Mr. Baseball

Titel: Mr. Baseball / En buffel i tehuset
Genre: Komedi/Drama/Sport/Romantik
Land: USA/Japan
År: 1992
Regi: Fred Schepisi
I rollerna: Tom Selleck, Ken Takakura, Aya Takanashi, Dennis Haysbert

Handling: En amerikansk baseballspelare blir såld till ett japanskt baseballag. Han har svårt för att följa de japanska traditionerna och de regler som lagets manager satt upp.

Omdöme: Jack Elliot (Tom Selleck) har varit en av baseballens största stjärnor, men med tiden har hans inställning till träning och disciplin försämrats. Det har gjort att hans prestationer och resultat blivit lidande, eftersom han inte längre bara kan förlita sig på sin naturliga talang.


© Universal Pictures

Säsongen har inte gått bra för Jack, och när laget han spelar för rekryterar en ung, lovande talang finns det inte längre någon plats för honom. Jack vill inte vara en del av en klubb som inte vill ha honom, men när han får reda på att han har blivit såld till Japan kommer beskedet som en smärre chock.


© Universal Pictures

Väl i Japan är det en stor kulturkrock, och Jack framstår verkligen som en buffel i tehuset. Lagets manager Uchiyama (Ken Takahura) var själv en toppspelare och är en högst respekterad tränare. Det blir föga förvånande att de inte direkt kommer överens, då Jack har svårt att följa traditioner och regler. Samtidigt får han viss hjälp av den andre amerikanen i laget, Max Dubois (Dennis Haysbert), som har varit i Japan i fem år. Dessutom börjar Jack umgås med Hiroko (Aya Takanashi), som sköter reklamen och marknadsföringen kring spelarna.


© Universal Pictures

Tom Selleck har något visst som gör att man gärna återvänder till filmer med honom. Inte för att han skulle vara en spektakulär skådespelare, utan snarare för att han besitter en charm och karisma som lätt smittar av sig. Det blir därför smågemytligt att följa Jack i Japan, inte minst då han till en början kör sitt race, vilket inte gör honom särskilt populär.


© Universal Pictures

Filmen är inte en utpräglad komedi som bara skulle handla om baseball. Visst kan baseballscenerna ibland kännas överflödiga om man inte direkt gillar sporten, men det handlar så klart om mer än så - bland annat kulturkrocken och de traditioner som Jack måste komma underfund med. Samtidigt inser han att han behöver acceptera ett och annat, att han kanske måste anpassa sig, sluta bete sig som en diva och leda med gott exempel.


© Universal Pictures

Även om filmen inte når de högsta nivåerna har den en del som talar för den. Scenerna kring baseballen är helt ok, och oftast skiner humorn igenom här utan att spä på för mycket. Filmen blir som bäst när den uppvisar värme och hjärta, främst i scenerna med Hiroko och när han träffar Uchiyama privat. Det blir genast småmysigt utanför baseballen, även om man gärna hade velat se mer av Japan. Avslutningsvis bör gamle räven Jerry Goldsmiths musik nämnas. Den är något ojämn under de lättsammare partierna, men annars fin och passande, vilket framhäver filmens värme.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1