So I Married An Axe Murderer

Titel: So I Married An Axe Murderer / En brud på hugget
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1993
Regi: Thomas Schlamme
I rollerna: Mike Myers, Nancy Travis, Anthony LaPaglia, Amanda Plummer, Alan Arkin, Charles Grodin, Michael Richards

Handling: Poeten Charlie har aldrig haft någon större lycka med det motsatta könet, tills han träffar sin drömkvinna Harriet. Men ganska snart börjar Charlie misstänka att Harriet i själva verket är Fru X, en kvinna som gifter sig för att sedan mörda sina män.

Omdöme: Vi befinner oss i San Francisco där poeten Charlie (Mike Myers) alltid hittar något fel med kvinnorna han dejtar. Det är något han inte är sen att dela med sig av till sin bästa vän, polisdetektiven Tony (Anthony LaPaglia).


©TriStar Pictures

En dag när Charlie ska köpa haggis då han ska på middag hos sina skotska föräldrar, får han syn på slaktaren Harriet (Nancy Travis). Charlie börjar dejta Harriet och känner att han kan ha träffat sin drömkvinna. Han säger lite på skämt till Tony att han måste se till så Charlie inte strular till det med sina vanliga påhitt om de han dejtar. Men efter att ha läst om en yxmörderska som dödat tre av sina makar, börjar han misstänka att Harriet kan vara Fru X som eftersöks. Kan hon verkligen vara skyldig eller är det bara Charlie som börjar få kalla fötter när han går i giftermålstankar?


©TriStar Pictures

Filmen börjar inte direkt förtroendeingivande då vi möter Charlie på en klubb där diverse uppträdanden äger rum, däribland Charlie med sin poesi till musik. Det är en flummig scen som presenteras och inte blir det mycket bättre när Charlie besöker sina föräldrar på middag. Pappan spelas också av Mike Myers och här har han fått fria tyglar att gå crazy med en tjock skotsk accent. Det går till överdrift och alla scener med föräldrarna känns smått överflödiga.


©TriStar Pictures

Det blir bättre så fort Charlie och Harriet börjar dejta och umgås. Dejtingen övergår till en romans innan misstankarna börjar skapa stora problem, något som blir lite småroligt. Eftersom Harriet också uppträder suspekt och verkar bekymrad över något tar Charlie det som tecken på att hans farhågor kan besannas.


©TriStar Pictures

Skådeplatsen San Francisco gör sig alltid bra på film och här är det inget undantag. Att se Charlie glida fram i sin sportiga gamla Volkswagen längs San Franciscos kulliga gator är småmysigt med flera välkända platser i bakgrunden. Tyvärr avslutar filmen lite så som den inledde då det blir alldeles för flummigt och svagt. Musiken är en bidragande orsak till varför det inte funkar. Filmens mittdel funkar bäst men det räcker inte till ett godkänt betyg.


©TriStar Pictures

Avslutningsvis hjälper det inte att Mike Myers axlar huvudrollen. Han fick rollen efter Wayne's World (1992) och fick även skriva om/expandera en del dialog och karaktärer, inklusive den skotske fadern som skulle ha spelats av en annan skådespelare. Tror filmen hade funkat bättre med en annan skådespelare i huvudrollen. Ursprungligen lär den ha varit skriven åt Chevy Chase, även Albert Brooks och Martin Short var påtänkta men gillade inte karaktären. Trion hade definitivt varit att föredra men med tanke på den svaga inledningen och slutet av filmen hade det kanske inte hjälpt så mycket. Å andra sidan hade det inte skadat filmen, något Mike Myers till viss del gör.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.5

While We're Young

Titel: While We're Young
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2014
Regi: Noah Baumbach
I rollerna: Ben Stiller, Naomi Watts, Adam Driver, Amanda Seyfried, Charles Grodin

Handling: En frustrerad medelålders dokumentärfilmskapare och hans fru blir vänner med ett ungt hipsterpar.

Omdöme: Josh (Ben Stiller) och Cornelia (Naomi Watts) är ett gift medelålders par i New York. Han är en dokumentärfilmare som har svårt att komma till skott med sin nya dokumentär. Hon producerar dokumentärfilmer och är dotter till kända dokumentärfilmaren Leslie Breitbart (Charles Grodin).


