The Liberation of L.B. Jones

Titel: The Liberation of L.B. Jones / Natten de tystade L.B. Jones
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1970
Regi: William Wyler
I rollerna: Lee J. Cobb, Anthony Zerbe, Roscoe Lee Browne, Lola Falana, Lee Majors, Barbara Hershey, Yaphet Kotto

Handling: L.B. Jones är en svart begravningsentreprenör i en liten håla i Tennessee. Hans unga, vackra fru vänstrar med en av stadend poliser, den vite Willie Joe. Till slut får L.B. nog och kräver skilsmässa. Men en skilsmässa betyder rättegång. Och en rättegång innebär att hela staden skulle veta att Willie Joe hoppat i säng med en svart kvinna. Det får bara inte ske.

Omdöme: En liten sydstatshåla i Tennessee väcks från sin sömniga vardag. Sonny Mosby (Yaphet Kotto) återvänder till sin hemstad, 17 år efter att ha lämnat den. Det är en bitterljuv återkomst, inte minst eftersom han inte kunnat släppa vad som fick honom att lämna sitt hem. Efter alla dessa år är Sonny fortfarande hämndlysten, och beväpnad med en revolver är han redo att göra upp med polisen som drev bort honom från staden.


© Columbia Pictures

Intrigerna i det lilla samhället hopar sig. Advokaten Oman Hedgepath (Lee J. Cobb) välkomnar sin systerson Steve (Lee Majors) och hans nyblivna fru Nella (Barbara Hershey) till advokatfirman han driver. Den svarte begravningsentreprenören L.B. Jones (Roscoe Lee Browne) vill samtidigt att Oman representerar honom i ett skilsmässofall, eftersom han vill skilja sig från sin otrogna unga fru Emma (Lola Falana). Vad som komplicerar situationen är att Emma är otrogen med den vite polisen Willie Joe (Anthony Zerbe) och att hon själv har anlitat en advokat, vilket riskerar att leda till rättegång och skandal.


© Columbia Pictures

Den prominente regissören William Wyler gjorde sin sista film efter en framgångsrik Hollywoodkarriär som sträckte sig över 45 år. Förlagan skrevs av Jesse Hill Ford och bygger på personer och händelser i den lilla Tennessee-staden där han levde. Den raspräglade boken och filmen gav staden negativ publicitet, vilket ledde till hot och trakasserier mot Jesse Hill Ford. Det utmynnade i att han sköt och dödade en ung svart man på sin tomt. Han gick fri från den efterföljande rättegången, men tog sitt liv flera år senare.


© Columbia Pictures

Det är till stor del ett klassiskt melodrama där sydstatsfördomarna är tydliga för alla att se. Det är svart mot vitt, med rasismen, fördomarna och maktutövandet i blickfånget. Starka och nedlåtande ord används helt naturligt, och till och med en respekterad advokat som Oman pratar helt utan filter. Det betyder inte att han eller Willie Joe hatar svarta - tvärtom har de en svaghet för dem - men det hindrar dem inte från att använda nedvärderande uttryck och ha en nedlåtande syn på svarta.


© Columbia Pictures

Det är ett laddat ämne som bygger upp till något som är redo att explodera - man vet bara inte när det kommer att ske eller vem som kommer att blinka först. Duktiga skådespelare som Lee J. Cobb, Anthony Zerbe, Roscoe Lee Browne och en ung Yaphet Kotto bidrar delvis till att hålla intresset vid liv. Däremot har filmen lite svårt att vrida upp temperaturen tillräckligt mycket under stora delar av speltiden. Till stor del lunkar det på i väntan på att bägaren ska rinna över, istället för att komma till skott tidigare.


© Columbia Pictures

Med 20 minuter kvar kommer till slut vändningen man väntat på - den kommer överraskande och slår till hårt. Även om det lyfter filmen en aning känns det som att man fått vänta på det lite för länge. Filmen går på sparlåga under långa stunder, vilket gör att man sakta men säkert tappar tålamodet. Tidigt presenteras det tillräckligt med intriger för att det skulle kunna bli engagerande och starkt redan från början. Nu blir det inte riktigt så, vilket tyvärr sänker filmupplevelsen eftersom filmen inte lyfter förrän mot slutet.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.8

The Dead Zone

Titel: The Dead Zone
Genre: Thriller/Skräck
Land: USA/Kanada
År: 1983
Regi: David Cronenberg
I rollerna: Christopher Walken, Brooke Adams, Herbert Lom, Anthony Zerbe, Tom Skerritt, Martin Sheen

Handling: Läraren Johnny Smith vaknar upp ur en koma orsakad av en bilolycka. Han upptäcker att fem år har gått och dessutom har han fått psykiska krafter. Till en början verkar förmågan att förutse framtiden vara något bra men snart börjar problemen.

