Dead Man Walking

Titel: Dead Man Walking
Genre: Drama
Land: USA
År: 1995
Regi: Tim Robbins
I rollerna: Susan Sarandon, Sean Penn, Robert Prosky, Raymond J. Barry, R. Lee Ermey, Jack Black, Peter Sarsgaard, Clancy Brown

Handling: Syster Helen Prejean får ett brev från fången Matthew som behöver någon att prata med. Han väntar på sin avrättning för mordet på två tonåringar.

Omdöme: Två helt främmande världar möts när syster Helen Prejean (Susan Sarandon) bestämmer sig för att träffa den dödsdömde fången Matthew Poncelet (Sean Penn). Hon jobbar med behövande och utsatta barn när hon får brev från Matthew som ber om hjälp. Han har suttit fängslad i sex år och nu är tiden kommen att få ett datum fastställt för sin avrättning.


© MGM

Helen beger sig till fängelset i Louisiana där hon träffar Matthew. Han visar sig ha starka åsikter om det mesta, inklusive färgstarka rasistiska kommentarer. Detta får Helen att rygga tillbaka då det inte ligger i hennes natur att tänka eller uttrycka sig på det sättet. Trots detta beslutar hon sig för att vara ett stöd åt Matthew under hans sista överklagan - kanske för att han tidigt hävdar att han inte var den som dödade de två tonåringarna, även om han var närvarande.


© MGM

För att Matthew ska få den hjälp han behöver och har rätt till, vänder sig Helen till den erfarne advokaten Hilton Barber (Robert Prosky). Tillsammans kämpar de in i det sista för att stoppa avrättningen. Samtidigt träffar Helen de båda familjerna till de mördade tonåringarna, något som får henne att känna empati för dem, inte bara för Matthew.


© MGM

En film regisserad och skriven av Tim Robbins som han blev Oscarsnominerad för (bästa regi). Filmen blev även nominerad för bästa kvinnliga huvudroll (Susan Sarandon som vann), bästa manliga huvudroll (Sean Penn) och bästa låt (Bruce Springsteen).


© MGM

Det är en relativt stark historia som skildrar relationen och bandet som skapas mellan gott och ont. Vi förstår syster Helens dilemma, eftersom hon ifrågasätts av många, inte minst offrens familjer. Men vad de måste förstå är att hon inte gör det för personlig vinning eller övertygelse. Hon ser det som sin uppgift, sitt kall, att vara ett religiöst stöd åt vem som än ber henne, vilket dödsdömde Matthew har gjort. Hon ser också en chans att låta honom försonas med sina synder, något som endast är möjligt om han tar ansvar för sina gärningar.


© MGM

Filmen blir en djupdykning i frågan om dödsstraffet. Den moraliska aspekten är av yttersta vikt för att berätta en sådan historia. Samtalen mellan syster Helen och dödsdömde Matthew ger en tydligare bild av situationen. Det är trots allt ett människoliv som står på spel, oavsett vad han har begått för hemskheter. Men om det ska vara öga för öga så är dödsstraffet befogat. Andra ser det som omänskligt att ta en människas liv genom avrättning och menar att ett livstidsstraff är ett mer humant alternativ.


© MGM

Sammanfattningsvis är frågan om filmen lyckas med budskapet och att göra det till en stark och bra film. Svaret är nog väldigt individuellt. Personligen funkar filmen bäst när det gäller att få fram budskapet. Det är starkt och ger förmodligen de flesta en tankeställare kring dödsstraffet. Däremot når filmen inte riktigt fram vad gäller dramatiken eller att vara direkt engagerande. Visst är Sarandon och Penn starka i huvudrollerna, och filmen har en kraftfull avslutning, men det tar för lång tid att komma till det stadiet. Därför blir filmen inte mer än ok överlag, kanske även något av en besvikelse med tanke på hur starkt ämnet är.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.5

Green Card

Titel: Green Card / Gifta på låtsas
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: Australien/Frankrike/USA
År: 1990
Regi: Peter Weir
I rollerna: Andie MacDowell, Gérard Depardieu, Bebe Neuwirth, Robert Prosky

Handling: Kompositören Georges gifter sig med amerikanskan Brontë för att få uppehållstillstånd i USA. När immigrationsmyndigheterna blir misstänksamma, måste Brontë söka upp Georges för att de tillsammans måste övertyga myndigheten om att deras äktenskap inte ingåtts av andra orsaker än ren kärlek.

