Driving Miss Daisy

Titel: Driving Miss Daisy / På väg med miss Daisy
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1989
Regi: Bruce Beresford
I rollerna: Jessica Tandy, Morgan Freeman, Dan Aykroyd, Patti LuPone

Handling: Daisy, en gammal judisk änka kan inte längre köra bil. Hennes son Boolie anställer då en svart chaufför vid namn Hoke. Daisy vägrar till en början att låta Hoke köra henne någonstans men allt eftersom åren går vinner Hoke Daisys förtroende och deras relation lägger grunden till en stark vänskap.

Omdöme: Det är slutkört för änkan Daisy (Jessica Tandy) efter att hon råkat ut för en mindre olycka på sin egen tomt. Rik som hon är anlitar hennes son Boolie (Dan Aykroyd) en chaufför på heltid. Hoke (Morgan Freeman) är en äldre svart herre som får tjänsten som chaufför. Men Daisy ger honom kalla handen och låter honom sitta i köket hela dagarna och hålla hembiträdet sällskap.


© Warner Bros.

Hoke, som känner sig uttråkad av att inte göra något, försöker hitta saker att göra runt huset. Till slut lyckas han övertyga Daisy att låta honom köra henne. Motvilligt går hon med på det eftersom hon inte vill skylta med att hon är förmögen. Från den till en början kyliga relationen växer snart en ömsesidig respekt och vänskap fram som båda kommer att värdesätta när åren går och tiderna förändras.


© Warner Bros.

Den niofaldigt Oscarsnominerade filmen vann sammanlagt fyra Oscars för bästa film, bästa manus, bästa kvinnliga huvudroll samt bästa makeup. 1989 års bästa film alltså. Det är lite svårt att se att filmen skulle vara på en så pass hög nivå. Det är varken första eller sista gången en film vunnit Oscarn för bästa film utan att kännas som den självklara vinnaren, men man måste också titta på konkurrensen för året som helhet. 1989 var ett svagare år och saknade de riktigt givna toppfilmerna som många andra år har kunnat visa upp.


© Warner Bros.

Mycket av filmen handlar om samspelet mellan Jessica Tandy och Morgan Freeman. Båda är bra, men skulle en prestation pekas ut som starkare så är det Freeman. Han gestaltar rollen som Hoke på ett varmt och väldigt mänskligt sätt som gör det lätt att tycka om honom. Filmen hade känts mer tom om Freeman ersatts med någon annan än om Tandy hade gjort det. Trots det var det hon som vann en Oscar medan han endast blev Oscarsnominerad.


© Warner Bros.

Filmen är i grunden ett drama med humoristiska inslag. Värdet ligger främst i interaktionen mellan Daisy och Hoke där den kyliga relationen övergår till en varmare vänskap som är fin att se. Trots det finns det inte tillräckligt mycket i det Oscarsvinnande manuset för att få filmen att nå några vidare höjder. Det puttrar mest på med bra prestationer och en vänskap som hamnar i blickfånget. Det är småtrevligt för stunden, men överlag är det inte en film som skulle greppa tag i en nämnvärt.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.3

Beau Is Afraid

Titel: Beau Is Afraid
Genre: Drama/Komedi/Skräck
Land: USA
År: 2023
Regi: Ari Aster
I rollerna: Joaquin Phoenix, Patti LuPone, Amy Ryan, Nathan Lane, Denis Ménochet, Parker Posey

Handling: En paranoid man ger sig ut på en episk odyssé för att komma hem till sin mamma som nyligen gått bort.

Omdöme: Beau (Joaquin Phoenix) är en snart 50-årig man som är på terapisamtal hos sin psykiatriker. Under terapisamtalet nämner Beau att han ska besöka sin mamma Mona (Patti LuPone) då hon fyller år, men att han inte direkt ser fram emot det. Psykiatrikern ställer då frågan om han kanske önskar se sin mamma dö, något Beau tycker är befängt. Psykiatrikern ger sedan Beau en ny, cool medicinering att testa mot sin ångest och depression.


©A24

När Beau tar sig hem till sin lägenhet ser det ut som ett näst intill dystopiskt samhälle runt honom. Folk ligger döda, narkomaner, prostituerade och andra som lever på gatan utgör en skrämmande värld som Beau måste ta sig igenom bara för att ta sig till sin lägenhet. Han planerar att flyga och träffa sin mamma dagen efter, men omständigheter gör det svårt för honom att komma iväg. När han sedan ringer sin mamma kommer hela hans värld att förändras av det han får höra.


©A24

Ari Aster hade tidigare gjort Hereditary (2018) och Midsommar (2019), två sevärda filmer i skräckkategorin. Därför var förväntningarna på något liknande här. Kanske skulle denna film även kunna bygga vidare på de båda lovande filmerna och ge något ännu bättre. Men det blir varken en film i skräckgenren, även om det finns en del skräckelement under filmens gång, eller en bättre film än de föregående två filmerna.


©A24

Den 3 timmar långa filmen tar med oss på en psykadelisk och surrealistisk dröm/mardröm där Beau går igenom sitt liv både som vuxen och som barn. En konstig, udda och bisarr resa som inte leder till något vettigt. Nämnde jag att den är 3 timmar lång? Det blir tyvärr svårt att sitta igenom filmen utan att titta på klockan.


©A24

Efter att Beau lämnat sitt terapisamtal med psykiatrikern hamnar filmen snett med en skruvad värld. Är det Beau som är mentalt sjuk och hamnar i en enda lång psykos där en rad oförklarliga händelser avslöser varandra? Eller är det så enkelt som att den nya, coola medicineringen som psykiatrikern ger Beau påverkar honom på detta sätt? Kanske en kombination, men det ursäktar inte filmen från att vara allt annat än bra. Det känns som Ari Aster varit på droger och tyckt det vore häftigt att dela med sig av sin "tripp".


©A24

Ett par regissörer som kommer upp i tankarna är Alejandro Jodorowsky, Yorgos Lanthimos och David Lynch som i sina värsta stunder kan bjuda på något liknande. Fast de två sistnämnda har också lyckats tygla sig och visat att de kan göra bra filmer. I det här fallet är det ett lågvattenmärke från Ari Aster som förhoppningsvis lekt av sig med denna film så att det inte blir mer av det här framöver. Kan dock mycket väl tänka mig att det är en film som delar folk i två läger. Antingen gillar man detta eller så hatar man det.


©A24

Det går inte att såga filmen totalt. Den har egenskaper som funkar och ändå gör att man stundtals vill titta vidare. Inget fel på produktionen i sig och ett foto som utmärker sig. Det finns även enstaka scener som får en att skratta till, främst för att de är så konstiga att de blir roliga. Men det är mer att man nästan skäms över några bisarra situationer som Beau hamnar i. Tyvärr är storyn mestadels meningslös och med tanke på att den är 3 timmar lång blir det än mer frustrerande när det inte leder någonvart. Filmbolaget A24 lär ha förlorat många miljoner på en chansning som inte gick hem. Även om man inte vill se filmbolag förlora pengar, är man i det här fallet lite glad att höra det så att man framöver förhoppningsvis slipper denna typ av surrealistisk sörja.

3 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.0
IMDb: 6.8