The Pelican Brief

Titel: The Pelican Brief / Pelikanfallet
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Alan J. Pakula
I rollerna: Julia Roberts, Denzel Washington, Sam Shepard, Stanley Tucci, John Heard, John Lithgow, Robert Culp, Tony Goldwyn, James Sikking, Anthony Heald, Hume Cronyn, Cynthia Nixon

Handling: Två högt uppsatta personer vid USA:s högsta domstol mördas utan att FBI har den minsta ledtråd. En som däremot tror sig ha det är den unga juridikstuderande Darby Shaw. Hon hittar ett samband mellan morden som ingen annan gör. Problemet är bara att någon vet vem hon misstänker och därför blir detta en historia på liv och död. Även om hennes liv svävar i fara bestämmer hon sig för att lösa denna mordhistoria.

Omdöme: Två domare i högsta domstolen mördas av en lejd lönnmördare känd som Khamel (Stanley Tucci). Juridikprofessorn Thomas Callahan (Sam Shepard) och hans student tillika älskarinna Darby Shaw (Julia Roberts) börjar nysta i fallet. Darby gör omfattande efterforskningar och kommer fram till en misstänkt - en teori hon dock avfärdar då den verkar alltför långsökt. Hennes tes blir känd som "Pelikanfallet", och Thomas visar den för sin vän Gavin Verheek (John Heard), som arbetar åt FBI-direktören Voyles (James Sikking).


© Warner Bros.

Utan att veta om det har Darby kommit mycket nära sanningen, vilket bekräftas när ett attentat riktas mot henne och Thomas. Vettskrämd vänder hon sig till Washington-journalisten Gray Grantham (Denzel Washington), som redan undersöker fallet med de två mördade domarna. Tillsammans försöker Darby och Gray komma till botten med konspirationen - samtidigt som de måste hålla sig vid liv.


© Warner Bros.

Under 1990-talet filmatiserades flera av John Grishams romaner, däribland denna. Tillsammans med The Firm (1993) var den bland de första, och följdes sedan av bland annat The Client (1994), A Time to Kill (1996) och The Rainmaker (1997). Samtliga var storfilmer med flera kända namn i rollistorna och kretsade kring jurister eller rättegångar.


© Warner Bros.

Alan J. Pakula hade gjort den så kallade "Paranoia-trilogin" med Klute (1971), The Parallax View (1974) och All the President's Men (1976). Har man sett dem vet man att han var rätt regissör för en konspirationshistoria av det här slaget.


© Warner Bros.

Detta är en klassisk konspirationsthriller som tål att plockas fram med jämna mellanrum - inte för att det är den bästa filmen i genren, utan för att den har så mycket på gång att den funkar bra att se om, eftersom man ofta inte minns så mycket av den. Det ligger ett värde i det, och det är en styrka, särskilt när man är upplagd för en gammal hederlig konspirationsthriller.


© Warner Bros.

Det som uppskattas med filmen är stämningen, som i stort sett består rakt igenom. Även om det inte är en film som gör något direkt strålande, lyckas den engagera och hålla intresset uppe. Handlingen är relativt invecklad och har många karaktärer som tillför något, vilket gör att speltiden naturligt letar sig upp mot 140 minuter. Filmen uppskattas möjligen mer under de första två tredjedelarna, när faran känns mer påtaglig. Under den sista tredjedelen avtar spänningen något, istället för att vridas upp med den nerv och paranoia som hade varit önskvärd.


© Warner Bros.

Säga vad man vill, men den här typen av film görs inte längre. Och när det väl görs försök till något liknande hamnar fokus ofta fel. Det blir alltför politiskt vinklat, och den äkta filmkänslan infinner sig sällan. Det är något som uppskattas med filmer som dessa - filmkänslan och förmågan att skapa paranoian och den konspiratoriska stämning man söker. Även om det inte är den bästa konspirationsthrillern fyller den sin funktion. Den är helt enkelt tillräckligt intressant, spännande och välgjord för att funka för stunden.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6

Narrow Margin

Titel: Narrow Margin / Farligt möte
Genre: Kriminalare/Action/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: Peter Hyams
I rollerna: Gene Hackman, Anne Archer, James Sikking, J.T. Walsh, M. Emmet Walsh, Harris Yulin

Handling: En åklagare eskorterar ett mordvittne på en händelserik tågresa. I hälarna har de mördare som lejts av den gangster som bär ansvaret för mordet.

Omdöme: En första dejt går väldigt snett när Carol Hunnicut (Anne Archer) ser sin dejt bli kallblodigt avrättad mitt framför sina ögon. Mördarna är ovetande om att någon annan befinner sig på hotellrummet, men Carol har sett gangstern Leo Watts (Harris Yulin) och hans torped mörda mannen hon precis träffat.


© StudioCanal / Carolco

Åklagarmyndigheten, med assisterande distriktsåklagaren Robert Caulfield (Gene Hackman) i spetsen, ser sin chans att en gång för alla sätta dit Leo Watts. Tack vare gott detektivarbete av polisen Dominick Benti (M. Emmet Walsh) har de kunnat spåra upp mordvittnet som gömmer sig. Tillsammans flyger de ut till ett öde skogsparti i Kanada för att föra Carol i säkerhet inför rättegången.


© StudioCanal / Carolco

Något går väldigt snett när utsända mördare följt efter dem till den avskilda stugan. Robert och Carol måste fly för sina liv, kliva ombord på ett tåg och försöka ta sig i säkerhet. Men mördarna är hack i häl på dem, ledda av iskalle Nelson (James Sikking). Om de inte hinner kalla på hjälp är det bara en tidsfråga innan mördarna finner sina måltavlor.


