Welcome to the Punch

Titel: Welcome to the Punch
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2013
Regi: Eran Creevy
I rollerna: James McAvoy, Mark Strong, Andrea Riseborough, Peter Mullan

Handling: När en ökänd brottsling tvingas återvända till London, får polisen som länge jagat honom en sista chans att fånga honom.

Omdöme: Efter ett vågat rån lyckas ett par maskerade rånare ta sig ut med bytet och köra iväg på motorcyklar. Polisen Max (James McAvoy) har länge försökt sätta dit dess ledare Jacob Sternwood (Mark Strong) och tar upp jakten. Jakten slutar med en konfrontation mellan de båda männen och Max lämnas med men för livet.


© Momentum Pictures

Tre år senare har Max försökt gå vidare men har ännu inte kunnat släppa Sternwood från sina tankar. Nu får han kanske en sista chans att röka ut den ökände brottslingen när hans son blir gripen misstänkt för inblandning i dödsskjutningen av en kriminell. Jacob återvänder till London för att få ut sin son vilket Max och hans kollegor försöker förhindra.


© Momentum Pictures

Filmen inleder direkt med ett stilistiskt foto som visar att vi har en regissör som är mån om en snygg yta. Det fångar utan tvekan ens intresse och är välkommet. Sedan är frågan hur mycket som läggs ner på yta och hur mycket som läggs på innehållet. Blir det bara action utan så mycket djup eller kan den kombinera de båda? En regissör som Michael Mann kan mycket väl ha varit en influens men det är inte samma klass på denna film.


© Momentum Pictures

När man ser att Ridley Scott varit med och producerat är det inte särskilt svårt att börja fundera över hur pass mycket bättre filmen kunde varit om han stått för regin. Det hade givetvis blivit en storfilm av det hela istället för att nu bli mer av en B-actionfilm. För som det visar sig har filmen mer yta än innehåll vilket är synd då det kunde blivit något mer.


© Momentum Pictures

Även om filmen är långt ifrån fulländad funkar den någorlunda väl. James McAvoy och Mark Strong har visat att de är duktiga och gör det även här. Men karaktärerna har inte särskilt mycket djup och historien har ett ganska ordinärt tjuv och polis-upplägg som inte direkt kommer med så mycket nytt. Det blir en del vändningar längs vägen, vissa överraskar mer än andra, och filmen är ok. Kan inte direkt säga att man blir besviken, bara att det kunde blivit något mer i rätt händer.


© Momentum Pictures

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.1

Closed Circuit

Titel: Closed Circuit
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: Storbritannien/USA
År: 2013
Regi: John Crowley
I rollerna: Eric Bana, Rebecca Hall, Ciarán Hinds, Jim Broadbent, Riz Ahmed, Julia Stiles

Handling: Martin och Claudia är advokater - och före detta älskare - vars liv riskeras när de tar sig an en klient som anklagas för terrorism.

Omdöme: Efter att en kraftig explosion ägt rum i London står en man åtalad för medhjälp till terroristhandlingen. Martin Rose (Eric Bana) utses som försvarsadvokat och till sin hjälp har han den tidigare utsedda Claudia Simmons-Howe (Rebecca Hall). De båda är f.d. älskare vilket kan komplicera uppdraget om de inte sköter det hela professionellt, vilket i det här fallet även innebär att de inte får ha kontakt eller dela material med varandra under rättegången.


© Focus Features / Universal Pictures

Martin och Claudia har svårt att hålla sig till reglerna vad gäller att inte träffas och dela material eftersom de finner vad som verkar vara en konspiration. De inser att de är övervakade och måste vara extra försiktiga med vad de säger och gör. Tanken är att de bara ska sköta sina jobb och hålla en rättegång, men då de börjar nysta i fallet på egen hand gräver de inte bara fram hemligheter utan möjligen även sina egna gravar.


