Superheroes

Titel: Supereroi / Superheroes / Kärlekens hjältar
Genre: Drama/Romantik/Komedi
Land: Italien
År: 2021
Regi: Paolo Genovese
I rollerna: Alessandro Borghi, Jasmine Trinca, Greta Scarano, Vinicio Marchioni

Handling: Historien följer ett par genom deras liv tillsammans, från första förälskelsen genom tider av prövningar när fest blir till vardag. Hon är serietecknare, han är universitetsprofessor. Hon är impulsiv och tar för sig av livet, han är stillsam och menar att allt som sker i livet har vetenskapliga förklaringar. En dag beslutar hon sig för att göra ett seriealbum om deras egen relation. Hon döper serien till ”Superhjältar” och ställer frågan vilka ”superkrafter” en man och en kvinna måste skaffa sig för att lyckas hålla ihop ett äktenskap livet ut?

Omdöme: Italienske regissören Paolo Genovese gjorde tidigare hyllade Perfect Strangers (2016) och den inte så tokiga The Place (2017). Här berättar han historien om ett par i en romantisk dramakomedi som berättas lite okonventionellt utan en rak linje. Det gör att det till en början kan kännas lite förvirrande då vi inte introduceras till karaktärerna och verkar hoppa mellan flera olika karaktärer. I själva verket är det samma par och deras vänner vi följer över en längre period.


©Lotus Production

Anna (Jasmine Trinca) träffar en regnig kväll Marco (Alessandro Borghi) när de båda tar skydd från regnet. Marco, som är universitetsprofessor i fysik, charmar Anna med sitt prat om fysiska lagar. Anna i sin tur är serietecknare och håller sig inte till ordning och regler på samma sätt som Marco.


©Lotus Production

10 år senare och paret firar sin årsdag. Anna kommer på idén att teckna en serie om ett par och deras superkrafter som krävs för att förbli ett par. Hon kallar den tecknade serien för "Superhjältar" och tar inspiration från sitt förhållande med Marco, något som kommer bli en succé. Det tar oss också igenom parets historia tillsammans där kärlek, skratt och gråt kommer att avlösa varandra.


©Lotus Production

Som tidigare nämnts berättas filmen på ett sätt som till en början gör en lite konfunderad. Anna verkar träffa två män samtidigt, en med skägg och en rakad med glasögon. Hon verkar vara otrogen mot sin man med denna nya främling hon träffat i regnet. Men efter ett tag klarnar bilden då det visar sig att filmen alltså hoppar friskt i historien över en 10-15 års period. När detta klarnar blir också filmen desto bättre då man nu förstår att allt är fragment från parets tid tillsammans, intressant.


©Lotus Production

Under filmens gång känns det som greppet med att hoppa så pass friskt i parets förhållande är intressant, men kanske saknar lite mer känslor. Detta kommer allt eftersom att växa då det både blir romantiskt, humoristiskt och dramatiskt. Ett förhållande kommer innebära att paret går igenom toppar och dalar. Antingen stärker det deras kärlek eller så glider de ifrån varandra och kanske går de till slut separata vägar.


©Lotus Production

Gillar till slut det här en hel del. Inledningen där det verkar som ena eller båda huvudpersonerna är otrogna ger lite sur eftersmak. Kanske kunde man förklarat det hela bättre redan från början genom att ta en stund att förklara vem som är vem. Å andra sidan känns det som ett medvetet val att förvirra tittaren en del innan man förstår hur filmen är berättad. Tror inte filmen hade varit lika effektiv om den hade berättats i en konventionell rak linje. Vissa gånger överlappar även två punkter varandra på ett snyggt sätt då karaktärerna varit på samma plats vid två olika tillfällen i sin relation.


©Lotus Production

En bra film ska helst väcka känslor och denna lyckas med det. Det finns många ögonblick att tänka tillbaka på i filmen. När man tänker efter är filmen fylld med händelser som får en att känna på ett eller annat sätt. Det är romantiskt, mysigt, ibland roligt och även gripande och sorgligt. Helt enkelt en film som får en att känna. Allt är inte bara en dans på rosor men oftast leder det till något positivt om du kan ta dig igenom de svåra tiderna.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.7

The Eight Mountains

Titel: Le otto montagne / The Eight Mountains / De åtta bergen
Genre: Drama
Land: Italien/Belgien/Frankrike
År: 2022
Regi: Felix van Groeningen & Charlotte Vandermeersch
I rollerna: Luca Marinelli, Alessandro Borghi, Elena Lietti, Filippo Timi

Handling: Pietro växer upp i Turin men tillbringar somrarna i bergsbyn vid Monte Rosa där Bruno bor. Pietros föräldrar är bundna av sina arbeten i Turin men lever ständigt med en längtan till naturen och bergen; Bruno växer upp i en familj av bönder och hans liv är tidigt utstakat. Trots alla olikheter och det tidvis långa avståndet mellan dem både psykiskt och fysiskt består vänskapen mellan de båda, med kärleken till naturen och bergen och en delad barndom som förenande kraft.

