Coma

Titel: Coma / Koma
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1978
Regi: Michael Crichton
I rollerna: Geneviève Bujold, Michael Douglas, Richard Widmark, Rip Torn, Lois Chiles, Tom Selleck, Ed Harris

Handling: En Bostonläkare kommer en olycksbådande plan på spåren när hon undersöker oförklarliga fall av hjärnskador på sitt sjukhus. Hennes misstankar väcks när ett alarmerande högt antal liknade fall inträffar efter mindre operationer, men hennes frågor ignoreras av hennes chefer, och till slut är hennes liv i fara.

Omdöme: På Bostons största sjukhus arbetar läkarna - och älskarna - Dr. Susan Wheeler (Geneviève Bujold) och Dr. Mark Bellows (Michael Douglas). De träffas ibland på sjukhuset men jobbar på olika avdelningar, vilket gör att de har mycket att prata om när de kommer hem. En dag ska en av Susans bästa väninnor, Nancy Greenly (Lois Chiles), genomgå en rutinoperation och hamnar i koma. Händelsen skakar givetvis Susan, men hennes första instinkt är att ta reda på varför.


© MGM

Susan börjar gräva i det hela, och Mark är visserligen stödjande, men försöker få henne på andra tankar så att hon kan koncentrera sig på sitt jobb. Han vill ju inte att hon ska riskera att förlora sin tjänst. Susans efterforskningar leder henne på kollisionskurs med sjukhusets ansvarige narkosläkare, Dr. George (Rip Torn). Det får i sin tur Susans chef, Dr. Harris (Richard Widmark), att försöka lugna henne så att han inte behöver vidta drastiska åtgärder.


© MGM

Det hela utvecklas till ett mysterium i sjukhusmiljö, där Susan på egen hand leker detektiv. Då det är högst personligt - men också för att nyfikenheten driver henne - finns inget som kan stoppa henne från att fortsätta snoka. Någon eller några börjar finna henne obekväm, eftersom hon uppenbarligen kommer närmare sanningen när hon upptäcker flera mystiska koma-fall det senaste året.


© MGM

Regissören och manusförfattaren Michael Crichton filmatiserade boken av Robin Cook, men det mest intressanta är att de kände varandra från tiden då de båda studerade medicin. Deras bakgrund är en starkt bidragande orsak till att historien och filmen bevarar realismen i den medicinska miljön. På sina håll kan de medicinska detaljerna och termerna nästan motarbeta filmen, men till stor del uppskattas de. Lite kul att en film som Westworld (1973), som Crichton för övrigt också skrev och regisserade, ibland gör sig påmind med tanke på hur mysteriet och konspirationen är uppbyggd.


© MGM

Precis som i boken är huvudpersonen en kvinna, något som vissa ville ändra till en man när filmen skulle produceras. Men Crichton stod på sig och menade att det skulle bli en mer ordinär film med en man i huvudrollen. Geneviève Bujold axlar huvudrollen och funkar, även om det är långt ifrån optimalt. Michael Douglas var i början av sin filmkarriär och passar bra, men eftersom hon känns lite kylig genom hela filmen blir deras relation inte helt övertygande.


© MGM

Birollerna är där det blir extra kul, eftersom flera kända namn och ansikten dyker upp i stora som små roller. Richard Widmark som Dr. Harris är stabil som vanligt, och Rip Torn är sådär smålurig som man är van vid att se honom. Lois Chiles, som Susans väninna, syns året innan hon spelade Bondbrud i Moonraker (1979). Tom Selleck har en rolig liten roll som patient, och Ed Harris dyker upp i en ännu mindre roll (i sin filmdebut) som ST-läkare.


© MGM

Filmen hade setts ett par gånger, men det är en typ av film som lockar en tillbaka med jämna mellanrum. Det faktum att det är ett mysterium och en thriller, där man inte riktigt minns hur allt ligger till - främst vem eller vilka som ligger bakom - är själva nyckeln. Som det visar sig fungerar den biten fortfarande bra, alltså är det inget fel på manuset. Däremot är filmen något svagare än vad minnet av den sa.


© MGM

Man kan peka på ett par orsaker till varför filmen inte riktigt är så tillfredsställande och bra som den kunde varit. Geneviève Bujold i huvudrollen är en av dem, men inte huvudanledningen. Musiken av Jerry Goldsmith, som vanligtvis brukar leverera bra musik, är lite väl skrikig och lyckas inte riktigt skapa den rätta spänningen. Trots det vilar en ganska bra stämning över filmen tack vare inramningen. Speltiden hade däremot kunnat trimmas då det överlag känns lite utdraget. Även produktionen är något ojämn - ibland känns det lite som en TV-film, men det blandas med en tät, konspiratorisk paranoia-thriller.


© MGM

Sammanfattningsvis blir det lite blandade känslor med filmen. Den har sina brister, men lyckas ändå underhålla och hålla intresset uppe. Trots svagheterna är det en film som är värd att se och återbesöka. Betygmässigt är det närmare en rak trea än en svag fyra som den en gång i tiden nosade på, men en stark trea känns ändå rätt till slut.


© MGM

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.9

Down Periscope

Titel: Down Periscope / Titta vi dyker
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1996
Regi: David S. Ward
I rollerna: Kelsey Grammer, Lauren Holly, Rob Schneider, William H. Macy, Bruce Dern, Toby Huss, Harry Dean Stanton, Rip Torn

Handling: Tom Dodge får befälet över USS Stingray, en gammal rostig dieselubåt. Med hjälp av en minst sagt brokig skara besättningsmedlemmar får han i uppdrag att ta sig in i en amerikansk flottbas och sänka ett målfartyg.

Omdöme: När den amerikanska flottan ska genomföra en övning får Tom Dodge (Kelsey Grammer) befälet över sin egen ubåt. Han är eld och lågor över chansen, ända tills han får reda på att det är en gammal rostig dieselubåt. Men övningen är viktig för att ta reda på om en dieselubåt obemärkt skulle kunna ta sig förbi atomubåtarna.


© 20th Century Fox

Viceamiral Dean Winslow (Rip Torn) tror på Dodge och lovar honom att om han lyckas med övningen ska han få befälet över en atomubåt. Mot sig får Dodge sin f.d. befälhavare, kommendör Carl Knox (William H. Macy) vars atomubåt ska försöka lokalisera dieselubåten innan den hinner slinka igenom. Konteramiral Yancy Graham (Bruce Dern) ogillar Dodge och ändrar på reglerna för övningen så att Dodge ska misslyckas vilket skulle innebära att han själv befordras.


© 20th Century Fox

Dodge får inte bara en rostig gammal dieselubåt, han får även en brokig besättning som handplockats av Graham, allt för att ge Dodge huvudbry så att han ska misslyckas. Bland besättningen hittas överambitiöse Marty Pascal (Rob Schneider) som ska agera som Dodges andreman, elektrikern Nitro (Toby Huss) som har en tendens att få elstötar, veteranen Howard (Harry Dean Stanton) som har hand om dieselmotorn samt Emily Lake (Lauren Holly) som är med i ett pilotprogram för att testa om kvinnor kan vara lämpliga som en del av ubåtsbesättningen.


© 20th Century Fox

Regi av David S. Ward som hade gjort baseballkomedin Major League (1989) och skriven av Hugh Wilson som skrev parodin Police Academy (1984). Med den vetskapen skulle man kunna förvänta sig mer av en crazy-komedi. Men det visar sig inte riktigt vara en ren parodi på ubåtsfilmer så som t.ex. Airplane! (1980) var för flygfilmer. Den svenska titeln Titta vi dyker är därför något missvisande då man lätt skulle kunna tro att det är samma gäng som låg bakom nämnda parodi känd som Titta vi flyger!.


© 20th Century Fox

Kelsey Grammer har huvudrollen och han hade blivit stor med TV-serien "Frasier", något som per automatik får en att tänka på den karaktären. Förvisso spelar han rollen lite annorlunda men han är ganska begränsad i sin repertoar för att kunna övertyga fullt ut. Samtidigt lite kul att Rob Schneider ibland får en att tänka på David Hyde Pierce som ju spelar Niles Crane i "Frasier".