© Focus Features / Universal Pictures

Gillar generellt sett konspirationsfilmer så när denna drar igång känner man ganska tidigt att den har en del smaskigt att erbjuda. Något som hjälper är musiken som fångar den rätta stämningen man är ute efter. Den håller samma jämnbra nivå rakt igenom. Trots det får filmen aldrig riktigt det uppsving som önskat. Man vill gilla det mer när musiken sätter tonen och liksom gör det upplagt för att resten ska följa i dess fotspår.


© Focus Features / Universal Pictures

Kritiken mot filmen är egentligen att det känns som en något lättviktig konspirationsfilm. Den har storyn för att bli något mer men genomförandet håller tillbaka den. Det känns lite förenklat på något sätt. För samtidigt som filmen är helt ok och blir till en tillfredsställande titt, saknas något för att nå en högre nivå och göra det till en storfilm.


© Focus Features / Universal Pictures

Även om det inte blir en riktigt bra konspirationsthriller av det hela är det en småtrevlig titt. Musiken är en bidragande orsak men även att det hela tiden händer något. Därför är det lite synd att filmen är gjord som en lättviktare i jämförelse med de bästa och mest minnesvärda konspirationsfilmerna. Man kan inte förvänta sig en klassfilm som klassikerna i genren, men om man sett det mesta av det bästa och vill se mer är denna inte så tokig, särskilt om man inte har några förväntningar.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Fast & Furious 6

Titel: Fast & Furious 6 / Furious 6
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Japan
År: 2013
Regi: Justin Lin
I rollerna: Vin Diesel, Paul Walker, Dwayne Johnson, Michelle Rodriguez, Gina Carano, Luke Evans, Gal Gadot, Jordana Brewster, Sung Kang, Tyrese Gibson, Ludacris, Shea Whigham, John Ortiz, Jason Statham

Handling: Dominic Toretto och Brian O'Conner är på jakt efter sanningen om Dominics flickvän Lettys försvinnande. Tillsammans med sitt elitteam och agenten Hobbs tar de sig an den tuffaste fienden de någonsin mött - en brittisk f.d. elitsoldat.

Omdöme: Dom (Vin Diesel) och Brian (Paul Walker) har dragit sig tillbaka till Kanarieöarna där de lever stillsamma liv. För Brians del har han blivit far och familjelivet är numera prio ett. Men det lugna livet på Kanarieöarna kommer inte vara länge. Specialagenten Luke Hobbs (Dwayne Johnson) söker upp Dom. Inte för att arrestera honom utan för att han behöver deras hjälp.


© Universal Pictures

Efter en vågad kupp genomförts i Moskva är Hobbs ute efter Owen Shaw (Luke Evans), en brittisk f.d. elitsoldat som tillsammans med sitt team utför vågade kupper runt om i världen, inte helt olikt de som Dom, Brian och deras team blivit kända för. Hobbs behöver deras hjälp med att fånga Shaw eftersom de har köregenskaperna som krävs. Dom får ett bra skäl att vilja komma åt Shaw då självaste Letty (Michelle Rodriguez) spanats levande och tillhöra Shaws gäng.


© Universal Pictures

Dom och Brian kallar på hjälp av sitt gamla team som ses som en stor familj. När en familjemedlem är i trubbel och behöver din hjälp släpper du allt för att komma och hjälpa till. Denna gång handlar det inte om pengar, det har de gott om. Nu handlar det om att få tillbaka den förlorade familjemedlemmen Letty.


© Universal Pictures

Historien tar oss till London där vi introduceras till Shaw och hans gäng. Och det blir en vass introduktion får sägas då Shaw har mekat på ett vrålåk som är en något av en formel 1-bil och en Batmobile i ett. En vansinnesjakt genom Londons gator bjuder på gott om action och sätter ribban för vad som komma skall. En biljakt med gott om fart och krockar, och välgjort är det. Frågan är dock om filmen tidigt bränt det bästa man har?


© Universal Pictures

Det blir påfallande många karaktärer, känns som det är fler än någonsin. Nu har man även ett nytt konkurrerande gäng att följa. Lite kul att Shaws gäng får en att tänka på ett avsnitt av "Seinfeld" där vännerna träffar en annan grupp vänner som visar sig vara deras raka motsatser. Ungefär så är det här då Shaws gäng är som deras onda tvillingar. Smått komiskt när man tänker på nämnda koppling.


