Malice

Titel: Malice / Skenet bedrar
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Harold Becker
I rollerna: Alec Baldwin, Nicole Kidman, Bill Pullman, Bebe Neuwirth, Peter Gallagher, George C. Scott, Anne Bancroft, Josef Sommer, Tobin Bell, Gwyneth Paltrow

Handling: För att finansiera renoveringen av sitt nya hus hyr Andy och Tracy ut övervåningen till den polerade kirurgen Dr. Jed Hill, som nyligen flyttat till stan. Plötsligt är de tre invecklade i intriger, svek och lögner där inget - eller ingen - är vad det verkar vara.

Omdöme: En ung kvinna, som är student på ett college för kvinnor i en liten stad utanför Boston, blir brutalt överfallen i sitt hem. Dr. Jed Hill (Alec Baldwin) är kirurgen som leder operationen och räddar hennes liv. Jed är en briljant kirurg som precis flyttat till småstaden och börjat på det lokala sjukhuset. Han visar sig känna den biträdande dekanen på kvinnocolleget - Andy Safian (Bill Pullman) - sedan skoltiden. Andy och hans fru Tracy (Nicole Kidman) är mitt uppe i renoveringen av sitt nya hus, och i behov av extra pengar bestämmer de sig för att hyra ut övervåningen till Jed.


© Columbia Pictures

Överfallet visar sig vara det tredje som drabbat kvinnliga studenter från universitetet på kort tid. En seriemördare härjar i området och gärningsmannen känner uppenbarligen till studenternas scheman eftersom han alltid väntar på dem när de kommer hem. Polisdetektiven Dana Harris (Bebe Neuwirth) utreder överfallen och samarbetar med Andy, som börjar bli hennes huvudmisstänkt...


© Columbia Pictures

Denna thriller är skriven av Aaron Sorkin och Scott Frank och manuset visar sig vara både en styrka och en svaghet. Det är ganska oförutsägbart och leder in en på villospår som blir roliga att följa. Filmen verkar nämligen handla om en sak bara för att vända på steken ungefär halvvägs in och leda i en annan riktning. Det gör filmen relativt trevlig att följa eftersom allt inte är som det verkar och ingen är vad de utger sig för att vara.


© Columbia Pictures

Det är en sak att vara oförutsägbar, men frågan är om filmen får ihop allt på ett logiskt sätt. Det är lite mer tveksamt. Kanske är det logiskt om man inte överanalyserar alltför mycket, däremot blir det lite långsökt att de inblandade inte bara skulle komma på en sådan plan utan också genomföra den. Men visst handlar det om stora summor pengar och en psykisk störning kan få vissa människor att göra vad som helst.


© Columbia Pictures

En styrka med manuset är att filmen lyckas få med flera karaktärer och skådespelare i birollerna. Även om det mesta kretsar kring trion Alec Baldwin, Nicole Kidman och Bill Pullman, fyller birollerna en viktig funktion. Dessutom ses flera kända namn i stora och små roller, däribland de tidigare Oscarsvinnarna George C. Scott och Anne Bancroft eller varför inte Tobin Bell och Gwyneth Paltrow innan de blev hushållsnamn.


© Columbia Pictures

Filmen är värd att se och har en del att erbjuda, inte minst skådespelarna och den oförutsägbara historien. Att det skulle vara en direkt minnesvärd thriller vore dock att ta i, men den fyller sin funktion och ibland är en 90-talsthriller av det här slaget inte helt fel. Trots att filmen setts tidigare har den ett manus som håller en på tårna och bjuder på tillräckligt för att underhålla för stunden. Filmen håller medvetet tittaren osäker på vilka karaktärer som faktiskt är goda och vilka som är onda.

4- Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

Say Anything...