Omdöme: Amerikanskan Brontë (Andie MacDowell) och fransmannen Georges (Gérard Depardieu) ingår ett skenäktenskap utan att känna varandra. Georges, som är en kompositör utan arbete, kan på så vis på ett green card och få uppehållstillstånd i USA. Brontë gör det inte för pengarnas eller vänlighetens skull. Nej, hon har siktet inställt på en pampig lägenhet på Manhattan med ett imponerande växthus som behöver omsorg nu när den förre hyresgästen dött. Brontë har en passion för växter och med hjälp av giftermålet får hon lägenheten.


©Buena Vista Pictures

Efter att skenäktenskapet ägt rum går de skilda vägar och har inga planer på att träffas igen. Men immigrationsmyndigheterna blir misstänksamma när de gör en rutinkontroll. Paret måste nu bo med varandra och spendera tid som ett gift par för att lära känna varandra inför intervjuerna. De finner att de är varandras raka motsatser men någonstans uppstår en attraktion till varandra. Kruxet är att Brontë redan är i ett förhållande med en trädgårdsmästare.


©Buena Vista Pictures

En ordinär rom-com men inte så mycket mer? Nej, det är inte vad man får. För det var lite vad som förväntades när filmen, som hade setts tidigare, togs an. Man ska dock inte underskatta en erkänt duktig regissör i Peter Weir som även producerat och skrivit manuset till filmen. Ett manus som för övrigt Oscarsnominerades och filmen vann en Golden Globe för bästa komedi. En Peter Weir som inte hade gjort filmer i genren vilket ibland kan vara en nackdel men här var det nog en fördel då filmen inte bara blir en renodlad rom-com i mängden.


©Buena Vista Pictures

Andie MacDowell och Gérard Depardieu är lite som skönheten och odjuret. Men det är inte som så att Georges är helt osofistikerad eller odräglig. Brontë må inte falla pladask för honom med en gång då de är så pass olika varandra, men hon ser ändå något i honom redan från början vilket bara växer. Han å sin sida visar inte sina känslor för henne med en gång men innerst inne hoppas han på att hon ska bli hans en dag.


©Buena Vista Pictures

Kan inte låta bli att skratta när jag ser Gérard Depardieu med sitt hår och stil då han får mig att tänka på Peter Sellers när han klär ut sig till fiskare med peruk och stor näsa i Revenge of the Pink Panther (1978). Men han är bara sig själv som Georges. En roll som Peter Weir för övrigt skrev specifikt med Depardieu i åtanke. När han inte var tillgänglig fick produktionen vänta ett år. Under tiden gjorde Weir istället Dead Poets Society (1989).


©Buena Vista Pictures

Det är en film som inte bara lever på sina två huvudrollsinnehavares prestationer, även om de båda är duktiga. Finns ett par bra biroller som gör att det blir trevligt och inte minst roligt även vid sidan av MacDowell och Depardieu. Tänker på Brontës bästa väninna Lauren spelad av Bebe Neuwirth, gamla tanten Mrs. Bird spelad av Jessie Keosian samt dörrmannen Oscar spelad av Danny Dennis. De tillför alla gott om humor i scenerna de är med i.


©Buena Vista Pictures

Finner detta vara en trevlig film som lever på mer än att försöka vara rolig. För den har mer som talar för den än det. Tycker det också framkommer av den finstämda musiken av Hans Zimmer där den stundtals påminner en del om Éric Serras musik i ett par av Luc Bessons filmer under 80- och 90-talet. En film som nosar på ett högre betyg snarare än tvärtom. Stark trea till svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.3

The Keep

Titel: The Keep / Satans borg
Genre: Fantasy/Skräck
Land: Storbritannien/USA
År: 1983
Regi: Michael Mann
I rollerna: Scott Glenn, Jürgen Prochnow, Ian McKellen, Alberta Watson, Gabriel Byrne, Robert Prosky

Handling: Nazister skickas till Rumänien för att vakta ett mystiskt fort. En av vakterna släpper av misstag loss okända krafter som fångats i fortet...

Omdöme: En tysk styrka under kommando av kapten Klaus Woermann (Jürgen Prochnow) anländer till en liten rumänsk by år 1941. Soldaterna tar över ett mystiskt fort kallat för "the keep" där de slår läger. Tanken är att de ska ta kontroll över det strategiskt belägna området i Karpaterna.


