School Ties

Titel: School Ties / Den inre kretsen
Genre: Drama
Land: USA
År: 1992
Regi: Robert Mandel
I rollerna: Brendan Fraser, Matt Damon, Chris O'Donnell, Ben Affleck, Zeljko Ivanek, Ed Lauter

Handling: David är en judisk pojke i 1950-talets USA som börjar på en privatskola där han ska hjälpa fotbollslaget att vinna. Han har lätt för att få vänner trots att han kommer från ett arbetarhem, men när det kommer ut att han är jude börjar problemen.

Omdöme: Året är 1955 och David Greene (Brendan Fraser) har fått en chans att gå på en prestigefull privatskola som är en inkörsport till Harvard och andra ledande universitet. Chansen får han eftersom han är en duktig quarterback i amerikansk fotboll, något skolan behöver. David kommer inte från en rik familj som alla andra som går på skolan. Men han kommer snabbt in i gänget och har inga problem att skaffa vänner.


©Paramount Pictures

David upptäcker tidigt att det är en viss jargong bland grabbarna, ibland med nedlåtande kommentarer om judar. David, som är jude, berättar inte om sin religion för någon. Han vill inte att hans religion ska skapa problem. Istället vill han att hans personlighet och hans spel på planen ska visa vägen.


©Paramount Pictures

Studierna går mestadels bra för David men en lärare han och de övriga grabbarna avskyr är nya läraren i franska, Mr. Cleary (Zeljko Ivanek). Pressen är stor på många av killarna då de kommer från inflytelserika familjer, något David inte känner av på samma sätt. En av dessa är Charlie Dillon (Matt Damon) som även känner besvikelse över att han förlorat chansen att vara lagets quarterback till David, något han sent kommer glömma.


©Paramount Pictures

En film i skolmiljö kan oftast ha gott om intriger och denna är inget undantag. Även av intresse med tanke på att den har flera unga skådespelare i början av sina karriärer, inte minst Brendan Fraser, Matt Damon, Chris O'Donnell och Ben Affleck. Ingen av dem sticker ut och ger en minnesvärd prestation eller liknande, men samtliga funkar och det är kul att se dem när de fortfarande var relativt oförstörda.


©Paramount Pictures

Själva huvudintrigen med Davids religion blir inte för dominant. Istället kryper det sakta fram när David försöker manövrera igenom tiden på privatskolan. En tid där han försöker leda skollaget till framgång, börjar dejta Sally Wheeler (Amy Locane) och även blir indragen i fusk. Allt kommer dock överskuggas av folks syn på Davids religion.


©Paramount Pictures

Filmen har en rasistisk prägel som David tvingas genomlida. Han vill helst av allt göra upp med en gång och har inget emot att hamna i slagsmål om det behövs. Men på privatskolan inser han att det är bäst att ligga lågt för att inte förstöra sin chans. Förr eller senare kommer dock bägaren rinna över, något som gör att det blir en oviss upplösning på historien. Helt ok, kanske mer än så utan att bli riktigt dramatiskt eller gripande som det fanns utrymme för.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

Frozen

Titel: Frozen
Genre: Thriller/Skräck
Land: USA
År: 2010
Regi: Adam Green
I rollerna: Emma Bell, Shawn Ashmore, Kevin Zegers

Handling: En kylig vinterkväll blir tre skidåkare i en stollift förvirrade när deras resa till toppen plötsligt avstannat. Den isande vinden förvärras när strålkastarna släcks och lämnar dem strandsatta i mörkret. När de väntar på hjälp, inträffar den verkliga mardrömmen för dem. Skidorten har just stängts för helgen och lämnat gruppen strandsatta högt över bergssluttningarna i en mötande snöstorm. Med olycksbådande ylanden som ekar genom den omgivande skogen, kommer de att behöva ta några tuffa beslut för att överleva.