© Universal Pictures

Det känns som man tagit ytterligare ett steg i filmserien. I den föregående delen tog man klivet från street racing till att bli en utpräglad heistfilm och resultatet var klart lyckat. Här har man försökt ta det ett steg längre. Det blir nu nästan mer som en superhjältefilm på sina håll när inte minst Dom, men även andra, hoppar och har sig i alldeles för överdrivna och smått korkade scener. Det sker också flera gånger under filmens gång vilket gör att filmen tar det för långt.


© Universal Pictures

På tal om något som är långt så är det slutuppgörelsen med flygplanet som aldrig verkar vilja ta slut. Här har man verkligen dragit på för fulla muggar och hoppar mellan alla karaktärer för att följa alla på en och samma gång. Det blir för mycket, inte minst då det är utdraget och bara leder till en massa snabba klipp. Filmen känns också längre än sin föregångare, trots att de är lika långa. Oftast är uttrycket "less is more" passande och något filmmakarna borde tagit till här. Hade hjälpt om man tonat ner det hela ett snäpp.


© Universal Pictures

Överlag känner man sig lite besviken får sägas. Vad som var lyckat med den föregående filmen där man kände att de äntligen hittat rätt var inte tillräckligt utan man försökte nu ta det ett steg längre. Det är fortfarande underhållande och man kan blunda för en del. Det är också välkommet att actionscenerna och racingen för det mesta är välgjorda men CGI-effekterna under sista uppgörelsen med flygplanet kryper ändå in.


© Universal Pictures

Filmen avslutas dock med förmodligen den bästa scenen under eftertexterna när man kommer med en aptitretare i form av introduktionen av en ny karaktär. En scen som snyggt länkar ihop denna film med en händelse från den tredje filmen och får en att bli sugen på att se vart det ska leda i nästa del i filmserien.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0

White House Down

Titel: White House Down
Genre: Action
Land: USA
År: 2013
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Channing Tatum, Jamie Foxx, Joey King, Maggie Gyllenhaal, James Woods, Jason Clarke, Richard Jenkins

Handling: John Cale har just nekats sitt drömjobb, att skydda president James Sawyer på Secret Service. För att inte göra sin dotter besviken med den dåliga nyheten tar han med henne på en rundtur i Vita huset. Samtidigt omringas byggnaden av en tungt beväpnad paramilitär grupp. När det utbryter kaos och tiden innan landets regering faller blir knapp, är det upp till Cale att rädda sin dotter, presidenten, och landet.

Omdöme: John Cale (Channing Tatum) är en f.d. marinsoldat som numera jobbar åt den federala polismyndigheten med att skydda talmannen i USA:s representanthus Eli Raphelson (Richard Jenkins). Han vill dock göra sin dotter Emily (Joey King) stolt över sin far och söka till Secret Service eftersom dottern är besatt av politik, presidenten och Vita huset.


©Sony Pictures

John tar med dottern till Vita huset när han ska på intervju för en tjänst inom Secret Service. Intervjun är med Carol Finnerty (Maggie Gyllenhaal) som är den näst högst rankade Secret Service-agenten som ansvarar för presidentens beskydd. Intervjun går inget vidare men innan John och Emily lämnar Vita huset sker en attack mot Vita huset som intas av en paramilitär grupp.


©Sony Pictures

President James Sawyer (Jamie Foxx) måste föras i säkerhet vilket högst rankade Secret Service-agenten Martin Walker (James Woods) ansvarar för. Då de tungt beväpnade terroristerna tar över Vita huset, separeras John och dottern Emily. John måste nu ta saken i egna händer för att finna sin dotter och samtidigt skydda presidenten.


