The Secret Agent

Titel: O Agente Secreto / The Secret Agent
Genre: Drama/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: Brasilien/Frankrike/Tyskland/Holland
År: 2025
Regi: Kleber Mendonça Filho
I rollerna: Wagner Moura, Carlos Francisco, Tânia Maria, Robério Díogenes, Roney Villela, Udo Kier

Handling: År 1977 flyr en teknologiexpert från ett mystiskt förflutet och återvänder till sin hemstad Recife i jakt på frid. Han inser snart att staden är långt ifrån den tillflyktsort han söker.

Omdöme: Året är 1977 och Armando (Wagner Moura), som även kallas Marcelo, bilar från södra Brasilien upp till Recife i nordöstra delen av landet. Väl framme får han boende hos den äldre damen Dona Sebastiana (Tânia Maria). Där möter han andra människor i liknande situationer som han själv befinner sig i. Hon har även fixat jobb åt honom med att utfärda ID-handlingar, eftersom han är på jakt efter sin mors identitetsdokument.


© Neon

Det visar sig att Armando kommit för att fly från något, men även för att träffa sin son som bor hos sina morföräldrar, och dessutom för att söka efter sin mors identitetsdokument. Det enda vi vet är att Armandos fru har dött. Armando inleder sitt sökande samtidigt som han får hjälp av sin svärfar Alexandre (Carlos Francisco). Alexandre initierar kontakten med Elza (Maria Fernanda Cândido), som tillhör en politisk motståndsrörelse, i hopp om att hon ska kunna hjälpa Armando och hans son med att ta sig ut ur landet.


© Neon

Under tiden som Armando gör sig hemmastadd i Recife anlitar Ghirotti (Luciano Chirolli) två mördare, Borba (Roney Villela) och Bobbi (Gabriel Leone), för att döda honom. Mördarna beger sig till Recife för att genomföra sitt uppdrag. Samtidigt sker en del annat som involverar ytterligare karaktärer, bland annat den korrupte polischefen Euclides (Robério Díogenes) och hans två söner, som kan vara inblandade i mysteriet med ett ben som hittats i en död haj.


© Neon

Wow, var ska man börja? Det är en film som lyckats extremt bra med tidseran för att man verkligen ska kunna komma in i filmen. Det betyder att filmen lagt ner mycket tid på detaljerna för att få det att kännas som 1977. Det känns precis lagom och aldrig överdrivet som det ibland kan kännas i filmer som ska försöka återskapa en tidsera. Filmen har dessutom spelats in på klassisk film istället för digitalt, vilket är högst uppskattat. Det är tydligt att regissören vet vad han gör och haft en klar vision, åtminstone vad gäller tidseran och filmens stil.


© Neon

Filmen är 2.40 lång, men med tanke på historien och de många karaktärerna som kommer och går, tänker man att det kommer kännas motiverat. Så känns det också under ungefär halva filmen. Någonstans på vägen börjar man dock uppleva viss frustration över vad man tar del av. Den har mycket på gång och handlingen bär på stor potential, men filmen blir inte riktigt så bra som man kunnat hoppas.


© Neon

Med facit i hand kunde filmen trimmats ner till runt två timmar. Det hade gett den en tajtare känsla utan att förlora något från handlingen. Det intressanta är att även om historien behöver tid på sig för att få med alla karaktärer och berätta allt, utelämnas en hel del som är viktigt. Därför kryper en viss irritation in när detta börjar bli tydligt.


© Neon

Det är lite som att regissören, som även skrivit manuset, haft ett klart och tydligt koncept. Allt finns på plats för en riktigt vass film, och det enda som saknas är att den ska komma igång på alla cylindrar. Istället verkar han ha velat bryta mönstret, gå emot strömmen och göra något mer okonventionellt. Han lockar in tittaren att tro att det ska vara en viss typ av film, vilket den delvis fortfarande är, bara för att göra den mer konstnärlig. Detta gör att mycket av det den gör bra blir lite i onödan med tanke på resultatet.


© Neon

Till slut känns det som att man fått en film med en massa lösa trådar som aldrig knyts ihop. Man har fler frågor än svar, något som är väldigt frustrerande. Filmen tar upp flera saker som väcker intresse och som man delvis nystar i senare, men förklarar aldrig hur det faktiskt låg till eller hur det gick. Detsamma kan man säga om huvudhistorien, som leder fram till ett slags antiklimax där man sagt bu men inte bä. Det blir bitvis bra och spännande, men man slutför inte riktigt vad som påbörjats. Man hade önskat en regissör med samma fingertoppskänsla som bröderna Coen, i kombination med Costa-Gavras, för att leverera en konspirationsthriller av rang - för det är precis vad det var upplagt för.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.8