Titel: Say Anything... / Snacka går ju...
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1989
Regi: Cameron Crowe
I rollerna: John Cusack, Ione Skye, John Mahoney, Lili Taylor, Joan Cusack, Philip Baker Hall, Lois Chiles, Jeremy Piven, Bebe Neuwirth, Eric Stolz

Handling: 19-årige Lloyd vill inget hellre än att bli tillsammans med den vackra och intelligenta Diane. Lloyd gör allt för att försöka vinna hennes hjärta. Diane får ett stipendium att studera vidare i England och ställs därmed inför ett svårt val.

Omdöme: Lloyd Dobler (John Cusack), som bor med sin storasyster Constance (Joan Cusack) och hennes unge son, är kär i Diane Court (Ione Skye), skolans smartaste tjej. Efter att de båda tagit studenten är det dags att gå vidare, och Lloyd tar äntligen chansen att bjuda ut Diane.


© 20th Century Fox

Diane, som bor med sin far Jim (John Mahoney), har fått ett prestigefullt stipendium och ska studera vidare i England. Lloyd, som älskar kickboxning, har inga större planer för framtiden - förutom att spendera så mycket tid som möjligt med Diane innan hon flyger till England.


© 20th Century Fox

Ingen kan förstå hur en kille som Lloyd kan ha en chans med en tjej som Diane. Hon kan ju få någon bättre, tänker de. Men Lloyd får henne att skratta och känna sig bekväm med honom. Det är bara hans bästa vänner, tjejkompisarna Corey (Lili Taylor) och D.C. (Amy Brooks), som redan vet vilken bra kille han är och vilken potential han har - något som Diane själv snart upptäcker.


© 20th Century Fox

Cameron Crowe gjorde sin regidebut med denna ungdomsfilm som inte bara är en film i mängden. Många ungdomsfilmer från 80-talet var mer renodlade komedier, men vissa hade gott om hjärta och kunde även vara seriösa. Denna tillhör den senare kategorin då den känns jordnära och inte handlar om ett gäng festande ungdomar som bara ska ha kul hela tiden. Den vågar tona ner humorn och istället lyfta fram romantiken. På många sätt påminner tonen om Some Kind of Wonderful (1987) - en annan finstämd ungdomsfilm där romantiken får ta större plats än humorn.


© 20th Century Fox

Lloyd kommer från en militärfamilj, vilket har gett honom disciplin, men samtidigt känns han inte alltför strikt eller inrutad. Han gör saker lite annorlunda, något hans tjejkompisar uppskattar och som Diane kommer att falla för. Hon har i sin tur en väldigt nära och öppen relation till sin far, något som gör att de berättar allt för varandra. På så vis har hon inte skuldkänslor och behöver inte dölja något för honom. Men vad händer när hon börjar falla för Lloyd, en kille som hennes pappa inte tycker är rätt för henne?


© 20th Century Fox

En av filmens största styrkor är att den får en att känna. Den försöker inte vara sockersöt eller skapa de perfekta romantiska ögonblicken, utan låter relationen utvecklas naturligt och trovärdigt. Samtidigt försvåras relationen av Dianes stundande studier utomlands och en situation som uppstår kring hennes far. Värdet i filmen ligger helt klart i att man bryr sig om både Diane och Lloyd, och att de genuint verkar bry sig om varandra. Det hjälper även att John Cusack och Ione Skye har fin kemi tillsammans.


© 20th Century Fox

Om det är en sak som filmen saknar för att nå en ännu högre nivå så är det de där magiska scenerna. Det betyder inte att filmen inte lyckas skapa god stämning eller bjuda på bra scener, för det finns det gott om. Men det känns som en film som förlitar sig på ett bra manus och att låta en känna med karaktärerna, istället för att försöka övertyga en med ytligheter. Det är helt enkelt en finstämd romantisk ungdomsfilm som mer är ett romantiskt drama än en komedi, även om humorn absolut har en plats i filmen.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.3

Green Card

Titel: Green Card / Gifta på låtsas
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: Australien/Frankrike/USA
År: 1990
Regi: Peter Weir
I rollerna: Andie MacDowell, Gérard Depardieu, Bebe Neuwirth, Robert Prosky

Handling: Kompositören Georges gifter sig med amerikanskan Brontë för att få uppehållstillstånd i USA. När immigrationsmyndigheterna blir misstänksamma, måste Brontë söka upp Georges för att de tillsammans måste övertyga myndigheten om att deras äktenskap inte ingåtts av andra orsaker än ren kärlek.

