Crimson Tide

Titel: Crimson Tide / Rött hav
Genre: Action/Drama/Thriller/Krig
Land: USA
År: 1995
Regi: Tony Scott
I rollerna: Denzel Washington, Gene Hackman, Viggo Mortensen, Matt Craven, James Gandolfini, George Dzundza, Steve Zahn, Jason Robards

Handling: Stridsveteranen och ubåtskaptenen Frank Ramsey och hans nytillträdda örlogskapten Ron Hunter hamnar i den största världsomfattande krisen sedan Kubakrisen. Ombord på atomubåten USS Alabama ställer de kursen mot Ryssland där ultranationalister hotar att starta ett tredje världskrig. Men när de tar emot ett obekräftat meddelande att avfyra sin robotar, drabbar Ramsey och Hunter samman över om man ska följa order. På gränsen till det totala kärnvapenkriget utbryter ett myteri som kommer att avgöra mänsklighetens öde.

Omdöme: Ibland blir man sugen på att se om en gammal goding och det är egentligen det bästa tillfället att se om en film. Är man upplagd för en viss typ av film och i synnerhet en specifik film så är förutsättningarna för en trevlig filmstund ganska optimala.


©Buena Vista Pictures

Ryssland har en intern militär kris vilket fått rebeller att ta över en militär missilbas. De hotar med kärnvapenkrig och världens stormakter är på sin vakt, inte minst USA. Beredskapsnivån höjs och atomubåten USS Alabama skickas ut till havs. Där inväntar de order ifall en stundande kärnvapenattack blir ett faktum, något som skulle innebära att de skulle avfyra sina kärnvapenmissiler mot Ryssland.


©Buena Vista Pictures

Ubåtskaptenen kommendör Frank Ramsey (Gene Hackman) och hans manskap gör sig redo för det spända uppdraget. Med sig ut till havs får de örlogskaptenen Ron Hunter (Denzel Washington) som agerar sekond. De båda männen är olika varandra och ser oftast annorlunda på saker och ting. Det är trots allt kaptenen som för befälet men sekonden måste bekräfta order om avfyrning av kärnvapen.


©Buena Vista Pictures

Demonproducenterna Jerry Bruckheimer och Don Simpson producerar och Tony Scott regisserar. Ett par år tidigare samarbetade de framgångsrikt på Top Gun (1986). I detta fall är det en seriösare film om ett stundande kärnvapenkrig. Förutom de inledande minuterna utspelar sig hela filmen ombord på ubåten. Det blir inte någon kärlekshistoria eller liknande mitt i allt, istället en tät och tryckt krigshistoria.


©Buena Vista Pictures

Gamla klassikern The Caine Mutiny (1954) har ett liknande upplägg vad gäller konflikten som uppstår mellan befälen. Kommer även att tänka på The Bedford Incident (1965) som kan ha legat som grund för denna film. Samtidigt har historien tagit inspiration från en verklighetsbaserad incident som inträffade på en sovjetisk ubåt under Kubakrisen.


©Buena Vista Pictures

Det blir inte bara en maktkamp mellan Ramsey och Hunter utan framförallt en riktigt intensiv och tempostark historia ombord ubåten. Filmen blev välförtjänt Oscarsnominerad för bästa klippning (en av tre nomineringar, de övriga för bästa ljud och ljudeffekter). Klippningen är påtaglig eftersom det inte blir en lugn stund utan att kännas stressigt. Musiken av Hans Zimmer är också en bidragande orsak då den håller i taktpinnen. På sina håll har den kanske en tendens att bli lite hjälteaktig men inte till den grad att det skulle gå överstyr.


©Buena Vista Pictures

Gene Hackman och Denzel Washington är filmens stora stjärnor och det är alltid kul när två erkänt duktiga skådespelare ställs mot varandra som här. En sak som uppskattas är att det inte blir snack om rasfrågan vilket nästan garanterat hade varit fallet i en modern film. Istället handlar det om annat som de båda männen plockar fram för att försöka visa vem som har rätt och vem som bestämmer.


