Midnight Run

Titel: Midnight Run
Genre: Action/Komedi
Land: USA
År: 1988
Regi: Martin Brest
I rollerna: Robert De Niro, Charles Grodin, Yaphet Kotto, John Ashton, Dennis Farina, Joe Pantoliano, Philip Baker Hall

Handling: Jack Walsh är en före detta polis som numera jagar reda på brottslingar och får betalt för det. Han får i uppdrag att hitta Jonathan Mardukas. Men det visar sig bli aningen svårt att få med honom hem. Han har nämligen maffian, FBI och en av sina kollegor efter sig.

Omdöme: F.d. Chicago-polisen Jack Walsh (Robert De Niro) är numera en prisjägare som letar rätt på efterlysta brottslingar och plockar in dem mot betalning. Vanligtvis får han ett par hundra eller tusen dollar för besväret. Denna gång handlar det om klart mycket mer pengar som han skulle kunna pensionera sig med.


© Universal Pictures

Borgenären Eddie Moscone (Joe Pantoliano) är desperat. Eftersom han är i färd med att förlora upp emot en halv miljon dollar ifall Jonathan Mardukas (Charles Grodin) inte är i hans förvar vid midnatt på fredag, är han villig att betala Jack $100.000 om han lyckas leverera honom i tid.


© Universal Pictures

Jack använder sina kunskaper och kontakter från tiden inom polisen för att lokalisera Jonathan som förskingrat $15m från maffiabossen Jimmy Serrano (Dennis Farina). Serrano var orsaken till varför Jack tvingades lämna Chicago-polisen. Jack och Jonathan får nu Serranos män efter sig, men även FBI ledda av specialagent Alonzo Mosely (Yaphet Kotto) och Jacks prisjägarkollega Marvin Dorfler (John Ashton).


© Universal Pictures

Serrano vill döda Jonathan Mardukas, inte bara för att han kommit undan med en stor summa pengar utan främst för att han sitter på känslig information som kan sätta dit Serrano. FBI vill plocka in Mardukas för att kunna sätta dit Serrano. Eddie är orolig för att Jack inte ska lyckas och skickar därför Marvin efter dem. Och Jack får inte bara alla efter sig, han måste även dras med Jonathan som går honom på nerverna.


© Universal Pictures

Vissa favoriter är värda att se om och om igen. För trots att denna film setts många gånger och minns ganska väl, är det en typ av film som alltid gör en på bra humör. Martin Brest hade gjort favoriten Beverly Hills Cop (1984) ett par år tidigare och han har plockat med sig samma entusiasm. Det är en film full av skaparglädje med en hel del minnesvärda scener och karaktärer filmen igenom.


© Universal Pictures

Robert De Niro och Charles Grodin blir ett bra radarpar som ger sig ut på en road trip som ska ta dem från New York till Los Angeles. De gnabbas och har sig som ett gammalt par. Till en början ogillar de varandra och Jonathan tar till alla knep han känner till för att försöka komma undan. Jack Walsh är mer street smart medan Jonathan Mardukas är lurig.


© Universal Pictures

Yaphet Kotto är helskön som ledande FBI-agenten Alonzo Mosely vars tålamod blir ordentligt testat. Likväl är John Ashton underbar att skåda som småkorkade Marvin Dorfler som tror han är smart men hela tiden tabbar sig när det väl gäller. Han dyker gång på gång upp som gubben i lådan och bidrar med en hel del humor. Detsamma kan sägas om Joe Pantoliano som den upprörde och sliskige borgenären. Dennis Farina som Jimmy Serrano och hans två maffiamedhjälpare ska inte heller glömmas bort. Det är helt enkelt en film fylld med utmärkta karaktärer och prestationer.


© Universal Pictures

Vad som till slut cementerar filmen som en klassiker är hur den får ihop allt när man når upplösningen. I princip alla karaktärer samlas på ett och samma ställe och det är både smart och roligt. Helt enkelt ett välskrivet manus och en film som inte har någon uppenbar svacka under de två timmarna. Dessutom med en del hjärta längs vägen och även på slutet vilket på ett passande vis sätter punkt för denna favorit.


5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5
IMDb: 7.5

Extreme Justice

Titel: Extreme Justice / Extreme Justice: Dödspatrullen
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Mark L. Lester
I rollerna: Lou Diamond Phillips, Scott Glenn, Chelsea Field, Yaphet Kotto, Ed Lauter, William McNamara

Handling: Jeff Powers ansluter till ett gäng elittränade poliser. Deras uppgift är att stoppa kriminellt belastade brottslingar. De drar sig inte för någonting för att komma åt brottslingarna.

Omdöme: S.I.S. står för Special Investigation Section och är en specialenhet inom Los Angeles-polisen. De har i princip fria händer att ge sig på tungt kriminella och hålla dem borta från gatorna, gärna för gott. Ledaren för specialenheten är Dan Vaughn (Scott Glenn) som är en hårdnackad polis som skjuter först och frågar sen. Och det är ok då han och enheten får stöd från sin överordnade kapten Shafer (Ed Lauter) som oftast blundar för övervåld så länge de får resultat, vilket de får.


© Lionsgate

Efter att en av poliserna i specialenheten blir skadad, behöver de en ersättare. Vaughn har rätt man för jobbet. Han rekryterar sin gamle kollega Jeff Powers (Lou Diamond Phillips) som ofta hamnar i trubbel med internutredningen då han inte lägger fingrarna emellan. Det är precis en sådan polis enheten behöver förstärkning av och Jeff är eld och lågor över att få chansen.


