A Time to Kill

Titel: A Time to Kill / Juryn - A Time to Kill
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Joel Schumacher
I rollerna: Matthew McConaughey, Sandra Bullock, Samuel L. Jackson, Kevin Spacey, Oliver Platt, Brenda Fricker, Donald Sutherland, Kiefer Sutherland, Patrick McGoohan, Ashley Judd, Chris Cooper, M. Emmet Walsh, Anthony Heald, John Diehl, Kurtwood Smith, Octavia Spencer

Handling: En svart man tar lagen i egna händer och mördar två vita män som våldtagit hans 10-åriga dotter. En rättegång inleds, vilket intresserar medierna, Ku Klux Klan och många fler.

Omdöme: Ett brutalt överfall sker på en 10-årig flicka i Canton, Mississippi. Flickans far, Carl Lee Hailey (Samuel L. Jackson), tar saken i egna händer och dödar de båda gärningsmännen innan rättegången äger rum. Försvarsadvokaten Jack Brigance (Matthew McConaughey), som tidigare framgångsrikt försvarat Carl Lees bror, åtar sig att försvara honom.


© Warner Bros.

Eftersom brotten är rasrelaterade är stämningen i staden tryckt. De svarta vill ha rättvisa och se Carl Lee gå fri. De vita, inte minst Ku Klux Klan som engagerar sig i fallet, vill se Carl Lee få dödsstraff för den kallblodiga avrättningen av de två vita gärningsmännen. Spänningarna ökar, vilket leder till att Jack, hans familj och andra som vill få Carl Lee fri hotas och utsätts för allt grövre våldshandlingar.


© Warner Bros.

Jack kommer att ställas mot den slipade och hänsynslöse åklagaren Rufus Buckley (Kevin Spacey), samt en jury som blir svår att övertyga. Jack försöker få hjälp av sin mentor, den numera alkoholiserade Lucien Wilbanks (Donald Sutherland), men får se sig kämpa ensam i det viktiga och prestigefyllda fallet - ända tills den smarta juridikstudenten Ellen Roark (Sandra Bullock) erbjuder sin ovärderliga hjälp.


© Warner Bros.

John Grisham-filmatiseringar tål att återbesökas eftersom historierna rymmer många karaktärer och sällan blir alltför enkelspåriga. Dock är denna film tydlig i sin uppdelning mellan vitt och svart, gott mot ont. En intressant aspekt är att den tog inspiration från en verklighetsbaserad rättegång där en 12-årig flicka vittnade om ett övergrepp hon utsattes för. Skillnaden var att hon var vit och gärningsmannen var en svart man. Här är rollerna ombytta, vilket möjligen gör historien mer laddad, men samtidigt försvinner gråzonen som hade varit fascinerande att följa.


© Warner Bros.

En sak filmen inte riktigt lyckas med är rollfördelningen bland vissa karaktärer - några känns överflödiga medan andra inte får tillräckligt med utrymme. Man hade till exempel lika gärna kunnat plocka bort karaktären Harry Rex Vonner, spelad av Oliver Platt, eftersom varken karaktären eller skådespelaren tillför särskilt mycket. Samtidigt hade Donald Sutherland, Chris Cooper, M. Emmet Walsh och Anthony Heald kunnat få mer utrymme. Inte bara för att det är duktiga skådespelare, utan även för att deras karaktärer hamnar lite för mycket i bakgrunden.


© Warner Bros.

Om man summerar filmupplevelsen lämnar den en del att önska. Historien ska vara stark och gripande, men den saknar något för att verkligen engagera och greppa tag i en. En stor del i det är det tidigare nämnda valet att inte lämna särskilt mycket utrymme för tolkning - karaktärerna är antingen genomonda eller goda. Dessutom bjuder berättelsen inte på så många överraskningar, till stor del på grund av detta. Filmen tar ställning redan från början istället för att låta tittaren dra sina egna slutsatser, något som hade kunnat vara betydligt starkare.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.5

Scanners

Titel: Scanners
Genre: Sci-Fi/Thriller/Skräck
Land: Kanada
År: 1981
Regi: David Cronenberg
I rollerna: Stephen Lack, Jennifer O'Neill, Patrick McGoohan, Michael Ironside

Handling: I en värld där ett antal personer har speciella psykiska krafter, försöker företaget som utvecklat dessa krafter få kontroll över en utbrytargrupp som försöker stoppa dem från att använda krafterna för sina egna syften.

Omdöme: Cameron Vale (Stephen Lack) är en dagdrivare som sitter på oanade psykiska krafter. Efter att han upptäckts med sina psykiska förmågor plockas han in av företaget ConSec. Där tas han under vingen av Dr. Paul Ruth (Patrick McGoohan) som är expert på s.k. Scanners, vilket är precis vad Cameron Vale är.


© Criterion

Samtidigt presenterar sig Darryl Revok (Michael Ironside) för ConSec genom att visa sina starka psykiska krafter vilket leder till att sex personer dör. Ledningen för ConSec funderar nu på att lägga ner sin verksamhet med Scanners men Dr. Ruth ser en chans att rädda situationen. Detta genom att släppa loss sin Scanner - Cameron Vale - för att lokalisera andra Scanners som kan leda dem till Revok. Vägarna leder Vale till Kim Obrist (Jennifer O'Neill) som kan sitta på nyckeln som leder honom till Revok.