Omdöme: Parker (Emma Bell), hennes pojkvän Dan (Kevin Zegers) och hans bästa vän Joe (Shawn Ashmore) ser fram emot att åka skidor en helg. Dan och Joe har det som ritual att hänga tillsammans och åka skidor. Nu känner sig Joe som det femte hjulet eftersom paret gör allt ihop och Joe känner sig utanför. Inte heller blir det bättre av att Parker är något av en nybörjare i jämförelse med grabbarna vilket gör att de tvingas åka i lättare backar och invänta henne.


©Anchor Bay Films

De tre bestämmer sig för att försöka få till ett sista åk för att kompensera att de inte spenderat lika mycket tid i backen som önskat. Detta genom att övertala killen som sköter liften att låta dem få använda liften och åka ett sista åk på kvällen innan skidorten stänger för helgen. Ett snöoväder är på ingång och skidorten kommer ha stängt i nästan en vecka fram till fredag.


©Anchor Bay Films

De tre vännerna kan inte tro det är sant när skidliften först stannar och belysningen sedan släcks. De hoppas först att det endast är elen som gått och att liften snart kommer igång. Snart börjar de dock befara det värsta: skidorten har stängt, snöovädret är på ingång och de är fast i nästan en vecka. En vecka de inte kommer överleva i den isande kylan.


©Anchor Bay Films

En film som kändes till när den kom men premissen lät lite si och så då det verkade som stora delar av handlingen skulle gå ut på att några skidåkare fastnar i en skidlift. Det visar sig att det är exakt det som sker. Dock är det inte så att de tre bara kommer sitta och vänta på att bli räddade eller dö.


©Anchor Bay Films

De tre har inte många val där uppe i skidliften. Det enklaste vore så klart att ringa efter hjälp, men de har lämnat sina mobiltelefoner i skåpen i omklädningsrummet. Detta var trots allt innan mobiltelefonerna följde med överallt bör tilläggas. Det andra alternativet är att hoppa ner från skidliften. Problemet med det är att det är ganska högt och inte det första man gör. Men när situationen blir akut och vännerna blir desperata kanske det kan vara enda sättet.


©Anchor Bay Films

Något av en lågbudgetfilm med okända skådespelare och en premiss som visar sig ha material för en kortfilm. Det finns trots allt inte material för en långfilm, ändå lyckas man på något sätt sträcka det hela till 90 minuter. Ibland blir det utfyllnadsscener på sina håll med inte helt trovärdiga interaktioner. Det blir även ganska enformigt efter ett tag. Det man ändå får ge filmen är att den håller sig undan specialeffekter, men den saknar nerv som t.ex. Fall (2022) som också huvudsakligen utspelade sig på en plats uppe i luften.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.1

Movies-Noir Oscars - 2009

2009 har ett par bra filmer som utmanare, men både bästa film och bästa internationella film är givna. Bästa manliga huvudroll har åtminstone två prestationer som gör upp om slutsegern.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
District 9
Harry Brown
In the Loop
Moon
Polytechnique
Un prophète




BÄSTA FILM:
Inglourious Basterds







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Un prophète (Frankrike)



UTMANARNA:
Män som hatar kvinnor (Sverige)
Polytechnique (Kanada)
Sin nombre (Mexiko)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Sam Rockwell (Moon)



UTMANARNA:
Colin Firth (A Single Man)
Andy Garcia (City Island)
Jeff Bridges (Crazy Heart)
Sharlto Copley (District 9)
Michael Caine (Harry Brown)
Viggo Mortensen (The Road)
Tahar Rahim (Un prophète)
George Clooney (Up in the Air)
Robin Williams (World's Greatest Dad)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Michelle Williams (Mammoth)



UTMANARNA:
Rachel McAdams (The Time Traveler's Wife)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Christoph Waltz (Inglourious Basterds)



UTMANARNA:
Dieter Laser (The Human Centipede - First Sequence)
Peter Capaldi (In the Loop)
Stanley Tucci (The Lovely Bones)
Niels Arestrup (Un prophète)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Julianne Moore (A Single Man)



UTMANARNA:
Mélanie Laurent (Inglourious Basterds)
Vera Farmiga (Up in the Air)

The Beguiled

Titel: The Beguiled / Korpral McB - anmäld saknad
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1971
Regi: Don Siegel
I rollerna: Clint Eastwood, Geraldine Page, Elizabeth Hartman, Jo Ann Harris

Handling: Under brinnande inbördeskrig i 1800-talets amerikanska söder hittar en liten flicka en svårt skadad soldat.

