Return to Me

Titel: Return to Me
Genre: Romantik/Komedi/Drama
Land: USA
År: 2000
Regi: Bonnie Hunt
I rollerna: David Duchovny, Minnie Driver, Bonnie Hunt, Jim Belushi, Robert Loggia, Joely Richardson

Handling: Under ett restaurangbesök på en av stadens mest charmfulla italienska krogar träffar Bob servitrisen Grace och ljuv musik uppstår. Men deras kärlekshistoria är långtifrån okomplicerad. Grace, som på grund av ett medfött hjärtfel alltid levt som om varje dag vore den sista, kan tack vare en lyckad hjärttransplantation för första gången börja planera inför framtiden. Medan Bob fortfarande är uppslukad av det förflutna och det liv som gått honom förlorat.

Omdöme: Kan äkta kärlek uppstå på nytt efter att ha förlorat sitt livs kärlek? Det har gått ett år sedan Bob (David Duchovny) miste sin älskade fru Elizabeth (Joely Richardson). Han har svårt att gå vidare och har sedan dess varit en sorgsen man som mest ägnat sig åt sitt arbete. Hans bäste vän Charlie (David Alan Grier) försöker desperat få honom på andra tankar och få ut honom så att han kan träffa någon.


© MGM

Samtidigt som Bob börjar ge livet en andra chans har Grace (Minnie Driver) bokstavligen fått en andra chans tack vare ett nytt hjärta. Hon är äntligen frisk och kan börja tänka på framtiden. Hennes bästa väninna Megan (Bonnie Hunt) och hennes make Joe (Jim Belushi) försöker para ihop henne med diverse män. Men det är inte förrän Grace och Bob träffar varandra på den italiensk-irländska restaurangen som hennes morfar och ett gäng pigga farbröder driver som kärleken blir möjlig.


© MGM

Ibland är det väldigt trevligt med en gammaldags, avslappnad romantisk film. Eller rättare sagt, det är aldrig fel. Man ser ofta krystade filmer och historier med karaktärer och skådespelare där det mer handlar om ytan och att allt ska vara perfekt snarare än att berätta en fin historia med människor man faktiskt bryr sig om.


© MGM

Bonnie Hunt, som även varit med och skrivit manuset och spelar Graces väninna Megan, gjorde här sin regidebut. Det märks att hon vetat vad hon vill och lyckats få till en film som fungerar, trots en grundpremiss som skulle kunna vara tagen från en TV-såpa. Premissen borde nästan leda till något smörigt, men filmen lyckas till stor del undvika det.


© MGM

En viktig del av filmen är inte bara de två huvudkaraktärerna, utan även alla biroller som får en plats i berättelsen. Det är oftast en fördel med en regissör som även är van vid att själv stå framför kameran, eftersom en sådan regissör inte bara bryr sig om huvudpersonerna utan ger alla en chans att visa upp sig.


© MGM

David Duchovny och Minnie Driver känns naturliga och är duktiga i huvudrollerna. Duchovny har aldrig setts bättre än här, medan Driver har övertygat i inte minst Owning Mahowny (2003), där hon är utmärkt. Man får inte heller glömma de fyra farbröderna samt Bonnie Hunt och Jim Belushi, som alla har en skönt avslappnad jargong med varandra.


© MGM

Mycket av filmens värde ligger i värmen och hjärtat som visas upp. Filmen blir aldrig riktigt sentimental och sockersöt på det sätt som den skulle kunna bli, men samtidigt behövs det nästan en gnutta av det i en sådan här film. Om det inte finns blir det svårt att känna något, och man vill att en film ska få en att känna. Det hjälper förstås om man är upplagd för denna sorts film. Är man det är chansen stor att den går hem och bjuder på en lagom dos romantik som lämnar en nöjd.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

The Patriot [Extended Cut]

Titel: The Patriot / Patrioten
Genre: Drama/Action/Krig
Land: USA
År: 2000
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Mel Gibson, Heath Ledger, Jason Isaacs, Tom Wilkinson, Tcheky Karyo, Chris Cooper, Joely Richardson

Handling: Benjamin Martin visade en gång i tiden prov på stort hjältemod under kriget mot fransmännen och indianerna. Därefter drog han sig tillbaka, köpte en gård och gifte sig med en kvinna som han bildade en stor familj med. När hans älskade hustru dog gällde det bara att leva i fred, fostra barnen och sköta den blomstrande plantagen, vilket är anledningen till att han bestämt vägrar ge sig ut i krig igen när konflikten med britterna tilltar år 1776.

