtan efter vad hon förlorat. Han spelar rollen desto mer mekaniskt vars lite ryckiga rörelser tagits från fåglars huvudrörelser. Det blev en Oscarsnominering för Jeff Bridges vilket intressant nog var första och hittills enda gången någon som spelat en utomjording blivit Oscarsnominerad.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

The Untouchables

Titel: The Untouchables / De omutbara
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Kevin Costner, Sean Connery, Andy Garcia, Charles Martin Smith, Robert De Niro, Richard Bradford, Patricia Clarkson

Handling: Al Capone styr Chicago med järnhand. Ingen kan komma åt honom. Ingen kan stoppa honom. Tills Elliot Ness och några utvalda män beslutar sig för att få honom på fall.

Omdöme: Den federala agenten Eliot Ness (Kevin Costner) har i uppgift att sätta stopp för den illegala alkoholdistributionen under förbudstiden i 1930-talets Chicago. Al Capone (Robert De Niro) har fingrarna i de flesta brottsligheterna som begås i staden. Men att komma åt honom är allt annat än enkelt eftersom han mutar allt och alla, inklusive polisen och hela vägen upp till stadens borgmästare.


© Paramount Pictures

Eliot Ness inser att det enda sättet att ha en chans att komma åt Al Capone är genom att organisera en liten grupp ärliga män. Han rekryterar veteranpolisen Jim Malone (Sean Connery), den lovande nyligen utexaminerade polisen George Stone (Andy Garcia) samt revisorn Oscar Wallace (Charles Martin Smith). Gruppen kommer att kallas för The Untouchables - De omutbara.


© Paramount Pictures

Inspirerat av verkliga händelser har Brian De Palma och filmmakarna tagit sig vissa friheter i att berätta denna historia. En historia som är en klassisk berättelse om gott mot ont. Om ett par män som är övertygade om att det goda måste segra även om det kan kosta dem livet. Det enkla vore att blunda för Al Capones illegala verksamhet och få en nätt liten summa i fickan varje månad. Men då skulle Chicago sjunka allt djupare i korruption och brottslighet.


© Paramount Pictures

Ennio Morricone står för musiken och det är i mångt och mycket filmens hjärtslag som håller tempot. En blandning av toner från spaghettivästerns, eurocrime och lite mer storslagna filmer som han stått för tidigare i sin karriär. Oftast bra och passande, inte minst då det nästan blir lite som en slags västern i storstadsmiljö.


© Paramount Pictures

Gillar kvartetten omutbara. De anförs av Kevin Costner men det är utan tvekan som bäst när Sean Connery styr och ställer i sin Oscarsvinnande biroll. Han agerar fadersfiguren i gruppen och Jim Malone lever på sina street smarts. Svårt att säga emot honom när han talar. Och för det mesta har han rätt och levererar resultat.


© Paramount Pictures

Något filmen gör bra är att man börjar bry sig om kvartetten. Det är helt enkelt svårt att inte heja på hjältarna i det här fallet. De är något av underdogs trots allt då ingen riktigt tror på dem. Och ju effektivare de blir, ju farligare blir det för dem eftersom Capone tänker se till att tysta dem en gång för alla med hjälp av sina utsända män.


© Paramount Pictures

Lite intressant att en av filmens mest ikoniska scener, som utspelar sig på tågstationen Union Station, hade jag fått för mig att filmen avslutade med. Så är inte fallet men det är en minnesvärd sekvens som satt sig och sticker ut. En annan scen som sätter sig är påhälsningen som Malone får. Det är starkt och gripande, vilket även har att göra med att filmen lyckats få en att bry sig om de omutbara.


© Paramount Pictures

Det är tveklöst en klassfilm som rakt igenom håller en hög nivå i det mesta. Även om Brian De Palma gjorde en del filmer där emellan, har filmen en del likheter med hans tidigare film Scarface (1983) och senare film Carlito's Way (1993). I samtliga fall är det brottets bana som synas och även om det här går ut på att bekämpa den organiserade brottsligheten, har filmerna lite samma stil och känsla över sig. Framförallt är det tre utmärkta filmer som man blir sugen på att återbesöka med jämna mellanrum.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.8

Never Cry Wolf

Titel: Never Cry Wolf / Vargarnas land
Genre: Äventyr/Drama
Land: USA
År: 1983
Regi: Carroll Ballard
I rollerna: Charles Martin Smith, Brian Dennehy, Zachary Ittimangnaq, Samson Jorah

Handling: En forskare skall ta reda på om vargarna utgör ett hot mot befolkning och djur ute i obygden.

Omdöme: Tyler (Charles Martin Smith) är en relativt oerfaren biolog som fått i uppdrag av den kanadensiska regeringen att ge sig ut i arktiska Kanada. Där ska han under sex månader helt på egen hand, isolerad från omvärlden studera vargarna. Man misstänker att vargarna ligger bakom att den nordamerikanska renen kallad för caribou blivit näst intill utrotad.


©Buena Vista Pictures

Tyler vet inte riktigt vad han ger sig in på men är upplagd för äventyr. Han flygs ut till ödemarken av piloten Rosie (Brian Dennehy) och redan under flygturen börjar han att ångra sig då han tvivlar på om han ens kommer ta sig fram levande. Väl på plats är det bara att gilla läget. Tyler anländer innan våren är kommen och de isande temperaturerna gör att han snabbt måste slå upp ett läger.


©Buena Vista Pictures

Under kommande månader får Tyler en läxa i överlevnad. Han kommer vara helt ensam med vargarna som han kommer nära och kan studera dagligen genom att slå läger precis intill deras revir. De enda människorna han ibland stöter på är ett par lokala inuiter som spenderar lite tid med honom och lite smått fascineras av denna dåre som kommit för att leva med vargarna.


©Buena Vista Pictures

En klassisk film om människan mot naturen. En naturfilm som hade setts en gång i tiden och uppskattades. En blandning av att vara nyfiken på att se om den och oroas en del över att den kanske inte skulle vara lika bra som jag ville minnas att den var.


©Buena Vista Pictures

Filmen kanske tar en stund på sig innan man känner av dess dragningskraft fullt ut. Efter att Tyler blivit lämnad ensam ute i vildmarken, börjat göra sig hemmastadd och börjar studera vargarna sker något. Det finns något smått mystiskt och hypnotiskt över filmen när den är som bäst. Vargarna och vildmarken bjuder på gott om fina stunder och vyer. Och lägger man till musiken av Mark Isham så fångas en stämning som går att ta på.


©Buena Vista Pictures

Eftersom Charles Martin Smith under långa perioder är ensam människa ute i vildmarken agerar han berättarröst och delar med sig av vad han skriver i sina rapporter. Det blir något poetiskt över det hela när man lägger ihop allt. Dock tappar filmen en aning när inuiterna kommer på besök. Till en början bryter det på mönstret men eftersom filmen funkar som bäst när Tyler är ensam med naturen, med vargarna, så önskar man att man fortsatt mer med det.


©Buena Vista Pictures

Gillar den här filmen, ibland en hel del. Kanske inte den helgjutna fyran som det kändes att det var när den sågs första gången, men en svag fyra till fyra är det allt. Något man hade önskat sig hade varit om man tonat ner mötena med inuiterna en aning och istället lagt till lite mer av överlevnadsscenerna och äventyret Tyler går igenom. Men det är mest en småsak då det är en riktig äventyrsfilm och naturfilm med en smått speciell stämning.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5