Jackie Brown

Titel: Jackie Brown
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1997
Regi: Quentin Tarantino
I rollerna: Pam Grier, Samuel L. Jackson, Robert Forster, Bridget Fonda, Robert De Niro, Michael Keaton, Chris Tucker

Handling: Jackie Brown är en medelålders flygvärdinna som smugglar pengar från Mexiko till Los Angeles åt vapenhandlaren Ordell Robbie. När ATF-agenterna Ray och Mark ertappar henne med $50.000 i kontanter och kokain i handväskan erbjuder de henne en överenskommelse: Ordell mot hennes frihet.

Omdöme: När filmen drar igång till Bobby Womack-låten "Across 110th Street" är man fast direkt. Flygvärdinnan Jackie Brown (Pam Grier) har smugglat in $50.000 från Mexiko till Los Angeles åt vapenhandlaren Ordell Robbie (Samuel L. Jackson). Hon stoppas av ATF-agenten Ray (Michael Keaton) och Los Angeles-polisen Mark (Michael Bowen), som samarbetar för att sätta dit Ordell med Jackies hjälp.


© Miramax

Jackie är inte direkt samarbetsvillig och hotas med fängelsestraff för att ha smugglat pengarna och en mindre mängd kokain. Ordell betalar hennes borgen via borgenären Max Cherry (Robert Forster). Frågan är vad Ordell egentligen har i görningen tillsammans med ex-kåkfararen Louis (Robert De Niro) och surfartjejen Melanie (Bridget Fonda).


© Miramax

Efter att Quentin Tarantino hade gjort succé med Reservoir Dogs (1992) och Pulp Fiction (1994) blev detta hans tredje film som regissör. Det är en film som inte riktigt fått samma uppskattning som de flesta av Tarantinos filmer, men frågan är om det verkligen är befogat. Det är varken en mellanfilm eller en medioker film, men det lugnare tempot behöver inte falla alla i smaken.


© Miramax

Det finns flera saker som filmen gör bra. Skådespelarna och karaktärerna är en absolut styrka. Pam Grier gör sitt livs roll som titelkaraktären Jackie Brown. Hon är självsäker, cool och levererar replikerna med övertygelse. Samtidigt visar hon en varm sida som inte minst kommer fram i den hjärtliga relationen med Max Cherry.


© Miramax

Samuel L. Jackson ser inte klok ut i rollen som Ordell Robbie, vilket är en del av karaktärens image. Jackson är också utmärkt och imponerar från första till sista scen. En härligt skön karaktär som bjuder på många skratt men även har ögonblick då man ryggar tillbaka inför hans genomträngande blick. Det är en nyanserad rolltolkning och istället för att bli en överdriven pastisch som det lätt hade kunnat bli, känns han naturlig och trovärdig.


© Miramax

Robert Forster, Bridget Fonda och Robert De Niro ger alla minnesvärda prestationer i sina biroller. Forster spelar den mest jordnära karaktären och hans prestation ledde dessutom till hans enda Oscarsnominering. Fonda och hennes Melanie är hela tiden på gränsen till att gå för långt. Det är en stark prestation, men karaktären ber verkligen om trubbel med sin ständiga provokation. De Niro får kanske en mindre roll än man skulle förvänta sig, men hans gestaltning av före detta kåkfararen Louis, som är småkorkad och disträ, är träffsäker.


© Miramax

Skådespelarna och karaktärerna vore inte vad de är utan Quentin Tarantinos regi och manus. Framförallt är manuset utmärkt. Det förlitar sig inte bara på en massa dialog och coola ordväxlingar, även om de också finns här. Istället är det de välskrivna och färgstarka karaktärerna, hur berättelsen utvecklar sig och förmågan att få med alla i historien som gör manuset starkt. När man dessutom lägger till ett passande soundtrack skapar filmen även den rätta stämningen. När alla delarna finns på plats krävs det bara en skicklig regissör för att få helheten att fungera, något Tarantino lyckas förträffligt med.


