onsdag 23 september 2026

You Can Count on Me



Titel: You Can Count on Me
Genre: Drama
Land: USA
År: 2000
Regi: Kenneth Lonergan
I rollerna: Laura Linney, Mark Ruffalo, Matthew Broderick, Rory Culkin, Jon Tenney, Amy Ryan, Gaby Hoffmann, Josh Lucas

Handling: En dag får hon ett brev från Terry, som berättar att han är på väg hem. Men vad Sammy hoppades skulle bli ett kärt och varmt återseende förvandlas snabbt till djup besvikelse när det går upp för henne vad syftet med den aningen destruktive Terrys hemkomst verkligen är. Samtidigt tar den tidigare kyliga relationen till hennes nye chef en oväntad vändning, vilket ytterligare ställer problemen på sin spets...

Omdöme: Efter en bilolycka med dödlig utgång lämnas två unga syskon med en saknad och ett tomrum som kommer att följa med dem in i vuxenlivet. Sammy (Laura Linney) bor kvar i den lilla staden där hon växte upp. Hon arbetar på en bank och hennes 8-årige son Rudy (Rory Culkin) är hennes ögonsten. Som ensamstående förälder har hon fullt upp med att få vardagen att gå ihop, samtidigt som hon försöker göra karriär. Det har gått bra fram till dess att Brian (Matthew Broderick) börjar som den nye chefen på den lokala banken där Sammy jobbar.


© Paramount Classics / Criterion

En dag får Sammy brev från sin bror Terry (Mark Ruffalo) som ska komma på besök efter att hon inte hört från honom på ett tag. Vad som till en början blir ett kärt återseende visar sig handla om pengar, något som gör Sammy ledsen och besviken. Men syskonen får ändå en chans att återbekanta sig med varandra och framförallt blir det en möjlighet för morbror Terry att spendera lite tid med Rudy. Frågan är dock om han har ett bra inflytande på pojken som saknar en fadersgestalt i sitt liv.


© Paramount Classics / Criterion

Kenneth Lonergan gjorde sin regidebut med filmen och fick relativt fria händer tack vare Martin Scorsese, som var filmens exekutiva producent och hans vän. Lonergan var också vän med Matthew Broderick, vilket i princip var det som gav filmbolaget grönt ljus till projektet eftersom han tackade ja till att spela i filmen. Laura Linney, i sin första Oscarsnominerade roll, och en då relativt okänd Mark Ruffalo rollsattes sedan i de två huvudrollerna. Båda är riktigt bra och uppvisar nyanserade prestationer som får en att känna och bry sig om karaktärerna.


© Paramount Classics / Criterion

Det är en film om syskonkärlek, vilket både leder till skratt och gråt. De känns till stor del mer som tvillingar än bara syskon. Bandet mellan dem är starkare på grund av tragedin från barndomen - ett trauma som aldrig kommer att försvinna, men de har varandra att luta sig mot när det känns som allra tuffast.


© Paramount Classics / Criterion

Sammy har lyckats skapa sig ett liv, men har aldrig förmått sig att lämna det lilla samhället och ge sig ut i världen. Terry är raka motsatsen eftersom han har svårt för att vara bunden till en plats och har istället ränt runt stora delar av landet. Han har dock inte hittat sitt kall här i livet, aldrig slagit sig ner någonstans och har ända sedan tonåren haft en tendens att hamna i trubbel.


© Paramount Classics / Criterion

Syskonen mår kanske som bäst när de är nära och har varandra, samtidigt som de är så olika att de lätt går varandra på nerverna. De ser ofta inte på saker på samma sätt, vilket bland annat handlar om hur Rudy ska uppfostras. Sammy vill skydda honom från omvärlden medan Terry tycker att han är redo att möta verkligheten.


© Paramount Classics / Criterion

Det som driver Sammy i hennes relationer är intressant nog att hon tycker synd om folk, inte minst män. Även om det kan ses som att hon känner empati, blir det ett slags självdestruktivt beteende eftersom hon bara skapar problem och får ångest över situationerna hon hamnar i. Hon vill vara en bra förebild för sin son och läxar ofta upp Terry, men om hon ser sig själv i spegeln förstår hon innerst inne att hennes eget beteende inte är så mycket bättre.


© Paramount Classics / Criterion

Filmen är ett finstämt syskondrama som kanske inte är en mysfest med tanke på en del tunga teman, men samtidigt finns det en värme i syskonkärleken som hela tiden finns där. Det gör att det aldrig blir för mörkt och humorn finns nära till hands. På många sätt påminner filmen om ett franskt drama. På ett liknande sätt följer man två något förlorade själar vars kärlek för varandra fyller en med hopp om att det ska ordna sig.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar