Weird Science

Titel: Weird Science / Drömtjejen
Genre: Komedi/Sci-Fi/Romantik
Land: USA
År: 1985
Regi: John Hughes
I rollerna: Anthony Michael Hall, Ilan Mitchell-Smith, Kelly LeBrock, Bill Paxton, Robert Downey Jr, Vernon Wells

Handling: Två opopulära ungdomar, Gary och Wyatt, misslyckas med alla försök att bli accepterade av sina skolkamrater. Till slut leder deras desperation efter att bli omtyckta till att de "skapar" en kvinna med hjälp av sin dator. Tjejen som de skapar är en jättevacker kvinna vid namn Lisa, vars uppgift är att stärka pojkarnas självförtroende genom att försätta dem i situationer där de får lära sig att agera med mod.

Omdöme: Mitten av 80-talet och höjden av 80-tals känslan. Detta är en av filmerna som sågs flest gånger där hemma på video under uppväxten. Det blir därför svårt att se filmen utan att nostalgifaktorn spelar en viktig roll. Nu hade den inte setts på länge, dels för att den setts så många gånger att det inte var läge att se om den på ett tag, dels för att det fanns vissa farhågor på att den skulle ses med lite mer kritiska ögon.


©Universal Pictures

Regi och manus av John Hughes som var så framgångsrik med älskade ungdomsfilmer som Sixteen Candles (1984), The Breakfast Club (1985), Ferris Bueller's Day Off (1986) plus den mer vuxna favoriten Planes, Trains and Automobiles (1987). Han lär främst ha gjort denna film då Universal Pictures då även lät honom göra The Breakfast Club (1985).


©Universal Pictures

Filmen handlar om bästa vännerna Gary (Anthony Michael Hall) och Wyatt (Ilan Mitchell-Smith) som är två high school-killar som ses som nördar eller åtminstone som icke-coola. Efter att ha blivit förödmjukade av Ian (Robert Downey Jr) och Max (Robert Rusler) i skolan, sitter Gary och Wyatt hemma och tittar på en Frankenstein-film. Då får de idén att skapa sin egen drömtjej med hjälp av Wyatts dator och lite andra tricks.


©Universal Pictures

Gary och Wyatt lyckas skapa sin drömtjej och hon kommer till liv när hon mitt framför ögonen på dem plötsligt står i dörröppningen. De ger henne namnet Lisa (Kelly LeBrock) och hon är inte bara vacker, hon är även intelligent och vågad. Hon tar på sig uppgiften att göra killarna som skapat henne populära och se till att de skaffar flickvänner. Sen är frågan hur hon ska lösa problemet med Wyatts storebror Chet (Bill Paxton) som är allt annat än snäll mot sin lillebror...


©Universal Pictures

Grejen med den här filmen är att det är lite som en rolig åktur som man bara låter sig dras in i och svepas med i. Det är charmigt även om det med lite mer vuxna och kritiska ögon inte är utan sina brister. Även om det inte funkar lika bra som det en gång gjorde är det fortfarande svårt att inte gilla det här till stor del.


©Universal Pictures

Det som främst uppskattas är känslan som skapas och att få följa med de båda vännerna på deras transformation från att sukta efter att vara populära och ha flickvänner till att få chansen till det hela tack vare Lisa. Men så enkelt är det inte att bara kasta sig in i hetluften. Deras naturliga instinkt säger att de ska undvika förändring och hålla låg profil, men Lisa utmanar dem gång på gång med att komma ut ur sina skal.


©Universal Pictures

Även om det är en ungdomsfilm med en sci-fi historia i grunden, är det trots allt en John Hughes-film. Det innebär att man får hjärta och värme vid sidan av humorn. Gary och Wyatt kommer få gå igenom en hel del tack vare Lisa. Det är inte alltid enkelt, de kommer skämmas och känna sig illa till mods eftersom Lisa är rakt på sak. Men vad Lisa visar dem är att de är bra killar bara de får lite självförtroende och vågar. Filmen ska absolut inte underskattas som en korkad ungdomskomedi, något som speglas i Lisas karaktär som inte bara har ytan utan även insidan.

