Storytelling

Titel: Storytelling
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2001
Regi: Todd Solondz
I rollerna: Selma Blair, Paul Giamatti, Mark Webber, John Goodman

Handling: Storytelling är uppdelad i två separata berättelser: Fiktion och Verklighet. I den förstnämnda delen, som utspelar sig på college, möter vi en ung student och hennes relation till sin CP-skadade pojkvän och översittande lärare. I den andra delen, som utspelar sig på high school, möter vi Toby Oxman; en man med många drömmar och karriärer - alla ofullbordade. Efter att ha bläddrat igenom sin årsbok från high school och ringt upp en före detta klasskamrat i hopp om en date bestämmer han sig för att göra en dokumentärfilm om livet i high school.

Omdöme: Om man sett ett par filmer av Todd Solondz är man mer förberedd på vad som väntar. Hans mest lyckade film Happiness (1998) har mycket som funkar och gör den så pass träffsäker och underhållande som den är. Detta skulle kunna ses som en lillebror till den. Det är något liknande men inte riktigt lika fullbordat som sin storebror.


©New Line Cinema

När man läser om filmen framgår det att det skulle ha varit tre delar, men den ena delen klipptes bort. Nu består filmen av två delar där den första delen, fiktion, handlar om Vi (Selma Blair) som går på college. Hon är ihop med Marcus (Leo Fitzpatrick) som också går på college och är CP-skadad. Han misstänker att Vi endast varit med honom för att hans handikapp gjort henne upphetsad, men att hon tröttnat då upphetsningen avtagit. Istället misstänker han att hon nu har siktet inställt på litteraturläraren Mr. Scott (Robert Wisdom) som är en äldre svart man hon kan uppfylla nya fantasier med.


©New Line Cinema

Den andra delen handlar om verkligheten. I den träffar vi Toby Oxman (Paul Giamatti) som bestämmer sig för att göra en dokumentär om high school-elever och om saker förändrats sen han själv var i den åldern. Snart har han fått upp ögonen för tonåringen Scooby (Mark Webber) som inte vet vad han vill men drömmer att bli känd på TV. För att få tillåtelse att filma honom och hans familj måste Toby få godkännande av föräldrarna, inte minst av Scoobys far Marty (John Goodman) som styr familjen med järnhand.


©New Line Cinema

Fiktion-delen, som är på knappt en halvtimme, är lite småintressant men känns lite konstig, vilket också är varför det är fiktion. Den handlar om en ung tjejs fantasier och tabun. Hur hon använder handikapp och ras för sin egen njutning men även inser att det hon gör inte är helt ok. Som sagt, lite konstigt och eftersom man inte återvänder till denna historia känns den alldeles för fristående från huvuddelen av filmen som är den andra delen verkligheten.


©New Line Cinema

Verkligheten-delen utgör resterande timme av filmen och här blir filmen bekvämare och skapar något vassare. Själva dokumentären som Toby börjar filma och jobba på blir sekundär till familjen han följer. Scooby är äldsta sonen i familjen och mest förvirrad. Hans yngre bror, mellanbrodern Brady (Noah Fleiss), är en idrottskille och misstänker att storebror Scooby kan vara homosexuell, något pappa Marty inte ens vill höra talas om. Yngste sonen Mikey (Jonathan Osser) visar sig vara den bästa karaktären med de bästa replikerna. Han är smartast av bröderna och säger precis vad han tycker och tänker.


©New Line Cinema

Filmen har definitivt något, även om den alltså inte når upp i klass med Happiness (1998). Den svarta humorn känns dock igen och även om det aldrig direkt blir jätteroligt finns det en del underfundig humor som funkar. Den tar upp en del problem, inte minst bland ungdomen som gör att den både blir smårolig och samhällskritisk på ett sätt som inte bör underskattas. Det är däri värdet ligger med filmen och Todd Solondz vågar ta upp ämnen som inte alltid är så enkla.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8