Say Anything...

Titel: Say Anything... / Snacka går ju...
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1989
Regi: Cameron Crowe
I rollerna: John Cusack, Ione Skye, John Mahoney, Lili Taylor, Joan Cusack, Philip Baker Hall, Lois Chiles, Jeremy Piven, Bebe Neuwirth, Eric Stolz

Handling: 19-årige Lloyd vill inget hellre än att bli tillsammans med den vackra och intelligenta Diane. Lloyd gör allt för att försöka vinna hennes hjärta. Diane får ett stipendium att studera vidare i England och ställs därmed inför ett svårt val.

Omdöme: Lloyd Dobler (John Cusack), som bor med sin storasyster Constance (Joan Cusack) och hennes unge son, är kär i Diane Court (Ione Skye), skolans smartaste tjej. Efter att de båda tagit studenten är det dags att gå vidare, och Lloyd tar äntligen chansen att bjuda ut Diane.


© 20th Century Fox

Diane, som bor med sin far Jim (John Mahoney), har fått ett prestigefullt stipendium och ska studera vidare i England. Lloyd, som älskar kickboxning, har inga större planer för framtiden - förutom att spendera så mycket tid som möjligt med Diane innan hon flyger till England.


© 20th Century Fox

Ingen kan förstå hur en kille som Lloyd kan ha en chans med en tjej som Diane. Hon kan ju få någon bättre, tänker de. Men Lloyd får henne att skratta och känna sig bekväm med honom. Det är bara hans bästa vänner, tjejkompisarna Corey (Lili Taylor) och D.C. (Amy Brooks), som redan vet vilken bra kille han är och vilken potential han har - något som Diane själv snart upptäcker.


© 20th Century Fox

Cameron Crowe gjorde sin regidebut med denna ungdomsfilm som inte bara är en film i mängden. Många ungdomsfilmer från 80-talet var mer renodlade komedier, men vissa hade gott om hjärta och kunde även vara seriösa. Denna tillhör den senare kategorin då den känns jordnära och inte handlar om ett gäng festande ungdomar som bara ska ha kul hela tiden. Den vågar tona ner humorn och istället lyfta fram romantiken. På många sätt påminner tonen om Some Kind of Wonderful (1987) - en annan finstämd ungdomsfilm där romantiken får ta större plats än humorn.


© 20th Century Fox

Lloyd kommer från en militärfamilj, vilket har gett honom disciplin, men samtidigt känns han inte alltför strikt eller inrutad. Han gör saker lite annorlunda, något hans tjejkompisar uppskattar och som Diane kommer att falla för. Hon har i sin tur en väldigt nära och öppen relation till sin far, något som gör att de berättar allt för varandra. På så vis har hon inte skuldkänslor och behöver inte dölja något för honom. Men vad händer när hon börjar falla för Lloyd, en kille som hennes pappa inte tycker är rätt för henne?


© 20th Century Fox

En av filmens största styrkor är att den får en att känna. Den försöker inte vara sockersöt eller skapa de perfekta romantiska ögonblicken, utan låter relationen utvecklas naturligt och trovärdigt. Samtidigt försvåras relationen av Dianes stundande studier utomlands och en situation som uppstår kring hennes far. Värdet i filmen ligger helt klart i att man bryr sig om både Diane och Lloyd, och att de genuint verkar bry sig om varandra. Det hjälper även att John Cusack och Ione Skye har fin kemi tillsammans.


© 20th Century Fox

Om det är en sak som filmen saknar för att nå en ännu högre nivå så är det de där magiska scenerna. Det betyder inte att filmen inte lyckas skapa god stämning eller bjuda på bra scener, för det finns det gott om. Men det känns som en film som förlitar sig på ett bra manus och att låta en känna med karaktärerna, istället för att försöka övertyga en med ytligheter. Det är helt enkelt en finstämd romantisk ungdomsfilm som mer är ett romantiskt drama än en komedi, även om humorn absolut har en plats i filmen.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.3

Kicking and Screaming

Titel: Kicking and Screaming
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1995
Regi: Noah Baumbach
I rollerna: Josh Hamilton, Olivia d'Abo, Chris Eigeman, Eric Stoltz, Carlos Jacott, Jason Wiles, Parker Posey, Cara Buono, Elliott Gould

Handling: Efter att de tagit examen från universitetet bestämmer sig Grovers flickvän Jane för att flytta till Prag och studera där. Grover avböjer erbjudandet att följa med och flyttar in med en samling vilsna vänner som inte riktigt vet vart de ska ta vägen efter sina studier. Ingen vill ta några stora beslut som radikalt kan ändra deras liv, men samtidigt vill ingen heller sluta som Chet, den professionella studenten som jobbar som bartender och är inne på sitt tionde år vid universitetet.

Omdöme: De fyra vännerna Grover (Josh Hamilton), Max (Chris Eigeman), Otis (Carlos Jacott) och Skippy (Jason Wiles) har precis tagit examen från college. Under den årliga studentfesten går diskussionerna varma om vad som väntar härnäst, och ingen av dem verkar riktigt veta vad framtiden har att erbjuda. Samtidigt berättar Grovers flickvän att hon tänker studera vidare i Prag, vilket kommer som en överraskning för honom.


© Lionsgate

Grover bestämmer sig för att bo kvar med sina vänner, som ägnar sig åt ändlösa diskussioner och en återkommande frågesportslek. Månaderna går, och efter att Grovers flickvän har rest till Europa börjar han oroa sig för att hon ska träffa någon där. Samtidigt har Otis ångest inför att fortsätta sina studier i en annan stad, medan Max är gruppens cyniker. Skippy å sin sida hjälper sin flickvän Miami (Parker Posey) inför hennes studier, samtidigt som han själv bestämmer sig för att stanna kvar på samma college och fortsätta studera.


