American Psycho

Titel: American Psycho
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2000
Regi: Mary Harron
I rollerna: Christian Bale, Justin Theroux, Reese Witherspoon, Willem Dafoe, Jared Leto, Chloë Sevigny, Samantha Mathis, Josh Lucas

Handling: Patrick Bateman, en ung streber på Wall Street, har en annorlunda hobby; han mördar för nöjes skull. Ju längre tiden går, desto mer hatar han den värld han lever i.

Omdöme: Året är 1987 och 27-årige Patrick Bateman (Christian Bale) är en aktiemäklare på Wall Street. Han har en fin lägenhet, en prestigefylld titel som vice president, en fästmö i Evelyn (Reese Witherspoon), utsökt smak när det gäller kläder och är väldigt mån om sitt yttre. Och förresten - han är en psykopat. Han bär på en blodtörst som är redo att explodera, och han vet inte hur länge han kan stilla sitt begär.


© Lionsgate

Allt är bara en fasad för Patrick Bateman. Det han gör är bara för att passa in, men han är medveten om att han inte är riktigt frisk. Hans vänner och kollegor märker inte att det är något väldigt fel med honom, eftersom de alla är så självupptagna. Det viktigaste är var de ska äta middag, om de kommer få en reservation eller vem som har det finaste och mest eleganta visitkortet - en återkommande detalj som så smått kommer att driva Patrick till vansinne.


© Lionsgate

Patrick Bateman är utåt sett perfekt, men inombords lever en seriemördare. Han är pedant, narcissistisk, självupptagen och fåfäng - hela hans identitet kretsar kring ytligheter, status, perfektion och andras bekräftelse. Han lever i en värld där gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut, och eftersom alla han umgås med är för upptagna av sig själva kan hans obalanserade personlighet förväxlas med sarkasm och humor.


© Lionsgate

Christian Bale är utmärkt som Patrick Bateman och visar verkligen hans talang. Det finns ingen tvekan om att hans prestation ledde till större roller och etablerade honom som en stjärna. Något som inte bör underskattas, och som är en oerhört viktig del av prestationen, är hur rolig han är. Det är en mörk humor som han prickar perfekt, vilket bara förstärker känslan av hur psykopatisk Patrick Bateman faktiskt är. När man läser att Leonardo DiCaprio först var tänkt att spela rollen kan man bara tänka sig hur tillgjort det hade känts, istället för att kännas helt naturligt och övertygande med Christian Bale.


© Lionsgate

Det är svårt att se filmen utan att sitta med ett leende på läpparna. Även om den i sina mest extrema stunder innehåller en del magstarka scener, finns också en återkommande lättsamhet i sättet Patrick Bateman uppträder och i sakerna han säger. Hans passion för musik är påtaglig och han börjar fördjupa sig i olika artister och låtar precis innan han ska göra något väldigt mörkt. Kombinationen är både absurd, bisarr och väldigt rolig.

"I have to return some videotapes." - Patrick Bateman


© Lionsgate

Ju längre in man kommer, desto mer förvirrad blir man när Patrick Batemans värld håller på att falla samman. Det leder till allt extremare incidenter och när han börjar skjuta och döda folk till höger och vänster under en och samma kväll, förstår man att han fullständigt tappat förståndet. Filmen tenderar att nästan spåra ur i och med detta, men när man börjar förstå att det är hans verklighetsuppfattning som spelar honom ett spratt känner man att det fyller en funktion.


© Lionsgate

Det är få filmer som lyckas ta med en på en liknande resa som den vi gör med Patrick Bateman. Den är djävulskt mörk på sina håll, men samtidigt är det svårt att inte bli sanslöst underhållen. Det är helt enkelt en njutbar filmupplevelse med en utmärkt Christian Bale. Man får inte heller glömma birollerna, med flera klockrena karaktärer och prestationer. Dialogen är också träffsäker och de många komiska scenerna avlöser varandra. Allt detta gör att det blir en unik filmupplevelse som fungerar minst lika bra vid upprepade omtittar. Inte för att det skulle vara en perfekt film, men man hittar inte många filmer som ger en liknande upplevelse som denna.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.6