Omdöme: Sommaren 1984 är första gången 12-årige Pietro (Lupo Barbiero) lämnar storstaden Turin för att spendera sommaren i bergen i nordvästra Italien nära schweiziska gränsen. Där spenderar han sommaren med sin mamma Francesca (Elena Lietti) medan pappa Giovanni (Filippo Timi) stannar i Turin där han jobbar som ingenjör på ett stort företag.


©Wildside/Pyramide Productions

Det är under sommaren i bergen som Pietro för första gången träffar jämnårige Bruno (Cristiano Sassella), en pojke som är född och uppvuxen här. Han hjälper till med sysslorna på gården tillsammans med sina farbröder och faster samtidigt som hans far är iväg och jobbar på byggen. Bruno vet inget annat, detta är hans värld och planen är att hans farbröder ska lära honom att göra ost.


©Wildside/Pyramide Productions

När Pietros pappa väl kommer på besök är det enda han vill göra att ge sig ut på vandring och bestigning av bergen. Han tar med sig Pietro och snart är även Bruno med dem. Pietro och Bruno blir bästa vänner och planer finns på att Bruno ska följa med Pietros familj till Turin för att gå i skolan där. Det blir vändpunkten på deras vänskap då omständigheter gör att de förlorar kontakten ända tills de är vuxna.


©Wildside/Pyramide Productions

Det kommer ta runt 15 år innan de nu 31-åriga Pietro (Luca Marinelli) och Bruno (Alessandro Borghi) kommer återuppta vänskapen. En vänskap som blir om än starkare när de bestämmer sig för att bygga ett sommarhus i bergen. Medan Bruno funnit sin plats i bergen letar Pietro vidare och försöker finna sig själv och sin plats. En sak består dock och det är vänskapen dem emellan.


©Wildside/Pyramide Productions

En finstämd film det här som tar med en på en resa för två pojkar som växer upp och fortsätter vara vänner i vått och torrt. Skönt nog utvecklar sig inte historien till något i stil med Brokeback Mountain (2005) då inga sådana inslag eller undertoner finns att hitta. Istället är det en film om två bästisar som glider ifrån varandra bara för att åter finna varandra och finnas där för varandra som vuxna.


©Wildside/Pyramide Productions

Filmen, som bygger på en bok av Paolo Cognetti, regisseras av belgiska paret Felix van Groeningen och Charlotte Vandermeersch som tidigare bl.a. gjort fina Beautiful Boy (2018). Det är en film där bergen och det lugnare livet i naturen blir den centrala punkten för historien. Där de två vännernas kärlek för platsen gör att världen runt dem blir sekundär. För även om Pietro kommer från storstaden och reser när han blir vuxen, har de båda vännerna alltid sin plats i bergen, inte minst stugan de bygger.


©Wildside/Pyramide Productions

Den nästan 2.30 långa filmen avverkar de tidiga åren och tonåren under filmens första trekvart. Tycker gott att man kunde spenderat lite mer tid med dem under den här perioden. Filmen har även en liten dipp runt halvvägs in. Inte så det blir dåligt men i och med att de båda börjar förlora sig själva står filmen och stampar på samma plats lite för mycket. Den tar sig dock igen när allt är sagt och gjort för att bjuda på en fin och smått gripande historia om vänskapen mellan Pietro och Bruno med deras gemensamma kärlek för platsen uppe i bergen.


©Wildside/Pyramide Productions

Avslutningsvis en notering om två viktiga ingredienser som skapar en nästan poetisk stämning. Det ena är fotot som fångar platsen och bergen som omgärdar dem på ett väldigt smakfullt sätt. Man har valt det "gamla" 4:3 formatet vilket känns helt rätt med tanke på att man på så vis fångar bergen i varje bildruta. Det andra är musiken som påminner en del om Bob Dylan men är i själva verket svensken Daniel Norgren vars låtar passar väldigt bra till hela inramningen där i bergen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.7