Yadang: The Snitch

Titel: Yadang: The Snitch
Genre: Kriminaldrama
Land: Sydkorea
År: 2025
Regi: Hwang Byeong-guk
I rollerna: Kang Ha-neul, Yoo Hae-jin, Park Hae-joon, Chae Won-bin

Handling: I knarkvärldens undre kretsar säljer Yadang-informatörer hemligheter - information om andra brottslingar. För vissa är det en väg ut - ett sätt att få strafflindring. För polisen och åklagarna är det ett verktyg för gripanden. I centrum står en farlig triangel: Yadang, polisen och rättsväsendet - där lojalitet är en handelsvara och sanningen är till salu.

Omdöme: Lee Kang-soo (Kang Ha-neul) är en professionell Yadang-informatör som livnär sig på att dela med sig av information som leder till narkotikarelaterade gripanden. Han jobbar dock inte åt polisen utan istället åt åklagaren Goo Gwan-hee (Yoo Hae-jin). Medan Lee till en början håller sig undan ett längre fängelsestraff och tjänar bra på det, har Goo siktet högt ställt. Han vill avancera i karriären och är villig att ta till alla medel för att ta sig dit.


© Megabox Plus M

Vi får se hur Lee kom att bli informatör åt Goo och hur de får ett nära samarbete för att tillsammans nå toppen. Någonstans längs vägen blandas politik in i det hela när en högt uppsatt politikers son blir inblandad i en droghärva. Det gör att Lee tillsammans med narkotikapolisen Oh Sang-jae (Park Hae-joon) och skådespelerskan Uhm Soo-jin (Chae Won-bin) alla faller offer för politiskt rävspel på hög nivå. De tre bestämmer sig för att slå tillbaka mot de som förstörde deras liv.


© Megabox Plus M

När denna korean inleder är det på ett lättsamt sätt som gör att man genast känner att det kan komma att bli en actionkomedi av det hela. Det behöver inte vara fel men allt som oftast brukar det inte bli till något direkt bra när det kommer till den typen av koreansk film. Denna öppningssekvens ger dock inte en bild av hur filmen kommer att se ut när den väl kommer igång.


© Megabox Plus M

Det blir en del att hålla reda på med alla inblandade namnen. Vi har även åklagarmyndigheten, polisen, politiker och en rad kriminella i narkotikabranschen. Det kanske inte blir direkt krångligt eller svårt att hänga med, men det blir inte en enkelspårig historia som man inte skulle behöva koncentrera sig på. Den har mer på gång än vad man initialt kanske tror att den kommer ha.


© Megabox Plus M

Tycker filmen blir bättre och allvarligare längre in och blir nog som bäst när Lee, Oh och Uhm slår sig ihop för att ge igen. Speciellt som allt inte går som på räls som det oftast gör i en Hollywood-mostvarighet. Det finns överraskningar längs vägen och en del mörker som kommer något oväntat. Men det är inte en utpräglad hämndhistoria eller liknande.


© Megabox Plus M

En film som inte må tillhöra toppen av koreansk film men man blir inte heller besviken. Bättre än bara ok skulle man kunna säga. Tillräckligt bra för att vara värd att se, men saknar en bit upp till att bli minnesvärd. Till stor del är det bra produktionskvalitet på filmen och fotot håller genomgående bra klass. Helt enkelt en gedigen koreansk film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8

12.12: The Day / Seoul Spring

Titel: Seoul-ui bom / 12.12: The Day / Seoul Spring
Genre: Drama/Action
Land: Sydkorea
År: 2023
Regi: Kim Sung-su
I rollerna: Hwang Jung-min, Jung Woo-sung, Lee Sung-min, Park Hae-joon

Handling: Efter mordet på president Park 1979 slåss flera olika militära fraktioner om makten i Sydkorea.

Omdöme: Året är 1979 och Sydkorea skakas av nyheten att president Park mördats. Denna film synar vad som skedde i kölvattnet och ledde fram till den 12/12 1979 då situationen kulminerade i en mardröm för landet. Den verklighetsinspirerade filmen berättar historien som förändrade landets politiska läge och där omständigheterna hållits hemliga.


©Megabox Plus M

Efter president Parks död måste Sydkorea besluta hur de ska gå vidare. Under denna turbulenta tid kliver general Chun Doo-gwang (Hwang Jung-min) fram som en ledare, fast inte direkt i positiv bemärkelse. Han har nämligen för avsikt att ta makten i landet genom en militär kupp som han leder. Den 12:e december sker själva kuppförsöket, men planerna sätts i verket innan dess då Chun rekryterar diverse högt uppsatta militärer för att kunna genomföra kuppförsöket.


©Megabox Plus M

Det största hindret för Chun och hans anhängare är general Lee Tae-shin (Jung Woo-sung) som utsetts som ledare för huvudstaden Seouls garnisonskommando. Han ska se till att Seoul är i säkra händer under den svåra tid efter president Parks död. Han har utsetts eftersom han inte är intresserad av den politiska världen och kan därför inte köpas med mutor och liknande.


©Megabox Plus M

Filmen blev omåttligt populär i hemlandet Sydkorea där den blev den mest sedda filmen för året och den sjätte mest sedda filmen någonsin i landet. Uppenbarligen ville folk veta mer om landets historia från ett kritiskt ögonblick som la grunden för landets styre.


