Sweet Smell of Success

Titel: Sweet Smell of Success / Segerns sötma
Genre: Film-Noir/Drama
Land: USA
År: 1957
Regi: Alexander Mackendrick
I rollerna: Tony Curtis, Burt Lancaster, Susan Harrison, Martin Milner

Handling: J.J. Hunsecker är en skvallerkrönikör i New York. Med 60 miljoner läsare om dagen har han gjort sig förmögen på att suga ära och heder ur kändisar och sedan spotta ut resterna i rännstenen. Runt hans fötter svansar pressagenten Sidney Falco, en fjäskande kloakråtta som gör allt för några spaltcentimeter i kolumnen. Att plantera knark på folk som Hunsecker inte gillar eller att tvinga en kvinna till prostitution är inga problem. När Hunseckers unga syster blir förälskad i en jazzgitarrist får Falco ett nytt uppdrag.

Omdöme: New York är en vibrerande stad, full av människor som vill göra sig ett namn. J.J. Hunsecker (Burt Lancaster) kan hjälpa dem att förverkliga sina drömmar - men han kan även krossa dem. Hunsecker är nämligen en av stadens mäktigaste individer tack vare sin populära skvallerkrönika. Till sin hjälp har han pressagenten Sidney Falco (Tony Curtis), som är angelägen om att få in sina klienter i Hunseckers krönika.


© MGM / Criterion

Falco är trött på att spela andrafiol och känna sig hunsad - han är redo att ta klivet upp till toppen. För att nå dit behöver han Hunseckers hjälp, och han är beredd att gå långt för att få den. Nu ser han sin chans när Hunsecker ber Falco om en högst personlig tjänst. Hunseckers lillasyster Susie (Susan Harrison) har blivit kär i jazzgitarristen Steve Dallas (Martin Milner). Falco ska med alla medel se till att bryta upp förhållandet, och han är mer än villig att göra vad som än krävs.


© MGM / Criterion

Sidney Falco och J.J. Hunsecker är som gjorda för varandra. De är blodsugare som i princip går över lik för att få vad de vill. Deras moraliska och etiska kompass existerar inte - de har helt enkelt inga skrupler. Vad de gör med andras liv och hur det påverkar människor är de helt ointresserade av. Så länge de själva får ut något av det ger det dem mer makt och får dem att känna sig oövervinneliga.


© MGM / Criterion

Tony Curtis och Burt Lancaster övertygar och är kompromisslösa i rollerna som Falco respektive Hunsecker. När de är tillsammans och smider sina planer är de som två bröder. Deras hjärnor fungerar på samma sätt och de är på samma våglängd när de går efter något. Trots att Falco är en hal orm och ryggradslös lögnare samtidigt som Hunsecker har is i ådrorna och leker Gud, finner man sig mysa när de är i farten. Prestationerna och karaktärerna är helt enkelt på en sådan hög nivå att man har svårt att värja sig. Man bör inte heller glömma Susan Harrison, i rollen som Susie Hunsecker, som för övrigt gjorde sin filmdebut. Hon kom endast att medverka i en till film, vilket får sägas vara överraskande med tanke på att hon är duktig och på ett träffande sätt förmedlar Susies bräckliga personlighet.


© MGM / Criterion

Det här är ingen ordinär film eller en typisk film-noir. Det är en cynisk värld och man känner verkligen hur musten sugs ur folk i deras närhet. J.J. Hunsecker och Sidney Falco är nästan som superskurkar i en superhjältefilm, med skillnaden att de är helt vanliga människor i den verkliga världen. Vad som gör denna situation annorlunda är att det är mer personligt. Susie har alltid stått i skuggan av sin storebror. Han känner att det är hans plikt att skydda henne, men det psykologiska maktspelet har gjort henne osäker, rädd och svag. Hunsecker uppvisar en smått sjuklig besatthet av sin lillasyster, något som skapar ett obehag och spär på undergångskänslan som vilar över berättelsen.


© MGM / Criterion

Om det finns en invändning mot filmen så är det musiken som kunde varit bättre. Jazzmusik kan ha sin plats och fylla sin funktion, men när det ska skapas spänning och en mer ödesmättad stämning, som definitivt finns i den här filmen, blir det inte optimalt. Elmer Bernsteins musik och jazzmusikerna som uppträder förstör inte filmen på något vis - det är trots allt en del av filmen och denna era. Men om något kunde ha höjt filmen så hade det varit musik som bättre förstärkte den spänning och stämning som filmen bygger upp.


© MGM / Criterion

Historien utspelar sig under lite drygt 24 timmar, vilket skapar en stark känsla av angelägenhet. Man känner tidspressen i karaktärernas desperata försök att ställa saker till rätta innan tiden rinner ut. Allt äger dessutom rum i ett New York som aldrig sover, med ett läckert och elegant svartvitt foto av den legendariske filmfotografen James Wong Howe. Resultatet är en oförglömlig filmupplevelse som uppslukar en i en sann film-noir-värld man inte skulle vilja leva i, men som man inte kan tänka sig att vara utan.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.0