Omdöme: Under Amerikanska frihetskriget år 1776 dras Benjamin Martin (Mel Gibson) ofrivilligt in i kriget. Han har lagt stridandet bakom sig efter att ha slagit sig ner på en gård och skaffat familj. Nu är han en ensamstående far till sju barn och familjen är prioriteten. Men när hans äldste son Gabriel (Heath Ledger) strider i kriget och familjen dras in i konflikten med britterna, tvingas Benjamin ta saken i egna händer.



©Columbia Pictures

Medan Benjamin och Gabriel ger sig ut för att strida sida vid sida, lämnas de övriga barnen i säkerhet hos Benjamins svägerska Charlotte (Joely Richardson). Men när konflikten trappas upp går ingen säker. Överste Tavington (Jason Isaacs), som leder de brittiska marktrupperna, skyr inga medel för att stoppa Benjamin och hans män, även om det innebär att ge sig på deras familjer.



©Columbia Pictures

Mel Gibson gjorde själv klassiska storfilmen Braveheart (1995) ett par år tidigare och även om det är en bättre film finns det en del likheter mellan filmerna. I det här fallet är det Roland Emmerich som stått för regin efter filmer som Universal Soldier (1992), Stargate (1994), Independence Day (1996) och Godzilla (1998). Med den vetskapen kan man inte förvänta sig så mycket, men detta visar sig vara en desto seriösare film och förmodligen hans främsta film.



©Columbia Pictures

Den nästan tre timmar långa filmen handlar alltså om Amerikanska frihetskriget. Det visar sig vara bättre än Amerikanska inbördeskriget. Kanske för att det inte är nord mot syd utan istället olika nationaliteter som strider men även en lite annan känsla över tidsperioden. Filmen visar sig också vara mörkare och mer brutal än väntat, speciellt med tanke på vem regissören är och att det då förväntades bli en mer familjevänlig ton.




©Columbia Pictures

En film som utspelar sig runt denna tid är Michael Manns minnesvärda The Last of the Mohicans (1992) där fransmännen och indianerna strider runt 20 år innan denna historia utspelar sig. Precis som i den är det lite småtrevliga miljöer och det bjuds på gott om närstrider när de båda sidorna gör upp. Att se marktrupperna traska fram mot varandra och i lugn och ro plocka fram sina vapen och skjuta mot varandra från vad som verkar vara några meter är helt sanslöst. Snacka om en mass-rysk roulette. Visar bara på hur sinnessjukt krig är.



©Columbia Pictures

Nämnda filmerna The Last of the Mohicans (1992) och Braveheart (1995) kan ses som storebröder till denna film då båda är minst en klass bättre. De hade också duktiga regissörer som fick ut mycket av materialet. Här gör Roland Emmerich så gott han kan och överträffar sig själv. Han får även hjälp av John Williams som står för musiken och även om den bitvis är bra är det en bra bit upp till legendariske John Barry som hade varit det optimala valet för en sån här film.



©Columbia Pictures

Filmen är som nämnts mörkare än väntat med tanke på vem som regisserat. Det fanns även farhågor om att det skulle bli mycket flaggviftande och att patriotismen skulle dominera. Tack och lov slipper man det till stor del. Ända fram till sista halvtimmen, det sista stora slaget då allt släpps loss på en och samma gång. Förstör tyvärr helheten en del då den lyckats hålla sig i skinnet i nästan två och en halv timme. Men överlag är det trots allt en välgjord och ganska sevärd film.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2