3 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.6

Birthday Girl

Titel: Birthday Girl
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: Danmark
År: 2023
Regi: Michael Noer
I rollerna: Trine Dyrholm, Flora Ofelia Hofmann Lindahl, Maja Ida Thiele, Herman Tømmeraas

Handling: Nanna har bjudit in sin dotter Cille och hennes bästa vän för att fira Cilles 18-årsdag på ett kryssningsfartyg på väg till Karibien. Men drömsemesterns första kväll förvandlas till en mardröm.

Omdöme: Cille (Flora Ofelia Hofmann Lindahl) ska fylla 18 år och för att fira det har mamma Nanna (Trine Dyrholm) bjudit sin dotter och dotterns bästa vän Lea (Maja Ida Thiele) på en karibisk kryssning. Kryssningen går av stapeln i Miami och destinationen är Bahamas.


©Nordisk Film Production

Eftersom Cille fyller 18 år samma kväll som fartyget lämnar Miami, är de tre redo för att festa ombord. Nanna tillåter sin dotter och hennes vän att konsumera alkohol, inte minst för att dottern inte ska skämmas för sin mor och bara ha kul. Under tiden som mamma Nanna låter tjejerna festa har hon själv trevligt med en anställd på kryssningen. Det är då dottern är med om något som kommer göra resten av kryssningen till en mardröm.


©Nordisk Film Production

Trine Dyrholm fick jag upp ögonen för i Dronningen / Queen of Hearts (2019). Här spelar hon en annan typ av roll då hon måste försöka beskydda sin dotter. Även om man inte vet så mycket om hennes bakgrund känns Nanna lite som white trash. Detta när det kommer till festandet ombord kryssningen då hon inte är någon bra förebild för sin tonårsdotter.


©Nordisk Film Production

Även om man inte ska skylla på offret som vill festa och ha kul, är det tyvärr inte så enkelt. Alkohol och droger leder lätt till situationer som annars inte hade uppstått. Det är lätt att säga att ungdomar gör dumma grejer och får testa sig fram. Men sunt förnuft kan man önska sig och man bör kräva att föräldrarna uppfostrar sina barn väl, inte minst genom att vara bra förebilder. Detta är inte något man kan säga om Nanna vilket lett till att Cille tagit efter de dåliga festvanorna med för mycket alkohol.


©Nordisk Film Production

Filmen funkar någorlunda väl när Nanna försöker ta reda på vad som hänt. Eftersom de befinner sig på internationellt vatten och känner att de inte får den hjälp de borde få, tar hon saken i egna händer. Det leder till lite av ett mysterium då hon desperat försöker hitta sanningen ombord fartyget.


©Nordisk Film Production

Trots allt är det inte någon tokig premiss och inspirationen till filmen kom från de många sexuella övergreppen som är svåra att utreda ombord och på internationella vatten. Tycker dock att filmen kunde blivit starkare och mer spännande där ombord. Den har potentialen till något mer men till slut blir det inget direkt minnesvärt av det hela.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.1

Ghostlight

Titel: Ghostlight
Genre: Drama
Land: USA
År: 2024
Regi: Kelly O'Sullivan, Alex Thompson
I rollerna: Keith Kupferer, Katherine Mallen Kupferer, Tara Mallen, Dolly de Leon

Handling: När en byggnadsarbetare oväntat går med i en lokal teaters uppsättning av Romeo och Julia, börjar dramat på scenen spegla hans eget liv.

Omdöme: Familjefadern Dan (Keith Kupferer) går som vanligt iväg till jobbet tidigt på morgonen. Något tynger honom dock. Han är inte fullt koncentrerad och är lättretlig. Tillsammans med sin fru Sharon (Tara Mallen) och tonårsdotter Daisy (Katherine Mallen Kupferer) går de igenom en tuff period. De förbereder sig för en rättslig process vilket kostar pengar. Dessutom har dottern Daisy haft svårt i skolan vilket leder till att de tvingas betala för terapi så att hon inte ska bli utslängd från skolan efter den senaste incidenten.


©IFC Films

Dan, som jobbar som väg- och byggnadsarbetare, blir en dag upprörd och konfronterar en ovarsam bilist. En förbipasserande, Rita (Dolly de Leon), ser något i Dan som hon kan ha användning av. Hon introducerar honom för teatersällskapet hon övar med då de behöver en ersättare till deras uppsättning av Romeo och Julia.