©Sony Pictures

Ju mer man tänker på det, ju mer har filmen försökt efterlikna Die Hard (1988), en av de ultimata actionfilmerna som gjorts. Finns faktiskt flera referenser och blinkningar till filmen med den stora skillnaden att det i den filmen utspelar sig i en skyskrapa och här alltså i Vita huset. Fast den stora skillnaden är - i princip allt.


©Sony Pictures

Filmen kom samma år som Olympus Has Fallen (2013) och har en liknande premiss. Kände att denna kunde vara något bättre än den och den verkade inledningsvis lite lovande. Men när man har en regissör som Roland Emmerich som bl.a. gjort Independence Day (1996), Godzilla (1998) och The Day After Tomorrow (2004) kan man inte förvänta sig något underverk. Det är mer av samma vara här. Fast han gjorde faktiskt The Patriot (2000) som höll sig mer i kragen och funkade bra.


©Sony Pictures

Det hela är inte så tokigt under sisådär första halvan av filmen. Visst tar den kanske lite för lång tid på sig att bygga upp det hela men hellre det än att dra på för fulla muggar med en gång. För det kommer bli gott om action under filmens gång. Karaktärerna etableras och vi vet ungefär vad som kommer hända. Vi vet dock inte varför, vad motivet är och hur långt de faktiskt är villiga att gå.


©Sony Pictures

Tyvärr har filmen svårt att hålla sig i kragen. Det känns som den ändå försöker vara någorlunda seriös och trovärdig, men ju längre in man kommer, ju mer frångår man detta. Istället blir det överdrivet och hjältemodigt på ett sätt som nästan blir skrattretande. Förvisso blir det lite allvarligare när det blir prat om kärnvapen, men det tas inte tillvara på som det kunde ha gjort.


©Sony Pictures

Det är lite intressant att man nog ska heja på hjälten John Cale, hans dotter Emily och presidenten. Men det blir ju tvärtom när filmen är som den är. Istället vill man för en gångs skull bli överraskad och bjudas på något annorlunda, något lite mer vågat där det inte går exakt som väntat. En film som Air Force One (1997) funkar t.ex. klart bättre för att man bryr sig mer, har bättre skådespelare och då det känns seriösare överlag.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.3

Broken City

Titel: Broken City
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2013
Regi: Allen Hughes
I rollerna: Mark Wahlberg, Russell Crowe, Catherine Zeta-Jones, Barry Pepper, Jeffrey Wright, Griffin Dunne

Handling: Den före detta polisen Billy Taggart får i uppdrag att spåra New Yorks borgmästares fru för att undersöka en otrohetsaffär, men inser snart att det handlar om mycket mer än så.

Omdöme: New York-polisen Billy Taggart (Mark Wahlberg) hamnar i blåsväder efter en dödsskjutning och tvingas lämna poliskåren. En som dock ser honom som en hjälte är New Yorks borgmästare Nick Hostetler (Russell Crowe). Sju år senare har Billy fått ordning på sitt liv, lever med sin flickvän, skådespelerskan Natalie (Natalie Martinez) och jobbar som privatdetektiv. Mestadels får han i uppdrag att spana på och fotografera otrohetsaffärer. Affärerna går hyfsat men han har svårt att få betalt av sina klienter.


©20th Century Fox

En dag kontaktas Billy av borgmästare Hostetler. Han har inte glömt Billy och ger honom en chans att tjäna bra med pengar när han anlitar Billy att spana på frun Cathleen (Catherine Zeta-Jones). Detta då Hostetler är övertygad om att hon har en affär men vet inte med vem. Billy slänger sig på uppdraget och får snart smaskigt material som kan komma att bli en stor grej i kommande borgmästarval där Hostetler ställs mot utmanaren Jack Valliant (Barry Pepper).


©20th Century Fox

Politiskt maktspel i New York där Billy Taggart blir en bricka i spelet. Vi tas med på vad som verkar bli ett rutinmässigt spaningsuppdrag för Billy, men innan han vet vad som händer har han blivit indragen i den smutsiga politiken. En värld där de inblandade inte skyr några medel för att få fram smuts på sina motståndare och gör allt för att tysta de som kan hota deras position.