©Megabox Plus M

Utan att vara insatt i Sydkoreas historia blir det något av en historielektion. Man är inte insatt i de olika militäre fraktionerna, men man förstår ungefär hur det ligger till. Att det finns två sidor är inte svårt att hänga med i under filmens gång. Däremot nämns en organisation som flera inom militären har sympatier för. Uppenbarligen är dessa de som general Chun rekryterar och som utgör fienden för ett fredligt Sydkorea.


©Megabox Plus M

Gillar oftast denna typ av film, inte minst verklighetsbaserade filmer som handlar om det politiska spelet för att komma till makten. I det här fallet blir det främst militärer och inte politiker det handlar om. Det skiljer sig därför en del från filmer som handlar om det politiska spelet eftersom militärerna sätter in sina trupper och vapen för att ta över kontrollen.


©Megabox Plus M

Filmer som Seven Days in May (1964), Thirteen Days (2000) och Path to War (2002) är exempel på filmer som uppskattas där det politiska spelet potentiellt kan leda till militäroperationer. Här är det alltså mer av det militära och de är villiga att starta ett inbördeskrig om det innebär att de kommer till makten.


©Megabox Plus M

Det blir möjligen lite för mycket av de militära inslagen efter ett tag och då filmen är på 2.20 blir det något kännbart. Även om det är en intressant historia har den inte samma effekt på mig personligen som de tidigare nämnda filmerna som uppskattas mer. En lite liknande film som uppskattades något mer var koreanska Hunt (2022) som var en spionhistoria som inspirerades av verkliga händelser i början av 1980-talet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.7

Believer [Extended Cut]

Titel: Dokjeon / Believer
Genre: Kriminalare/Action/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2018
Regi: Lee Hae-yeong
I rollerna: Cho Jin-woong, Ryu Jun-Yeol, Park Hae-joon, Cha Seung-won

Handling: Narkotikapolisen försöker få fast ledaren för en stor asiatisk drogkartell. För att lyckas med det låter man en av de egna gå undercover, samtidigt som man utnyttjar en av medlemmarnas hämndlystnad.

Omdöme: Narkotikapolisen Won-ho (Cho Jin-woong) får sin informant dödad när hon ska ha ett möte med en drogkontakt. Han får ett meddelande från en Mr. Lee som tar på sig dödsfallet som en varning att polisen ska hålla sig undan hans verksamhet. När en explosion senare sker riktad mot ett droglabb där samtliga toppar inom Mr. Lees verksamhet var samlade, överlever endast en person, Rak (Ryu Jun-Yeol). Rak arbetade åt drogkartellen och hans mamma var en av de som dog i explosionen.


©NEW

Med hjälp av Rak, som är den enda kvarvarande som känner till drogkartellens operationer och kontakter, ger sig Won-ho ut på en jakt efter den mystiske Mr. Lee som ingen verkar veta vem det är men många utger sig för att vara. Rak och Won-ho, som utger sig för att jobba åt Mr. Lee, börjar träffa drogkartellens leverantörer och köpare i hopp om att röka ut den ljusskygge Mr. Lee.


©NEW

Denna korean bygger på Hong Kong-kinesiska Drug War (2012). Detta var dock inget som kändes till på förhand och tur var väl det då den hade setts en gång i tiden och inte alls uppskattades. Denna nyversion lär dock skilja sig åt en hel del, trots att "originalet" inte mindes ett dugg. Tack och lov visar sig denna film funka desto bättre med ett manus som inte känns som en soppa, vilket det gjorde med originalet.


©NEW

Filmen blev en omåttlig succé i hemlandet Sydkorea där den slog rekord. Nu är frågan om det var bra marknadsföring, en bra trailer eller kanske att koreanerna suktade efter en ny bra sydkoreansk film. För även om det är en gedigen, välspelad och välgjord film, kan den inte läggas till de absolut främsta filmerna som Sydkorea producerat genom åren.


©NEW

Extended Cut-version som setts är 8 minuter längre än den ursprungliga versionen. 131 minuter är inte ovanligt för en koreansk film och utan att ha sett den kortare versionen finns det något tillfälle under filmens gång där det känns som någon scen är lite utdragen. Å andra sidan känns det inte helt onödigt då det ger storyn och karaktärerna lite mer utrymme. Efter att ha läst skillnaderna på versionerna är det mesta i denna längre version lämpligt, förutom någon förlängd scen som inte hade behövts. Noterbart är att även slutet är lite annorlunda då det lämnas mer öppet i originalversionen.


©NEW

Långt innan röken lagt sig och det avslöjas hur det ligger till, är det inte särskilt svårt att gissa sig till hur det kan ligga till. Men det gör definitivt inte så mycket då filmen behåller intresset rakt igenom. Det blir även lite kul att se om det ligger till på det viset och läsa av de inblandade karaktärerna. Man får även ihop storyn på ett tillfredsställande sätt. Helt enkelt en sevärd koreansk film i en genre de är bra på. Och även om det inte är det bästa man sett är det tillräckligt underhållande och sevärt för att funka.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6