©IFC Films

Teatern visar sig bli en plats där Dan kan glömma bort sina vardagsproblem för en stund. Ett ställe han kan rymma iväg till i hemlighet. Till sin familj berättar han att han ska ut och ta en öl med en arbetskompis. Förr eller senare måste han dock bemöta demonerna som hemsöker honom så att han och familjen en gång för alla ska kunna gå vidare.


©IFC Films

I grunden har man ett familjedrama som påminner en del om finstämda Ordinary People (1980). Detta då en familj försöker bearbeta och gå vidare efter en familjetragedi som uppenbarligen påverkar familjemedlemmarna starkt. Pappa Dan och dottern Daisy har svårt att kommunicera om det inträffade och hanterar det på olika sätt. Kanske kan teateruppsättningen hjälpa dem att ta sig igenom denna svåra tid.


©IFC Films

Nej, det blir ingen ny Ordinary People (1980) av det hela, vilket är synd. Det är nämligen något sådant jag hade föredragit. Senare tänker jag lite på Mass (2021) där två familjer möts för att prata igenom och försöker gå vidare efter en tragedi. Men här har man även teatern och uppsättningen av Romeo och Julia som speglar Dans och familjens situation.


©IFC Films

Är det något jag har svårt för på film, förutom musikaler, så är det teater. Det är sällan det funkar i filmens värld att se skådespelare spela teater. Nu funkar det någorlunda väl här då det trots allt har en poäng för storyn. Det är egentligen hela poängen med filmen, men för egen del hade jag velat ha ett mer gammaldags familjedrama som hade klarat sig utan teaterbiten. Det blir lite för mycket teater och det faller filmen på i mina ögon.


©IFC Films

En intressant aspekt med filmen är att de tre familjemedlemmarna som spelar pappa Dan, mamma Sharon och dottern Daisy samtliga spelas av en riktig familj. Ovanligt att pappa, mamma och dotter spelar en familj i en film, speciellt som de har de tre största rollerna. De är också duktiga i sina respektive roller, inte minst Keith Kupferer som pappa Dan och Katherine Mallen Kupferer som dottern Daisy. På sina håll blir det också en fin far-dotter relation som blir filmens starkaste element. Hade dock önskat lite mer av familjedramat vilket personligen hade kunnat åstadkommas om teatern inte fått så stort utrymme.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.8

MaXXXine

Titel: MaXXXine
Genre: Kriminalare/Thriller/Skräck
Land: USA/Storbritannien/Nya Zeeland
År: 2024
Regi: Ti West
I rollerna: Mia Goth, Kevin Bacon, Giancarlo Esposito, Elizabeth Debicki

Handling: I 1980-talets Hollywood får vuxenfilmstjärnan och blivande skådespelerskan Maxine Minx äntligen sitt stora genombrott. Men när en mystisk mördare förföljer vuxenstjärnorna hotar ett spår av blod att avslöja hennes olycksbådande förflutna.

Omdöme: Detta är den tredje delen i X-trilogin av Ti West och följer de tidigare två filmerna X (2022) och Pearl (2022). Eftersom Pearl (2022) var en prequel som utspelade sig år 1918 är denna tredje film snarare en fortsättning på den första filmen X (2022). Denna film togs an utan att minnas de två första filmerna alltför mycket och utan att egentligen veta att detta var den tredje delen i en trilogi förrän i efterhand.


©A24

Året är 1985 och vi befinner oss i Los Angeles där vuxenfilmstjärnan Maxine (Mia Goth) försöker sadla om och göra sig ett namn som riktig skådespelerska. Hon får chansen när skräckfilmen The Puritan II ska spelas in. Samtidigt härjar den uppmärksammade seriemördaren kallad för "The Night Stalker" vilket sätter skräck i staden.


©A24

Under tiden som Maxine gör sig redo för sin första filmroll utanför vuxenfilmen, får hon privatdetektiven John Labat (Kevin Bacon) efter sig. Han har blivit anlitad av någon som har material om hennes förflutna och vill nu stämma ett möte med Maxine. Hon har dock inga planer på att träffa uppdragsgivaren och tänker göra allt för att få privatdetektiven att sluta följa efter henne, med vilka medel som än krävs.