©20th Century Fox

Ingen tokig film där en konspiration växer fram och där huvudpersonen inte kan veta vem han kan lita på. Däremot är det ibland lite väl enkelt på sina håll då Billy liksom snubblar över bevis vilket känns lite tillrättalagt. Det är inte dåligt men man vill gärna att det blir lite smartare och krångligare att komma fram till ett och annat.


©20th Century Fox

Manuset listades en gång i tiden som ett av de bästa icke-producerade manusen. En del vändningar gör att vi hålls på tårna filmen igenom, men det blir aldrig riktigt nervigt eller att man skulle känna att huvudpersonen måste frukta för sitt liv. Tycker inte heller karaktärsdjupet riktigt finns där vilket gör att man inte får ut det mesta av ett par duktiga skådespelare. Det faller till slut på regissören Allen Hughes som aldrig riktigt fått till det med tidigare filmer som Menace II Society (1993), Dead Presidents (1995), From Hell (2001) och The Book of Eli (2010).

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1

The World's End

Titel: The World's End
Genre: Komedi/Action/Sci-Fi
Land: Storbritannien/USA/Japan
År: 2013
Regi: Edgar Wright
I rollerna: Simon Pegg, Nick Frost, Paddy Considine, Eddie Marsan, Martin Freeman, Rosamund Pike, Pierce Brosnan

Handling: Fem vänner återförenas i ett försök att toppa en episk fylla de hade för 20 år sedan, bara för att ofrivilligt bli mänsklighetens sista hopp för överlevnad.

Omdöme: Gary (Simon Pegg) bestämmer sig för att samla ihop killgänget som för 20 år sedan hade som mål att under en kväll besöka 12 pubar i den lilla staden de växte upp i. De stupade innan de lyckades fullfölja planen, men nu är det tänkt att de ska lyckas med en episk barrunda.


©Universal Pictures/Focus Features

Förutom Gary består de fem vännerna av Andy (Nick Frost), Peter (Eddie Marsan), Steven (Paddy Considine) samt Oliver (Martin Freeman). Dessutom ansluter Olivers syster Sam (Rosamund Pike) som både Gary och Steven varit förälskade i sedan ungdomsåren.


©Universal Pictures/Focus Features

Barrundan blir en återförening som ger vännerna en chans att snacka gamla minnen och reda upp både det ena och det andra. Andy har t.ex. inte druckit alkohol på 16 år efter en olycka som Gary orsakade. Gary är den drivande och efter ett tag undrar vännerna om återföreningen inte bara är en ursäkt så att Gary ska kunna supa sig full.


©Universal Pictures/Focus Features

Kvällen kommer visa sig bjuda på skratt och gråt för vännerna. Vad de inte räknat med är att något inte är som det skall. Något har förändrats i staden och vännerna kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Inte förrän Gary konfronteras av en ung kille på toaletterna på en av barerna. En konfrontation som kommer vända upp och ner på vännernas tillvaro och få dem att kämpa för sin överlevnad.


©Universal Pictures/Focus Features

Efter filmerna Shaun of the Dead (2004) och Hot Fuzz (2007) kom detta att bli tredje filmen där regissören Edgar Wright och skådespelarna Simon Pegg och Nick Frost samarbetade. Brittiska actionkomedier som till stor del underhåller och levererar. Om man sett de föregående nämnda filmerna vet man ungefär vad som väntar. Men om man inte vet vad filmen går ut på blir man fortfarande något överraskad.


©Universal Pictures/Focus Features

Filmen inleder som en komedi där killgänget återförenas efter 20 år för en barrunda. Gary drar med de övriga och ställer till med pinsamma situationer. De övriga vill helst avsluta och bege sig hemåt, men då går filmen in i en ny fas som kommer oväntat. Plötsligt får filmen en sci-fi vändning som för tankarna till Invasion of the Body Snatchers (1956), dess remake Invasion of the Body Snatchers (1978) samt The Stepford Wives (1975).