© Lionsgate

Jeff, som är ihop med kriminalreportern Kelly Daniels (Chelsea Field), får inte prata med någon om sitt nya uppdrag eller om specialenheten. Det gör förhållandet svårt och inte blir det enklare när hon börjar gräva i specialenheten efter att flera döda kroppar är resultatet av specialenhetens ingripande vid ett bankrån. Även Jeff som är van vid att ta i med hårdhandskarna tvekar på det moraliska i att låta de kriminella först begå brottet och sedan skjuta dem då polisens uppgift trots allt är att skydda och förebygga brott.


© Lionsgate

Hade inga direkta förväntningar på denna film som fått lågt betyg och på ytan verkade vara en B-actionfilm, inte minst då vi har Lou Diamond Phillips i huvudrollen. Fast å andra sidan delar han huvudrollen med Scott Glenn som är desto mer gedigen. Och eftersom det är regi av Mark L. Lester, bl.a. Class of 1984 (1982), Firestarter (1984) och inte minst Commando (1985), fanns potential för något mer än bara en sunkig actionfilm.


© Lionsgate

Något man ska ha i åtanke är att det trots allt är verklighetsinspirerat med specialenheten S.I.S. Sedan är frågan hur nära sanningen filmen är då specialenheten tar onödiga risker och ibland även tar korkade beslut. Dessutom känns de som cowboys mitt i stan då de plockar fram sina vapen och pangar på tills ammunitionen tagit slut. Det är rena rama vigilante-stilen över specialenheten. Mest komiska är polisdetektiv Larson (Yaphet Kotto) som ses med cowboyhatt, trenchcoat, poncho och tror han är med i Westworld (1973) när han plockar fram sina vapen från sina hölster och tömmer magasinen.


© Lionsgate

Att det är en vigilante-stil över filmen och specialenheten är inte alls tokigt. Faktiskt mer underhållande och bättre än förväntat. Visst kanske det är lite av en B-actionfilm, men ändå tillräckligt välgjord och med ett samhällspolitiskt budskap. Det är lite av ett moraliskt och etiskt dilemma trots allt eftersom specialenheten endast ger sig på avskum som de har bevis på har begått grova brott men som kommit undan. De spanar sedan på dem och slår inte till förrän de begått ett nytt grovt brott som de sedan konfronterar dem under och allt som oftast leder det till en dödlig eldstrid.


© Lionsgate

Tror filmens lite lägre betyg och kritik kan ha att göra med övervåldet och att den smått glorifierar specialenhetens metoder. Är trovärdighetsfaktorn särskilt hög? Nej, kanske inte men det är trots allt en film och effekten blir underhållande. Det är en typ av film som är lite av en "guilty pleasure" snarare än att det skulle vara en strålande film. Trots allt en positiv överraskning som är bättre än sitt rykte, speciellt om man uppskattar vigilante-filmer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 5.6

The Star Chamber

Titel: The Star Chamber / Den inre cirkeln
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1983
Regi: Peter Hyams
I rollerna: Michael Douglas, Hal Holbrook, Yaphet Kotto, James Sikking

Handling: I domare Hardins rättssal blir uppenbart skyldiga oftare och oftare frikända på formella grunder. När två pedofiler som dödade en nioårig pojke går fria är måttet rågat och då kommer en äldre kollega och mentor till hjälp.

Omdöme: Grova brott begås runt om Los Angeles och dagligen får domare Steven Hardin (Michael Douglas) fall där han ser brottslingar gå fria på teknikaliteter och diverse kryphål i lagarna. Han är fortfarande relativt grön som domare och försöker se på det med oförstörda ögon. Men efter att först en seriemördare som erkänt går fri och sedan två män som dödat en liten pojke går fria, börjar han få nog av orättvisan.


©20th Century Fox

Hardin vänder sig till sin vän och mentor domare Caulfield (Hal Holbrook) för råd. Hur klarar han av att blunda för eländet och sova om nätterna? Domare Caulfield har väntat på rätt tillfälle innan han delar med sig sin hemlighet. En hemlighet som endast är för den inre cirkeln bestående av nio domare. Eftersom de endast är åtta för tillfället då den nionde begått självmord, är den lediga stolen Hardins om han så önskar.


©20th Century Fox

Det är tydligt att Peter Hyams velat skapa en slags konspirationsthriller i kombination med vigilantism. Inte helt omöjligt att han inspirerats av filmer som The Parallax View (1974) och Death Wish (1974), inte minst då denna har lite liknande ton som förstnämnda och även har samma kompositör i Michael Small. Hans musik är inte lika framstående här som i den, men tendenserna finns där.


©20th Century Fox

Tycker filmen nästan per omgående drar in en med diverse våldsbrott som sker och med polisen som jobbar febrilt med att jaga rätt på gärningsmännen. Innan de lyckas gripa brottslingarna känns det som gärningsmännen redan hunnit begå en rad nya brott. Och våldsbrotten blir värre och fler. Då hjälper det inte att domstolarna släpper dem fria även om de så uppenbart är skyldiga.


©20th Century Fox

Första halvan av filmen funkar bra då vi följer brottslingarna och polisernas arbete samtidigt som domare Hardins frustration ökar. Bägaren håller på att rinna över och till slut får han en chans att ställa saker och ting till rätta tack vare den inre cirkeln som domare Caulfield är en del av.


©20th Century Fox

Filmen lyckas väl inte riktigt bli så bra, tät och tankeväckande som den har potential att bli. Andra halvan stannar den upp lite och det handlar mer om Hardins personliga kamp. Det funkar så där och även om allt inte visar sig vara så svart eller vitt som det först verkar, blir det moraliska dilemmat inte så kraftfullt som önskat. Man hade nog gjort bäst i att göra det till mer av en gastkramande thriller och låtit de konspiratoriska inslagen få större utrymme, för det fanns det helt klart möjligheter till.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3