Obsession

Titel: Obsession / Gastkramad
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1976
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Cliff Robertson, Geneviève Bujold, John Lithgow, Sylvia Kuumba Williams

Handling: Affärsmannen Michael Courtlands liv slås i spillror när hans fru och dotter först kidnappas och sedan dör när de ska fritas. Många år senare i Italien förälskar han sig i en kvinna som är påtagligt lik hans döda fru...

Omdöme: Året är 1959 i New Orleans där affärsmannen Michael Courtland (Cliff Robertson) och hans fru Elizabeth (Geneviève Bujold) firar tio lyckliga år tillsammans. Men firandet blir inte långvarigt när Elizabeth och dottern kidnappas från hemmet av en liga som kräver en stor lösensumma. Med hjälp av sin vän och affärspartner Robert (John Lithgow) vänder han sig till polisen. Michael är villig att betala, men något går väldigt snett och det han höll mest kärt här i livet är plötsligt borta.


© Columbia Pictures

Åren går och Michael försöker gå vidare med sitt liv. Året är nu 1975 och Michael befinner sig i Florens tillsammans med Robert i affärer. Det är ett ypperligt tillfälle att besöka kyrkan där Michael först träffade sin älskade Elizabeth. Han kan inte tro sina ögon när han får syn på en ung kvinna som är slående lik hans döda fru. Hon visar sig vara italienska och heter Sandra (Geneviève Bujold). Michael blir genast besatt av denna uppenbarelse och ser det som en andra chans till lycka.


© Columbia Pictures

Brian De Palma och Paul Schrader inspirerades av Alfred Hitchcock och i synnerhet Vertigo (1958) när de skrev manuset till den här filmen. Det är svårt att missa den uppenbara likheten mellan filmerna, kanske främst tack vare musiken av Bernard Herrmann, som starkt påminner om musiken han komponerade till just Vertigo (1958). Musiken är utan tvekan en av filmens styrkor, men likheten är samtidigt så påtaglig att det är svårt att inte tänka på Hitchcocks film.


© Columbia Pictures

Filmens första 20 minuter, som utspelar sig år 1959, fungerar bra som en introduktion till tragedin i Michael Courtlands liv. När handlingen sedan förflyttas till nutid och Florens övergår filmen till att bli en enda lång parningsdans när Michael börjar uppvakta Sandra. Han blir fångad i sin egen besatthet av denna kvinna och det finns inget som kan stoppa honom från att försöka få tillbaka sin kära Elizabeth genom Sandra.


© Columbia Pictures

Mittpartiet, som utgör runt en timme av filmen, har en tendens att kännas utdraget och puttra på utan att egentligen föra handlingen framåt särskilt mycket. Det blir ett slags långt mellanspel som är tänkt att bygga upp inför den vändning man väntat på, och som sedan lyfter filmen under de sista 20 minuterna. Det blir något frustrerande när tempot dras ner och filmen sakta glider fram utan att det händer särskilt mycket av värde.


© Columbia Pictures

Lovande inledande 20 minuter, en alltför långdragen timme i mitten och sedan ett litet uppsving under de avslutande 20 minuterna - det sammanfattar egentligen filmen bäst. Brian De Palma har alltid haft en förkärlek för Alfred Hitchcock, men här känns det som att det nästan går överstyr i försöken att fånga den drömlika känslan. Resultatet blir snarare att filmen står och stampar på samma ställe alldeles för länge. Det räddas förvisso av en bra twist som kopplar ihop det mesta, men vägen dit kunde och borde ha fångat ens intresse bättre.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7