Omdöme: Amerikanskan Brontë (Andie MacDowell) och fransmannen Georges (Gérard Depardieu) ingår ett skenäktenskap utan att känna varandra. Georges, som är en kompositör utan arbete, kan på så vis på ett green card och få uppehållstillstånd i USA. Brontë gör det inte för pengarnas eller vänlighetens skull. Nej, hon har siktet inställt på en pampig lägenhet på Manhattan med ett imponerande växthus som behöver omsorg nu när den förre hyresgästen dött. Brontë har en passion för växter och med hjälp av giftermålet får hon lägenheten.


©Buena Vista Pictures

Efter att skenäktenskapet ägt rum går de skilda vägar och har inga planer på att träffas igen. Men immigrationsmyndigheterna blir misstänksamma när de gör en rutinkontroll. Paret måste nu bo med varandra och spendera tid som ett gift par för att lära känna varandra inför intervjuerna. De finner att de är varandras raka motsatser men någonstans uppstår en attraktion till varandra. Kruxet är att Brontë redan är i ett förhållande med en trädgårdsmästare.


©Buena Vista Pictures

En ordinär rom-com men inte så mycket mer? Nej, det är inte vad man får. För det var lite vad som förväntades när filmen, som hade setts tidigare, togs an. Man ska dock inte underskatta en erkänt duktig regissör i Peter Weir som även producerat och skrivit manuset till filmen. Ett manus som för övrigt Oscarsnominerades och filmen vann en Golden Globe för bästa komedi. En Peter Weir som inte hade gjort filmer i genren vilket ibland kan vara en nackdel men här var det nog en fördel då filmen inte bara blir en renodlad rom-com i mängden.


©Buena Vista Pictures

Andie MacDowell och Gérard Depardieu är lite som skönheten och odjuret. Men det är inte som så att Georges är helt osofistikerad eller odräglig. Brontë må inte falla pladask för honom med en gång då de är så pass olika varandra, men hon ser ändå något i honom redan från början vilket bara växer. Han å sin sida visar inte sina känslor för henne med en gång men innerst inne hoppas han på att hon ska bli hans en dag.


©Buena Vista Pictures

Kan inte låta bli att skratta när jag ser Gérard Depardieu med sitt hår och stil då han får mig att tänka på Peter Sellers när han klär ut sig till fiskare med peruk och stor näsa i Revenge of the Pink Panther (1978). Men han är bara sig själv som Georges. En roll som Peter Weir för övrigt skrev specifikt med Depardieu i åtanke. När han inte var tillgänglig fick produktionen vänta ett år. Under tiden gjorde Weir istället Dead Poets Society (1989).


©Buena Vista Pictures

Det är en film som inte bara lever på sina två huvudrollsinnehavares prestationer, även om de båda är duktiga. Finns ett par bra biroller som gör att det blir trevligt och inte minst roligt även vid sidan av MacDowell och Depardieu. Tänker på Brontës bästa väninna Lauren spelad av Bebe Neuwirth, gamla tanten Mrs. Bird spelad av Jessie Keosian samt dörrmannen Oscar spelad av Danny Dennis. De tillför alla gott om humor i scenerna de är med i.


©Buena Vista Pictures

Finner detta vara en trevlig film som lever på mer än att försöka vara rolig. För den har mer som talar för den än det. Tycker det också framkommer av den finstämda musiken av Hans Zimmer där den stundtals påminner en del om Éric Serras musik i ett par av Luc Bessons filmer under 80- och 90-talet. En film som nosar på ett högre betyg snarare än tvärtom. Stark trea till svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.3