Visar inlägg med etikett William McNamara. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett William McNamara. Visa alla inlägg

söndag 30 augusti 2026

Copycat



Titel: Copycat
Genre: Thriller
Land: USA
År: 1995
Regi: Jon Amiel
I rollerna: Sigourney Weaver, Holly Hunter, Dermot Mulroney, William McNamara, Will Patton

Handling: De måste stoppa honom innan han dödar igen. Kriminalpsykologen Helen Hudson är expert på seriemördare. Efter att i sista stund räddats från att själv bli mördad, har hon starka fobier och lever isolerad i sin lägenhet.

Omdöme: Dr. Helen Hudson (Sigourney Weaver) är kriminalpsykolog och specialiserar sig på att studera seriemördare. Efter ett seminarium där hon håller ett av sina föredrag attackeras hon av psykopaten Daryll Lee Cullum (Harry Connick Jr). Hon lyckas överleva, men den traumatiska upplevelsen gör att hon utvecklar svåra panikattacker, ångest och agorafobi, vilket får henne att isolera sig i sitt hem i över ett år efter attacken.


© Warner Bros.

När en misstänkt seriemördare börjar härja i San Francisco får mordutredarna Mary Jane "M.J." Monahan (Holly Hunter) och hennes partner Ruben Goetz (Dermot Mulroney) fullt upp. De har dock inte särskilt mycket att gå på och vänder sig till Helen efter att hon vid upprepade tillfällen ringt och lämnat tips. Helen får tillgång till foton från mordplatserna och upptäcker att seriemördaren är en intelligent copycat som återskapar gamla mord begångna av välkända seriemördare - och han kommer att mörda igen.


© Warner Bros.

Thrillers och andra spännande filmer som utspelar sig i San Francisco har nästan per automatik en fördel tack vare skådeplatsen. Det är helt enkelt tacksamt att låta handlingen utspela sig där. Men det gäller också att ta tillvara på vyerna, de kuperade gatorna och allt som gör staden så passande för genren. Här blir det snarare en bakgrundskaraktär, och det känns som ett sparkapital som filmen hade kunnat utnyttja mer.


© Warner Bros.

En sak som filmen har emot sig är att den kom samma år som Se7en (1995). Det blir lätt att jämföra filmerna, att hävda att den inte kan mäta sig med den ikoniska filmen eller att den skulle rida på dess våg. Men inget av det är särskilt befogat. De bör inte jämföras eftersom det är helt olika filmer, annat än att båda handlar om seriemördare. Det enda man kan säga är att filmen har hamnat lite i skymundan av Se7en (1995), men den kan definitivt stå på egna ben och måste ses som en av de mer underskattade filmerna i genren.


© Warner Bros.

En intressant aspekt med filmen är att den framhäver två kvinnor i huvudrollerna, vilket inte hör till vanligheterna i den här typen av film. Sigourney Weaver och Holly Hunter är båda dessutom klart bra i sina respektive roller. De är till stor del varandras motpoler, både rent fysiskt och i sitt skådespeleri, men också som karaktärer, vilket skapar en intressant dynamik. Weaver sa flera år senare att detta var rollen hon var stoltast över, men beklagade att filmen blev bortglömd bland alla thrillers som kom på 90-talet.


© Warner Bros.

Vid sidan av de två starka rollprestationerna av de kvinnliga protagonisterna är antagonisten, spelad av William McNamara, värd att nämna och diskutera. Rollen som seriemördaren Peter Foley må inte vara den mest skräckinjagande karaktären, men den bekräftar Helen Hudsons beskrivning av majoriteten av seriemördare: en vit man i 20-35-årsåldern som kan vara vem som helst. Han blir kusligare eftersom han inte sticker ut, är intelligent och på så vis kan undvika att bli upptäckt.


© Warner Bros.

I ärlighetens namn känns denna seriemördarfilm nästan kriminellt underskattad - den är helt enkelt bättre än det mesta i genren. Man skulle inte gå så långt som att klassa den som den allra bästa, men den har egentligen alla ingredienser för att vara lyckad. Den har tillräckligt med variation i tillvägagångssätten, morden har en personlig koppling till en av huvudpersonerna, vilket ökar insatserna, den är stämningsfull, har bra musik, är välspelad och spännande rakt igenom. Det är inte många filmer som kan skryta med att lyckas med allt detta, men denna gör det. Det spelar ingen roll hur många gånger man ser den - den är fortfarande lika effektiv, ett tydligt tecken på en lyckad thriller.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 6.6

onsdag 13 augusti 2025

Extreme Justice



Titel: Extreme Justice / Extreme Justice: Dödspatrullen
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Mark L. Lester
I rollerna: Lou Diamond Phillips, Scott Glenn, Chelsea Field, Yaphet Kotto, Ed Lauter, William McNamara

Handling: Jeff Powers ansluter till ett gäng elittränade poliser. Deras uppgift är att stoppa kriminellt belastade brottslingar. De drar sig inte för någonting för att komma åt brottslingarna.