© Lionsgate

Ingen av de fyra vet vad som väntar dem, men de är alla överens om att de inte vill bli som Chet (Eric Stoltz) - den evige studenten som har hängt kvar på college i tio år samtidigt som han arbetar som bartender på baren där studenterna brukar hänga. Han är nöjd med sitt liv och tar det mesta med ro. Frågan blir om de fyra vännerna kan finna samma slags lugn och gå vidare med sina liv.


© Lionsgate

Noah Baumbach var endast 25 år när han gjorde sin regidebut med denna film. Det är lätt att tänka sig att han hämtade inspiration från egna erfarenheter och funderingar kring tiden efter college. Runt den här perioden slog TV-serien "Friends" igenom, där en grupp vänner på ett lite liknande sätt umgås och pratar strunt. På sätt och vis kan man säga att filmen egentligen inte handlar om något - ungefär som TV-serien "Seinfeld". Skillnaden är dock att den serien hade en röd tråd och fick ihop storyn på ett smart sätt, något som till viss del saknas här.


© Lionsgate

En film som påminner en del om denna i stil och humor är Barcelona (1994) av Whit Stillman. En anledning till det är skådespelaren Chris Eigeman, som är med i båda och spelar en karaktär med ett sätt och en personlighet som ofta kan reta upp människor runt honom. Det är också pratiga filmer som kretsar kring interaktionen mellan karaktärerna snarare än att alltid leda någonvart - även om nämnda film överlag lyckas bättre med det än vad denna gör.


© Lionsgate

Filmen känns till stor del fragmenterad i sin berättarstil. Det gör att även om vissa scener och samtalsämnen är bra och ibland lite djupare, så blir helheten något ytlig. Det är en komedi i grunden, men det finns ett allvar under ytan som gör att det sällan blir direkt roligt. Istället får vi under ett par månaders tid följa vännernas farhågor kring livet efter college, hur de inte riktigt är redo att släppa taget och har fastnat i ett slags mellanläge. Det speglar en verklighet för många som både är komisk och lite obehaglig vad gäller osäkerheten inför framtiden.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6

The Wild Life

Titel: The Wild Life / Det vilda livet efter plugget
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1984
Regi: Art Linson
I rollerna: Chris Penn, Eric Stoltz, Lea Thompson, Jenny Wright, Ilan Mitchell-Smith, Rick Moranis, Hart Bochner, Sherilyn Fenn, Randy Quaid

Handling: Kretsar kring ett gäng tonåringar på gränsen till vuxenlivet som upptäcker att det inte alltid är så lätt att just växa upp.

Omdöme: Det är en vecka kvar tills skolan börjar igen efter sommarlovet. Tom Drake (Chris Penn) är en duktig brottare som fortfarande går på high school eftersom han helst bara vill festa och ha kul. Han jobbar extra på bowlinghallen tillsammans med sin vän Bill Conrad (Eric Stoltz). Bill har gått ut high school och är i färd med att flytta hemifrån till sin första lägenhet.


© Universal Pictures

Bills ex-flickvän Anita (Lea Thompson) jobbar extra på ett donutställe och har ihop det med polisen Tony (Hart Bochner). Hon försöker gå på dejt med honom men han gillar mest att svänga förbi när det passar honom under kvällspasset. Tom är ihop med Eileen (Jenny Wright) som jobbar extra i en klädbutik med den något pinsamme föreståndaren Harry (Rick Moranis). Och så har vi Bills lillebror Jim (Ilan Mitchell-Smith) som älskar allt som har att göra med Vietnamkriget och är vän med Vietnamveteranen Charlie (Randy Quaid).


© Universal Pictures

Utan att veta om det när filmen togs an visar den sig vara gjord av gänget som låg bakom Fast Times at Ridgemont High (1982). Cameron Crowe skrev manuset i båda fallen och Art Linson, som producerade den, har producerat och regisserat här. Han var från början inte tänkt att regissera men hoppade in för att projektet skulle kunna genomföras. Och även om det inte är en direkt uppföljare till nämnda film kan man se vissa likheter.


© Universal Pictures

En blonderad Chris Penn följer i sin bror Sean Penns fotspår och spelar en festgalen kille. Tycker dock att Eric Stoltz är den mer kompetente skådespelaren och hans karaktär blir intressantare att följa. En annan jag har ett gott öga till är Hart Bochner som här spelar mustaschprydde polisen Tony. Ett par år senare spelade han oförglömligt rollen som Ellis i Die Hard (1988).


© Universal Pictures

Musiken står kul nog Eddie Van Halen för vilket ger filmen ett rockigt sound som funkar bra. Man märker förvisso att det inte är en erfaren kompositör som ligger bakom musiken, men det gör inte så mycket då den funkar bra. Soundtracket har en del 80-tals låtar men även flera 60- och 70-tals låtar som Jim lyssnar på i sin besatthet med Vietnamkriget.


© Universal Pictures

Tycker filmen puttrar på och ger en dos av toppen av 80-talet. Det är småtrevligt utan att bli strålande. Känns definitivt som rätt regissör hade kunnat få ut mer av filmen. Detta då det nu känns lite spretigt då scenerna inte alltid har ett bra flyt när man hoppar mellan karaktärerna. Filmen tappar också sista kvarten då den har lite svårt att avsluta historien vilket leder till en brakfest som inte direkt får till det. Svag trea till trea, men absolut inte en bortkastad titt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.0