The Music of Chance

Titel: The Music of Chance / Slumpens musik
Genre: Drama
Land: USA
År: 1993
Regi: Philip Haas
I rollerna: James Spader, Mandy Patinkin, M. Emmet Walsh, Charles Durning, Joel Grey, Chris Penn, Samantha Mathis

Handling: Jim plockar upp Jack Pozzi längs vägen och det är början på en märklig bekantskap. Jack är en snabbkäftad kortspelare som nu behöver pengar till ett pokerspel mot två excentriska miljonärer. Jim beslutar sig för att låna ut sina pengar och tillsammans åker de ut till miljonärernas stora lantegendom. Men spelet går inte som planerat och Jim och Jack inser att besöket nog kommer att dra ut på tiden...

Omdöme: Jim Nashe (Mandy Patinkin) är ute och kör längs en landsväg och lyssnar på (inte så bra) musik då han plötsligt får syn på en man som är blodig och verkar ha blivit slagen. Han plockar upp mannen som visar sig vara Jack Pozzi (James Spader). Han berättar historien om vad han precis varit med om, att han är en rackare till pokerspelare och att han har en chans att vinna stora pengar då han är inbjuden att spela mot två excentriska miljonärer men som inte är särskilt duktiga pokerspelare.


©IRS Media

Jim blir fascinerad av vad Jack berättat och chansen att tjäna bra med pengar, så han är villig att sponsra Jack med $10.000 mot att han får tillbaka insatsen plus hälften av pengarna som Jack kommer vinna från miljonärerna. Miljonärerna är Flower (Charles Durning) och Stone (Joel Grey) men Jack kallar dem för Helan & Halvan eftersom de påminner om komikerparet, främst storleksmässigt.


©IRS Media

Efter att Jack och Jim träffat Flower och Stone på deras herrgård och Jim insett att de mycket riktigt är excentriska miljonärer, är det dags för pokerspelet. Innan de drar igång pokern avslöjar Flower och Stone att de tagit lektioner sedan senast då Jack sopade mattan med dem. En känd Las Vegas-pokerspelare har lärt dem en del, men Jack är inte orolig. Som det visar sig kanske han borde vara det. Jack och Jim hamnar nämligen i en underlig situation som kommer få dem att bli ofrivilliga gäster på obestämd tid hos Flower, Stone och deras anställde Calvin (M. Emmet Walsh).


©IRS Media

Vad är det för film vi har här? Det visar sig vara en film som hamnar i en kategori som man inte ser alltför ofta. Det känns som en indiefilm och den är tillräckligt udda utan att flippa ut för mycket. En sådan där film som man inte riktigt vet vad den ska bjuda på och leda till.


©IRS Media

Till en början är man på sin vakt då det känns som det hela kan handla om svindlare eftersom det handlar om poker. Man vet inte om det kommer bli en svart komedi av det hela eller om det snarare blir mer på allvar. Lite mittemellan hamnar det, men mer allvar än en komedi som det visar sig.


©IRS Media

James Spader, Charles Durning och M. Emmet Walsh sticker ut mest i sina roller, speciellt James Spader vars Jack är stor i käft och lite småsliskig då han påminner en del om Dustin Hoffman i rollen som Rizzo i Midnight Cowboy (1969). Mandy Patinkin visar sig dock axla huvudrollen och spelar den mest välbalanserade rollen som Jim. Samtliga är de duktiga i denna film som bygger på en bok av Paul Auster.


©IRS Media

Tycker filmen har något på gång och är smått fascinerande, men när allt är sagt och gjort känner man att det inte leder till något direkt speciellt. Man sitter liksom och väntar på vad för slags vändningar som ska komma men det händer inte så värst mycket. Det känns t.ex. lite konstigt att Flower och Stone försvinner från handlingen. Tror filmen hade vunnit på att få med dem lite mer under andra halvan av filmen för att fortsätta den hjärnornas kamp som vi fick tidigare mellan dem och Jack och Jim.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0