Visar inlägg med etikett Hal Ashby. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hal Ashby. Visa alla inlägg

måndag 14 september 2026

Being There



Titel: Being There / Välkommen Mr. Chance!
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1979
Regi: Hal Ashby
I rollerna: Peter Sellers, Shirley MacLaine, Melvyn Douglas, Jack Warden, Richard Dysart, Richard Basehart

Handling: Mr. Chance kan varken läsa eller skriva, och har aldrig varit utanför huset där han arbetar som trädgårdsmästare. När husägaren dör slängs han ut i en för honom okänd omvärld. Genom en mindre trafikolycka träffar han de rika och inflytelserika Ben och Eve, som tar Mr. Chance för ett geni. Han blir god vän med Ben och plötsligt är hans namn på allas läppar.

Omdöme: Chance (Peter Sellers) har levt hela sitt liv i ett hus i Washington, D.C. där han skött om trädgården. När husägaren dör tvingas han ge sig ut i världen. Eftersom han aldrig satt sin fot utanför huset öppnas en helt ny värld för honom. Chance är en intellektuellt enkel person, nästan som ett vuxet barn trots att han är i medelåldern. Hans världsbild formas av det han ser på TV - han tycker om att titta.


© Warner Bros.

Efter att Chance gett sig ut på gatorna i Washington, D.C. på jakt efter en trädgård där han kan fortsätta som trädgårdsmästare, är han med om en olycka. Han möter Eve (Shirley MacLaine) som tar med honom hem till sin herrgård. Där väntar hennes förmögne make Ben Rand (Melvyn Douglas), som är under ständig medicinsk uppsikt då han är svårt sjuk. Chance, som numera är känd som Chauncey Gardiner, får läkarvård efter olyckan och gör sig snart hemmastadd. Så pass att Ben och Eve inte kan tänka sig att vara utan honom i sina liv.


© Warner Bros.

Chauncey Gardiner kommer att påverka människors liv på sätt som ingen kunde drömma om. Hans lugna personlighet och till synes filosofiska sätt att se på livet uppskattas av de som träffar honom. Hans livsfilosofi och metaforer om trädgårdar är inte bara en frisk fläkt, utan uppfattas även som briljanta - han ses som ett slags geni. I själva verket är han en simpel trädgårdsmästare som varken kan läsa eller skriva och endast bryr sig om trädgårdar och att titta på TV.


© Warner Bros.

Chance, eller Chauncey Gardiner, är en härlig karaktär som man bara måste älska. Sättet han påverkar folk på är så pass komiskt eftersom han inte menar det och blir missförstådd. Det är också en samhällskritisk satir där människor väljer att se någon som något de själva vill se. Till viss del skulle man kunna jämföra honom med Tjuren Ferdinand, som bara vill lukta på blommorna - och se på TV i det här fallet - men som tvingas ge sig ut i den stora, okända och skrämmande världen. Han berör människor med sin enkelhet, samtidigt som det visar hur lättpåverkade och fördummade folk kan vara.


© Warner Bros.

Peter Sellers Oscarsnominerades för sin sista stora filmroll. Han gör sin starkaste dramatiska prestation samtidigt som han visar prov på sitt komiska geni. Att se honom spela så pass återhållsamt när man är van vid att inte minst se honom som Jacques Clouseau i Rosa Pantern-filmerna är imponerande. Trots det, eller tack vare det, blir det oerhört komiskt på ett fyndigt sätt. Han sa själv att han byggde sitt sätt att tala och en del av sin prestation på sin stora idol Stan Laurel, mest känd som Halvan från komikerparet Helan & Halvan.


© Warner Bros.

Det är inte bara Peter Sellers som imponerar i filmen - men den vore inte vad den är utan honom, den saken är säker. Shirley MacLaine är en smått perfekt danspartner till Sellers och i många scener mellan dem är det hon som anför medan han iakttar och låter henne stå i rampljuset. Melvyn Douglas, som vann en Oscar för bästa manliga biroll, är klart duktig i rollen som den svårt sjuke Ben med en positiv livssyn.


© Warner Bros.

Filmen är förvisso en komedi, men det är en samhällskritisk satir med subtil humor. Det gör att filmen har så mycket mer värde och tyngd än om den hade presenterats som en ordinär komedi. Ett utmärkt manus och Hal Ashbys regi gör att filmen aldrig tappar fokus eller känns ojämn. Det är en film som håller en hög standard rakt igenom. Det finns egentligen bara en scen som skaver en aning, nämligen när hushållerskan ser Chance på TV och har nedlåtande saker att säga om honom och vita. Nu ska det vara gjort med glimten i ögat som den satir det är, men scenen känns överflödig och överförklarande.


