No Other Choice

Titel: Eojjeolsuga eobsda / No Other Choice
Genre: Drama/Kriminalare/Komedi/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2025
Regi: Park Chan-wook
I rollerna: Lee Byung-hun, Son Ye-jin, Lee Sung-min, Oh Dal-su

Handling: Efter att ha förlorat sitt jobb inom pappersbranschen utformar en man en unik plan för att landa ett jobb: eliminera motståndet.

Omdöme: När vi först träffar Yoo Man-su (Lee Byung-hun) och hans fru Lee Mi-ri (Son Ye-jin) lever de ett smått perfekt liv. De bor i ett fint hus med sina två barn och två hundar och Man-su gillar att grilla i trädgården. Han känner att han har allt här i livet, inklusive ett bra jobb som föreståndare på ett företag i pappersbranschen.


© CJ Entertainment

Allt förändras när pappersföretaget Man-su jobbar hos får nya ägare som gör sig av med en stor mängd av de anställda, inklusive Man-su. Han är till en början inte särskilt orolig över att få ett annat jobb i branschen då han trots allt har bra erfarenhet och hållit en hög position. Men efter ett år har han tvingats till ett lågavlönat jobb vilket dock inte räcker till att betala räkningarna, amorteringen på huset och livsstilen familjen blivit vana vid.


© CJ Entertainment

Man-su bestämmer sig för en drastisk lösning på sitt problem. För att säkerställa att han får en utannonserad position på det ledande företaget inom pappersbranschen, riktar han in sig på sina konkurrenter till jobbet. De som är mer eller lika kvalificerade som han själv är hamnar på hans lista över de han ska söka upp och eliminera.


© CJ Entertainment

Redan när jag läste om handlingen misstänkte jag att det kunde bygga på Costa-Gavras trevliga film Le couperet (2005). Mycket riktigt baseras de båda filmerna på samma bok av Donald Westlake men skulle snarare kalla detta för en nyversion än en renodlad remake. Filmerna har samma upplägg och en del händelseförlopp är snarlika men denna har utan tvekan en koreansk prägel på det hela.


© CJ Entertainment

Park Chan-wook regisserar och det märks att det är en klassregissör över produktionen. Kanske inte så mycket till en början då det tar en stund innan filmen lyfter men den lägger grunden för vad som komma skall. När sedan Man-su smider på sin plan får han ett syfte och motivation som blir hans drivkraft här i livet.


© CJ Entertainment

Det är ett genomgående snyggt och genomtänkt foto filmen igenom vilket ger filmen det lilla extra. När det kombineras med ett finurligt och smart manus plus gott om svart humor som koreanerna nästan alltid lyckas med får man till stor del en vinnare.


© CJ Entertainment

Det finns kanske en del scener och partier som inte är lika starka och man kunde möjligtvis klippt bort en del då speltiden trots allt letar sig upp emot 140 minuter. Men filmen blir bättre och bättre då Man-su väl börjat med sin djävulska plan för familjens skull. Svag till rak fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.9

12.12: The Day / Seoul Spring

Titel: Seoul-ui bom / 12.12: The Day / Seoul Spring
Genre: Drama/Action
Land: Sydkorea
År: 2023
Regi: Kim Sung-su
I rollerna: Hwang Jung-min, Jung Woo-sung, Lee Sung-min, Park Hae-joon

Handling: Efter mordet på president Park 1979 slåss flera olika militära fraktioner om makten i Sydkorea.

Omdöme: Året är 1979 och Sydkorea skakas av nyheten att president Park mördats. Denna film synar vad som skedde i kölvattnet och ledde fram till den 12/12 1979 då situationen kulminerade i en mardröm för landet. Den verklighetsinspirerade filmen berättar historien som förändrade landets politiska läge och där omständigheterna hållits hemliga.


©Megabox Plus M

Efter president Parks död måste Sydkorea besluta hur de ska gå vidare. Under denna turbulenta tid kliver general Chun Doo-gwang (Hwang Jung-min) fram som en ledare, fast inte direkt i positiv bemärkelse. Han har nämligen för avsikt att ta makten i landet genom en militär kupp som han leder. Den 12:e december sker själva kuppförsöket, men planerna sätts i verket innan dess då Chun rekryterar diverse högt uppsatta militärer för att kunna genomföra kuppförsöket.


©Megabox Plus M

Det största hindret för Chun och hans anhängare är general Lee Tae-shin (Jung Woo-sung) som utsetts som ledare för huvudstaden Seouls garnisonskommando. Han ska se till att Seoul är i säkra händer under den svåra tid efter president Parks död. Han har utsetts eftersom han inte är intresserad av den politiska världen och kan därför inte köpas med mutor och liknande.


©Megabox Plus M

Filmen blev omåttligt populär i hemlandet Sydkorea där den blev den mest sedda filmen för året och den sjätte mest sedda filmen någonsin i landet. Uppenbarligen ville folk veta mer om landets historia från ett kritiskt ögonblick som la grunden för landets styre.