©A24

Samarbetet mellan Ti West och Mia Goth har hyllats på sina håll men för egen del har jag lite svårt för Mia Goth. Tycker förvisso hon och karaktären stör mig mindre här än vad hon gjorde i Pearl (2022) där hon till stor del förstörde filmen. Här är hennes karaktär inte lika påträngande och filmen har mer på gång än att bara ha henne i fokus.


©A24

Filmen gör ett ganska bra jobb med att få fram 80-tals känslan, åtminstone till den grad det är möjligt då det inte går att återskapa 80-talet fullt ut i en modern film. Ett par musikval hjälper, likaså färgerna och inramningen med nyhetsinslagen om morden som begås av den eftersökta seriemördaren "The Night Stalker", som för övrigt var en seriemördare som härjade i verkligheten under den här tiden.


©A24

Filmen har ett sidospår som går lite hand i hand med "The Night Stalker" då en satanistisk seriemördare skördar offer i Maxines närhet. Denna satanistiske seriemördare går från att vara ett sidospår som ändå funkar till att bli huvudspår under filmens senare delar. Det är här filmen tyvärr tappar under sista 15-20 minuterna. Trots det är nog denna tredje del i trilogin den film som funkar bäst för egen del. Lite av en lightversion av Quentin Tarantinos film Once Upon a Time... in Hollywood (2019) där det också utspelar sig i Hollywood, filmbranschen och med en verklighetsbaserad mordhistoria.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.7

Daddio

Titel: Daddio
Genre: Drama
Land: USA
År: 2023
Regi: Christy Hall
I rollerna: Dakota Johnson, Sean Penn

Handling: En kvinna som tar en taxiresa från JFK:s flygplats deltar i ett samtal med taxichauffören om de viktiga relationerna i deras liv.

Omdöme: En kvinna (Dakota Johnson) anländer till JFK:s flygplats i New York. Det är sent på kvällen och hon vill komma hem så fort som möjligt. Hon hamnar i baksätet på en taxi som körs av Clark (Sean Penn). Det är Clarks sista taxitur för detta pass och en lång dag håller på att komma till ända. Clark är inte sen med att ventilera sin frustration över dagen, något som får de båda att börja diskutera både det ena och det andra.


©Sony Pictures

Taxiresan visar sig föra de båda främlingarna nära varandra under de 90 minuter de spenderar tillsammans i taxin. Det blir ett tillfälle för de båda att reflektera över sina livssituationer. Ett ämne som de kommer gå på djupet på är deras respektive relationer, gamla som nya.


©Sony Pictures

Clark, som har över 20 års erfarenhet av att köra taxi, har en känsla för att läsa av människor och överraskar sin passagerare med att pricka rätt på en hel del. Hon å sin sida är förvånansvärt mänsklig, något som är ovanligt i dagens samhälle där folk helst bara stirrar ner i mobilen och ignorerar mänsklig kontakt.


©Sony Pictures

En nattlig tur genom vägar och tunnlar som tar taxin allt närmare ett upplyst New York. Diskussionsämnena inne i taxin är ibland av det ytligare slaget men för det mesta blir de djupa och till slut högst personliga. En taxiresa som kommer påverka kvinnan och mannen mer än de kunnat ana och tar fram tankar de inte delat med någon annan.


©Sony Pictures

Dakota Johnson och Sean Penn är båda klart bra i sina respektive roller. Det är kul att läsa att när Dakota Johnson fick läsa manuset, valde att vara med och producera filmen och fick reda på att man letade efter en Sean Penn-typ för den manliga rollen, vände hon sig då till sin granne Sean Penn. Möjligen spelar deras bekantskap roll för deras samspel eftersom de känns naturliga och har bra kemi ihop.


©Sony Pictures

En film som uppskattas och visar sig vara en passande nattfilm att se. Kul att se ett kammarspel av det här slaget som i princip helt och hållet utspelar sig på en och samma plats, i det här fallet i taxin. Det skulle kunna bli enformigt och lite tråkigt om det inte hade varit för en kombination av manuset som låter karaktärerna utvecklas, natten som fångas stämningsfullt och inte minst två duktiga skådespelare som övertygar. En bra regidebut av Christy Hall baserat på hennes manus.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.9