©Universal Pictures/Focus Features

Första halvan till två tredjedelar av filmen funkar bäst. Då är det oftast roligt att följa vännerna och vändningen gör att det hela tas till en ny nivå. Dock gör man inte tillräckligt med vändningen som mest utmynnar i en rad actioninslag som känns lite upprepande efter ett tag. Förvisso är det en actionkomedi så man ska kanske inte förvänta sig för mycket, men med tanke på att sci-fi vändningen kom som ett trevligt inslag, hade filmen kunnat få till det bättre under sista tredjedelen. Nu tappar man istället intresset en del längs vägen eftersom det blir för mycket av det hela. När man blickar tillbaka har man trots allt haft en ganska trevlig filmstund under resans gång.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

1

Titel: 1 / 1: Life on the Limit
Genre: Dokumentär
Land: USA
År: 2013
Regi: Paul Crowder

Handling: Dokumentär om Formel 1-racing, dess glamour, dess dödliga historia och den långa kampen för att göra sporten säker för förarna.

Omdöme: När jag växte upp följdes Formel 1-tävlingarna en hel del. När det var tävling satt jag klistrad vid TV:n, trots att jag egentligen aldrig varit jätteintresserad av motorsport och bilar. Det var ändå något speciellt med att följa tävlingarna och inte minst favoriten Ayrton Senna. När han förolyckades under en tävling på Imola-banan i Italien i mitten av 1990-talet, försvann glädjen och intresset. Det var liksom inte samma sak längre och man undrade hur det var möjligt, vilket nog många andra också kände. Sedan dess har intresset inte funnits där, även om jag fick chansen att besöka och vara på plats under Monacos Grand Prix runt 15 år efter Senna förolyckades.


©Spitfire Pictures (Exclusive Media)

Dokumentären tar med oss på en resa tillbaka till tiden då Formel 1-racingen handlade om att köra så fort som möjligt och säkerheten inte fanns i tankarna. Det blir främst en titt på de legendariska förarna och mästarna från 1960-talet fram till 1990-talet. Inte minst synas hur säkerhetstänket var, de många dödsolyckorna som krävde ett antal dödsoffer, både bland förarna och publiken, och arbetet med att göra racingen säkrare. Ayrton Sennas dödsolycka 1994 blev spiken i kistan. För även om en hel del framsteg hade gjorts med säkerheten innan dess, förändrades säkerhetstänket ännu mer i förebyggande syfte.


©Spitfire Pictures (Exclusive Media)

Det är en dokumentär med snabba klipp och ett ganska högt tempo, vilket passar bra med tanke på att det handlar om Formel 1 och racing. Gillar inte minst att det blir en så pass informativ historielektion som synar pionjärerna inom sporten. De som riskerade sina liv för att föra racingen framåt och de som stred för säkerheten, inklusive en del av toppförarna som Jackie Stewart och Niki Lauda.


©Spitfire Pictures (Exclusive Media)

En hel del intressant bildmaterial och en massa historier som de gamla mästarna delar med sig, inte minst runt säkerheten. För säkerheten var minst sagt bristfällig och förarna hade inte så mycket att säga till om. Och i och med att utvecklingen snabbt gick framåt fördubblades nästan hastigheterna på väldigt kort tid. Banorna var inte byggda för de farterna vilket gjorde att bilarna flög fram i luften på vissa ställen och körde du av banan var risken stor att du körde rakt in i träden vid sidan av banan.


©Spitfire Pictures (Exclusive Media)

På många sätt en fascinerande dokumentär som tar en tillbaka till en tid då världen såg annorlunda ut, inte minst Formel 1. Säkerheten var den negativa aspekten, men annars var det mer magiskt och spännande. På sätt och vis blir dokumentären en fin hyllning till alla de som förolyckades när de gjorde vad de älskade. Till stor del skulle man kunna likna dem vid stridspiloter och astronauter som är med under början då allt är nytt och spännande. Där riskerna är överväldigande stora men där de är med och förändrar framtiden, inte bara inom racingen utan även för privatbilar.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.9