Just the Two of Us

Titel: L'amour et les forêts / Just the Two of Us
Genre: Drama
Land: Frankrike
År: 2023
Regi: Valérie Donzelli
I rollerna: Virginie Efira, Melvil Poupaud, Dominique Reymond, Romane Bohringer

Handling: Blanche Renard träffar Grégorie Lamoureux och tror att han är den rätte. Men snart hamnar hon i ett destruktivt förhållande med en kontrollerande och farlig man.

Omdöme: Blanche (Virginie Efira) letar inte efter någon men hennes tvillingsyster Rose (också Virginie Efira) tar med henne på en hemmafest där hon träffar Grégorie (Melvil Poupaud). De känner till varandra sedan tidigare, men nu inleder de en relation med varandra. En passionerad kärleksaffär påbörjas och Blanche faller snabbt för Grégorie.


©Diaphana Distribution

Det hela leder till att de inte bara flyttar ihop utan även flyttar iväg, bort från kusten och familjen där Blanche känner sig hemma. Även om Blanche kommer att sakna vad hon lämnar efter sig, vill hon starta ett nytt liv med sin man. Men hur väl känner hon honom?


©Diaphana Distribution

Han jobbar på bank, hon är lärarinna. När hon vill återgå till jobbet efter att ha fått en lärartjänst på en skola i området, börjar hon sakta se tecken på Grégories kontrollbehov. Han vill ha henne för sig själv och att hon nu ska åka iväg och jobba gör att han förlorar en del av kontrollen över henne. Frågan är hur långt han är villig att gå och hur deras relation kommer att klara hans problematiska beteende.


©Diaphana Distribution

En film som tidigt gör det klart att något hänt då vi får se en allvarlig Blanche berätta om sina upplevelser. Det visar sig också vara något av en slow burner där relationen mellan Blanche och Greg som han kallas till en början verkar vara något av en solskenshistoria, även om man alltså vet att det kommer utvecklas till något annat.


©Diaphana Distribution

Inte helt fel med en slow burner om den bygger upp något som sedan bara blir bättre och bättre. Denna film har dock en tendens att byggas upp helt ok under runt en timme för att sedan stanna upp lite för mycket under sista halvtimmen. Den sätter liksom aldrig i en högre växel utan växlar snarare ner efter runt en timme.


©Diaphana Distribution

På sätt och vis tänker jag på en film som Sleeping with the Enemy (1991) där en kontrollerande make psykar sin hustru så pass mycket att hon måste fly. Här är något liknande på gång men filmen når aldrig thriller-stadiet som väntat. Istället blir filmen till ett psykologiskt drama som inte riktigt får det att funka. Dessutom är Melvil Poupaud inte lika övertygande som Virginie Efira är vilket gör att det fanns mer att få ut. Möjligtvis hade filmen funkat bättre om den inte hade utannonserats som en dramathriller utan istället ett psykologiska drama som det faktiskt är.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.6

Junkyard Dog

Titel: Chien de la casse / Junkyard Dog
Genre: Drama/Komedi
Land: Frankrike
År: 2023
Regi: Jean-Baptiste Durand
I rollerna: Raphaël Quenard, Anthony Bajon, Galatéa Bellugi, Dominique Reymond

Handling: I en liten by i södra Frankrike har Dog och Mirales en konfliktfylld vänskap. Den sätts på prov när Elsa anländer till deras by, en tjej som Dog kommer att bli kär i.

Omdöme: Bästa vännerna Mirales (Raphaël Quenard) och Dog (Anthony Bajon) har känt varandra ända sedan de var 12 år gamla. I 15 års tid har de varit oskiljaktiga i byn utanför Montpellier i södra Frankrike. Mirales är den pratglade av de två medan Dog är mer tystlåten. Det gör att Mirales tar varje tillfälle i akt att driva med Dog och försöka provocera fram reaktioner.


©Bac Films

Medan Dog mest gillar att spela TV-spel, har Mirales sin hund och marijuanaförsäljningen att ta hand om. En dag plockar Dog upp liftaren Elsa (Galatéa Bellugi) som ska till byn. Det visar sig att hon ska stanna i en månad. Dog blir kär och vänskapen med Mirales får sig en törn. Detta då Mirales känner sig åsidosatt av sin bästa vän som inte längre har tid att umgås när det passar Mirales.


©Bac Films

Det är ett relativt lugnt och händelsefattigt liv vännerna Mirales och Dog lever. Frågan är vad Dog skulle göra utan Mirales som är den drivande och får saker att hända. Vi följer dem i deras vardag som förvisso är lite smårolig när Mirales driver med Dog, men i och med Elsas entré hamnar hon mellan de båda vännerna. Detta skapar friktion som gör vänskapen ansträngd.


©Bac Films

Filmens bästa egenskap är Mirales och hunden. Även det faktum att han inte ska underskattas. Han må vara en drogförsäljare av marijuana, men han är inte korkad. Han är helt enkelt inte en stereotyp av vad en sån här karaktär vanligtvis brukar vara. Däremot är Mirales inte särskilt snäll gentemot bästa vännen Dog. Det är en sak att provocera och driva med sin vän, det är en annan att vara elak och förödmjuka honom framför andra.


©Bac Films

Mirales beteende triggas av Elsa. Man vet inte riktigt om det bara är för att Mirales är avundsjuk på Dog för att han skaffat flickvän eller om något mer ligger bakom. Det framgår dock en del ledtrådar som gör att man kan tyda Mirales agerande som så att han är beskyddande och bara vill det bästa för sin vän Dog. Förvisso kanske själviskt till viss del, men samtidigt känner han på sig att Elsa inte är rätt för Dog.


©Bac Films

Lite svårt att analysera denna film då det är ett drama, nästan en coming of age-historia med en del humor som ligger under ytan. Inte helt lätt att tolka relationen mellan Mirales och Dog med tanke på hur Mirales behandlar Dog. Mirales säger dock att de inte är vänner utan bröder. Han ser helt enkelt Dog som sin bror som han alltid kommer finnas där för, något som blir tydligt när Dog som allra mest behöver sin bästa vän. Allt som allt är det inte dåligt men det skapas inte tillräckligt med känslor för en sån här film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.0