Red Rock West

Titel: Red Rock West
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: John Dahl
I rollerna: Nicolas Cage, Dennis Hopper, Lara Flynn Boyle, J.T. Walsh

Handling: Arbetslös och pank kommer Michael till den lilla staden Red Rock där han blir förväxlad med en yrkesmördare. En barägare vill att han ska mörda hans otrogna fru.

Omdöme: Michael (Nicolas Cage) har bilat från Texas till Wyoming i hopp om att få anställning på ett oljefält. Men eftersom han inte vill ljuga om en krigsskada i knät får han inte jobbet. Michael får leta vidare och får tips om att söka upp baren i den lilla staden Red Rock, där någon av de lokala kanske kan hjälpa honom att få ett jobb.


© Universal Studios

Baren i Red Rock visar sig ägas av Wayne (J.T. Walsh) och Michael har tur eftersom han genast blir erbjuden ett jobb. Men vad Michael tror är ett jobb som bartender visar sig vara något helt annat. Wayne förväxlar nämligen Michael med en annan man från Texas som han anlitat - för att döda Waynes fru Suzanne (Lara Flynn Boyle).


© Universal Studios

Michael hamnar i en svår sits eftersom han är desperat efter pengar. Samtidigt är han ingen mördare och vill göra rätt för sig, utan att veta vem han kan lita på i den lilla staden. Och vad händer när Lyle (Dennis Hopper) - den riktige mördaren som anlitats för jobbet - dyker upp?


© Universal Studios

Tittar man på vilka filmer regissören John Dahl gjort märker man ett tydligt mönster. Det är oftast filmer med en tydlig neo-noir prägel. Detta var hans andra film och det finns en del likheter med bröderna Coens utmärkta regidebut Blood Simple (1984). Man kan faktiskt dra flera paralleller mellan filmerna då de har en liknande grundpremiss, småstadskänslan, en del av karaktärerna och bitvis även händelseförloppet. Det finns helt klart tecken som tyder på att John Dahl och hans bror Rick Dahl inspirerades av Blood Simple (1984).


© Universal Studios

Neo-noir och den här typen av upplägg uppskattas allt som oftast. Förväxlad identitet, lögner och svek, pengar, mord och annat smått och gott gör att det finns en hel del på gång. Filmen gör ett bra jobb med presentationen. Vi får tidigt ett ganska bra grepp om Michael som är en ärlig man i behov av lite tur. Istället dras han in i en nedåtgående spiral där vad han än gör bara leder till mer problem.


© Universal Studios

En film lever mycket på sina individuella delar, men också på hur regissören får ihop allt till vad som förhoppningsvis blir en trevlig och sevärd film. Här känns det som att bitarna som ska pusslas ihop inte riktigt håller en nivå som skulle kunna leda till något riktigt bra. Det är tillräckligt bra för att väcka ens intresse och behålla det under stora delar av speltiden, men det leder till slut inte till något i närheten av lika minnesvärt som tidigare nämnda Blood Simple (1984). Inte minst har filmen lite svårt att övertyga under den sista tredjedelen när vi närmar oss upplösningen. Istället för att lyfta och avsluta starkt har filmen en tendens att tappa lite ånga ju längre in man kommer. Betyget landar därför på mellan en trea och en stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0

The Rookie

Titel: The Rookie / The Rookie - Nykomlingen
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Charlie Sheen, Raul Julia, Sonia Braga, Tom Skerritt, Lara Flynn Boyle, Xander Berkeley

Handling: Los Angeles-polisen Nick Pulovski är en nykomlings mardröm. Han är en otålig, cigarrökande och grym polis som varit med länge, sett det mesta och vet hur det går till i den undre världen. Inte blir han mer sympatisk av att han för tillfället är som besatt av att lösa mordet på sin före detta kollega. Hans nya partner, gröngölingen David som precis blivit befordrad till bilstöldroteln, är hans motsats i allt.

Omdöme: Detta är en film med Clint Eastwood som inte fastnat särskilt väl i minnet - kanske finns det skäl till det. Nick Pulovski (Clint Eastwood) är en härdad veteran inom Los Angeles-polisen, där han jobbar på bilstöldroteln. Efter att hans partner dödas under ett tillslag mot en bilstöldsliga ledd av Strom (Raul Julia), blir Nick besatt av att sätta dit ligan - inte minst den sluge Strom.


© Warner Bros.

Nick blir föga imponerad av att få en ny partner i form av nykomlingen David Ackerman (Charlie Sheen). Han må ha varit bäst i sin klass och går klädd i en fin kostym, men har han verkligen vad som krävs för att jobba ute på fältet? Och än viktigare - klarar han av att vara Nicks partner? Nick är känd som lite av en skitstövel, så frågan blir om David hänger med i svängarna när polisprocedurerna inte följs till punkt och pricka.


© Warner Bros.