© StudioCanal / Carolco

Detta är en remake på gamla godingen The Narrow Margin (1952). Regissören Peter Hyams lär ha gått igenom gamla noir-filmer för att se om en mindre känd film kunde passa för en nyversion - och valde denna. Det är ett bra upplägg som passar för en tät och actionladdad film, vilket förklarar valet av just denna historia. Tidigare hade han gjort filmer som bland annat Capricorn One (1978), Hanover Street (1979), Outland (1981), The Star Chamber (1983), 2010 (1984), Running Scared (1986) och The Presidio (1988). Denna kan läggas till den skara Hyams-filmer som är helt ok till klart bra.


© StudioCanal / Carolco

En sak man känner tidigt, och som sedan håller i sig under stora delar av speltiden, är tempot. Det händer något mest hela tiden, utan att filmen blir överdrivet actionfylld. Actionscenerna balanseras med spännings- och thrillerinslag i princip genom hela filmen. På så vis behåller den intresset och bjuder på en underhållande filmstund. Man har även flera duktiga skådespelare, vilket också gör sitt.


© StudioCanal / Carolco

Uppemot två tredjedelar av filmen utspelar sig ombord på tåget där våra huvudpersoner befinner sig. Men det blir inte bara inomhusscener ombord på tåget. Man har också tagit tillvara på det bildsköna Kanada som tåget passerar på väg mot sin slutdestination. En annan sak som blir väldigt tydlig, särskilt mot slutet, är att filmen har riktigt bra stunts. Det ser och känns äkta, och man använder inte de snabba klipp som förekommer i många modernare filmer. Det är väldigt skönt att se, men det kräver bra stuntmän samt ett team som får allt att se trovärdigt ut.


© StudioCanal / Carolco

Skulle man invända mot något är det egentligen bara ett par småsaker. Efter ett tag börjar man tänka på att det borde vara enklare för de utsända mördarna att finna mordvittnet ombord på tåget, genom att t.ex. följa efter Caulfield eller spana på honom strategiskt. Förr eller senare leder han dem till det kvinnliga mordvittnet. Förvisso vet de inte hur hon ser ut, men han är nyckeln. Det är en detalj som kunde fixats för att göra det lite mer trovärdigt. Dessutom finns det en scen mot slutet som är lite taffligt gjord, vilket är synd då det inte hade behövts. Men om man inte låter det påverka omdömet för mycket är det en gedigen och trevlig actionthriller från den gamla skolan.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6

The Star Chamber

Titel: The Star Chamber / Den inre cirkeln
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1983
Regi: Peter Hyams
I rollerna: Michael Douglas, Hal Holbrook, Yaphet Kotto, James Sikking

Handling: I domare Hardins rättssal blir uppenbart skyldiga oftare och oftare frikända på formella grunder. När två pedofiler som dödade en nioårig pojke går fria är måttet rågat och då kommer en äldre kollega och mentor till hjälp.

Omdöme: Grova brott begås runt om Los Angeles och dagligen får domare Steven Hardin (Michael Douglas) fall där han ser brottslingar gå fria på teknikaliteter och diverse kryphål i lagarna. Han är fortfarande relativt grön som domare och försöker se på det med oförstörda ögon. Men efter att först en seriemördare som erkänt går fri och sedan två män som dödat en liten pojke går fria, börjar han få nog av orättvisan.


©20th Century Fox

Hardin vänder sig till sin vän och mentor domare Caulfield (Hal Holbrook) för råd. Hur klarar han av att blunda för eländet och sova om nätterna? Domare Caulfield har väntat på rätt tillfälle innan han delar med sig sin hemlighet. En hemlighet som endast är för den inre cirkeln bestående av nio domare. Eftersom de endast är åtta för tillfället då den nionde begått självmord, är den lediga stolen Hardins om han så önskar.


©20th Century Fox

Det är tydligt att Peter Hyams velat skapa en slags konspirationsthriller i kombination med vigilantism. Inte helt omöjligt att han inspirerats av filmer som The Parallax View (1974) och Death Wish (1974), inte minst då denna har lite liknande ton som förstnämnda och även har samma kompositör i Michael Small. Hans musik är inte lika framstående här som i den, men tendenserna finns där.


©20th Century Fox

Tycker filmen nästan per omgående drar in en med diverse våldsbrott som sker och med polisen som jobbar febrilt med att jaga rätt på gärningsmännen. Innan de lyckas gripa brottslingarna känns det som gärningsmännen redan hunnit begå en rad nya brott. Och våldsbrotten blir värre och fler. Då hjälper det inte att domstolarna släpper dem fria även om de så uppenbart är skyldiga.


©20th Century Fox

Första halvan av filmen funkar bra då vi följer brottslingarna och polisernas arbete samtidigt som domare Hardins frustration ökar. Bägaren håller på att rinna över och till slut får han en chans att ställa saker och ting till rätta tack vare den inre cirkeln som domare Caulfield är en del av.


©20th Century Fox

Filmen lyckas väl inte riktigt bli så bra, tät och tankeväckande som den har potential att bli. Andra halvan stannar den upp lite och det handlar mer om Hardins personliga kamp. Det funkar så där och även om allt inte visar sig vara så svart eller vitt som det först verkar, blir det moraliska dilemmat inte så kraftfullt som önskat. Man hade nog gjort bäst i att göra det till mer av en gastkramande thriller och låtit de konspiratoriska inslagen få större utrymme, för det fanns det helt klart möjligheter till.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3