Omdöme: S.I.S. står för Special Investigation Section och är en specialenhet inom Los Angeles-polisen. De har i princip fria händer att ge sig på tungt kriminella och hålla dem borta från gatorna, gärna för gott. Ledaren för specialenheten är Dan Vaughn (Scott Glenn) som är en hårdnackad polis som skjuter först och frågar sen. Och det är ok då han och enheten får stöd från sin överordnade kapten Shafer (Ed Lauter) som oftast blundar för övervåld så länge de får resultat, vilket de får.


© Lionsgate

Efter att en av poliserna i specialenheten blir skadad, behöver de en ersättare. Vaughn har rätt man för jobbet. Han rekryterar sin gamle kollega Jeff Powers (Lou Diamond Phillips) som ofta hamnar i trubbel med internutredningen då han inte lägger fingrarna emellan. Det är precis en sådan polis enheten behöver förstärkning av och Jeff är eld och lågor över att få chansen.


© Lionsgate

Jeff, som är ihop med kriminalreportern Kelly Daniels (Chelsea Field), får inte prata med någon om sitt nya uppdrag eller om specialenheten. Det gör förhållandet svårt och inte blir det enklare när hon börjar gräva i specialenheten efter att flera döda kroppar är resultatet av specialenhetens ingripande vid ett bankrån. Även Jeff som är van vid att ta i med hårdhandskarna tvekar på det moraliska i att låta de kriminella först begå brottet och sedan skjuta dem då polisens uppgift trots allt är att skydda och förebygga brott.


© Lionsgate

Hade inga direkta förväntningar på denna film som fått lågt betyg och på ytan verkade vara en B-actionfilm, inte minst då vi har Lou Diamond Phillips i huvudrollen. Fast å andra sidan delar han huvudrollen med Scott Glenn som är desto mer gedigen. Och eftersom det är regi av Mark L. Lester, bl.a. Class of 1984 (1982), Firestarter (1984) och inte minst Commando (1985), fanns potential för något mer än bara en sunkig actionfilm.


© Lionsgate

Något man ska ha i åtanke är att det trots allt är verklighetsinspirerat med specialenheten S.I.S. Sedan är frågan hur nära sanningen filmen är då specialenheten tar onödiga risker och ibland även tar korkade beslut. Dessutom känns de som cowboys mitt i stan då de plockar fram sina vapen och pangar på tills ammunitionen tagit slut. Det är rena rama vigilante-stilen över specialenheten. Mest komiska är polisdetektiv Larson (Yaphet Kotto) som ses med cowboyhatt, trenchcoat, poncho och tror han är med i Westworld (1973) när han plockar fram sina vapen från sina hölster och tömmer magasinen.


© Lionsgate

Att det är en vigilante-stil över filmen och specialenheten är inte alls tokigt. Faktiskt mer underhållande och bättre än förväntat. Visst kanske det är lite av en B-actionfilm, men ändå tillräckligt välgjord och med ett samhällspolitiskt budskap. Det är lite av ett moraliskt och etiskt dilemma trots allt eftersom specialenheten endast ger sig på avskum som de har bevis på har begått grova brott men som kommit undan. De spanar sedan på dem och slår inte till förrän de begått ett nytt grovt brott som de sedan konfronterar dem under och allt som oftast leder det till en dödlig eldstrid.


© Lionsgate

Tror filmens lite lägre betyg och kritik kan ha att göra med övervåldet och att den smått glorifierar specialenhetens metoder. Är trovärdighetsfaktorn särskilt hög? Nej, kanske inte men det är trots allt en film och effekten blir underhållande. Det är en typ av film som är lite av en "guilty pleasure" snarare än att det skulle vara en strålande film. Trots allt en positiv överraskning som är bättre än sitt rykte, speciellt om man uppskattar vigilante-filmer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 5.6