Fight Club

Titel: Fight Club
Genre: Drama
Land: USA
År: 1999
Regi: David Fincher
I rollerna: Edward Norton, Brad Pitt, Helena Bonham Carter, Jared Leto

Handling: Vår berättare lever ett vanligt liv och hatar det. En dag träffar han Tyler Durden som anser att det bara är genom smärtan och kampen som en man kan känna att han lever. Tillsammans startar de en hemlig klubb där unga män får utlopp för sina frustrationer genom slagsmål.

Omdöme: Den namnlösa berättaren, spelad av Edward Norton, lider av sömnlöshet och har svårt att känna något. Det är då han upptäcker stödgrupper för människor som har eller har haft beroenden, sjukdomar och diverse trauman. Han finner att det gör honom mycket gott att se och lyssna på andras sorg och smärta, vilket får honom att själv öppna upp sig och låta allt komma ut. Det hjälper honom med sömnlösheten och allt är i sin ordning - ända fram till att han börjar få syn på Marla Singer (Helena Bonham Carter), som precis som han själv dyker upp på alla möjliga stödgrupper.


© 20th Century Fox

En dag förändras allt när han under en av sina arbetsresor träffar Tyler Durden (Brad Pitt). Tyler visar sig vara en karismatisk och självsäker man som kommer att förändra berättarens liv för alltid. Tyler öppnar hans ögon och ger honom en helt annan syn på livet. Han upplever en frihet han aldrig känt tidigare, och allt är tack vare Tyler och den hemliga klubben Fight Club som de startar tillsammans.


© 20th Century Fox

Vissa filmer är fängslande från första stund och håller en i sitt grepp filmen igenom. Denna otroligt hyllade film är inte en av dem. Det finns absolut något skickligt över David Finchers regi, det råder det ingen tvekan om. De tekniska aspekterna håller mycket hög klass, vilket inte bara märks i fotot och klippningen utan även i andra delar av produktionen.


© 20th Century Fox

Filmen lever mycket på om man som tittare uppslukas av karaktärerna och hela världen som målas upp. Det känns som en alternativ verklighet där avsaknaden av känslor skapar en slags fantasivärld där människor behöver få utlopp för sina känslor och känna något genom slagsmål och annat som klubben så småningom utvecklas till.


© 20th Century Fox

Problemet är att om filmen inte lyckas fånga en och få tittaren att bry sig relativt tidigt, har den svårt att få en att ändra uppfattning under filmens gång. Istället uppstår en slags tomhet - man känner absolut det smått unika med filmen, men man förblir likgiltig inför det man får ta del av.


© 20th Century Fox

Om man skulle sammanfatta hur filmen upplevs så är det ett gäng psykiskt störda individer som drar igång en hemlig klubb för slagsmål. Klubben för inbördes beundran utvecklas till en slags sekt där grundaren Tyler Durden ses som något av en gud. Vad han än säger och gör ses som briljant, och lärjungarna vill visa sin förebild och mentor att de är villiga att göra allt för att inte bara få vara med i klubben, utan även få hans bekräftelse.


© 20th Century Fox

Fantasivärlden som målas upp och dess karaktärer känns alldeles för kalla och tomma för att lyckas engagera. Filmens värde ligger i produktionen, i det tekniska och i hur den presenteras. Det räcker dock inte när filmen genomgående uppfattas som att den saknar själ - en känsla som gör att filmen inte annat än kan ses som överskattad, även om den definitivt inte är dålig och delvis uppskattas för vad den gör bra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.8