Omdöme: Vi befinner oss i den amerikanska södern mitt under det amerikanska inbördeskriget, 1863. En liten flicka är ute och letar svamp när hon påträffar en svårt skadad nordstatssoldat. Soldaten visar sig vara korpral John "McB" McBurney (Clint Eastwood). Med flickans hjälp lyckas han ta sig till en flickskola som drivs av rektorn Martha (Geraldine Page).


©Universal Pictures

Martha tillsammans med skolfröken Edwina (Elizabeth Hartman) och eleverna i olika åldrar är både förskräckta och nyfikna på den svårt skadade fiendesoldaten. Enligt reglerna måste de tillkalla sydstatssoldater och lämna över honom. Men eftersom han är så pass svårt skadad bestämmer de sig för att vårda honom och lämna över honom när han inte längre är döende, även om de är medvetna om att han med största sannolikhet kommer dö eller dödas i sydstatsfängelse.


©Universal Pictures

Korpral McB delar flickorna och kvinnorna i två läger. De flesta vill få bort honom därifrån så fort som möjligt men vissa tänker göra allt för att behålla honom där. De flesta har trots allt inte varit i närheten av en man på väldigt länge, i synnerhet inte en attraktiv man som det dessutom är något farligt och förbjudet över. McB märker snart att han har sin skara beundrare, något han försöker använda till sin fördel för att slippa hamna hos fienden.


©Universal Pictures

En Clintan-film som inte hade setts tidigare eftersom den inte direkt lockade då en viss typ av film förväntades. Men det är trots allt en Don Siegel-film och den kom samma år som utmärkta Dirty Harry (1971). Nu har filmerna inte så mycket mer gemensamt än Siegel och Eastwood, men som det visar sig besitter filmen mer än vad den nog hade gjort med en annan regissör.


©Universal Pictures

Det blir faktiskt ett smått fascinerande psykologiskt drama som på ett klart intressant vis balanserar mellan att McB manipulerar för sin vinning och att han både hålls som fånge och potentiellt en slags sexslav. Och det blir inte bara en eller två som söker hans uppmärksamhet och tillgivenhet, något han inte har något emot. Man känner att han utnyttjar deras sårbarhet men samtidigt förstår man hans utsatta position då han försöker rädda sitt liv. Det kan dock vara farligt att leka med andras känslor.


©Universal Pictures

På sätt och vis kan man i vissa avseenden nästan dra lite paralleller med Misery (1990) då en man i båda fallen hålls mot sin vilja efter att ha blivit svårt skadad. Här har man dock fler bollar i luften eftersom det inte bara är en utan flera som tar hand om honom. De sexuella spänningarna är också tydliga och blir en del av det psykologiska spelet från båda sidor.


©Universal Pictures

Det får sägas att filmen funkar bra överlag, till stor del bättre än förväntat. Det som kanske överraskar mest är att det inte bara är Clint Eastwood som gör filmen utan kanske framförallt flera av de kvinnliga karaktärerna, från snart 13-åriga flickan Amy (Pamelyn Ferdin) till den äldsta, bestämda rektorn Martha med en mörk hemlighet. Där emellan timida skolfröken Edwina, sexuellt drivna eleven Carol (Jo Ann Harris) och svarta hushållerskan Hallie (Mae Mercer). McB får fullt upp med de olika personligheterna och att försöka charma dem för att få dem på sina sida.