© Miramax

Det må inte vara en film som toppar en lista över historiens bästa filmer, men likväl är den en personlig favorit. Även om 1997 var ett starkt filmår är den en av årets givna toppfilmer och har dessutom en hög omtittsfaktor. Vissa filmer berör en mer än andra och det här är en sådan som alltid har uppskattats lite extra. Man får en väldigt trevlig filmstund, flera bra karaktärer och prestationer, gott om repliker och scener som sticker ut och ett ytterst välskrivet manus som blir "the cherry on top", som Jackie Brown skulle uttrycka det.


5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
23 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 9.0
IMDb: 7.5

Fort Apache, the Bronx

Titel: Fort Apache, the Bronx
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1981
Regi: Daniel Petrie
I rollerna: Paul Newman, Ken Wahl, Edward Asner, Rachel Ticotin, Pam Grier, Danny Aiello, Paul Gleason

Handling: Det ökända polishuset Fort Apache i Bronx har fått sitt smeknamn av de poliser som arbetar där. Poliserna möter dagligen kriminalitet, droger och våld. Trots de svåra förhållandena försöker de upprätthålla lagen i ett av New Yorks mest utsatta områden.

Omdöme: I det hårda klimatet i Bronx, New York ligger polisstationen som fått smeknamnet Fort Apache av poliserna själva. Poliserna känner sig ständigt belägrade från alla håll, och stationen har blivit något av en fristad för människor som vill fly undan kaoset på gatorna.


© 20th Century Fox

Murphy (Paul Newman) är en veteranpolis som fortfarande patrullerar gatorna i Bronx. Han och hans unge partner Corelli (Ken Wahl) försöker sköta sitt jobb samtidigt som de måste vara extra vaksamma - en prostituerad, Charlotte (Pam Grier), har nämligen skjutit två unga poliser till döds.


© 20th Century Fox

När en ny kapten tar över Fort Apache vill han styra upp stationen och rensa upp gatorna. Kapten Connolly (Edward Asner) vill helt enkelt ha ordning och reda, men att gå strikt efter lagen skapar turbulens både bland poliserna och ute på gatan. Samtidigt börjar Murphy gå ut med sjuksköterskan Isabella (Rachel Ticotin) medan Corelli är redo att ta sitt förhållande med Theresa (Kathleen Beller) till nästa fas.


© 20th Century Fox

Om man känner till den legendariska 80-talsserien "Hill Street Blues" är det inte särskilt svårt att se varifrån inspiration kom. Det är nästan som att se ett pilotavsnitt till TV-serien. Filmen har nämligen en liknande typ av realism, med grå, trista och nedgångna områden. Ibland känns miljöerna nästan postapokalyptiska med sina förfallna kvarter och tegelbyggnader som ligger i ruiner. Det är ingen trevlig syn och även om det kanske är bra att filmen inte förskönar bilden av Bronx, bidrar det till den där sunkiga känslan som präglar filmen.


© 20th Century Fox

Fotot gör inte direkt något väsen av sig, och musiken håller inte heller någon vidare hög standard. Det är inte värdigt en film som vill vara med och leka i de högre ligorna, den saken är säker. När inramningen inte lyckas hålla en tillräckligt hög nivå blir det svårt att direkt "njuta" av filmen. Nu kan den givetvis ha andra styrkor - vilket denna film har - men det är inte lätt att ta sig förbi ytan som är med och skapar det viktiga första intrycket.


© 20th Century Fox

Handlingen är inte så tokig och det märks att man velat få med flera karaktärer och historier att följa. Men de känns till stor del som isolerade historier snarare än delar av en större berättelse med en röd tråd som skulle föra handlingen framåt. Det ger intrycket av en regissör som inte riktigt haft en klar vision och istället filmat det barskrapat utan så mycket finess bakom.


