The Truth About Cats & Dogs

Titel: The Truth About Cats & Dogs / Sanningen om katter & hundar
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1996
Regi: Michael Lehmann
I rollerna: Janeane Garofalo, Uma Thurman, Ben Chaplin, Jamie Foxx

Handling: Abby har gjort karriär som radiopratare i ett program dit folk får ringa och prata om sina husdjur. Abbys favoritröst tillhör Brian - men när det väl är dags för en date får blonda modellen Noelle rycka in.

Omdöme: Abby (Janeane Garofalo) är smart, rolig och framgångsrik. Hon är utbildad veterinär och har ett populärt radioprogram om husdjur, där lyssnare ringer in med frågor och funderingar kring sina älskade djur. En dag hör fotografen Brian (Ben Chaplin) av sig och behöver hjälp med en hund han precis lånat från ett hundhärbärge för ett fotouppdrag.


© 20th Century Fox

Brian är evigt tacksam för Abbys hjälp och blir nyfiken på vem denna kvinna är. De har trots allt fått väldigt bra kontakt över telefon, något som fortsätter när han ringer för att tacka henne personligen. Det leder till att han ber om att få träffa henne. Abby, som är självmedveten då hon inte dejtat på länge och inte direkt känner att hon är en drömtjej, väljer att beskriva sig själv som lång, blond och smal - exakt som hennes granne, modellen Noelle (Uma Thurman). Med Noelles utseende och Abbys röst blir de den perfekta tjejen.


© 20th Century Fox

Från början var det tänkt som en liten indiefilm, men när Uma Thurman anslöt till projektet blev det en Hollywood-produktion. Hon var trots allt ett tungt namn, inte minst efter storfilmen Pulp Fiction (1994). Även om det är en större produktion känner man att den inte förlorat all sin indiekänsla. Den har fortfarande tillräckligt med värme och hjärta för att skilja sig från många mer ytliga Hollywood-filmer.


© 20th Century Fox

En sak som blir tydlig ju längre in man kommer är att filmen är något av en version av Roxanne (1987), som i sin tur bygger på klassiska Cyrano de Bergerac. Den stora skillnaden är att rollerna är omvända - här är det två kvinnor som tillsammans försöker charma omkull en man. Det funkar lika bra på det här sättet, även om den har en bit kvar upp till nämnda 80-tals versionen.


© 20th Century Fox

Visst blir det lite svårt att övertyga tittarna om att Brian inte skulle förstå vem han faktiskt pratar med över telefon. Men det kan förklaras med att kärleken förblindar honom - han ser helt enkelt det han vill se. Det leder till en del småroliga situationer där Abby och Noelle måste hålla skenet uppe så gott det går.


© 20th Century Fox

Trion Janeane Garofalo, Uma Thurman och Ben Chaplin funkar alla helt ok. Garofalo känns mest naturlig och levererar kvicka repliker utan problem. Thurman passar som modell, även om hon inte är tillräckligt rolig för att funka fullt ut. Chaplin ska per automatik charma med sin brittiska engelska och gör varken bort sig eller sticker ut. Sammantaget blir det en småtrevlig film som ligger nära ett plus i kanten.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3

White House Down

Titel: White House Down
Genre: Action
Land: USA
År: 2013
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Channing Tatum, Jamie Foxx, Joey King, Maggie Gyllenhaal, James Woods, Jason Clarke, Richard Jenkins

Handling: John Cale har just nekats sitt drömjobb, att skydda president James Sawyer på Secret Service. För att inte göra sin dotter besviken med den dåliga nyheten tar han med henne på en rundtur i Vita huset. Samtidigt omringas byggnaden av en tungt beväpnad paramilitär grupp. När det utbryter kaos och tiden innan landets regering faller blir knapp, är det upp till Cale att rädda sin dotter, presidenten, och landet.

Omdöme: John Cale (Channing Tatum) är en f.d. marinsoldat som numera jobbar åt den federala polismyndigheten med att skydda talmannen i USA:s representanthus Eli Raphelson (Richard Jenkins). Han vill dock göra sin dotter Emily (Joey King) stolt över sin far och söka till Secret Service eftersom dottern är besatt av politik, presidenten och Vita huset.


©Sony Pictures

John tar med dottern till Vita huset när han ska på intervju för en tjänst inom Secret Service. Intervjun är med Carol Finnerty (Maggie Gyllenhaal) som är den näst högst rankade Secret Service-agenten som ansvarar för presidentens beskydd. Intervjun går inget vidare men innan John och Emily lämnar Vita huset sker en attack mot Vita huset som intas av en paramilitär grupp.


©Sony Pictures

President James Sawyer (Jamie Foxx) måste föras i säkerhet vilket högst rankade Secret Service-agenten Martin Walker (James Woods) ansvarar för. Då de tungt beväpnade terroristerna tar över Vita huset, separeras John och dottern Emily. John måste nu ta saken i egna händer för att finna sin dotter och samtidigt skydda presidenten.


©Sony Pictures

Ju mer man tänker på det, ju mer har filmen försökt efterlikna Die Hard (1988), en av de ultimata actionfilmerna som gjorts. Finns faktiskt flera referenser och blinkningar till filmen med den stora skillnaden att det i den filmen utspelar sig i en skyskrapa och här alltså i Vita huset. Fast den stora skillnaden är - i princip allt.


©Sony Pictures

Filmen kom samma år som Olympus Has Fallen (2013) och har en liknande premiss. Kände att denna kunde vara något bättre än den och den verkade inledningsvis lite lovande. Men när man har en regissör som Roland Emmerich som bl.a. gjort Independence Day (1996), Godzilla (1998) och The Day After Tomorrow (2004) kan man inte förvänta sig något underverk. Det är mer av samma vara här. Fast han gjorde faktiskt The Patriot (2000) som höll sig mer i kragen och funkade bra.


©Sony Pictures

Det hela är inte så tokigt under sisådär första halvan av filmen. Visst tar den kanske lite för lång tid på sig att bygga upp det hela men hellre det än att dra på för fulla muggar med en gång. För det kommer bli gott om action under filmens gång. Karaktärerna etableras och vi vet ungefär vad som kommer hända. Vi vet dock inte varför, vad motivet är och hur långt de faktiskt är villiga att gå.


©Sony Pictures

Tyvärr har filmen svårt att hålla sig i kragen. Det känns som den ändå försöker vara någorlunda seriös och trovärdig, men ju längre in man kommer, ju mer frångår man detta. Istället blir det överdrivet och hjältemodigt på ett sätt som nästan blir skrattretande. Förvisso blir det lite allvarligare när det blir prat om kärnvapen, men det tas inte tillvara på som det kunde ha gjort.


©Sony Pictures

Det är lite intressant att man nog ska heja på hjälten John Cale, hans dotter Emily och presidenten. Men det blir ju tvärtom när filmen är som den är. Istället vill man för en gångs skull bli överraskad och bjudas på något annorlunda, något lite mer vågat där det inte går exakt som väntat. En film som Air Force One (1997) funkar t.ex. klart bättre för att man bryr sig mer, har bättre skådespelare och då det känns seriösare överlag.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.3