Angels in the Outfield

Titel: Angels in the Outfield / Angels / Angels - Änglar finns!
Genre: Komedi/Drama/Fantasy/Sport
Land: USA
År: 1994
Regi: William Dear
I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Danny Glover, Christopher Lloyd, Tony Danza, Brenda Fricker, Ben Johnson, Adrien Brody, Matthew McConaughey, Dermot Mulroney

Handling: En pojke, vars mamma är död och hans pappa är för oansvarig för att ta hand om honom, bor hos en fosterfamilj. Han tror att om hans favoritlag i baseboll börjar vinna, så ska allting ordna sig.

Omdöme: Vi träffar pojken Roger (Joseph Gordon-Levitt) som bor hos fostermamman Maggie (Brenda Fricker) eftersom hans mor har dött och hans oansvarige far (Dermot Mulroney) inte kan ta hand om honom. Roger undrar om de kommer bli en familj igen och fadern svarar att chansen finns om baseball-laget California Angels, som är ett bottenlag, lyckas vinna serien.


© Buena Vista Pictures

Roger bestämmer sig för att be att California Angels börjar vinna så att han kan få vara en del av en familj igen. Laget, som leds av managern George Knox (Danny Glover), har det kämpigt och ligger i botten efter halva säsongen. Knox är frustrerad och börjar tappa tron på spelarna som han helst av allt vill bli av med. Men något sker när Roger säger sig se änglar ute på planen...


© Buena Vista Pictures

Lite kul att se en så pass ung Joseph Gordon-Levitt och han funkar helt ok tillsammans med sin bästis J.P. (Milton Davis Jr) som förvisso är en svagare skådis men ändå rolig. Danny Glover har alltid uppskattats och här får han både spela bitter och upprörd samtidigt som han uppvisar tendenser att vara en mysfarbror längre in när han blir vän med Roger och J.P. Adrien Brody och Matthew McConaughey ses dessutom som två av baseballspelarna i laget innan de blev stjärnor och Oscarsvinnare.


© Buena Vista Pictures

Det är en Disney-film som är en remake på Angels in the Outfield (1951). Det är inte en barnfilm utan snarare en film för hela familjen. En feel good-film som uppvisar en del hjärta, humor och även hjärta. Men det är även gott om fantasy-inslag när änglarna dyker upp och ger spelarna en hjälpande hand eller två. Man får ta det lite med en klackspark då det är lite blandad kvalité på effekterna.


© Buena Vista Pictures

Om man känner för något lite lättsammare så funkar det helt ok. Det är också gjort under en tid då det fortfarande kändes oförstört där ras och politik inte fick överhanden. Helt enkelt mer naturligt än många modernare filmer av det här slaget. Sedan ska det väl sägas att baseball-fans kanske uppskattar filmen mer än desto mer neutrala åskådare.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

The Brutalist

Titel: The Brutalist / Brutalisten
Genre: Drama
Land: USA/Storbritannien/Kanada
År: 2024
Regi: Brady Corbet
I rollerna: Adrien Brody, Felicity Jones, Guy Pearce, Joe Alwyn

Handling: När den visionäre arkitekten László Tóth och hans fru Erzsébet flyr efterkrigstidens Europa 1947 för att återuppbygga sitt arv och bevittna födelsen av det moderna Amerika, förändras deras liv för alltid av en mystisk och rik klient.

Omdöme: László Tóth (Adrien Brody) anländer med båt till New York år 1947 efter att ha tvingats fly efterkrigstidens Ungern. Han har blivit tvångsseparerad från sin fru Erzsébet (Felicity Jones) som är kvar i Ungern med Lászlós föräldralösa systerdotter. László tar sig snart från New York till Philadelphia där hans kusin Attila (Alessandro Nivola) tar in honom och låter honom jobba på hans företag som tillverkar möbler.


©A24

En rik klient som Attila hjälpt tidigare anlitar de båda på ett jobb. Harry Lee Van Buren (Joe Alwyn) vill överraska sin rike far Harrison Van Buren (Guy Pearce) med att arbetsrummet görs om till ett bibliotek där han kan avnjuta sina böcker. Eftersom László var arkitekt hemma i Budapest, kan han ett och annat om design. Första mötet med Harrison blir dock lite av en katastrof men Harrison kommer komma ihåg László och söka upp honom ett par år senare för ett stort projekt.


©A24

En storfilm av Brady Corbet som valt att berätta filmen på klassiskt episkt vis med uvertyr, mellanakt och epilog, där emellan två kapitel som delar upp filmen i två delar. Den första delen utspelar sig mellan 1947-1952 och följer László Tóths resa som immigrant i Amerika och en andra chans att skapa något inspirerande tack vare Harrison Van Buren.


©A24

Den andra delen utspelar sig mellan 1953-1960 då László och frun Erzsébet återförenas men återseendet blir inte riktigt som väntat. Lászlós kamp med att projektet han bygger åt Harrison ska vara exakt som han tänkt sig och inte ändras av Harrisons medarbetare. Pressen blir enorm och László har en hemlighet han hållit från Harrison och sin fru som ytterligare kommer tära på psyket.


©A24

Adrien Brody kom att belönas med en Oscar för bästa manliga huvudroll och det blev andra Oscarsvinsten för honom där han spelar en talangfull judisk man som tvingas på flykt. Den första var The Pianist (2002) där han nog var strået vassare. Han får sällskap av Felicity Jones och Guy Pearce som båda Oscarsnominerades för sina biroller. Alla tre är bra, gillar kanske Guy Pearce mest men Felicity Jones kommer starkt mot slutet (hon är endast med under andra kapitlet).


©A24

Det är en typ av film som får mig att tänka på There Will Be Blood (2007), även om de inte handlar om samma sak. I den är det jakten på olja och här är det arkitektur som hamnar i fokus. De har dock en liknande ton och ödesmättad stämning gemensamt med inte helt sympatiska karaktärer. Det gör det lite svårt att känna för de inblandade.


©A24

Filmen lyckas bra med att fånga eran vad gäller scenografin och fotot. Man har valt att filma i VistaVision och det var första gången sedan 1963 som en amerikansk film helt och hållet spelades in i det gamla storfilmsformatet. Det är svårt att förstå hur budgeten endast kunde vara på $10m men man höll nere en hel del av kostnaderna genom att spela in stora delar av filmen i Ungern även om det främst utspelar sig i Pennsylvania.


©A24

Visuellt tilltalande med detaljerna kring arkitekturen, 50-tals eran och med tre bra prestationer. Men filmen, som är 3.20 lång, tar musten ur en. Inte direkt för att den är för lång utan snarare för att andra halvan av filmen inte är lika bra som första halvan. Första halvan engagerar mer och bygger upp något. Andra halvan blir lite mer galenskap och psykiskt påfrestande för de inblandade och då även för tittaren.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.4