©Paramount Pictures

De lokala som tar hand om fortet varnar tyskarna om att inte stanna där över natten. De ska även hålla sig undan korsen som finns i väggarna på fortet. Givetvis trotsar de varningarna och gör sig hemmastadda i fortet. När några av soldaterna dessutom väljer att avlägsna ett av korsen som de tror är silver, väcker de en enorm kraft till liv som varit instängd i fortets kärna.


©Paramount Pictures

Efter att en rad mystiska dödsfall börjar inträffa vilket kräver flera tyska soldaters liv, tillkallas en SS-styrka ledd av den sadistiske Erich Kaempffer (Gabriel Byrne). Detta då de misstänker att lokala partisaner stått för angreppen på tyska soldater. Samtidigt beger sig en mystisk främling vid namn Glaeken (Scott Glenn) till den rumänska byn bärandes på ett vapen av något slag. Detta då de onda krafterna som släppts loss drar honom till fortet.


©Paramount Pictures

Efter att Michael Mann hade gjort fängelsefilmen The Jericho Mile (1979) för TV och sin första biofilm, den mycket lyckade Thief (1981), gav han sig på detta projekt. Det bygger på en bok av F. Paul Wilson och Michael Mann skrev själv manuset.


©Paramount Pictures

Filmen spelades in i Wales och som det visade sig blev det en svår produktion, inte minst i efterarbetet på filmen då Wally Veevers, som hade hand om specialeffekterna, dog. Detta var ett stort problem då ingen visste vad han hade tänkt sig med filmens storslagna final som nu fick ändras och göras i mindre skala. Fast slutet är ändå ganska lyckat som det är så ett lite mer lågmält slut kanske inte var helt fel än om det varit halvtaffliga specialeffekter som var långt ifrån fulländade i början av 80-talet.


©Paramount Pictures

En numera kultförklarad film som hade setts en gång i tiden men som inte var i bästa skick och det kändes som den hade mer att ge om den sågs i rätt format. Nu har den äntligen restaurerats och släppts så som den ska se ut. Det är en visuellt slående film som förtjänar presentationen den nu fått. Äntligen kan man ge filmen en ärlig chans, även om den fortfarande har en hel del som talar emot den.


©Paramount Pictures

Förutom nämnda problemen med produktionen lär Michael Manns originallängd på filmen varit på hela 3.30, vilket så klart är på tok för långt. Han tvingades leverera en 120 minuter version vilket han gjorde, men testvisningarna av den versionen gick inte bra och studion tvingade ytterligare klippning ner till de 96 minuter som sedan släppets på bio. Denna version godkände inte Mann och det skulle vara intressant att se om en director's cut-version skulle kunna göra filmen mer rättvisa. Förmodligen inte, men en del som lämnas oförklarat skulle kanske förklaras bättre.


©Paramount Pictures

Tycker det är en film som inleder klart lovande då de tyska soldaterna anländer till den fuktiga och dimmiga platsen och vi känner att något olycksbådande väntar. Detta skapas både visuellt och med hjälp av Tangerine Dreams musik som hela tiden ligger i bakgrunden och skapar stämning. När något väsen, det övernaturliga släpps löst, tar fantasy-inslagen över lite för mycket och då tappar också filmen. Något rörigt blir det sedan under mittpartiet innan slutet får till det hyfsat bra då Glaekens roll i det hela klarnar en del.


©Paramount Pictures

Tror filmen i ärlighetens namn var lite före sin tid. För hade den gjorts idag hade den nog kunnat tilltala alla de som gillar fantasy och övernaturlighet på film. Då hade filmbolaget varit mer villiga att satsa mer pengar på att ge regissören en chans att uppfylla sin vision och kunna slutföra projektet istället för att behöva kompromissa och klippa ner filmen för mycket.


©Paramount Pictures

Michael Manns sinne för det visuella och produktionsdesignen på filmen, tillsammans med musiken av Tangerine Dream, är utan tvekan var filmens värde ligger. Detta i sig är inte tillräckligt för att göra det till en bra film men det gör att det finns gott om trevligheter att ta med sig. Tyvärr räcker det inte till att måla över de uppenbara bristerna i handlingen som dels lider av att en del lämnas oförklarat och inte utforskas tillräckligt p.g.a. att mycket klipptes bort och dels för att grundstoryn i sig nog redan var svag. Det visuella och den ödesmättade stämningen gör ändå att man är glad över att ha sett om den i dess restaurerade format.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 5.7