Just the Two of Us

Titel: L'amour et les forêts / Just the Two of Us
Genre: Drama
Land: Frankrike
År: 2023
Regi: Valérie Donzelli
I rollerna: Virginie Efira, Melvil Poupaud, Dominique Reymond, Romane Bohringer

Handling: Blanche Renard träffar Grégorie Lamoureux och tror att han är den rätte. Men snart hamnar hon i ett destruktivt förhållande med en kontrollerande och farlig man.

Omdöme: Blanche (Virginie Efira) letar inte efter någon men hennes tvillingsyster Rose (också Virginie Efira) tar med henne på en hemmafest där hon träffar Grégorie (Melvil Poupaud). De känner till varandra sedan tidigare, men nu inleder de en relation med varandra. En passionerad kärleksaffär påbörjas och Blanche faller snabbt för Grégorie.


©Diaphana Distribution

Det hela leder till att de inte bara flyttar ihop utan även flyttar iväg, bort från kusten och familjen där Blanche känner sig hemma. Även om Blanche kommer att sakna vad hon lämnar efter sig, vill hon starta ett nytt liv med sin man. Men hur väl känner hon honom?


©Diaphana Distribution

Han jobbar på bank, hon är lärarinna. När hon vill återgå till jobbet efter att ha fått en lärartjänst på en skola i området, börjar hon sakta se tecken på Grégories kontrollbehov. Han vill ha henne för sig själv och att hon nu ska åka iväg och jobba gör att han förlorar en del av kontrollen över henne. Frågan är hur långt han är villig att gå och hur deras relation kommer att klara hans problematiska beteende.


©Diaphana Distribution

En film som tidigt gör det klart att något hänt då vi får se en allvarlig Blanche berätta om sina upplevelser. Det visar sig också vara något av en slow burner där relationen mellan Blanche och Greg som han kallas till en början verkar vara något av en solskenshistoria, även om man alltså vet att det kommer utvecklas till något annat.


©Diaphana Distribution

Inte helt fel med en slow burner om den bygger upp något som sedan bara blir bättre och bättre. Denna film har dock en tendens att byggas upp helt ok under runt en timme för att sedan stanna upp lite för mycket under sista halvtimmen. Den sätter liksom aldrig i en högre växel utan växlar snarare ner efter runt en timme.


©Diaphana Distribution

På sätt och vis tänker jag på en film som Sleeping with the Enemy (1991) där en kontrollerande make psykar sin hustru så pass mycket att hon måste fly. Här är något liknande på gång men filmen når aldrig thriller-stadiet som väntat. Istället blir filmen till ett psykologiskt drama som inte riktigt får det att funka. Dessutom är Melvil Poupaud inte lika övertygande som Virginie Efira är vilket gör att det fanns mer att få ut. Möjligtvis hade filmen funkat bättre om den inte hade utannonserats som en dramathriller utan istället ett psykologiska drama som det faktiskt är.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.6