Damage

Titel: Damage / Begär
Genre: Drama/Romantik
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 1992
Regi: Louis Malle
I rollerna: Jeremy Irons, Juliette Binoche, Miranda Richardson, Rupert Graves, Ian Bannen, Peter Stormare

Handling: En medelålders, brittisk politiker riskerar sin karriär och sitt äktenskap när han inleder ett förhållande med sin sons flickvän.

Omdöme: Stephen Fleming (Jeremy Irons) är en medelålders, brittisk politiker som lever ett tryggt och lugnt liv med sin fru Ingrid (Miranda Richardson) och deras tonårsdotter Sally (Gemma Clarke). Deras vuxna son Martyn (Rupert Graves) har träffat en ny flickvän och föräldrarna tar det som ännu en tillfällig förbindelse.


© New Line Cinema

Under en trist tillställning där Stephen är närvarande i form av minister, träffar han sonen Martyns flickvän, Anna Barton (Juliette Binoche). Hon är mån om att introducera sig och genast känner de båda att det finns en oförklarlig dragning till varandra. Innan de vet vad som händer träffas de på nytt för ett hett och passionerat möte.


© New Line Cinema

Stephen är helt uppslukad av Anna, och trots att han vet att deras relation är fel, inte minst med tanke på att hon är hans sons flickvän, kan han inte sluta träffa henne. Anna besvarar gång på gång Stephens åtrå och har ingen anledning att behöva välja mellan far och son - hon vill ha dem båda.


© New Line Cinema

En film som ger blandade känslor. Regi av hyllade fransmannen Louis Malle som hade gjort kritikerrosade filmer, många gånger med kontroversiella eller svåra ämnen. Därför kan man inte bli förvånad när materialet är precis så, baserat på boken med samma namn av Josephine Hart.


© New Line Cinema

Vad filmen gör bra är själva dramat, dilemmat som Stephen står inför. Han känner en oemotståndig dragningskraft till Anna som gör att han bara måste träffa henne och leva ut sin lust och passion för henne. Givetvis är det fel av honom. Inte bara att vara otrogen utan framförallt för att det är med hans sons flickvän. Han vet att det är fel, men Annas attityd till det hela ger honom liksom en hjälpande hand. Han känner att deras relation kan fortsätta, särskilt som hon klargör att hon inte har för avsikt att välja mellan far och son.


© New Line Cinema

Vad som funkar mindre bra är själva mötena mellan Stephen och Anna. Det känns smått udda och konstigt. Inte de heta mötena i sig, utan hur de presenteras. Dessutom är Anna nästan omänsklig, ungefär som om hon lockade Stephen som om hon vore djävulen. Det finns undertoner av detta som aldrig förklaras men känslan av det finns där. Eftersom detta inte utforskas, lämnas det oförklarat varför hon är som hon är och varför hon inte ser något problem med att ha en relation med far och son samtidigt.


© New Line Cinema

Det hela har något som fascinerar, åtminstone till en viss grad. Man vill veta vad som driver Stephen och Anna, främst Anna. Vi förstår vad som driver Stephen till stor del, men Anna förblir mer av ett mysterium, och det är synd. Hade gärna velat få bättre förståelse för henne som karaktär. Till slut kommer filmen fram till ett vägskäl med kvarten kvar. Tyvärr går filmen fel väg och vad som kunde blivit en stark och gripande avslutning blir istället onödigt deprimerande och sentimentalt. Fanns mer här än vad den slutligen får ut, även om den har en del som är lyckat.

4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7