Harold and Maude

Titel: Harold and Maude / Harold å Maude
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1971
Regi: Hal Ashby
I rollerna: Bud Cort, Ruth Gordon, Vivian Pickles, Tom Skerritt

Handling: Harold är en ung, depressiv man som har som hobby att begå fejkade självmord inför sin mor, samt gå på begravningar. En dag möter han den snart 80-åriga kvinnan Maude som också gillar att gå på begravningar. En udda, men stark vänskap uppstår.

Omdöme: Harold (Bud Cort) är runt 20 år och bor med sin mamma, Mrs. Chasen (Vivian Pickles) som har det gott ställt. Harold har en tendens att dras åt det morbida och har som hobby att iscensätta fejkade självmord. Om han gör det för sin egen skull eller för moderns är oklart. Hon är så pass van vid hans påhitt att hon mestadels inte engagerar sig. Harold går dock i psykoanalys för att prata ut och bearbeta sin depression.


© Paramount Pictures

En dag när Harold går på en begravning - något han ofta gör - möter han Maude (Ruth Gordon). Hon är en snart 80-årig kvinna, full av energi och liv. Det blir början på en underbar vänskap. Trots den stora åldersskillnaden finner de varandra. Hon visar honom sin glädje för livet, och han får henne att känna sig ung.


© Paramount Pictures

Hal Ashby regisserar, men intressant nog bygger filmen på ett manus av Colin Higgins, som ett par år senare skrev och regisserade favoriten Foul Play (1978). Filmen introducerar något nytt då den för ihop två udda karaktärer med vitt skilda bakgrunder och ålder. Den är gjord som en svart komedi, men handlingen behåller fortfarande fötterna på jorden. På så vis blir det inte alltför bisarrt, samtidigt som kärnan i historien är vänskapen och relationen som ger dem en känsla av "vi mot världen".


© Paramount Pictures

En aspekt som uppskattas är musiken. Även om det inte direkt påminner om Simon & Garfunkel i The Graduate (1967), har filmen valt ett soundtrack bestående av flera låtar av Cat Stevens. Dessa integreras väl i handlingen och spelas med jämna mellanrum, vilket passar bra. Resultatet ger en något annorlunda, kanske lite melankolisk stämning jämfört med om traditionell filmmusik använts.


© Paramount Pictures

Burt Cort och Ruth Gordon är båda duktiga i huvudrollerna, och deras interaktioner blir ofta lekfulla. Hon uppvisar ett barnasinne och en extrovert personlighet, medan han är mogen för sin ålder, eftertänksam och introvert. Det känns aldrig krystat när de umgås och ger sig ut på diverse äventyr som hon drar med honom på. Även de mer intima och lugna stunderna känns naturliga och skämtas inte bort, något som filmen vinner på. Vivian Pickles, som spelar Harolds mamma, är också bra, Eric Christmas som prästen är rolig, och Tom Skerritt (under ett annat namn) syns i en tidig roll som motorcykelpolis.


© Paramount Pictures

Filmen har flera komponenter som funkar - bland annat den svarta humorn på sina håll, en del fina scener och relationen mellan Harold och Maude. Trots detta finns det något som håller den tillbaka från att bli bättre. Den är fortfarande bra, men uppskattas inte fullt ut, varken första gången den sågs eller vid omtitten. Hade ändå hoppats att den skulle tilltala en mer och växa på en. Sevärd och inte alls tokig, men långt ifrån en personlig favorit för egen del.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.8