The Secret Ways

Titel: The Secret Ways / Hemliga vägar
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1961
Regi: Phil Karlson, Richard Widmark
I rollerna: Richard Widmark, Sonja Ziemann, Charles Regnier, Walter Rilla, Senta Berger

Handling: Efter att sovjetiska bandvagnar krossat det ungerska upproret hyrs äventyraren Michael Reynolds att hjälpa den hotade ungerske forskaren Jansci. Reynolds och Julia, professorns dotter, korsar gränsen som journalister, men de stöter på ett problem. Den lojale frihetskämpen vill inte lämna sitt land.

Omdöme: Amerikanske äventyraren Michael Reynolds (Richard Widmark) anländer till Zürich för ett möte med bankiren Sheffler (Hubert von Meyerinck) som han arbetat för tidigare. Sheffler anlitar Reynolds som beger sig till Wien för att där söka upp Julia (Sonja Ziemann), dotter till ungerske forskaren Jansci (Walter Rilla). Detta för att ta reda på var Jansci befinner sig i Budapest då det är dit Reynolds ska ta sig för att hämta Jansci och föra honom till Sheffler.


© Universal Pictures

Reynolds får gå under namnet Robert Stevens och agera som journalist som vill ha en intervju med Jansci. Att ta sig från Wien in till Budapest på östblocket är inte det farligaste, men eftersom han får Julia med sig höjs insatserna. Dessutom är Jancsi eftersökt som ledaren för frihetskämparna som motsätter sig den kommunistiska regimen.


© Universal Pictures

Spionfilm som bygger på en bok av Alistair MacLean lockade. Hans spion- och äventyrshistorier gav inte minst The Guns of Navarone (1961) och Where Eagles Dare (1968), två av de främsta filmerna i sin genre. Detta är dock snarare en spionhistoria än ett storslaget äventyr. Det påminner i grunden lite om The Third Man (1949) av Carol Reed, men även om hans senare film The Man Between (1953). Båda trevliga filmer som utspelar sig i Europa efter andra världskriget.


© Universal Pictures

Richard Widmark hade köpt filmrättigheterna till boken och spelar alltså inte bara huvudrollen, han har även producerat filmen. Som om det inte vore nog klev han in och regisserade delar av filmen efter att han inte hade samma vision som regissören Phil Karlson hade. Phil Karlson ville att filmen skulle göras lite som böckerna om James Bond, men då Widmark inte kände till Bond och ville göra filmen mer allvarlig, blev det som han ville.


© Universal Pictures

En sak som inte är helt lyckad är manuset. Det är inget fel på handlingen men det känns inte som det riktiga drivet finns där. Det visar sig ha varit Richard Widmarks fru Jean Hazlewood som skrev sitt enda manus här. Widmark var en mycket duktig skådespelare men han borde nog ha låtit andra mer erfarna ha tagit hand om resten av produktionen då vissa val sänkt filmen från historiens potential.


© Universal Pictures

Två saker som är lyckade är fotot och till viss del musiken. Det eleganta svartvita fotot är så där passande för en spion- och äventyrshistoria som utspelar sig på europeisk mark. Man känner att Phil Karlson hade erfarenhet från film-noir där fotot ofta var viktigt för att skapa den rätta stämningen. Musiken är inte tokig av Johnny Williams som visar sig vara den John Williams. Detta var en av de allra första filmerna han komponerade musik till och utan att veta att det är han hör man att det är någon med känsla för tonerna.


© Universal Pictures

Filmen som helhet är ok, inte mer än så. Den har inte så mycket spänning och mystik som den borde ha och det är nog en kombination av flera saker som nämnts. Regin har inte riktigt vetat vilken riktning den ska ta och manuset är inte direkt inspirerande trots att materialet har potential. En del saker förklaras dåligt eller inte alls vilket ibland ger en lite huvudbry över varför de gör vissa val. Man får ändå lite småtrevligt med filmen, inte minst tack vare Richard Widmark, fotot och bitvis musiken.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Payroll

Titel: Payroll / I Promised to Pay / Heta stålar
Genre: Kriminaldrama
Land: Storbritannien
År: 1961
Regi: Sidney Hayers
I rollerna: Michael Craig, William Lucas, Françoise Prévost, Billie Whitelaw

Handling: Ett gäng kriminella genomför ett rån mot en värdetransport som innehåller £100.000. Men något går fel då dess förare råkar bli dödad. Förarens hämndlystna hustru och polisens ihärdiga arbete skapar snart osämja i gruppen vilket börjar vända medlemmarna mot varandra.

Omdöme: Fyra kriminella ledda av Johnny Mellors (Michael Craig) planerar att slå till mot en värdetransport bestående av upp emot £100.000. För att komma över information som kan hjälpa dem med rånet tar de hjälp av Dennis Pearson (William Lucas) som jobbar som revisor på firman som ska rånas. Han känner press från sin fru Katie (Françoise Prévost) som länge varit på honom om att han inte gett henne det liv hon önskat sig.


