Klute

Titel: Klute / Klute - En smart snut
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1971
Regi: Alan J. Pakula
I rollerna: Jane Fonda, Donald Sutherland, Charles Cioffi, Roy Scheider

Handling: En familjefar försvinner plötsligt. Privatdetektiven Klute får hand om fallet sedan polisen lagt ner undersökningen.

Omdöme: En familjefar, med chefsposition på ett företag i Pennsylvania, försvinner plötsligt. Hans fru Holly (Betty Murray) vänder sig till polisen, som förhör henne, familjevännen John Klute (Donald Sutherland) och chefen Peter Cable (Charles Cioffi). De tre har ingen anledning att misstänka något eller att han skulle ha försvunnit självmant. Polisen har inte mycket att gå på, men de har funnit ett brev i hans skrivbord på kontoret. Ett vulgärt brev adresserat till en call girl i New York som polisen säger skrivits av en sjuk individ.


© Warner Bros.

Sex månader går, och polisen har inget nytt i ärendet. Det leder till att Peter Cable, tillsammans med den försvunnes fru, anlitar Klute som privatdetektiv på fallet. Eftersom det enda de har att gå på är brevet och eskortflickan i New York, beger han sig dit. Bree Daniels (Jane Fonda) är eskortflickan och Klute börjar bevaka henne och avlyssna hennes telefon. Sedan är det dags att konfrontera henne för att försöka ta reda på om den försvunne mannen var den som skrev det obscena brevet och vad som kan ha hänt honom.


© Warner Bros.

Filmen kan nog vara mest känd för att den gav Jane Fonda hennes första Oscarsvinst. Men det är en film som har mycket mer än så. Den har regi av Alan J. Pakula som gjorde ett par vassa filmer, däribland den inofficiella paranoia-trilogin där denna var den första, följd av The Parallax View (1974) och All the President's Men (1976). Denna är den svagaste av de tre, men långt ifrån dålig eller utan intresse.


© Warner Bros.

Jane Fonda är bra i rollen som Bree Daniels och får variera sin prestation tillräckligt mycket för att visa upp sin bredd. Detta då hon inte bara spelar call girl - hon är också en aspirerande skådespelerska som går på auditions. Hon går även i terapi för att försöka gå till botten med sitt begär att fortsätta som eskortflicka. Där emellan försöker hon linda Klute runt sitt lillfinger, precis som hon gör med sina klienter. Men med Klute är det inte lika enkelt, eftersom han inte är där för hennes tjänster - utan för att få de svar han söker.


© Warner Bros.

Donald Sutherland uppskattas alltid, och han är nog som allra bäst när han får lite friare tyglar. Här känns det som om tyglarna stramats åt, eftersom han hela tiden är gravallvarlig - professionell, skulle man kunna säga. Han är fortfarande bra, men man hade kunnat få ut ännu mer av honom och samspelet med Fonda om han inte behövt vara så återhållsam. Han lär ha sagt att det var en film där regissören hade en tydlig idé, men som Sutherland varken riktigt förstod eller kände något större intresse för.


© Warner Bros.

Nu till vad som gör att filmen funkar och vad som håller den tillbaka från att vara bättre. Om man inleder med vad som kunde gjorts bättre så börjar och slutar det i princip med storyn. För även om det är ett bra upplägg med en man som plötsligt försvunnit och där en privatdetektiv kopplas in för att utreda, saknas något som skulle lyfta det hela. Med gott om tid kvar förstår man ungefär hur det ligger till och det blir inte mycket som ändrar på det längs vägen. Dessutom finns det scener som blir lite långsamma och utdragna temposänkare. Ibland saknas helt enkelt drivet, och filmen hade gott kunnat trimmas från att leta sig upp emot tvåtimmarsstrecket.


© Warner Bros.

Vad som funkar bra och gör filmen klart sevärd, även vid en omtitt, är flera ingredienser. Musiken av Michael Small är en starkt bidragande orsak. Hans minimalistiska musik är smått perfekt för att bygga upp och bibehålla stämningen. Det är verkligen en atmosfärisk stämning varje gång musiken spelas. Tillsammans med Gordon Willis mörka foto blir det en lyckad kombination som ständigt skapar en krypande känsla av obehag och ett dolt hot. Faktiskt likt en skräckfilmsstämning av hög klass. Det gör att filmen blir psykologiskt tätare än vad man ofta ser med den här typen av detektivhistoria. Stämningen, tack vare musiken och fotot, gör oerhört mycket för att lyfta filmen. Skulle utan tvekan säga att stämningen bidrar mer till filmen än prestationerna.

4 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.1