Monsieur Hire

Titel: Monsieur Hire / Den fula gubben
Genre: Mysterium/Drama/Kriminalare/Romantik/Thriller
Land: Frankrike
År: 1989
Regi: Patrice Leconte
I rollerna: Michel Blanc, Sandrine Bonnaire, Luc Thuillier, André Wilms

Handling: Monsieur Hire är en tunnhårig medelålders man som lever ensam och anonymt, illa omtyckt och själv ingen människoälskare. På avstånd iakttar han med starka känslor en annan hyresgäst - den unga Alice...

Omdöme: En ung kvinna har hittats död och polisinspektören (André Wilms) som utreder fallet har en del vittnesuppgifter och spår att gå efter. En av hans misstänkta är monsieur Hire (Michel Blanc). Han bor ensam och är inte omtyckt av grannarna, främst för att de tycker han är konstig p.g.a. sitt utseende och eftersom han inte umgås med någon. Det är så han vill ha det och bryr sig egentligen inte vad grannarna säger och tycker.


© Pathé

Hire visar sig vara en voyeur och stalker som iakttar en ung kvinna, Alice (Sandrine Bonnaire) som flyttat in i huset mittemot över innergården. Stora delar av hans vakna liv går ut på att titta in genom hennes fönster samtidigt som han lyssnar på klassisk musik. Det är något smått kusligt över Hire som verkar ha valt ut sitt offer som han vet det mesta om. Men vad händer när Alice får syn på Hire?


© Pathé

Detta är en intressant fransk film som hade setts tidigare men som trots det visar sig vara lite annorlunda än väntat. Inledningsvis är den precis som förväntat med Hire som är en klassisk voyeur och stalker. Man känner att han är obehaglig och farlig, och det är bara en tidsfråga innan snaran sakta dras åt kring hans tilltänkta offer Alice.


© Pathé

Historien tar en intressant och oväntad, om än inte helt trovärdig, vändning. På något sätt får filmen det att funka, mycket tack vara karaktärsstudien av monsieur Hire och Alice. Särskilt när detaljer kommer fram kring vad som skett den unga kvinnan som påträffats död. Filmen är inte längre den stalker-thriller som man hade väntat sig. Istället blir det en smått fascinerande psykologisk karaktärsstudie som kanske ger mer än om filmen varit mer av en renodlad seriemördarthriller.


© Pathé

I synnerhet Michel Blanc, men även Sandrine Bonnaire, är bra och ger den 80 minuter långa film mycket att skåda. En stor del av filmen ligger nämligen i prestationerna och karaktärerna. Det är inga yviga rörelser eller utbrott, istället lågmält och nedtonat, vilket passar historien klart bra.


© Pathé

Till slut blir det en öm och delikat historia som på ett bra sätt visar att man inte ska döma en bok efter dess omslag. Vad vi även får är en träffsäker upplösning som får en att känna. Man känner eftersom filmen har lyckats få en att bry sig om monsieur Hire, trots att han inte verkar vara en person man skulle kunna känna för. En sorglig men samtidigt vacker historia när vi summerar filmen. Definitivt något annorlunda på ett positivt sätt.


© Pathé

Lite kul att regissören Patrice Leconte och Michel Blanc runt tio år tidigare samarbetade på komedierna Les bronzés (1978) och Les bronzés font du ski (1979). Viss skillnad på klass och stil får man säga då denna faller i smaken på en finsmakare medan nämnda komedier, om än populära i hemlandet, inte visade prov på samma nivå vad gäller regi, produktion eller karaktärsdjup.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.5