Nonnas

Titel: Nonnas
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2025
Regi: Stephen Chbosky
I rollerna: Vince Vaughn, Linda Cardellini, Lorraine Bracco, Talia Shire, Brenda Vaccaro, Susan Sarandon

Handling: Joe Scaravella sörjer sin älskade italiensk-amerikanska mamma som precis dött. På en impuls köper han en gammal restaurang på Staten Island i New York och bestämmer sig för att hedra sin mors och mormors minne genom att öppna en restaurang där maten lagas av riktiga mormödrar, precis som om det var servering i deras eget kök.

Omdöme: Nonna är italienska för mormor/farmor. När Joe (Vince Vaughn) är en liten grabb och växer upp i Brooklyn, New York, ser han på när hans mormor och mor lagar italiensk mat som familjen sedan avnjuter. 40 år senare och Joes passion för italiensk mat består, men nu sörjer han sin mor som gått bort. Det får honom att tänka på gamla tider och i synnerhet sin mormors och mors matlagning när de var i livet.


©Netflix

Joe var en god son som tog hand om sin mor och nu vet han inte hur livet kommer se ut då han under sörjandet känner en tomhet. Han blir uppmuntrad av sina vänner att göra något med försäkringspengarna hans mamma lämnat honom. Antingen göra något som gör honom glad eller hedra sin mamma. I vilket fall som helst få tankarna på annat håll och göra sin mor stolt.


©Netflix

Under ett besök på Staten Island utanför New York till grönsaksmarknaden som han togs till som ung, upptäcker han en nedstängd italiensk restaurang. Impulsivt bestämmer han sig för att köpa restaurangen och rusta upp den med hjälp av sin bästa vän som kan sånt. Affärsidén är att låta riktiga italiensk-amerikanska nonnas tillaga maten, precis som hemma. Han rekryterar Roberta (Lorraine Bracco), Antonella (Brenda Vaccaro), Teresa (Talia Shire) samt Gia (Susan Sarandon) och får dessutom hjälp av sin gamla flamma från skoltiden, Olivia (Linda Cardellini).


©Netflix

Det första man får säga med filmen är att den har gott om hjärta och värme, något som är välkommet. Det kanske inte känns av med en gång men redan tidigt står det klart att det är en film om familjen och sammanhållningen, inte minst hos de italiensk-amerikanska familjerna som synas. Att hedra minnet av sina nära och kära och samtidigt föra vidare den traditionella matlagningen som kan delas med andra som vill avnjuta maten och uppleva det som hemma, fast på restaurang.


©Netflix

En av filmens bästa scener som också gör att det blir bra sammanhållning i gänget, kommer när de fyra nonnas träffas utanför restaurangen för att umgås. Roberta, Antonella, Teresa och Gia delar med sig av sina bakgrunder och erfarenheter där de alla har livshistorier som får dem att skratta och fälla en och annan tår. Det blir en fin stund de delar och kvartetten nonnas spelade av Lorraine Bracco, Brenda Vaccaro, Talia Shire och Susan Sarandon är utan tvekan filmens själ.


©Netflix

Filmer om matlagning och restauranger brukar ofta kunna bli trevliga och denna blir inget undantag. Kanske inte det bästa man sett i genren men tillräckligt bra för att man ska få trevligt under stora delar av filmen. Dessutom verklighetsbaserat vilket i och för sig inte behöver betyda att det blir lyckat men man har en feelgood-historia att berätta som dessutom har hjärtat på rätt plats.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

Someone to Watch Over Me

Titel: Someone to Watch Over Me / I skuggan av ett brott
Genre: Thriller/Kriminalare/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1987
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Tom Berenger, Mimi Rogers, Lorraine Bracco, Andreas Katsulas, Jerry Orbach

Handling: En vacker societetsdam från Manhattan och en jordnära polis från Queens tvingas samman när han får i uppdrag att skydda henne från en efterlyst mördare. En osannolik attraktion utvecklas mellan dem, trots att de kommer från helt skilda världar.

Omdöme: Mike Keegan (Tom Berenger) har precis blivit befordrad till polisdetektiv vilket firas med vänner, kollegor och frun Ellie (Lorraine Bracco). De är ett lyckligt gift par som bor ute i New York-förorten Queens tillsammans med parets son. Samma kväll sker ett mord på Manhattan under en tillställning. Societetsdamen Claire Gregory (Mimi Rogers) bevittnar mordet på sin goda vän och ser klart och tydligt mördaren Joey Venza (Andreas Katsulas). Han får dock även syn på henne men hon lyckas komma undan.


©Columbia Pictures

Under tiden som polisen söker efter den efterlyste Venza, får Claire polisbeskydd. Inte bara för att hon är det enda vittnet till mordet, hon är också måltavla för Venza som inte är att leka med. Polisbeskyddet består av personliga livvakter 24 timmar om dygnet. Det blir Mikes första uppdrag som polisdetektiv och som nybörjare får han givetvis nattskiftet.


©Columbia Pictures

Mike och Claire kommer från olika världar, men det stoppar dem inte från att fatta tycke för varandra. Mitt under den farliga situationen uppstår känslor mellan de båda. Mike får dock kämpa med sitt samvete då han älskar sin fru och son. Men dragningskraften är för stor för att kunna ignoreras. Samtidigt kan Venza dyka upp när som helst och göra livet surt för de båda, något som gör situationen än mer laddad och farlig.


©Columbia Pictures

Ridley Scott regisserar denna thriller som aldrig riktigt uppskattats som en del andra filmer i genren från 80-talet. Gillar t.ex. hans nästa film Black Rain (1989) desto mer, även om det är en lite annorlunda typ av film. Den är nämligen mer fartfylld, visuellt snygg att titta på och mer underhållande. Denna film väljer att skapa ett triangeldrama mellan polisdetektiven Mike, societetskvinnan Claire och Mikes fru Ellie. Tempot är lägre och även om en del spänningsmoment ligger under ytan med mördaren som är på fri fot, handlar det mycket om relationerna i triangeldramat.


©Columbia Pictures

Tom Berenger valdes ut då Scott gillade honom i The Big Chill (1983) och även fick se en annan sida av honom i Platoon (1986). Han får spela en ganska simpel man som ställs inför ett moraliskt dilemma. Mimi Rogers fick sin genombrottsroll här och valdes ut då hon kunde kännas sympatisk trots att hon spelade en rik societetsdam som man annars kanske inte skulle känna så mycket sympatier med. Lorraine Bracco var relativt okänd men hade precis vad rollen krävde. Denna roll ledde säkerligen till att hon senare fick en framstående roll i Martin Scorsese-klassikern Goodfellas (1990). Och så har vi Andreas Katsulas som passar klart bra som mördaren. Annars kanske mest känd som enarmade mördaren i The Fugitive (1993).


©Columbia Pictures

En sak som blir tydlig är att Scott försökt bygga upp en viss stämning med sin visuella stil, musiken av Michael Kamen och även klassisk musik. Det blir nästan lite lounge-atmosfär som vaggar in en i en småmysig stämning även om det inte alltid händer så mycket. Även om det uppskattas till viss del, och kanske mer nu än när filmen setts tidigare, förblir det inte en film som skulle rankas bland favoriterna i thriller-genren. Den har sin stil som skiljer sig en del från vad man kanske är van vid och det behöver inte vara fel. Spänningsmomenten dyker upp på sina håll, men helhetsupplevelsen är att något saknas för att det verkligen ska hetta till och funka fullt ut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1