©Buena Vista Pictures

Överlag är det en film som håller en jämnstark nivå och som aldrig släpper greppet, precis som en bra ubåtsfilm ska göra. Från det att ubåten går under ytan låter den en inte hämta andan på ett bra tag, något som blir passande med tanke på att vi befinner oss i en ubåt utan en chans att komma undan. Utan tvekan en av de bättre ubåtsfilmerna som finns där ute.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.4

Impulse

Titel: Impulse / Impuls
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: Sondra Locke
I rollerna: Theresa Russell, Jeff Fahey, George Dzundza, Eli Danker

Handling: Lottie är en polis som jobbar inom sedlighetsroteln i LA och utger sig för att vara prostituerad, och gillar det. Hon träffar distriktsåklagaren Stan som behöver henne för att hitta ett vittne för att sätta dit en efterlyst kriminell.

Omdöme: Samma år som Clint Eastwood och Sondra Locke bröt upp, regisserade hon denna film. Det kom att bli hennes andra av sammanlagt fyra filmer, varav en TV-film, som regissör. Som skådespelerska stack hon aldrig ut som särskilt bra eller speciell, förutom i hennes Oscarsnominerade roll The Heart Is a Lonely Hunter (1968). På förhand var det lite tveksamt om denna film skulle kunna vara värd en titt, men då den visar sig hamna i neo noir-sfären väcks intresset.


©Warner Bros.

Lottie (Theresa Russell) är en duktig och hängiven polis inom sedlighetsroteln i Los Angeles. Hon är singel och lever för yrket som oftast går ut på att iklä sig rollen som prostituerad och locka till sig torskar. I samtal med en psykolog som ska utvärdera henne, delar hon med sig att hon inte bara gillar att jobba på gatan och känna makt över torskarna, hon har även fantasier om det hela.


©Warner Bros.

När en drogaffär i New York slutar med flera döda i en explosion, letar polisen efter kriminelle Peron (Shawn Elliott). Han eftersökts även att vittna mot en ökänd drogbaron. Nu när Peron ryktas ha tagit sig från New York till Los Angeles, vill distriktsåklagaren Stan (Jeff Fahey) komma åt Peron på något sätt. Stan tar kontakt med chefen för sedlighetsroteln, Morgan (George Dzundza) som ser till att Lottie får uppdraget.


©Warner Bros.

Detta är inte så tokigt. Gillar man poliser som jobbar undercover och neo noir-genren finns det gott om det här. Visst skulle man inte nämna denna som någon av de bättre filmerna man sett i genren, men den gör inte heller bort sig. Den har även lite känsla av hyllade 80-tals TV-serien "Miami Vice" och Lottie jobbar ju på vice, fast i Los Angeles.


©Warner Bros.

Theresa Russell, som man sett lite här och där, övertygar i rollen som Lottie. Hon spelar rollen självsäkert och tufft men är ändå sårbar och bräcklig på sina håll. Synd att hon inte har en bättre motspelare än Jeff Fahey i rollen som Stan. Han är något svag i rollen och det hade varit intressant att se en mer gedigen skådespelare matcha Theresa Russell. Bättre funkar birollsskådisen George Dzundza som två år senare var med i den desto mer kända neo noiren Basic Instinct (1992). Han passar bra som Lotties chef som idag skulle åka dit för sexuella trakasserier flera gånger om.


©Warner Bros.

Är det något som funkar mindre bra är det ett par scener där Lottie och Stan lär känna varandra privat utanför jobbet. Det blir något temposänkande och utdraget på sina håll vilket är lite synd. Förstår vad som var tanken men det hade funkat bättre utan dessa scener eller om de kortats ner. Sedan finns det något fall där det blir lite väl slumpartat vilket man kan ha invändningar mot. Men överlag får man vara nöjd då filmen som helhet funkar helt ok.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.7