© Criterion

David Cronenberg hade gjort ett par lågbudgetfilmer inom body horror-genren men denna tog det ett steg längre. Den tonar förvisso ner skräckinslagen en del men visade att han kunde nå ut till en bredare publik. Tyvärr tvingades han jobba under tidspress vilket gjorde att det inte fanns ett färdigskrivet manus när man påbörjade inspelningen.


© Criterion

På sina håll känner man att filmen pendlar mellan lite TV-film och att sikta på något större. Begränsningarna under inspelningen hjälpte nog inte visionen Cronenberg hade för filmen. En högre budget och mer tid att jobba på manuset och en del andra detaljer hade nog kunnat göra susen, men resultatet blir ändå ganska tillfredsställande.


© Criterion

Det känns som det fanns mer att få ut från idén. Tänker inte minst på en av de explosiva scenerna tidigt i filmen som visar prov på vad dessa Scanners är kapabla till. Det hade kanske blivit för mycket om man bjudit på mer av samma vara filmen igenom, men någon till sådan scen hade varit välkommen. Det är trots allt en kul idé och välgjort vilket är en av huvudanledningarna varför filmen fått kultstatus.


© Criterion

Överlag skulle man kunna beskriva det mesta som ojämnt. Storyn är något ojämn, även om den till stor del funkar som den är. Prestationerna är av blandad kvalitet. Stephen Lack i rollen som Cameron Vale och en del biroller är något svaga, men Patrick McGoohan som Dr. Paul Ruth respektive Michael Ironside som Darryl Revok visar mer klass. Fotot uppvisar en del ögongodis och potential på sina håll. Avslutningsvis har vi musiken av Howard Shore som blandar och ger. På sina håll svag men ofta stämningsfull. Långt ifrån en fulländad film alltså men ändå sevärd med en del scener som sticker ut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

Silver Streak

Titel: Silver Streak / Chicagoexpressen
Genre: Komedi/Kriminalare/Action/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1976
Regi: Arthur Hiller
I rollerna: Gene Wilder, Jill Clayburgh, Richard Pryor, Patrick McGoohan, Ned Beatty

Handling: En bokförläggare på resa med tåg från Los Angeles till Chicago tror att han ser en mördad man slängas av tåget. När han inte hittar någon som tror på vad han sett börjar han att undersöka saken på egen hand. Allt han uppnår är att själv bli mördarens nästa måltavla.

Omdöme: Bokförläggaren George Caldwell (Gene Wilder) har bestämt sig för att ta tåget från Los Angeles till Chicago. Detta då han vill ha lugn och ro, få en chans att läsa igenom lite material och för att bara ha tråkigt. Tågresan visar sig bli raka motsatsen för George.


©20th Century Fox

Det hela börjar med att George träffar säljaren Bob Sweet (Ned Beatty) som berättar om hur han passar på att ragga på kvinnor under tågresan då kvinnor verkar vara mer "villiga" på ett tåg. George får själv en chans till romans då han träffar trevliga Hilly Burns (Jill Clayburgh) som har sovkupén intill honom. Hon är sekreterare till en professor som ska släppa en bok och hålla föredrag i Chicago.


©20th Century Fox

Plötsligt ser George en död man slängas av tåget utanför sitt fönster. Det visar sig vara professorn, men ingen tror på honom. Det hela blir starten på ett mordäventyr där George hamnar mitt i smeten. Hilly och Bob Sweet kanske kan vara till hjälp, men är de att lita på? Och vad har rike affärsmannen Roger Devereau (Patrick McGoohan, som alltid funkar bra som elaking) och hans män med saken att göra?


©20th Century Fox

George, som kommer bli avslängd från tåget, måste försöka ta sig tillbaka till Silver Streak som tåget kallas. Han får ta till alla tänkbara medel för att ta sig tillbaka, varna polisen att ett mord begåtts och försöka rädda Hilly som är i fara. Till slut får han hjälp från oväntat håll då tjuven Grover Muldoon (Richard Pryor) ansluter sig och hjälper George som tack för att han befriat honom från småstadspolisen.


©20th Century Fox

När man ser filmen, som setts ett par gånger tidigare, är det inte särskilt svårt att se varifrån manusförfattaren Colin Higgins tagit inspiration från. Det är mer än en blinkning till Alfred Hitchcock och kul nog lär Cary Grant ha frågat Gene Wilder om manuset till filmen möjligen var inspirerat av North by Northwest (1959), vilket det var. Lite som om man tog den klassikern och la till humor tack vare Gene Wilder. Och längre in får han sällskap av Richard Pryor vilket blev första gången radarparet spelade mot varandra.


©20th Century Fox

Det går inte att komma ifrån att man får trevligt med filmen. Det är något visst med tågfilmer och denna får räknas till de mer lyckade. Tycker filmens första 20 minuter, inte minst då George och Hilly lär känna varandra, är klart lyckade och mysiga. Gott om humor och romantiska inslag där på råget. Sedan följer mordmysteriet och filmen blir mer actionfylld efter det.


©20th Century Fox

Invändningen man kan ha på filmen, vilket jag även minns att jag känt vid föregående tittar, är att filmen kanske är något utdragen under sisådär sista kvarten. Det blir mer pang-pang och action under avslutningen av filmen när man rusar mot finalen. Kanske hade man kunnat tona ner det en aning då filmen trots allt är som trevligast när den är lekfullare. Men allt som allt är det en trevlig resa vi gör med George, Hilly, Bob, Grover och de övriga.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.9