© 20th Century Fox

Filmens styrka ligger i skådespelarna, framförallt Paul Newman i huvudrollen. Han får till stor del bära upp filmen, även om de övriga skådespelarna också ger bra prestationer. Man skulle nästan kunna säga att rollen är en försmak av hans utmärkta prestation året efter i The Verdict (1982). Ken Wahl passar bra som hans unge kollega och de båda har ett bra samspel under filmens gång. Edward Asner och flera andra på polisstationen är stabila. Rachel Ticotin, som senare inte minst sågs i Total Recall (1990), är bra i sin genombrottsroll. Och så har vi Pam Grier som ger en minnesvärd prestation som den prostituerade polismördaren.


© 20th Century Fox

Skådespelarna är en styrka, och det faktum att filmen fungerade som inspiration till den desto bättre TV-serien är också av värde. Filmen rullar på och blir aldrig tråkig. Men det går inte att komma ifrån att filmen är begränsad av regin, sitt utseende och den sunkiga känslan, vilket gör att den aldrig riktigt lyckas greppa tag i en.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.7

Above the Law

Titel: Above the Law / Nico
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: Andrew Davis
I rollerna: Steven Seagal, Pam Grier, Sharon Stone, Henry Silva, Michael Rooker

Handling: Nico Toscani är en Chicago-polis som under en narkotikaräd kommer en stor vapenaffär på spåren. Han blir misstänksam när CIA visar sig vara inblandat i affären. Den mäktiga organisationen gör dessutom allt för att skyla över det hela och det minskar inte hans misstänksamhet.

Omdöme: Nico Toscani (Steven Seagal) begav sig till Japan i tidig ålder. Där tränade han med de bästa och blev en aikido-mästare. När Vietnamkriget sedan bröt ut rekryterades han av CIA. Nu 15 år senare är han polis i Chicago och har bildat familj med sin fru Sara (Sharon Stone). Men det är ingen fridfull tid för Nico som får fullt upp med kriminaliteten i staden.


©Warner Bros.

Efter att Nico och hans partner Delores "Jax" Jackson (Pam Grier) kommit en liga på spåren som de misstänker tänker sälja en stor mängd militära sprängämnen, ska de slå till i en räd. Men de federala myndigheterna förstör operationen vilket får Nico att misstänka att de av någon anledning samarbetar med ligan. Allt verkar leda till Kurt Zagon (Henry Silva), en fruktad man som jobbar åt CIA som Nico en gång i tiden stötte på 15 år tidigare under Vietnamkriget.


©Warner Bros.

Steven Seagal är ingen favorit. Detta var dock hans filmdebut och även om han är ocharmig så känns han inte lika dryg och divig som han kom att bli. Han rekryterades till att bli skådespelare efter det att en agent varit en av hans elever när han lärde ut aikido. Detta kom till användning för rollen och han var själv med och skrev storyn som får med hans aikidobakgrund på ett passande vis.


©Warner Bros.

Andrew Davis regisserar efter att ha gjort den lite liknande actionfilmen Code of Silence (1985). Senare kom det att bli The Package (1989), Under Siege (1992) och hans bästa film The Fugitive (1993). Det är trots allt en duktig regissör som lyckas få ut en hel del från en film som annars nog bara blivit en dussinfilm i actiongenren.


©Warner Bros.

Visst är det en B-actionfilm men den är definitivt inte dåligt gjord. Det blev också lite av en succé, inte minst på hemvideo och hyrvideo vilket inte är så konstigt. Den har mestadels ett bra tempo utan att bara bli en massa action som en sämre regissör ofta faller på. Storyn må inte vara något speciellt men det känns som ett ganska skräddarsytt manus för Steven Seagal som får visa upp sin kampsportstalang.


©Warner Bros.

Något som gör att filmen sticker ut en del är att den är ganska rå och brutal på sina håll. Så pass att en del av våldet lär ha tonats ner för att säkra en 15-års gräns. Nu är det kanske inte så farligt med dagens mått mätt men det är fortfarande anmärkningsvärt då det trots allt är ett stort produktionsbolag i Warner Bros. som ligger bakom.


©Warner Bros.

