The Client

Titel: The Client / Klienten
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1994
Regi: Joel Schumacher
I rollerna: Brad Renfro, Susan Sarandon, Tommy Lee Jones, Mary-Louise Parker, Anthony LaPaglia, Anthony Edwards, Will Patton, J.T. Walsh, Anthony Heald, Kim Coates, William H. Macy

Handling: En åklagare på jakt efter en mördare. En advokat som spelar ett högt spel. En pojke som vet för mycket.

Omdöme: Elvaårige Mark Sway (Brad Renfro) och hans lillebror Ricky (David Speck) bevittnar ett självmord. Ricky hamnar i ett katatoniskt tillstånd, medan Mark bär på viktig information. Han pratade nämligen med offret strax före självmordet. Mannen var jurist och företrädde gangstern Barry "The Blade" Muldano (Anthony LaPaglia), som i förtroende avslöjat mer än han borde om ett mord - uppgifter som Mark nu fått kännedom om.


© Warner Bros.

Mark hamnar i en svår sits eftersom flera parter vill komma åt informationen han sitter på, men han kan omöjligt veta vem som vill honom väl och vem som vill honom illa. Han vänder sig till slut till advokaten Reggie Love (Susan Sarandon), som tar sig an fallet. Hon tvingas ta till alla medel för att skydda sin klient, även från den federala åklagaren Roy Foltrigg (Tommy Lee Jones), som är angelägen om att utnyttja fallet för att gynna sina politiska ambitioner.


© Warner Bros.

Förlagans författare John Grisham var klar över att han inte ville att pojken Mark Sway skulle spelas av en känd barnskådespelare med en tillgjord sydstatsaccent. Istället gav man chansen till ett nytt ansikte och hittade Brad Renfro, som blev lite av en stjärna över en natt. Framgången kom möjligtvis lite för fort och hans fortsatta liv kom att präglas av personliga problem. År 2008 avled han tragiskt i en drogöverdos, endast 25 år gammal.


© Warner Bros.

Vid sidan om Brad Renfro, som är duktig i sin filmdebut, ses Susan Sarandon och Tommy Lee Jones, som båda var i toppen av sina karriärer. Sarandon fick en Oscarsnominering för denna roll och vann året därpå för Dead Man Walking (1995). Jones å sin sida hade precis vunnit en Oscar för The Fugitive (1993). De är bekväma i sina respektive roller och trion fick välförtjänta lovord för sina insatser.


© Warner Bros.

Jämfört med flera andra John Grisham-filmatiseringar blir det påtagligt att birollerna inte är lika framträdande. En del kända namn dyker upp, men ingen sticker direkt ut eller får samma utrymme som Brad Renfro, Susan Sarandon och Tommy Lee Jones. Alla fyller dock sin funktion och de flesta är bra. Undantaget skulle vara Anthony LaPaglia i rollen som Barry "The Blade" Muldano. Det blir snarare en pastisch av den klassiska maffiagangstern, vilket nästan blir skrattretande snarare än att kännas hotfullt.


© Warner Bros.

Filmen har en viss nerv, men det blir varken en tät thriller eller ett dramatiskt rättegångsdrama. Den hamnar någonstans mittemellan, vilket förvisso gör att den är sevärd, men utan att riktigt engagera. Det kan delvis bero på att det inte finns så många överraskningsmoment längs vägen. Tanken är nog att man ska känna av hotet som Mark ställs inför, men spänningen uteblir till stor del eftersom handlingen följer en ganska typisk Hollywoodmall.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

The Sure Thing

Titel: The Sure Thing / En säker tjej
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1985
Regi: Rob Reiner
I rollerna: John Cusack, Daphne Zuniga, Anthony Edwards, Tim Robbins

Handling: College-studenten Gib skall åka till Kalifornien under jullovet. Enligt en kompis väntar en het tjej på honom i Kalifornien som är ett säkert ligg. Gibs ekonomi är inte den bästa och för att kunna ta sig till Kalifornien måste han göra resan tillsammans med en annan student, Alison, som är en vacker men något tråkig och ordentlig tjej.

Omdöme: Detta är en ganska intressant film. Inte för att den sticker ut eller skulle vara någon favorit. Nej, istället för att den dels är regisserad av Rob Reiner, vilket hade missats, och dels för att den fått högre betyg och bättre kritik än väntat. Filmen hade setts tidigare och stack då inte ut som något direkt minnesvärt. Det var inte heller en film som lockade lika mycket till omtitt som en mängd andra 80-talare. Men kanske kunde det spela till filmens fördel när förväntningarna var lägre.


© MGM

Walter "Gib" Gibson (John Cusack) och hans bästa vän Lance (Anthony Edwards) ser fram emot att börja på college och få en smak för frukterna - tjejerna. Gib väljer att stanna på östkusten medan Lance flyttar ut till Los Angeles på västkusten. Gibs försök till dejtande går inget vidare medan livet leker för Lance ute i Kalifornien.


