Red Heat

Titel: Red Heat
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: Walter Hill
I rollerna: Arnold Schwarzenegger, Jim Belushi, Ed O'Ross, Laurence Fishburne, Peter Boyle, Gina Gershon, Pruitt Taylor Vince, Brion James

Handling: Den sovjetiske narkotikapolisen Ivan Danko skickas till USA hack i häl på en känd knarkhandlare. Där får han hjälp av den snacksalige och kaxige Chicago-polisen Art Ridzik.

Omdöme: Efter att narkotikasmugglaren Viktor Rosta (Ed O'Ross) dödat en polis i Moskva och sedermera lyckats fly till USA, skickas den sovjetiske polisen Ivan Danko (Arnold Schwarzenegger) efter honom. Danko tar sig till Chicago för att föra tillbaka Rosta. För båda männen är det personligt - Rosta dödade Dankos partner medan Danko dödade Rostas bror.


© Tri-Star Pictures / StudioCanal

Viktor Rosta visar sig samarbeta med en amerikansk kriminell liga som ska hjälpa honom med drogsmugglingen. Ligan är också tungt beväpnad och befinner sig på hemmaplan. Danko tar motvilligt hjälp av den kaxige Chicago-polisen Art Ridzik (Jim Belushi), som tvingas följa sin chef Lou Donnellys (Peter Boyle) order.


© Tri-Star Pictures / StudioCanal

Walter Hill var intresserad av att jobba med Arnold Schwarzenegger och intresset var ömsesidigt, inte minst tack vare 48 Hrs. (1982). Även detta är en buddy-cop-film och Schwarzenegger paras ihop med Jim Belushi, vilket får sägas vara ett något omaka par. De får det dock att fungera, mycket tack vare att Ivan Danko är en stel och strikt öststatspolis medan Art Ridzik är hans raka motsats.


© Tri-Star Pictures / StudioCanal

Efter inledningen som utspelar sig i Moskva kan trevligheterna komma igång på allvar när handlingen förflyttas till Chicago. Det blir inte riktigt den kulturkrock det hade kunnat bli, men likväl har man klart trevligt när Schwarzenegger och Belushi blir varma i kläderna. De gnabbas som ett gammalt par och en del ordväxlingar är faktiskt riktigt roliga. Det är inte en utpräglad actionkomedi utan snarare en buddy-cop-film som definitivt innehåller en del komiska inslag.


© Tri-Star Pictures / StudioCanal

Man väljer inte att se en sån här film för att se en klassiker utan snarare för att bli underhållen, och det blir man. Det intressanta med Arnold Schwarzenegger i rollen som Ivan Danko är att han får spela rollen mer återhållsamt än vad man ofta ser honom göra. Hans lite torra stil passar bra som kontrast till Jim Belushis Art Ridzik, som drivs till vansinne av Danko och bidrar till den typiska buddy-cop-humorn man vill se. Bitvis får man också ganska högoktanig action, inte minst med den avslutande biljakten med två bussar, vilket inte hör till vanligheterna. Allt som allt bjuds man på god underhållning, precis vad man önskar sig av den här sortens film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.2

City of Hope

Titel: City of Hope
Genre: Drama
Land: USA
År: 1991
Regi: John Sayles
I rollerna: Vincent Spano, Joe Morton, Tony Lo Bianco, Angela Bassett, John Sayles, Gina Gershon, Chris Cooper, David Strathairn, Lawrence Tierney

Handling: Många öden från samhällets olika sociala skikt vävs samman i Hudson City, New Jersey. Nick försöker ta sig ur det korrupta systemet. Han slutar sitt jobb men flyr undan ledan med sprit, knark och småbrott. Samtidigt strävar den svarte politikern Wynn att till vilket pris som helst värva röster och ta över makten.

Omdöme: En ambitiös film av John Sayles som regisserat, skrivit och klippt filmen som följer en rad människor vars historier och liv korsar varandra. Vi följer politiker, poliser, byggherrar och helt vanliga människor från olika bakgrunder och samhällsklasser.


©MGM

En av människorna vi följer är Nick Rinaldi (Vincent Spano) som känner sig vilsen här i världen. Hans far, Joe (Tony Lo Bianco), är en byggherre och har det gott ställt. Nick jobbar hos honom, men känner sig uttråkad och vill vara mer självständig vilket leder till att han säger upp sig.


©MGM

Medan Nick blir inblandad i ett brott, träffar han Angela (Barbara Williams) som han känner är den rätta. Samtidigt får pappa Joe problem med påtryckningar från politiker som pressar honom då de vill göra om fastigheter i slummen till en shoppinggalleria. Kommunpolitikern Wynn (Joe Morton) kämpar för de svarta i samhället och måste medla mellan sina egna och politikerna som styr staden.


©MGM

En hel del på gång och många karaktärer som kommer och går redan under de första 15-20 minuterna. Det känns som filmen till en början är mer angelägen att få med alla karaktärer än att berätta sin historia. Det blir att hoppa från karaktär till karaktär. Man får helt enkelt se inledningen som en introduktionsfas innan man kan gå vidare och berätta historien.