©Anglo-Amalgamated

Värdetransportrånet planeras noggrant och det är viktigt att alla befinner sig på rätt plats vid rätt tidpunkt för att kunna genomföra det vågade rånet på öppen gata. Allt går inte enligt plan vilket gör att en i gänget och föraren i värdetransportbilen skadas svårt. Det får hustrun till värdetransportföraren att börja sätta press på gänget tack vare information hon får från polisen.


©Anglo-Amalgamated

Själva värdetransportrånet sker relativt tidigt i filmen. Innan dess får vi ta del av planeringen och hur de inblandades dagar ser ut innan rånet. Rånet blir ganska grafiskt och våldsamt då värdetransporten är som en sardinburk rånarna måste försöka öppna för att komma över pengarna. De är villiga att gå långt för att komma undan med pengarna, men alla i gänget är inte redo för den blodspillan det innebär.


©Anglo-Amalgamated

Något av en brittisk neo-noir som lika gärna hade kunnat vara en film-noir från 50-talet. Den har den känslan och looken över sig. Vad som också blir trevligt är att filmen, som bygger på en bok, visar sig ha en del intriger som utspelar sig efter rånet. Eftersom rånet äger rum relativt tidigt krävs något mer för att hålla uppe intresset och det lyckas filmen relativt bra med tack vare att de inblandade får svårt att hålla låg profil och lita på varandra.


©Anglo-Amalgamated

En sak som man tyvärr får leva med är den inte helt lyckade jazziga musiken. Även om den inte blir så skrikig som i vissa andra 60-talare skapar den ingen direkt spänning eller rätt stämning. Och det är synd eftersom lite bättre musik kunde vara precis vad filmen hade behövt för att höja sig ett snäpp.


©Anglo-Amalgamated

Om man bortser från musiken, även om det är svårt, så funkar filmen oftast bra. Det blir en ganska hård ton i det kriminella gänget där ledaren Johnny inte tänker tolerera svaghet eller att någon potentiellt kan tjalla. Det leder till en bitvis rafflande upplösning och man får säga att det är en brittisk noir som kan mäta sig med sina amerikanska motsvarigheter. Synd bara med musiken som sänker filmupplevelsen en aning.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

La mort de Belle / The Passion of Slow Fire

Titel: La mort de Belle / The Passion of Slow Fire / Ett fönster stod öppet
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium
Land: Frankrike
År: 1961
Regi: Édouard Molinaro
I rollerna: Jean Desailly, Monique Mélinand, Alexandra Stewart, Yvette Etiévant

Handling: Efter att ha anklagats för mordet på sin väns dotter börjar en lärare att ifrågasätta sina beslut - och snart även sitt förstånd.

Omdöme: Stéphane (Jean Desailly) är en fransk lärare som lever i schweiziska Genève med sin fru Christine (Monique Mélinand). Sedan två månader tillbaka har de en inneboende. Det är 18-åriga amerikanska studenten Belle (Alexandra Stewart) som är dotter till Christines väninna. Tanken är att Belle ska förbättra sin franska. För makarna är det inga problem då de sköter sitt medan Belle lever sitt liv.


©Cinéphonic

En kväll när Christine är iväg för att spela bridge med vänner har Stéphane stannat hemma för att rätta elevers inlämnade papper och för att jobba lite i sin verkstad med sin hobby. Han är för trött för att åka och göra sin fru sällskap. Belle blir denna kväll hemskjutsad av en kille som väntar utanför. Hon hälsar på Stéphane i hans verkstad innan hon säger god natt. Morgonen därpå hittas hon död på sitt rum.


©Cinéphonic

Mysteriet tätnar genast då makarna får sällskap av den lokala doktorn, polisen och distriktsåklagaren som startar sin utredning och förhören med makarna, inte minst Stéphane. De försöker komma fram till om han är ett vittne eller huvudmisstänkt då det inte alls är glasklart vad som skett. Att unga Belle blivit strypt är givet, men hur inblandad är Stéphane och vad var hans relation till Belle?


©Cinéphonic

Det blir helt klart småtrevligt när mysteriet drar igång. Vi vet egentligen lika lite som de inblandade verkar veta. Vi har inte sett brottet begås och vi kan bara gå efter vad Stéphane berättar när han svarar på frågorna. Sakta men säkert börjar det hela nystas upp. Eller gör det det? Snarare är det så att Stéphane blir mer och mer pressad. Och då mer information kommer fram kring Belle ändras hans syn på henne.


©Cinéphonic

Édouard Molinaro gjorde regidebut med mycket trevliga Back to the Wall (1958). Detta är inte riktigt samma typ av film då det är mer ett mysterium här. Det visar sig inte heller bli en lika trevlig film när alla kort lagts på bordet eller för den delen en lika lekfullt gjord film. Men första halvan är trevlig när utredningen inleds och mysteriet byggs på. Synd bara att det hela stannar upp lite för mycket längre in då Stéphane liksom inser vad han gått miste om i sitt liv. Upplösningen känns inte heller helt övertygande, även om vad som ledde till det inte är så tokigt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7