©Universal Pictures

Till slut blir filmen överraskande mörk och ganska stark. Helt klart effektfullt då det inte riktigt förväntades gå så långt som det gör. Produktionsbolaget ville att man skulle gå en annan väg mot slutet men Don Siegel och Clint Eastwood kämpade och var bestämda då de ville vara trogna boken filmen byggde på. Det blev ingen kassasuccé men å andra sidan var och är det en film som nog tilltalar en smalare skara fans än de vanliga Clint Eastwood-filmerna runt den här tiden.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

Crimson Tide

Titel: Crimson Tide / Rött hav
Genre: Action/Drama/Thriller/Krig
Land: USA
År: 1995
Regi: Tony Scott
I rollerna: Denzel Washington, Gene Hackman, Viggo Mortensen, Matt Craven, James Gandolfini, George Dzundza, Steve Zahn, Jason Robards

Handling: Stridsveteranen och ubåtskaptenen Frank Ramsey och hans nytillträdda örlogskapten Ron Hunter hamnar i den största världsomfattande krisen sedan Kubakrisen. Ombord på atomubåten USS Alabama ställer de kursen mot Ryssland där ultranationalister hotar att starta ett tredje världskrig. Men när de tar emot ett obekräftat meddelande att avfyra sin robotar, drabbar Ramsey och Hunter samman över om man ska följa order. På gränsen till det totala kärnvapenkriget utbryter ett myteri som kommer att avgöra mänsklighetens öde.

Omdöme: Ibland blir man sugen på att se om en gammal goding och det är egentligen det bästa tillfället att se om en film. Är man upplagd för en viss typ av film och i synnerhet en specifik film så är förutsättningarna för en trevlig filmstund ganska optimala.


©Buena Vista Pictures

Ryssland har en intern militär kris vilket fått rebeller att ta över en militär missilbas. De hotar med kärnvapenkrig och världens stormakter är på sin vakt, inte minst USA. Beredskapsnivån höjs och atomubåten USS Alabama skickas ut till havs. Där inväntar de order ifall en stundande kärnvapenattack blir ett faktum, något som skulle innebära att de skulle avfyra sina kärnvapenmissiler mot Ryssland.


©Buena Vista Pictures

Ubåtskaptenen kommendör Frank Ramsey (Gene Hackman) och hans manskap gör sig redo för det spända uppdraget. Med sig ut till havs får de örlogskaptenen Ron Hunter (Denzel Washington) som agerar sekond. De båda männen är olika varandra och ser oftast annorlunda på saker och ting. Det är trots allt kaptenen som för befälet men sekonden måste bekräfta order om avfyrning av kärnvapen.


©Buena Vista Pictures

Demonproducenterna Jerry Bruckheimer och Don Simpson producerar och Tony Scott regisserar. Ett par år tidigare samarbetade de framgångsrikt på Top Gun (1986). I detta fall är det en seriösare film om ett stundande kärnvapenkrig. Förutom de inledande minuterna utspelar sig hela filmen ombord på ubåten. Det blir inte någon kärlekshistoria eller liknande mitt i allt, istället en tät och tryckt krigshistoria.


©Buena Vista Pictures

Gamla klassikern The Caine Mutiny (1954) har ett liknande upplägg vad gäller konflikten som uppstår mellan befälen. Kommer även att tänka på The Bedford Incident (1965) som kan ha legat som grund för denna film. Samtidigt har historien tagit inspiration från en verklighetsbaserad incident som inträffade på en sovjetisk ubåt under Kubakrisen.


©Buena Vista Pictures

Det blir inte bara en maktkamp mellan Ramsey och Hunter utan framförallt en riktigt intensiv och tempostark historia ombord ubåten. Filmen blev välförtjänt Oscarsnominerad för bästa klippning (en av tre nomineringar, de övriga för bästa ljud och ljudeffekter). Klippningen är påtaglig eftersom det inte blir en lugn stund utan att kännas stressigt. Musiken av Hans Zimmer är också en bidragande orsak då den håller i taktpinnen. På sina håll har den kanske en tendens att bli lite hjälteaktig men inte till den grad att det skulle gå överstyr.


©Buena Vista Pictures

Gene Hackman och Denzel Washington är filmens stora stjärnor och det är alltid kul när två erkänt duktiga skådespelare ställs mot varandra som här. En sak som uppskattas är att det inte blir snack om rasfrågan vilket nästan garanterat hade varit fallet i en modern film. Istället handlar det om annat som de båda männen plockar fram för att försöka visa vem som har rätt och vem som bestämmer.