Den femte och sista Dirty Harry-filmen kom bara något år innan den här filmen. Det är svårt att inte tänka på Harry Callahan, hans metoder och hans oftast problematiska relation till sina partners. Den här filmen kan ses som en slags hybrid mellan Dirty Harry-filmerna och valfri buddy cop-film. Det är inte lika bra som när Clint Eastwood spelade Harry Callahan, och det har gjorts betydligt bättre buddy cop-filmer, men det är trots allt lite småtrevligt med Clint Eastwood.


© Warner Bros.

Karaktären Nick Pulovski är inte så lätt att tycka om. För även om han har en bitsk attityd och inte är något direkt charmtroll likt Harry Callahan, saknar han den där hjälteauran. David Ackerman är nykomlingen som vill visa att han kan stå på egna ben, både som polis och som son till den rike affärsmannen Eugene Ackerman (Tom Skerritt). Charlie Sheen funkar väl så där i rollen - han gör varken bort sig eller övertygar nämnvärt.


© Warner Bros.

Vad gäller skurkrollerna finns det en del att plocka från, eftersom bilstöldsligan består av flera personer. Raul Julia som ledaren Strom känns som någon man kunnat få ut mer av, med tanke på att han setts i andra roller där han besitter mer pondus och elakhet som inte riktigt kommer fram här. Sonia Braga som hans älskarinna och högra hand Liesl är lite som en Bondskurk som gör "skitgörat". Hennes karaktär sticker ut något mer än Strom, men utan att lämna några större avtryck efter sig.


© Warner Bros.

Filmen går att se och är en typ av film som funkar för stunden utan att vara minnesvärd på något sätt. Manuset är högst mediokert och Clint Eastwoods regi är inte den mest inspirerade. Han sparade nog på krutet till sin nästa film, storfilmen Unforgiven (1992), som ledde till hans första Oscarsvinster (för bästa regi och bästa film).


© Warner Bros.

Den kanske största boven i den här filmen är musiken av Lennie Niehaus. De jazziga tonerna är någorlunda ok under de lugnare partierna, men när spänningen och tempot i filmen vrids upp hänger musiken inte med - istället sänker den filmupplevelsen på egen hand. Filmen är i och för sig inte särskilt bra ändå, men den får definitivt ingen hjälp av den undermåliga musiken.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.9

Wayne's World

Titel: Wayne's World
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1992
Regi: Penelope Spheeris
I rollerna: Mike Myers, Dana Carvey, Rob Lowe, Tia Carrere, Brian Doyle-Murray, Lara Flynn Boyle, Ed O'Neill, Robert Patrick

Handling: Wayne och Garth är bästa vänner. Det viktigaste i deras liv är party, brudar, hårdrock och deras egen TV-show "Wayne's World" som de sänder direkt från Waynes källare.

Omdöme: Denna av många omtyckta kultfilm hade inte setts på år och dar. Det är en "Saturday Night Live"-kreation som blev till film och följer de två bästa vännerna Wayne (Mike Myers) och Garth (Dana Carvey) i en Chicago-förort. De är halvkända för sitt TV-program "Wayne's World" som de sänder från Waynes källare och när TV-producenten Benjamin (Rob Lowe) får nys om dem, ser han en chans att ge dem ett avtal så att de kan visas på riktig TV över hela Chicago.


©Paramount Pictures

Wayne och Garth bryr sig inte så mycket om pengar utan de vill helst av allt glida runt och bara ha kul, snacka om brudar och digga rock n' roll. Och det blir i princip vad det hela går ut på. De hänger ofta på sitt favoritställe "Stan Mikita's Donuts" och går på diverse nattklubbar för att lyssna på hårdrock och umgås med likasinnade.


©Paramount Pictures

En kväll får Wayne syn på sångerskan Cassandra (Tia Carrere) som är ansiktet utåt i ett rockband. Wayne faller genast för denna skönhet och tänker göra henne till sin. Men han får konkurrens i form av Benjamin som har allt Wayne inte har - utseendet, pengarna, makten. Fast kanske kan Wayne använda sin naturliga charm och kärlek för rock n' roll för att vinna hennes hjärta.


©Paramount Pictures

Man känner att filmen är ihopsatt med en rad sketcher då skämten avlöser varandra. Det är inte direkt roligt får man säga men ändå relativt harmlöst och oskyldigt till den grad att man inte kan ogilla de båda vännerna alltför mycket. De är helt enkelt passionerade rockare. De är på gränsen att vara som vännerna i Dumb and Dumber (1994), fast inte lika korkade. Även lite som vännerna i Bill & Ted's Excellent Adventure (1989).


©Paramount Pictures

Har lite svårt att förstå hur filmen kunde bli så omåttligt populär när den kom, men uppenbarligen föll den många i smaken med den simpla humorn och okomplicerade handlingen. Två vänner som glider igenom olika situationer, är lite småkorkade men ändå småsköna. Kan inte påstå att de eller filmen går hem till den grad att filmen uppskattas men det är inte heller jobbigt att ta sig igenom filmen. En del scener funkar också bra även om det överlag inte blir mer än knappt godkänt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.0