Rental Family

Titel: Rental Family
Genre: Drama/Komedi
Land: Japan/USA
År: 2025
Regi: Hikari
I rollerna: Brendan Fraser, Takehiro Hira, Mari Yamamoto, Akira Emoto

Handling: En amerikansk skådespelare i Tokyo kämpar för att hitta ett syfte tills han får ett ovanligt jobb: en tjänst hos en japansk "hyrfamiljsagentur", där han ska spela stand-in för främlingar. När han dyker in i sina klienters världar börjar han bilda äkta band som suddar ut gränserna mellan skådespel och verklighet. Han ställs inför de moraliska förvecklingar som jobbet medför och upptäcker samtidigt mening, tillhörighet och den tysta skönheten i mänskliga relationer.

Omdöme: Phillip (Brendan Fraser) är en amerikansk skådespelare som bott i Japan i sju års tid. Han får ibland uppdrag i diverse reklamfilmer, men väntar på sitt stora genombrott i film eller TV-serie. Sakta men säkert har han blivit en del av det japanska samhället, även om han alltid kommer att förbli en "gaijin" - någon som aldrig riktigt hör hemma. Han har ingen familj och till synes få vänner. Istället träffar han ibland en japansk kvinna som han betalar för sällskap under en timme.


© Searchlight Pictures

En dag när Phillip skickas på ett uppdrag där han ska agera som ledsen utlänning under en begravningsceremoni, möter han Shinji (Takehiro Hira). Shinji visar sig driva en "hyrfamiljsagentur", där människor betalar för att hyra familjemedlemmar och närstående. Phillip erbjuds arbete på agenturen, och hans skådespelarbakgrund blir plötsligt en tillgång i roller som suddar ut gränsen mellan skådespeleri och verklighet.


© Searchlight Pictures

När man först tar sig an filmen är det svårt att inte tänka på Lost in Translation (2003), eftersom vi i båda fallen följer en amerikansk skådespelare i Tokyo. Filmen har också en del gemensamt med Perfect Days (2023), där en man städar offentliga toaletter. Båda filmerna regisseras av utländska regissörer. Här är det istället japanskan Hikari som regisserar, vilket ger filmen en mer lokal prägel som passar bra.


© Searchlight Pictures

Vad man bör ha klart för sig är att s.k. hyrfamiljsagenturer faktiskt existerar och har funnits länge i Japan. Det är alltså inte bara något man hittat på som en kul filmidé. Om filmen varit en renodlad Hollywood-produktion hade det troligen blivit en utpräglad komedi - vilket det inte är. Det inleder visserligen något lättsamt när Phillip deltar i fejkbegravning och fejkbröllop, men det finns fortfarande en poäng och ett budskap med det hela.


© Searchlight Pictures

Efter ett tag, när Phillip kommit in i sin roll på hyrfamiljsagenturen, känner han att han kan göra mer för klienterna än vad som först var tänkt. Detta strider dock mot agenturens regler, och han är farligt nära att kliva över gränsen för vad som är tillåtet. Ska han följa agenturens policy, vilket riskerar att såra uppdragsgivaren, eller ska han gå efter sitt hjärta och göra mer än vad som förväntas av honom?


© Searchlight Pictures

Brendan Fraser är rätt för rollen, inte för att han skulle vara den bästa skådespelaren, utan för att han besitter en sårbarhet som passar rollen. Man känner hur Phillip bär på sorg men också empati för människorna han träffar. Detta förmedlar Fraser på ett övertygande sätt, vilket gör att han känns mer mänsklig än många andra skådespelare.


© Searchlight Pictures

Ju längre in man kommer, desto mer faller allt på plats. Filmen blir bättre, mycket tack vare hur huvudpersonen påverkar alla han träffar - och de påverkar honom. Han växer med uppgiften och spelar inte längre bara rollerna - han spelar sig själv. Eftersom han blir så emotionellt involverad riskerar han mycket, men samtidigt är det enda sättet för honom, inte som skådespelare utan som en person som visar medmänsklighet. I utbyte skapar han starka band med främlingarna som blir en central del av hans liv. En fin påminnelse om hur viktig personlig kontakt och omtanke kan vara.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.8