The Informer

Titel: The Informer / Tre sekunder
Genre: Kriminaldrama/Action/Thriller
Land: Storbritannien/USA/Kanada
År: 2019
Regi: Andrea Di Stefano
I rollerna: Joel Kinnaman, Rosamund Pike, Clive Owen, Ana de Armas, Common

Handling: Pete Koslow arbetar som informatör åt FBI. Efter att ett uppdrag slutat med att en polis dödats tvingas han fortsätta infiltrera den polska maffian inifrån fängelset. Frågan är hur länge han kan hålla sitt uppdrag hemligt och vad händer om han avslöjas...

Omdöme: Italienaren Andrea Di Stefano, som gjorde den högst sevärda Last Night of Amore (2023), gjorde innan dess denna film. En film som bygger på svenska boken "Tre sekunder". Filmen hade en budget på $60m vilket redan på förhand känns våghalsigt. När man dessutom inte har en storstjärna i huvudrollen är det än mer riskabelt. Filmen hade också otur då distributionsbolaget i USA hade ekonomiska bekymmer vilket gjorde att filmen aldrig gick upp på bio där och gick miste om en massa intäkter.


©Warner Bros.

Pete Koslow (Joel Kinnaman) är född i USA till polska immigranter. Han jobbar numera som informatör åt FBI då de sett till att han blivit frisläppt från fängelset mot att han infiltrerar den polska maffian i New York i hopp om att sätta dit ledaren. Hans kontakt är FBI-agenten Erica Wilcox (Rosamund Pike) som även organiserar infiltrationen.


©Warner Bros.

Under ett möte som ska leda FBI till ledaren för organisationen och sätta dit honom för grova narkotikabrott, inklusive smuggling och distribution, går något väldigt snett och en narkotikaspanare dödas. Koslow tvingas nu betala tillbaka sin skuld till polska maffian genom att ta över drogförsäljningen från insidan - i fängelset.


©Warner Bros.

Det är en kvalitativ film vi har att göra med, åtminstone under stora delar av speltiden. Det märks att det är en duktig regissör som kan sina grejer. Tycker bl.a. att Joel Kinnaman övertygar mer än vad han brukar göra. Nu är det inte på samma nivå som t.ex. Viggo Mortensen i Eastern Promises (2007) eller Nikolaj Coster-Waldau i Shot Caller (2017), men trots allt lite samma typ av roll och film.


©Warner Bros.

Filmen lyckas balansera karaktärerna och storyn bra där vi följer Koslows infiltrering, FBI:s operation och New York-polisens intresse för fallet efter att en av deras egna fallit offer för den polska maffian. Det hela kulminerar sedan i fängelset där Koslow pressas in i ett hörn. Han gör det inte för sin egen skull utan för sin fru och dotter som annars kommer fara illa.


©Warner Bros.

Det man kan ha en invändning mot är trovärdighetsfaktorn när man närmar sig slutet. Koslow hamnar i trångmål och i ett sista desperat försök tar han till något som kan liknas vid "MacGyver"-metoder. Kanske inte lika överdrivet, men trots allt krånglar man till det lite för mycket i onödan. Det hela hade kunnat lösas på ett annat, mer trovärdigt sätt. Lite synd att storyn tar den vägen då det annars kunde blivit något ännu bättre av det hela. Trots det funkar filmen bra och är definitivt över medel för en sån här film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6

Last Night of Amore

Titel: L'ultima notte di Amore / Last Night of Amore
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Italien
År: 2023
Regi: Andrea Di Stefano
I rollerna: Pierfrancesco Favino, Linda Caridi, Antonio Gerardi, Francesco Di Leva

Handling: Kvällen innan sin pensionering kallas polisen Franco Amore till en brottsplats där hans bästa vän och mångåriga poliskollega dödats under en diamantkupp.

Omdöme: Kameran glider en kväll fram över ett upplyst Milano till stämningsfull musik och förtexten i rött. Kameran stannar utanför ett fönster, en lägenhet där det är fest. Det visar sig vara en överraskningsfest för Franco Amore (Pierfrancesco Favino) som ska gå i förtidspension efter 35 år som polis. Hans fru Viviana (Linda Caridi) har bjudit in alla vänner, en del av dem kollegor till Franco. Denna kväll och natt kommer dock inte bli särskilt festlig för någon.


©Indiana Production

Ett par dagar tidigare har Franco bjudits med av Vivianas kusin Cosimo (Antonio Gerardi) att träffa en rik kinesisk affärsman bosatt i Milano. Affärsmannen tackar Franco för att ha räddat hans liv och som tack erbjuder han Franco att börja jobba åt honom som hans säkerhetsexpert när att han går i pension om ett par dagar.


©Indiana Production

Franco Amore, som varit en skötsam polis i 35 år utan anmärkning, är något osäker på att jobba åt kineserna, inte minst då affärsmannens brorson ska sköta affärerna under tiden som han tillfrisknar. Franco blir tillsagd av brorsonen att hjälpa till med en leverans som ankommer till flygplatsen dagen innan Franco ska gå i pension. En leverans som kommer gå väldigt snett.


©Indiana Production

Ok, detta visar sig uppskattas en hel del. En film i min smak och tankarna går lite till Suburra (2015) som var en annan klart bra italiensk film lite i samma stil. Det är en film som greppar tag i en och behåller greppet filmen igenom. En välskriven film där pulsen ökar och där Franco hamnar i en situation som han måste försöka ta sig ur på något sätt. Till sin hjälp får han sin fru Viviana som är redo att göra allt hon kan för sin make.


©Indiana Production

Under historiens gång börjar man fundera på om det hela kommer kunna förbli trovärdigt med tanke på vad Franco tvingas till. Men när filmen slutar har dessa frågor besvarats. Gillar när en film tänkt till och inte lämnar för många frågetecken kring trovärdigheten, speciellt när det ska vara en realistisk film. Tycker denna film hanterar det bra och det hjälper helhetsupplevelsen.


©Indiana Production

Från början till slut lyckas musiken av Santi Pulvirenti vara näst intill fläckfri. Det är härliga toner som påminner om en del musik från den italienska giallo- och eurocrime-filmen från 70-talet, bl.a. av Ennio Morricone och Stelvio Cipriani. Den håller en hög nivå filmen igenom och skapar både stämningen och nerven som genomsyrar filmen i positiv bemärkelse. Anmärkningsvärt att kompositörens tidigare verk mestadels varit till komedier, något man inte hade gissat.


©Indiana Production

Pierfrancesco Favino, som även var med i tidigare nämnda Suburra (2015), är klart bra i huvudrollen som polisen Franco Amore. På sätt och vis skulle man kunna likna hans karaktär vid den Gian Maria Volontè spelar i italienska Oscarsvinnaren Investigation of a Citizen Above Suspicion (1970), fast lite spegelvänt. I den försöker en polis få sig själv att bli misstänkt för ett allvarligt brott. Här försöker polisen Amore rentvå sitt namn från ett allvarligt brott, något som blir smått omöjligt.


©Indiana Production

Ibland tar man sig an filmer som man hoppas på och som infriar ens förhoppningar. I det här fallet skulle man nog kunna säga att de överträffats. För även om det kanske inte är en perfekt film är det en klart bra och inte minst tillfredsställande film med tanke på att den gör mycket rätt. Mycket har att göra med stämningen som skapas och det i sig höjer filmen för egen del.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.3