Movies-Noir Oscars - 1966

1966 ser ett par vassa utmanare och även flera bra internationella filmer, men ingen rår på bästa filmen för året. Gott om bra manliga roller att plocka fram, desto färre kvinnliga.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
Le deuxième souffle
The Sand Pebbles
The Sword of Doom




BÄSTA FILM:
The Good, the Bad and the Ugly







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
The Good, the Bad and the Ugly (Italien)



UTMANARNA:
Le deuxième souffle (Frankrike)
The Sword of Doom (Japan)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Clint Eastwood (The Good, the Bad and the Ugly)



UTMANARNA:
Paul Scofield (A Man for All Seasons)
Michael Caine (Alfie)
Marlon Brando (The Chase)
Michael Caine (Gambit)
Louis de Funès (La grande vadrouille)
Lino Ventura (Le deuxième souffle)
Steve McQueen (The Sand Pebbles)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Shirley MacLaine (Gambit)



UTMANARNA:
-





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Eli Wallach (The Good, the Bad and the Ugly)



UTMANARNA:
John Hurt (A Man for All Seasons)
Robert Shaw (A Man for All Seasons)
James Caan (El Dorado)
Arthur Hunnicutt (El Dorado)
Robert Mitchum (El Dorado)
Lee Van Cleef (The Good, the Bad and the Ugly)
Pierre Zimmer (Le deuxième souffle)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Liv Ullmann (Persona)



UTMANARNA:
-

Touch

Titel: Snerting / Touch
Genre: Drama/Romantik
Land: Island/Storbritannien
År: 2024
Regi: Baltasar Kormákur
I rollerna: Egill Ólafsson, Pálmi Kormákur, Kōki, Masahiro Motoki

Handling: En romantisk och dramatisk berättelse som sträcker sig över flera decennier och kontinenter; Touch följer en mans känslomässiga resa för att hitta sin första kärlek som försvann för 50 år sedan, innan hans tid rinner ut.

Omdöme: Isländske regissören Baltasar Kormákur har alltid varit värd att hålla ett öga på. Det må inte alltid vara så att hans filmer får till det men sällan är de ointressanta. Vid sidan av hans bästa film Everest (2015) visar sig denna vara en av hans främsta.


©Universal Pictures

Historien följer islänning Kristófer (Egill Ólafsson) som är en man i 70-års åldern. Hans hälsa, främst hans minne, börjar svikta vilket gör att han bestämmer sig för att försöka leta upp sin första kärlek. Under tiden som han beger sig till London, minns han tillbaka till tiden för över 50 år sedan då han först studerade i London och sedan tog anställning på en japansk restaurang.


©Universal Pictures

Den unge Kristófer (Pálmi Kormákur) väljer att ta anställning på en japansk restaurang mer som en kul grej under studietiden. Men allt förändras då han träffar Miko (Kōki) som visar sig vara dotter till restaurangägaren Takahashi (Masahiro Motoki). Han tar inte bara anställning som diskare på restaurangen, han visar sig bli en hängiven och uppskattad medarbetare som vill lära sig japanska, om matlagningen och kanske vinna Mikos hjärta.


©Universal Pictures

Nutidshistorien utspelar sig under pandemins tidiga skede då flyg och hotellverksamhet påverkas starkt. Den gamle Kristófer ser inga större problem med att försöka finna svar i denna turbulenta tid. Han vill försöka ta reda på vad som hände med Miko för 50 år sedan. Tillbakablickarna som han minns tillbaka på följer den unge Kristófer i början av 1970-talet i London.


©Universal Pictures

Filmen lyckas på ett bra sätt sammanfläta nutid med dåtid där Kristófer som äldre och yngre endast har Miko i tankarna. Det blir en öm film, ett drama som utvecklas till ett varmt romantiskt drama om Kristófer och Miko. En handling som bygger på en bok av islänningen Ólafur Ólafsson som även varit med och skrivit manuset tillsammans med Baltasar Kormákur. Ett manus som får med mycket utan att bli rörigt och där båda historierna får en att känna och tänka till.


©Universal Pictures

Gillar upplägget och man känner relativt tidigt att det är en välgjord film som lyckas dra in en. Det är inte alltid fallet med filmer som hoppar mellan nutid och dåtid men här lyckas man alltså väva samman de båda historierna fint. Gillar även att utvecklingen kommer naturligt vare sig det handlar om de romantiska eller dramatiska inslagen.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.8