©A24

Paret har barnfritt och är nöjda så, även om de tidigare försökt utan lycka. De har blivit vana vid att deras vänner har barn och att det blir en massa barnsnack, något de börjar tröttna på. Så träffar de det unga paret Jamie (Adam Driver) och Darby (Amanda Seyfried) som gör stort intryck på dem. Jamie är själv en ung dokumentärfilmare som ser upp till Josh medan Darby tillverkar och säljer sin egen glass. Deras vänskap öppnar ögonen för Josh och Cornelia som finner sin ungdomliga sida igen.


©A24

Noah Baumbach har gjort en del lyckat och vi har skådespelarna som krävs för att det ska bli trevligt. Frågan är dock om filmen riktigt vet vad den vill? För å ena sidan är det en komedi som synar paret som inser att de börjar bli gamla eller åtminstone äldre. Å andra sidan ett drama om samma ämne plus hur vänskapen mellan paren visar sig vara mer än bara en slump.


©A24

Filmen har två sidor men den vet inte riktigt vad den ska satsa på och då blir det något mittemellan. Vad den borde gjort är att utforska medelåldern och låta Josh och Cornelia gå igenom denna period på ett både humoristiskt och dramatiskt sätt. Det fanns absolut något där som kunde tagits tillvara på.


©A24

Istället blir vänskapen med det yngre paret något som för handlingen i fel riktning. Det blir för mycket om Jamies dokumentärprojekt och inte minst en helt onödig hippieavstickare med en flummig sammankomst. Så trots att filmen ibland fångar ens intresse lyckas den inte greppa tag i ett par bra idéer den har som hade kunnat bli något.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.3

The Woman in Red

Titel: The Woman in Red / En tjej i rött
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1984
Regi: Gene Wilder
I rollerna: Gene Wilder, Kelly LeBrock, Judith Ivey, Gilda Radner, Charles Grodin, Joseph Bologna

Handling: Teddy är lyckligt gift men utbyter fantasier om otrohet med sina vänner. En dag får Teddy se en vacker tjej klädd i röd klänning och han tappar huvudet totalt.

Omdöme: Denna komedi av och med Gene Wilder hade setts tidigare, men det är en typ av film och komedi som gott kan plockas fram ibland. Handlingen kretsar kring Teddy (Gene Wilder) som är lyckligt gift med sin Didi (Judith Ivey) som han har två barn med. Trots det kan han inte hjälpa att tappa hakan när han en dag på väg till jobbet får syn på en vacker kvinna klädd i rött. Hon visar sig vara Charlotte (Kelly LeBrock) och ska fotas för en reklamkampanj som Teddys reklamfirma har hand om.


©Orion Pictures/MGM

Teddy, som ofta umgås med sina bästa vänner Buddy (Charles Grodin), Joey (Joseph Bologna) och Mikey (Michael Huddleston), får höra om deras erövringar och fantasier. Det är därför inte så konstigt att han fantiserar om Charlotte som han försöker få till en dejt med. Men det blir stora komplikationer och missförstånd då en kvinnlig medarbetare, Miss Milner (Gilda Radner), tror att det är henne han vill ta på dejt.


©Orion Pictures/MGM

Filmen är en remake på franska filmen Un éléphant ça trompe énormément (1976) och var med och startade en trend med amerikanska remakes av franska komedier, som t.ex. Three Men and a Baby (1987) och Three Fugitives (1989). Även om jag generellt sett inte är ett fan av remakes funkar flera av dessa bra och är trevliga, harmlösa 80-talare som ger ett par skratt samtidigt som de kan vara mysiga och uppvisa en del hjärta.


©Orion Pictures/MGM

Gene Wilder gör mycket för filmen. Inte bara att han regisserat och skrivit manuset utan främst för att han är rolig i huvudrollen. Ibland bara man ser honom, ibland med hans utbrott. Där emellan ger han ett oftast sympatiskt intryck, även om Teddy smider sina planer för hur han ska få till dejten med Charlotte och på så vis gå bakom ryggen på sin fru. Gilda Radner som spelar medarbetaren han inte alls är intresserad av men som fått för sig att han vill gå på dejt med henne, var kul nog Gene Wilders fru i verkligheten.


©Orion Pictures/MGM

Inget spektakulärt med filmen men oftast får den till humorn, en del romantik och visar även upp hur dumma och förblindade karlar kan vara. Inte någon fulländad film eller komedi, men då den lyckas få en att skratta på sina håll och även uppvisar en del hjärta och lite budskap, får man en trevlig filmstund. Dessutom skadar det inte att skådeplatsen är San Francisco och Oscarsvinnande Stevie Wonder-låten "I Just Called to Say I Love You" är med på ett hörn.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.9