After Hours

Titel: After Hours / En natt i New York
Genre: Komedi/Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1985
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Griffin Dunne, Rosanna Arquette, Linda Fiorentino, John Heard, Teri Garr, Verna Bloom, Will Patton, Bronson Pinchot

Handling: Paul är en ordbehandlare som vill ha mer mänskliga kontakter, vilket han får med besked under en mardrömslik natt i New York. Det börjar bra med en träff med Marcy på ett café, men slutar med att Paul jagas av ett medborgargarde genom gatorna i New York. Frågan är om Paul någonsin kommer hem igen?

Omdöme: Paul Hackett (Griffin Dunne) är fast på sitt jobb som ordbehandlare i New York. En kväll efter jobbet sitter han på ett fik och läser en bok. Då får han kontakt med en ung kvinna vid namn Marcy (Rosanna Arquette). Hon fångar hans intresse och efter ett kort samtal tipsar hon honom om en konstnärinna han kan kontakta om han vill köpa pappersvikter. Paul bestämmer sig för att ringa så fort han kommer hem. Det visar sig att Marcy övernattar där och bjuder över Paul mitt i natten.


©Warner Bros.

Stackars Paul. Han ser fram emot en chans att träffa Marcy igen men har ingen aning om vad som väntar. Konstnärinnan tillika väninnan Kiki (Linda Fiorentino) släpper in Paul som får vänta på Marcy som behövde gå till det nattöppna apoteket. Det ger Paul en chans att lära känna den frigjorda Kiki en stund innan Marcy dyker upp.


©Warner Bros.

Saker och ting går inte riktigt som Paul förväntat sig och hoppats på. Det får honom att ge sig ut i New York-natten där han kommer att träffa en rad udda personer och hamna i skruvade situationer. Det enda han vill är att ta sig hem så att han kan få lite sömn. Men varje gång han tror att han kommer närmare sin högsta önskan för stunden, är det något som liksom drar honom tillbaka så att han är fast på andra sidan stan.


©Warner Bros.

Denna Martin Scorsese-film hade setts en gång i tiden, men när den nu sågs var det förvånansvärt lite som kändes igen. Förfriskande när man vet ungefär vad man kommer få men ändå är det relativt nytt. Det är en film med svart humor och ibland blir det nästan bisarrt med tanke på vad Paul går igenom denna galna natt. Inte till den grad att det skulle flippa ur helt men ändå med vissa händelser och karaktärer som nästan får en att skaka på huvudet. Ibland kan man inte låta bli att skratta gott.


©Warner Bros.

Lite kul att jag mindes Griffin Dunne som något svag och intetsägande i huvudrollen. Nu gillar jag honom desto mer. Han känns klart passande för rollen och är lite som en "average Joe" som man kanske inte skulle lägga märke till normalt sett. Han påminner också en hel del om en viss Dudley Moore på sina håll, något jag inte tänkt på tidigare. Kanske också för att Paul hamnar i komiska situationer som gör att han blir alltmer frustrerad, något Dudley Moore ofta spelade bra, inte minst i Blake Edwards-komedin 10 (1979).


©Warner Bros.

Filmen har helt klart en mestadels lyckad look och stämning där i New York-natten. Det blir en ganska rolig och småspännande resa man gör med Paul som hamnar i trubbel som han har svårt att ta sig ur. Lite som en Kafka-historia på sina håll skulle man kunna säga, men även en lättsammare Alfred Hitchcock-film, något som också lär ha varit tanken. Även om filmen inte får till det fullt ut sker många oväntade saker och den är tillräckligt skruvad utan att gå för långt för att man ska få trevligt under en New York-natt Paul sent kommer glömma.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6