Omdöme: Johnny Smith (Christopher Walken) är lärare i Castle Rock, Maine. Han planerar att gifta sig med sin Sarah (Brooke Adams) som också är lärarinna på samma skola. Men sent en kväll när han kör hem i ett regnoväder är olyckan framme och han är med om en svår bilolycka. När han äntligen vaknar upp visar det sig att han legat i koma i fem års tid. Givetvis behöver han en hel del rehabilitering och läkarvård, något som Dr. Sam Weizak (Herbert Lom) överser.


© Paramount Pictures

Johnny känner att han förlorat det mesta. Han har förlorat fem år av sitt liv, sitt lärarjobb och Sarah som gift sig med någon annan och även skaffat barn. Han upptäcker dock att han fått oförklarliga psykiska krafter, kanske som kan kopplas till den kraftiga huvudvärk han kände innan olyckan och som på något sätt aktiverat delar av hans hjärna efter bilolyckan. De psykiska krafterna gör att han har en förmåga att kunna se händelser i folks liv genom att beröra dem.


© Paramount Pictures

Till en början verkar det kunna vara något som kan hjälpa folk, men när ryktet sprider sig vill alla möjliga människor ha hans hjälp. Johnny känner att det blir för mycket och han vill inte bli känd som mannen med psykiska krafter. Dessutom känner han att det tar musten ur honom varje gång han får en syn, något som hotar att döda honom.


© Paramount Pictures

Med en gång när filmen drar igång med förtexterna är man fast tack vare den smått hypnotiska musiken av Michael Kamen. Gillar när en film sätter stämningen tidigt och det är viktigt att betona hur riktigt bra och passande musik kan lyfta en film nästan på egen hand. Det är precis vad som sker här.


© Paramount Pictures

Johnnys psykiska krafter i form av hans syner av framtiden eller det förflutna är kanske inte direkt skrämmande men sättet det hela presenteras på är effektivt. Gillar även att det inte blir upprepande då Johnny har sina syner som är av blandad art. Som när sheriff George Bannerman (Tom Skerritt) ber Johnny om hjälp med en seriemördare, rike Roger Stuart (Anthony Zerbe) anlitar honom som privatlärare åt sin son eller när Johnny kommer i kontakt med senatorskandidaten Greg Stillson (Martin Sheen).


© Paramount Pictures

Christopher Walken är duktig som Johnny Smith och övertygar i en roll som lätt hade kunnat överspelas. Han ger karaktären en bräcklig och mänsklig sida vilket får en att bry sig om Johnny. Walken tillsammans med musiken och stämningen är helt klart filmens främsta egenskaper.


© Paramount Pictures

Det är en film som växer. För när filmen tas an är det lite oklart om den ska hålla så fint som den mindes som. Bitvis kanske inte lika bra som den mindes men när man kommer till slutet och eftertexterna börjar rulla har den tagit sig upp till en fyra i betyg.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.2

The First Deadly Sin

Titel: The First Deadly Sin / Mannen med ishackan
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1980
Regi: Brian G. Hutton
I rollerna: Frank Sinatra, Faye Dunaway, James Whitmore, Brenda Vaccaro, Anthony Zerbe, Joe Spinell, Bruce Willis

Handling: Den luttrade New York-polisen Delaney får i uppdrag att utreda en serie bisarra mord. Ledtrådarna är få och varje nytt mord sker i en ny stadsdel.

Omdöme: Någon väntar i skuggorna på New Yorks gator sent en kväll. Utan att offret anar det hugger han bakifrån med ett vasst och dödligt föremål, närmare bestämt en form av ishacka. Veteranpolisen Edward X. Delaney (Frank Sinatra) kopplas in på fallet. Han ska snart gå i pension men sitter inte bara av de sista dagarna. Han tänker försöka lösa mordet innan han pensionerar sig, även om han inte får något stöd från nye poliskaptenen Broughton (Anthony Zerbe).


©Filmways Pictures

Samtidigt som Delaney får fullt upp med fallet har han annat att tänka på. Hans kära hustru Barbara (Faye Dunaway) befinner sig på sjukhus och blir akutopererad. Givetvis försöker han spendera så mycket tid han kan hos henne, men då hon behöver vila och sova mycket, har han tid över till att luska i mordfallet.


©Filmways Pictures

När ett nytt mord sker som tyder på samma gärningsman, börjar Delaney misstänka att det kan handla om en seriemördare som begått fler mord. Fallet uppslukar honom allt mer och han har ett nära samarbete med rättsläkaren Dr. Ferguson (James Whitmore) som ger honom detaljer som blir viktiga för utredningen. Nu måste han finna vad det är för mordvapen som använts vilket kan föra honom närmare gärningsmannen.


©Filmways Pictures

New York-thriller om en listig seriemördare som inte verkar känna sina offer. Vad är motivet? Vem är gärningsmannen? Varför använder han vad som verkar vara en ishacka? Många frågor och Delaney får det inte lätt, särskilt som han inte får mycket hjälp eller resurser. Det verkar som poliskaptenen är mer oroad över hur polisstationen ser ut än att en seriemördare går lös på New Yorks gator.