© MGM

Lance bjuder över Gib att komma och hälsa på honom över julledigheten och lockar med "en säker tjej". Efter att Gib återigen misslyckats med sina romantiska försök, denna gång med duktiga tjejen Alison (Daphne Zuniga), bestämmer han sig för att bege sig ut till Kalifornien. Som det visar sig får han sällskap av Alison som också väljer att samåka för att hålla nere kostnaderna.


© MGM

Vad som på ytan verkar och borde vara en ungdomskomedi är inte riktigt det. Eftersom det handlar om college-ungdomar blir det en något vuxnare ungdomsfilm, vilket inte alls behöver vara fel. Det är även en film som nämnts som något av en modern version av klassikern It Happened One Night (1934). Och visst ser man likheterna, speciellt som det blir en road movie där två personer som inte direkt gillar varandra måste försöka uppföra sig civiliserat och på vägen uppstår givetvis känslor.


© MGM

Den där riktiga mysfaktorn infinner sig inte riktigt i filmen. En del av det har att göra med skådespelarna, då John Cusack (som endast var 17 år) och Daphne Zuniga inte direkt har den kemi med varandra som man hade kunnat önska. Nu ska Alison vara lite stel och fin i kanten, men det saknas helt klart en del i skådespelerskan och samspelet för att det ska funka och bli så där mysigt som det borde bli.


© MGM

En annan sak som blir påtaglig är att filmen aldrig direkt får till att varken vara rolig, romantisk eller gripande. När det saknas i vad som borde vara en romantisk dramakomedi, är det inte så konstigt att filmen har svårt att övertyga och istället uppfattas som lite platt. Det bör dock sägas att den är ok mest hela tiden och när de når fram till Kalifornien blir det bättre. Avslutningen på filmen är dess starkaste kort och visst har den ett fint budskap, men det är lite för sent för att lyfta den och betyget stannar på en trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

Heart Like a Wheel

Titel: Heart Like a Wheel
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 1983
Regi: Jonathan Kaplan
I rollerna: Bonnie Bedelia, Beau Bridges, Leo Rossi, Anthony Edwards

Handling: Shirley Muldowney är fast besluten att tävla inom dragracing, även om ingen kvinna någonsin har kört dem tidigare. Trots de höga riskerna med den här typen av racing och den börda det lägger på hennes familjeliv, håller hon ut i sin dröm.

Omdöme: Verklighetsbaserad historia om Shirley Muldowney (Bonnie Bedelia) som kom att bli den första kvinnan att kliva in i den mansdominerade dragracing-världen. Redan på 50-talet börjar hon tävla när hon med pojkvännen och sedermera maken Jack (Leo Rossi) ställer upp i streetracing-tävlingar. Det visar sig att Shirley är en bättre, mer vågad racerförare medan Jack är en mycket duktig mekaniker. Tillsammans blir de ett team både i hemmet med en liten son att ta hand om och inom racingvärlden.


©Twentieth Century Fox

Medan Jack är nöjd med att de ställer upp i diverse amatörtävlingar och tjänar lite pengar vid sidan av deras jobb som mekaniker respektive servitris, är Shirley fast besluten att bli proffs inom dragracingen. En värld där det alltid varit männen som kört och där Shirley får det extra svårt att ens få en chans eftersom hon är kvinna. Men hon visar dem genom sina resultat att hon blir att räkna med och får så småningom respekt inom bilsporten.


©Twentieth Century Fox

Shirley kommer slå sig in på allvar under 70-talet då hon formar ett partnerskap med Connie Kalitta (Beau Bridges), en dragracingförare och stallchef som tar Shirley under sina vingar. Deras partnerskap sträcker sig även till deras privatliv, något inte minst Shirleys numera vuxne son John (Anthony Edwards), som blivit en duktig mekaniker för stallet, märker av.


©Twentieth Century Fox

Bonnie Bedelia är bra i huvudrollen och blev Golden Globe-nominerad, även om den riktiga Shirley Muldowney inte var helt nöjd med Bonnie Bedelia då hon hellre hade sett påtänkta Jamie Lee Curtis i rollen. Hon sa även att hon inte tyckte filmen visar upp hennes privatliv på ett tillfredsställande vis, men att filmen gör ett bra jobb med racingbiten och var bra för sporten.


©Twentieth Century Fox

Beau Bridges, som alltid stått i skuggan av sin lillebror Jeff Bridges, sköter sig klart bra och påminner här ibland en hel del om sin lillebror, något jag inte tyckt eller tänkt på tidigare. Kul nog spelade Jeff Bridges tio år tidigare en racerförare i en annan verklighetsbaserad racingfilm, nämligen The Last American Hero (1973).


©Twentieth Century Fox

Filmen kombinerar privatlivet med racingen och även om båda delarna funkar är scenerna runt racingen det som funkar bäst. Utan att vara insatt i dragracingen känns det som dessa scener fångar sporten bra och får på sina håll adrenalinet att pumpa. Själva dramat är ok men är inte lika effektivt som när Shirley ska tävla och plockar fram sin tävlingsinstinkt. Denna visar hon även i privatlivet då hon är fullt kapabel att ta hand om sig själv, även om familjelivet blir lidande.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7