©MGM

Tjugo minuter in börjar en handling träda fram som visar sig sammanflätas med de olika karaktärerna. Lite av en Grand Canyon (1991) eller Short Cuts (1993) typ av film. Det känns också som en typ av historia som skulle göra sig bra som TV-serie eller åtminstone miniserie med tanke på att man har så pass många karaktärer och saker på gång.


©MGM

Efter inledningen får filmen till det ganska bra och intrigerna tätnar allt eftersom, precis som det ska vara. Tycker väl att det saknas en del för att få en att känna ordentligt och bry sig om karaktärerna och hur det ska gå. Det är inte så gripande eller mysigt som önskat och en del kan förklaras med miljöerna som är ganska intetsägande. Med detta sagt har fotot av flerfaldigt Oscarsnominerade och vinnande Robert Richardson ett slags varmt skimmer, många gånger med starkt ljus som nästan ger ett smått drömlikt foto på sina håll.


©MGM

En film som inte har de största stjärnorna och stora namnen vilket nog kan ha varit en bidragande orsak till varför den kan ha fallit lite mellan stolarna. Det är trots allt en John Sayles-film och han har sin skara fans som nog uppskattar filmen. Den har också rakt igenom stabila prestationer och även ett par relativt tidiga roller av bl.a. Angela Bassett, Gina Gershon, Chris Cooper och David Strathairn i framstående biroller.

3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2

Thanksgiving

Titel: Thanksgiving
Genre: Skräck/Mysterium/Thriller
Land: USA/Kanada/Australien
År: 2023
Regi: Eli Roth
I rollerna: Nell Verlaque, Patrick Dempsey, Gabriel Davenport, Gina Gershon

Handling: Efter att ett Black Friday-upplopp slutar i tragedi, terroriserar en mystisk Thanksgiving-inspirerad mördare Plymouth, Massachusetts - födelseplatsen för den ökända helgdagen.

Omdöme: Idén till denna slasher kom från en av de fake-trailers som fanns mellan filmerna i Grindhouse (2007) av Quentin Tarantino och Robert Rodriguez. Eli Roth står för regin och det hela utspelar sig under Thanksgiving i modern tid. Den har därför inte mycket gemensamt med fake-trailern mer än att ett par av tillvägagångssätten vid mordscenerna lär vara liknande.


©Spyglass Media Group/TriStar Pictures

Handlingen utspelar sig i Plymouth utanför Boston i Massachusetts. Ett par ungdomar blir vittnen till ett vansinnigt upplopp när en Black Friday-rea drar igång i förväg på en elektronikbutik under Thanksgiving-kvällen. Vännerna ser det med egna ögon och en av dem filmar det hela med sin mobil där flera personer mister livet, inklusive mamman till en av dem.


©Spyglass Media Group/TriStar Pictures

Ett år senare och det är dags att fira Thanksgiving igen. Ungdomarna fortsätter vara vänner även om en av dem, ex-pojkvännen till Jessica (Nell Verlaque) hållit sig borta ända fram till nu. När ungdomsgänget börjar få kryptiska meddelanden via sociala medier, verkar det som att en mördare riktat in sig på dem och ett par andra som var i butiken den ödesdigra kvällen. Tillsammans med stadens sheriff Eric Newlon (Patrick Dempsey) försöker de spåra den maskerade mördaren som bär John Carver-mask.


©Spyglass Media Group/TriStar Pictures

En film som går lite i Scream (1996)-spåret med ungdomarna, sheriffen och den maskerade mördaren som gäckar staden under en högtid. Givetvis svårt att komma med något nytt och originellt, även om Le calendrier / The Advent Calendar (2021) lyckades vara lite annorlunda. I det här fallet är det dock en amerikansk slasher och då följer det till stor del mallen. Lite tråkigt kan man tycka även om det också är ok med något välbekant.


©Spyglass Media Group/TriStar Pictures

Något som slår en under filmens gång är varför det ska vara så svårt att komma med något som sticker ut och blir minnesvärt. För även om filmen slänger in mycket svordomar, en del brutala och blodiga dödsfall och även lite humor så är det inget direkt nytt. Det behöver förvisso inte vara något nytt, men det ska gärna vara något som sätter sig och höjer sig över mängden. Även om filmen funkar ok under sisådär en timme, tappar den under sista halvtimmen och blir lite för generisk i genren.


©Spyglass Media Group/TriStar Pictures

Det hjälper inte heller att man inte har några karaktärer att sympatisera med vilket gör att man helst av allt skulle vilja bli överraskad och se mördaren rensa upp helt och hållet. Givetvis är det mycket begärt och så långt går man inte, men det hade definitivt varit ett sätt att väcka uppmärksamhet och ge något lite annorlunda att ta med sig. Nu blir det ungefär som väntat utan någon direkt finess eller lekfullhet som hade varit välkommen.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.8