© Warner Bros.

En ytterst intressant punkt som debatterats ända sedan filmen släpptes är eftertexterna. I dem visas en borttagen scen där Peter Sellers i rollen som Chauncey Gardiner ska framföra ett meddelande som kräver flera omtagningar. Det är väldigt roligt att se, men många anser att det tar ifrån en del av magin med filmen efter den sista scenen. Det är definitivt diskutabelt huruvida eftertexterna påverkar uppfattningen om filmen, i synnerhet hans så stillsamma och hjärtvärmande prestation fram tills dess. Samtidigt är den borttagna scenen och omtagningarna så pass bra att man inte hade velat vara utan den. Det blir även en fin hyllning till Sellers, som dog bara året efter.

5 - Skådespelare
5 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5
IMDb: 7.9

lördag 24 januari 2026

Harold and Maude



Titel: Harold and Maude / Harold å Maude
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1971
Regi: Hal Ashby
I rollerna: Bud Cort, Ruth Gordon, Vivian Pickles, Tom Skerritt

Handling: Harold är en ung, depressiv man som har som hobby att begå fejkade självmord inför sin mor, samt gå på begravningar. En dag möter han den snart 80-åriga kvinnan Maude som också gillar att gå på begravningar. En udda, men stark vänskap uppstår.

Omdöme: Harold (Bud Cort) är runt 20 år och bor med sin mamma, Mrs. Chasen (Vivian Pickles) som har det gott ställt. Harold har en tendens att dras åt det morbida och har som hobby att iscensätta fejkade självmord. Om han gör det för sin egen skull eller för moderns är oklart. Hon är så pass van vid hans påhitt att hon mestadels inte engagerar sig. Harold går dock i psykoanalys för att prata ut och bearbeta sin depression.


© Paramount Pictures

En dag när Harold går på en begravning - något han ofta gör - möter han Maude (Ruth Gordon). Hon är en snart 80-årig kvinna, full av energi och liv. Det blir början på en underbar vänskap. Trots den stora åldersskillnaden finner de varandra. Hon visar honom sin glädje för livet, och han får henne att känna sig ung.


© Paramount Pictures

Hal Ashby regisserar, men intressant nog bygger filmen på ett manus av Colin Higgins, som ett par år senare skrev och regisserade favoriten Foul Play (1978). Filmen introducerar något nytt då den för ihop två udda karaktärer med vitt skilda bakgrunder och ålder. Den är gjord som en svart komedi, men handlingen behåller fortfarande fötterna på jorden. På så vis blir det inte alltför bisarrt, samtidigt som kärnan i historien är vänskapen och relationen som ger dem en känsla av "vi mot världen".


© Paramount Pictures

En aspekt som uppskattas är musiken. Även om det inte direkt påminner om Simon & Garfunkel i The Graduate (1967), har filmen valt ett soundtrack bestående av flera låtar av Cat Stevens. Dessa integreras väl i handlingen och spelas med jämna mellanrum, vilket passar bra. Resultatet ger en något annorlunda, kanske lite melankolisk stämning jämfört med om traditionell filmmusik använts.


© Paramount Pictures

Burt Cort och Ruth Gordon är båda duktiga i huvudrollerna, och deras interaktioner blir ofta lekfulla. Hon uppvisar ett barnasinne och en extrovert personlighet, medan han är mogen för sin ålder, eftertänksam och introvert. Det känns aldrig krystat när de umgås och ger sig ut på diverse äventyr som hon drar med honom på. Även de mer intima och lugna stunderna känns naturliga och skämtas inte bort, något som filmen vinner på. Vivian Pickles, som spelar Harolds mamma, är också bra, Eric Christmas som prästen är rolig, och Tom Skerritt (under ett annat namn) syns i en tidig roll som motorcykelpolis.


© Paramount Pictures

Filmen har flera komponenter som funkar - bland annat den svarta humorn på sina håll, en del fina scener och relationen mellan Harold och Maude. Trots detta finns det något som håller den tillbaka från att bli bättre. Den är fortfarande bra, men uppskattas inte fullt ut, varken första gången den sågs eller vid omtitten. Hade ändå hoppats att den skulle tilltala en mer och växa på en. Sevärd och inte alls tokig, men långt ifrån en personlig favorit för egen del.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.8