© 20th Century Fox

Ett par lite tyngre namn i birollerna så som Bruce Dern, William H. Macy och Harry Dean Stanton gör att filmen får lite mer tyngd än väntat. Även det faktum att filmen inte spårar ur med en massa crazy humor är skönt att se. Visst blir det en del lite mer galen humor på sina håll men filmen blir seriösare än väntat och är inte bara en komedi. Den är för övrigt inte särskilt rolig förutom vid ett par tillfällen då man skrattar gott. Allt som allt ganska ok och den gör åtminstone inte bort sig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.2

Flashpoint

Titel: Flashpoint
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: William Tannen
I rollerna: Kris Kristofferson, Treat Williams, Kurtwood Smith, Rip Torn

Handling: Två gränspoliser i Texas hittar en för 20 år sedan kraschad Jeep. I Jeepen finns resterna av föraren samt en väska med 800.000 dollar. Gränspoliserna gömmer pengarna medan de funderar över om de ska ta dem och ge sig av eller inte. Snart dyker FBI-agenter upp, mystiska saker börjar ske och snart är de båda poliserna i verklig fara.

Omdöme: Bobby Logan (Kris Kristofferson) och Ernie Wyatt (Treat Williams) är två gränspoliser och bästa vänner. En dag när de är ute i Texas-öknen för att placera ut nya rörelsedetektorer, upptäcker Logan något som är begravt i sanden. Det visar sig vara en Jeep som måste ha legat begravd i 20 års tid.


©TriStar Pictures

Efter att ha grävt upp vraket hittas ett lik och en väska med $800.000. Logan visar det hela för Wyatt som är osäker på om de ska ta pengarna eller inte. Han vill först luska i det hela och försöka ta reda på om pengarna kommer från t.ex. ett rån. Men de båda är förhoppningsfulla att det kan vara en väg ut och starta ett bättre liv.


©TriStar Pictures

Just som Logan och Wyatt börjar känna sig komfortabla med att ta pengarna och lämna sina liv bakom sig, kliver federala agenter in i handlingen. Ledda av Carson (Kurtwood Smith) är de på plats för att hjälpa till med en operation som ska göra ett ingripande mot ett misstänkt litet flygplan som tros smuggla droger. Men deras närvaro kommer visa sig skapa stora problem för Logan och Wyatt vilket kan äventyra deras planer, och liv.


©TriStar Pictures

Det finns en hel del att gilla med denna inte så kända film. Det börjar egentligen med upptäckten av vraket och pengarna. Tankarna går lite till No Country for Old Men (2007) där vi också har en man som ska upprätthålla lag och ordning som hittar en väska full med pengar som han inte vet var de kommer ifrån. Den stora skillnaden är att det i det här fallet handlar om en konspiration som gör det hela klart intressant. Det blir inte till en bättre film än nämnda No Country for Old Men (2007), men det blir en klart tillfredsställande film värd att se.


©TriStar Pictures

Filmen bygger på en bok vilket oftast är en bra grund. Historien har flera element som tilltalar en och gör att man har potential till en bra film. Ett av dessa är musiken som Tangerine Dream står för. Det intressanta är att deras musik inte är vad man skulle föreställa sig att höra i en sån här film, men så fort man ser deras namn under förtexterna vet man att det kommer vara bra, vilket det är. Musik som dock nästan skulle passa bättre till en sci-fi med en rymdinvasion eller liknande. Men den är alltså bra och eftersom det visar sig vara en konspiration i botten skapas en god stämning som uppskattas.


©TriStar Pictures

En sak som både kan vara en nackdel och fördel är att filmen har en oerfaren regissör i William Tannen som här kom att göra sin regidebut. Ett okänt namn som inte kom att göra sig ett namn efter detta. Tycker ändå han gör ett tillräckligt bra jobb med tanke på att det inte är en storfilm. En bättre regissör hade trots allt kanske kunnat göra mer med materialet, vem vet?


©TriStar Pictures

Filmen funkar överlag bra även om slutet kunde varit lite mer minnesvärt, för att inte tala om låten som spelas när eftertexterna börjar rulla. Tanken var att "Sympathy for the Devil" av Rolling Stones skulle användas, men produktionsbolaget kände att låten skulle kosta för mycket och anlitade istället en assistent till en av cheferna att göra en låt och resultatet är högst misslyckas, synd.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.4