©Filmways Pictures

Filmen bygger på en bok från 1973 och från början lär Don Siegel varit påtänkt som regissör (kanske ett nytt samarbete med Clint Eastwood?). När filmen sedan skulle göras var Roman Polanski tänkt men han tvingades lämna produktionen (och landet) p.g.a. rättsliga problem. Istället plockades gamle räven Brian G. Hutton in vars mest kända filmer är klassikerna Where Eagles Dare (1968) och Kelly's Heroes (1970).


©Filmways Pictures

Själva morden och utredningen är det inget fel på. Det blir inte så mycket till mordmysterium för tittaren eftersom vi får se mördaren. Men vem han är och varför han begår morden vet man inte. Däremot har filmen lite problem med tempot eftersom sidohistorien med Delaneys fru på sjukhuset är en temposänkare. Faktiskt så att det är helt onödigt och kunde klippts bort helt och hållet. Det ska väl ge historien mer drama och visa hans bekymmer i privatlivet, men det tillför absolut ingenting.


©Filmways Pictures

Det blir en film med lite blandad kompott. Det är trots allt tillräckligt bra och intressant vad gäller seriemördaren och jakten på att finna och stoppa honom. Det gör att filmen ändå behåller intresset även om den envist drar ner på tempot med sjukhusbesöken, synd.


©Filmways Pictures

Frank Sinatra gjorde här sin första film på tio år. Han var med och producerade filmen och trodde verkligen på den, men det blev ingen kassasuccé. Det blev också hans sista filmroll, förutom där han spelade sig själv. Han gör inte bort sig men filmen levererar inte som den kunde gjort. Hade trots allt varit spännande att se vad Polanski kunnat göra med materialet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.9

See No Evil, Hear No Evil

Titel: See No Evil, Hear No Evil / Hör upp, blindstyre!
Genre: Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1989
Regi: Arthur Hiller
I rollerna: Gene Wilder, Richard Pryor, Joan Severance, Kevin Spacey, Alan North, Anthony Zerbe

Handling: Wally är grov, provocerande och blind. Dave är lugn, hövlig och döv. Var för sig är de vandrande katastrofer, men tillsammans, då är de än värre! När ett mord begås är de båda de enda vittnena. Problemet är bara att Wally inte såg det och att Dave inte hörde det. Nu misstänks de istället för mordet...

Omdöme: Radarparet Gene Wilder och Richard Pryor kom att spela ihop för tredje gången efter Silver Streak (1976) och Stir Crazy (1980). De återförenades också med Arthur Hiller, regissören från Silver Streak (1976).


©TriStar Pictures

Dave (Gene Wilder) är döv och driver en kiosk i en kontorsbyggnad i New York. En dag kommer Wally (Richard Pryor), som är blind, för att söka jobb då Dave satt ut en annons. De är varandras raka motsatser då Dave är artig och mestadels lugn medan Wally är grov i mun och hetsig. En sak de dock har gemensamt är sinne för humor.


©TriStar Pictures

Dave och Wally blir en dag vittnen till ett mord då en kund dödas framför kiosken. Det visar sig att Eve (Joan Severance) och Kirgo (Kevin Spacey) är utsända för att komma över ett värdefullt guldmynt som mannen de dödat hade på sig. Guldmyntet är dock borta och Dave och Wally plockas in av polisen. Mordutredaren Braddock (Alan North) är osäker på om de är vittnen till mordet eller mördarna, något som inte blir så lätt att ta reda på med tanke på att den ena inte hörde och den andra inte såg vad som skedde...


©TriStar Pictures

Gammal hederlig komedi med två bra och roliga skådespelare. Det är faktiskt riktigt kul på sina håll och duon Gene Wilder och Richard Pryor gör sina respektive roller bra. Vissa kanske ser det som att filmen driver med folks handikapp, men faktum är att deras funktionsnedsättning gör att de hamnar i roliga situationer och hjälper varandra. De är ju också hjältar som får försöka lösa situationen på egen hand.


©TriStar Pictures

En sån där komedi som man kan plocka fram ibland och se om och få en trevlig stund med. Man kan helt enkelt lita på Wilder/Pryor som levererar gott om skratt filmen igenom. Lite som Helan & Halvan på sina håll då de ställer till det för varandra, men på något sätt löser det sig allt som oftast. Svårt att inte bli på bra humör när man ser dem hamna i diverse trubbel och förvecklingar, ibland på grund av deras funktionsnedsättning.


©TriStar Pictures

Silver Streak (1976) uppskattas nog mest, men denna är god tvåa då den gillas mer än Stir Crazy (1980) som är lite mer ojämn. Här är det både roligt och trevligt med en ganska jämn nivå filmen igenom. Visst finns det kanske situationer som blir lite överdrivna, men det hela hålls för det mesta ihop med en röd tråd. I vissa komedier kan det kännas som sketcher som slängts ihop till en film men här känns det sammanhängande rakt igenom. Man blir på bra humör av filmen och det är givetvis en god egenskap.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8