©Buena Vista Pictures

Överlag är det en film som håller en jämnstark nivå och som aldrig släpper greppet, precis som en bra ubåtsfilm ska göra. Från det att ubåten går under ytan låter den en inte hämta andan på ett bra tag, något som blir passande med tanke på att vi befinner oss i en ubåt utan en chans att komma undan. Utan tvekan en av de bättre ubåtsfilmerna som finns där ute.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.4

Devil in a Blue Dress

Titel: Devil in a Blue Dress / Djävul i en blå klänning
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1995
Regi: Carl Franklin
I rollerna: Denzel Washington, Jennifer Beals, Tom Sizemore, Don Cheadle

Handling: Ezekiel "Easy" Rawlins är en före detta soldat som kämpat i andra världskriget. För att börja ett nytt liv flyttar han till Los Angeles. Men den amerikanska drömmen blir sällan verklighet för en man i efterkrigstidens USA. Easy går med på att göra ett jobb åt den skumme Albright och hans uppgift är att leta reda på Daphne Monet, en mystisk kvinna som har ett hemligt förhållande med en av stadens borgmästarkandidater. Easy dras in i ett otäckt drama, späckat med utpressning, raskonflikter, mord, korrumperade politiker och brutala poliser. Till sin hjälp har Easy sin gamle vän Mouse, som vill väl, men som använder sig av lite väl brutala metoder.

Omdöme: Året är 1948 och Ezekiel "Easy" Rawlins (Denzel Washington) har återvänt från tjänstgöring som soldat under andra världskriget. Han har flyttat från Texas ut till Los Angeles för en chans till ett bättre liv. Nu letar han efter jobb och får en chans då bartendern han känner introducerar honom för Albright (Tom Sizemore).


©TriStar Pictures

Albright vill anlita Easy att leta upp Daphne Monet (Jennifer Beals) som försvunnit. Eftersom Daphne setts på en nattklubb för svarta, har Easy lättare att smälta in. Easy får bra betalt och anar att något lurt är på gång, men går med på uppdraget eftersom han behöver pengarna och hans bartendervän insisterar på att allt är i sin ordning.


©TriStar Pictures

Easy finner sig snart bli innästlad i mord, utpressning och korruption då folk han träffar hittas mördade. Trots att allt inte går som på räls har han inget emot att det händer en del och lite fara. Han ber dock om hjälp av sin gamle vän Mouse (Don Cheadle) som ansluter från Houston för att ge honom understöd när det börjar hetta till om öronen.


©TriStar Pictures

Efter att framgångsrikt ha regisserat One False Move (1991) fick Carl Franklin skriva och regissera denna film baserad på en bok. Det är en neo-noir där en vardaglig man får chansen att bli en detektiv. Intrigerna hopar sig precis som man är van vid från noir-filmen och det är aldrig helt fel. Är man upplagd för lite mysterium, farliga damer och korruption som genomsyrar samhället är det bara att bänka sig och se vart det ska leda.


©TriStar Pictures

Filmen har möjligen inget den gör strålande men samtidigt har den inte några uppenbara svagheter. Helt enkelt en stabil film som tål att ses om man är upplagd för den här typen av film. Den lyckas relativt bra med att skapa en stämning och fånga eran utan att bli överdrivet nostalgisk över 40-talet. Så där lagom helt enkelt. Dock väljer man att ta med en rad gamla låtar istället för att låta Elmer Bernsteins desto mer atmosfäriska musik få större utrymme, synd.


©TriStar Pictures

Denzel Washington känner man sig trygg med i huvudrollen även om han inte behöver förta sig nämnvärt. Tom Sizemore passar bra som mystisk och elak. Jennifer Beals har potential som femme fatale men hennes karaktär försvinner från handlingen under långa stunder och blir mer mystisk än farlig. Och så har vi Don Cheadle som kanske sticker ut mest i rollen som Mouse när han dyker upp en timme in. En Mouse som är oberäknelig och smått farlig bärandes på laddade vapen som han mer än gärna använder.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8