©Megabox Plus M

Utan att vara insatt i Sydkoreas historia blir det något av en historielektion. Man är inte insatt i de olika militäre fraktionerna, men man förstår ungefär hur det ligger till. Att det finns två sidor är inte svårt att hänga med i under filmens gång. Däremot nämns en organisation som flera inom militären har sympatier för. Uppenbarligen är dessa de som general Chun rekryterar och som utgör fienden för ett fredligt Sydkorea.


©Megabox Plus M

Gillar oftast denna typ av film, inte minst verklighetsbaserade filmer som handlar om det politiska spelet för att komma till makten. I det här fallet blir det främst militärer och inte politiker det handlar om. Det skiljer sig därför en del från filmer som handlar om det politiska spelet eftersom militärerna sätter in sina trupper och vapen för att ta över kontrollen.


©Megabox Plus M

Filmer som Seven Days in May (1964), Thirteen Days (2000) och Path to War (2002) är exempel på filmer som uppskattas där det politiska spelet potentiellt kan leda till militäroperationer. Här är det alltså mer av det militära och de är villiga att starta ett inbördeskrig om det innebär att de kommer till makten.


©Megabox Plus M

Det blir möjligen lite för mycket av de militära inslagen efter ett tag och då filmen är på 2.20 blir det något kännbart. Även om det är en intressant historia har den inte samma effekt på mig personligen som de tidigare nämnda filmerna som uppskattas mer. En lite liknande film som uppskattades något mer var koreanska Hunt (2022) som var en spionhistoria som inspirerades av verkliga händelser i början av 1980-talet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.7

Broken

Titel: Bang-hwang-ha-neun kal-nal / Broken
Genre: Drama/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: Sydkorea
År: 2014
Regi: Lee Jeong-ho
I rollerna: Jeong Jae-yeong, Lee Sung-min, Lee Joo-seung, Seo Jun-Young

Handling: Lee Sang-hyeon lever ensam med sin 15-åriga dotter. En dag blir hon bortförd för att sedan bli våldtagen och mördad. Men som vanligt så går polisutredningen trögt och långsamt. Då bestämmer sig Sang-hyeon att ta saken i egna händer och utkräva hämnd på förövarna.

Omdöme: Lee Sang-hyeon (Jeong Jae-yeong) är en ensamstående far till en 15-årig dotter. Han behöver ofta jobba sent som driftansvarig på en textilfabrik vilket gör att han på senare tid fått lite tid över att spendera med dottern. Dottern har även visat sitt missnöje över detta kvällen innan. Därför tror Sang-hyeon att hon bara håller sig borta hos en vän när han kvällen efter kommer hem sent och hon inte är hemma.


©ECHO Film/CJ Entertainment

Polisen med erfarne utredaren Jang Eok-Gwan (Lee Sung-min) i spetsen tillkallas dagen efter till en övergiven byggnad där en ung flicka hittats död. Det visar sig vara Sang-hyeons dotter som blivit bortförd, våldtagen och dödad. En oerhörd tragedi så klart och hela Sang-hyeons värld faller samman. Först har han förlorat sin fru till sjukdom och nu dottern till en meningslös våldshandling.


©ECHO Film/CJ Entertainment

Utredningen går långsamt och polisen ber Sang-hyeon att gå hem och vila. Han får dock ett anonymt tips om var han kan hitta bevismaterial som kan leda honom till förövarna. Sang-hyeon, som inte har något att förlora eller att leva för, inleder nu sin hämndresa då han försöker leta upp de inblandade som gav sig på hans älskade dotter.


©ECHO Film/CJ Entertainment

Upplagt för hämndfilm i stil med typ Charles Bronson som leker vigilante och rensar upp på egen hand. Lite så blir det men bara delvis. Det får även sägas att filmen har en ganska mörk aura över sig. Svårt att inte känna huvudpersonens sorg, frustration och ilska som kokar inombords. Att sedan ställas öga mot öga med förövarna får det att svartna för ögonen och då är allt möjligt.


©ECHO Film/CJ Entertainment

Filmens första timme har byggt upp något bra med stämningen och faderns jakt på att leta upp de inblandade. Detta samtidigt som polisen hela tiden ligger steget efter och börjar förstå att fadern fått upp spåret efter förövarna. Fadern och polisen inleder därför en slags katt och råtta-lek då de båda är ute efter förövarna, frågan är bara vem som hinner fram först.


©ECHO Film/CJ Entertainment

När man kommit halvvägs in i filmen som är på två timmar, börjar man fundera över hur de ska fylla ut ytterligare en timme. När man avverkat 90 minuter och har en halvtimme kvar känner man att filmen borde börja lida mot sitt slut. Det är liksom upplagt för det och hade nog varit att föredra om man börjat avrunda. Istället drar man ut på det ytterligare en halvtimme där det blir lite mer krystat och känns något för överdramatiskt.


©ECHO Film/CJ Entertainment

Hade man hållit filmen till 90-100 minuter hade det nog funkat bättre. Nu ville man få med mer och göra en djupare film av det hela, men det hade man redan byggt upp under första timmen. Synd då det fanns potential att bli något mer av det hela när handlingen förflyttades till de snötäckta trakterna. Istället blir det nu utdraget och onödigt långt och tappar på så vis udden som den hade under filmens första halva. Det bör noteras att filmen bygger på en bok vilket kanske kan förklara varför man försökt få med mer än vad som hade behövts.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7