Filmen hade setts tidigare och det får sägas att den nog är snäppet bättre än väntat. Den har tillräckligt mycket för att funka rakt igenom och tappar inte längs vägen. Just att den inte spårar ur hör inte till vanligheterna med lite mer B-betonade actionfilmer. Nej, det är helt enkelt en underhållande actionfilm och om den inte varit någorlunda lyckad hade det inte gett Steven Seagal en fortsatt filmkarriär.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.0

The Package

Titel: The Package / I sista sekunden
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 1989
Regi: Andrew Davis
I rollerna: Gene Hackman, Tommy Lee Jones, Joanna Cassidy, John Heard, Dennis Franz, Pam Grier

Handling: John Gallagher är en erfaren militär som ska eskortera en fånge till USA. När fången flyr tar John sin ex-fru till hjälp, eftersom han misstänker att fången ska mörda presidenten.

Omdöme: Under slutet av kalla kriget är den erfarne militären John Gallagher (Gene Hackman) stationerad i Berlin. Efter att ha säkerställt säkerheten under ett toppmöte mellan USA och Sovjetunionen där ett attentatsförsök skett på en högt uppsatt amerikansk militär, sätts John på ett annat uppdrag. Uppdraget går ut på att transportera en fånge till USA där fången ska ställas inför krigsrätt.


©Orion Pictures

"Paketet" John ska leverera heter Walter Henke men är i själva verket Thomas Boyette (Tommy Lee Jones). Innan John förstår vad som sker har paketet lyckats rymma. John vänder sig till sin ex-fru Eileen (Joanna Cassidy) som själv är militär och stationerad i USA. Med hennes hjälp försöker John lokalisera paketet och kommer sakta men säkert en konspiration på spåret som leder till Chicago. Kan ett attentat mot presidenten vara planen?


©Orion Pictures

Ett par år innan Andrew Davis kom att göra sin allra bästa film med The Fugitive (1993), värmde han upp med denna lite liknande actionthriller. En film som hade setts en gång tidigare och minnet var att det var en bra actionthriller. Det visar sig vara en film som är väl värd att återbesöka och tycker faktiskt det är en lite bortglömd film.


©Orion Pictures

Något som är lite intressant att läsa i efterhand är att originalmanuset var tänkt att helt och hållet utspela sig på en militärbas, likt hur Die Hard (1988) i princip endast utspelar sig på en plats. Andrew Davis gillade storyn, men ville expandera handlingen till att utspela sig på fler platser. Förmodligen rätt val då det inte blir enformigt på det här sättet, fast å andra sidan var ju Die Hard (1988) väldigt lyckad med sitt koncept.


©Orion Pictures

En sak som hjälper en sån här film är att ha duktiga skådespelare som kan bära upp sina roller och det har man genomgående här. Ingen må ge Oscarsvärdiga prestationer men de är alla övertygande. Gene Hackman är alltid sevärd och bra. Kul med Tommy Lee Jones i en skurkroll och han skulle ju senare istället spela den omvända rollen som jägaren i The Fugitive (1993), en prestation som gav honom en Oscar. Dennis Franz är alltid rolig att se och han kliver in under andra halvan av filmen som polis (vad annars).


©Orion Pictures

Något som är värt att nämna är musiken av James Newton Howard. En duktig kompositör som ofta skapat bra och stämningsfull musik. Här är det lite av två världar som möts. Den ena är inte helt lyckad musik till actionscenerna som blir för dominant. Inte dålig men kunde tonats ner en aning. Resten av musiken är dock klart mycket bättre. Riktigt stämningsfull och bra musik under de lugnare partierna. Gillar den en hel del och på sina håll ger den gåshud. Synd med actionmusiken som vill för mycket.


©Orion Pictures

En gammal hederlig actionthriller med bra tempo, bra skådespelare och en konspiration som huvudpersonen tillsammans med ett par medhjälpare försöker lösa och stoppa innan det är för sent. Alla ingredienser finns liksom här för att ge en trevlig och underhållande filmtitt. Med en regissör som hanterar balansen mellan action och thriller genren får man ett resultat som är bättre än en hel del liknande filmer.


©Orion Pictures

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.4